Grattis, Kinga Sandén!

Apropå gårdagens utdelning av Stora journalistpriset nöjer vi oss egentligen med att säga att vi är glada för att priset välförtjänt gick till Kinga Sandén som är en pionjär inom journalistiken genom att få fler att förstå att det finns en värld utanför Sveriges gränser.

Fast kanske måste vi ändå påpeka det osmakliga i att av alla journalistiska bragder under året, alla avslöjanden som berör samhället, så anser man att gäss som plockas levande, oavsett grävets omfattning, är det som tillfört mänskligheten mest i år. Klicka på länken nedan och läs vårt inlägg med de alternativa förslagen.

Vi har tidigare skrivit vad vi tyckte om nomineringarna i ett ganska långt inlägg (”Stora i-landsproblempriset eller: Hur man kvoterar ut fem mångfaldsgräv”) och ett lite kortare. Bland kommentarerna hittar man också en från Kinga Sandén själv.

DN SvD Expressen Aftonbladet Sydsvenskan Smålandsposten Kulturbloggen

KM

Lärorikt om SD kontra NyD och dansk folkeparti

Studio Etts Henrik Dammberg har gjort ett upplysande och sakligt reportage där man går igenom några likheter och skillnader mellan SD, NyD och Dansk folkeparti. Tidigare partiledaren Ian Wachtmeister säger bland annat att han ser paralleller. Lyssna här.

KM

Åkte du till jobbet i en svenskmiljö?

Först SvD och lite senare DN.se skriver om kritik från Svenska FN-förbundet och 16 andra organisationer för Sveriges sätt att hantera våld mot kvinnor. ”Invandrarkvinnornas” situation pekas särskilt ut.

–Det finns stora brister hos de sociala myndigheterna. Man har ofta inte tillräcklig kompetens i de här frågorna och det är inte självklart att det finns tolkar till kvinnorna, säger Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic, till SvD.

(För att undvika sura kommentarer är det lika bra att påpeka det igen: vi bevakar medierapporteringen i mångfaldsfrågor, inte sakfrågorna.)

Vi på MoM känner oss lite tjatiga, se inlägget så sent som igår om det problematiska med att generalisera på det här viset. Vi har även skrivit om det här, här, här, här och här.

Det är uppenbarligen inte Maria som kom till Sverige från Chile på 70-talet som avses, utan kvinnor som ännu inte har lärt sig svenska. Så varför skriver man inte det? Det måste väl gå att klämma in i en ingress?

I DN får Linda Nordin Thorslund, generalsekreterare för det svenska FN-förbundet, generalisera fritt:

- Att invandrarkvinnor upplever kontroll, isolering och ryktesspridning är viktigt att uppmärksamma.

SvD passar sedan också på att mynta ett nytt uttryck: ”typiska svenskmiljöer”. Där kan kvinnor med slöja utsättas för våld. Ivrigt läser vi vidare för att få reda på vilka miljöer som är typiskt svenska.

Svaret? Mataffären, lekplatsen och bussen.

/BF

Ett ord betyder så mycket

Vi har insett att antalet journalister som inte förstått varför det är olämpligt att klumpa ihop över en miljon svenskar i begreppet ”invandrare” tycks oändligt. Ännu ett inlägg kommer därför om det till lunch. Tills dess ger vi för omväxlings skull ett exempel på bra journalistik – efter lite risning light.

Det är lätt hänt, men att intervjua en arbetssökande man, nyanländ från Turkiet (sannolikt ej flykting men vem vet), och sedan skriva att arbetsförmedlingen ska hjälpa just flyktingar, är lite slarvigt skrivet av SvD:s reporter. Största delen av invandrarna är faktiskt inte flyktingar även om det är lätt att tro motsatsen av medierapporteringen, och än så länge ska väl arbetsförmedlingen finnas till för dem också?

SvD:s reporter Tobias Brandel har skrivit systertexten. Vi har rosat honom tidigare för sin rapportering kring kritiken mot ”Afrika-temat” på nästa års bokmässa. Hans text handlar om att arbetsförmedlingen ska få ta över integrationsansvaret för nyanlända invandrare. Ordet nyanlända gör hela skillnaden. Då ringar man in vilka invandrare det handlar om.

Vi är inte kritiska mot själva i-ordet, bara mot journalister som inte vet hur de ska använda det.

KM

Det viktigaste svaret saknas fortfarande!

Vi skrev igår om SvD:s nyhet om att Stockholms stad vill ha hjälp med att åsiktsregistrera 19 invandrarorganisationer av ett 80-tal som sökt kulturbidrag (”Var är iranierna?”).

Till vår glädje ser vi att SvD i dagens tidning inte bara skriver om föreningarna utifrån, utan även bemödat sig om att prata med några av dem. Nyheten är att även de organisationer som Kulturnämnden försökt anlita som expertis, med undantag för Forum Syd, ger kalla handen till förfrågan.

Flera påpekar att de knappast har så mycket att tillföra i frågan och Utrikespolitiska institutet hänvisar till och med till Säpo som troligen har bättre koll på om en organisation har ”olämpliga kontakter” med utomstående makt.

Svaret på den viktigaste frågan saknas fortfarande: på vilka grunder har Kulturnämnden – som mellan raderna själva signalerar att de saknar adekvat kompetens – valt ut just dessa föreningar av de 80? Hur kontrolleras exempelvis homofoba attityder bland bidragsmottagande  idrottsföreningar som inte faller in under invandrarorganisationsbegreppet?

Ett talande citat ur artikeln:

–Men det är viktigt att det inte bara blir invandrarföreningar som kontrolleras, utan att också svenska föreningar. Det finns många konstiga åsikter i föreningslivet och man ska inte ge bidrag till fel organisationer, säger Andreas Dolk, tf generalsekreterare vid Forum Syd som är en samarbetsorganisation för biståndsorgan.

Reportern skriver, igen:

Det ska understrykas att förvaltningens urval inte har gjorts på grund av några misstankar, utan enligt principen om likabehandling, där kontrollerna denna gång görs geografiskt.

Det är inte ett svar på frågan enligt vilka kriterier dessa 19 föreningar valts ut till granskning. Svaret på frågan fås genom att reportern även redovisar en lista på det 60-tal föreningar som inte granskas. Vilka ”geografier” väljer Kulturnämnden ut och varför utgår man från att övriga inte är regimvänliga när MoM råkar veta att minst en invandrarförening (och sannolikt fler) har sitt säte på en ambassad. Hur gör man bedömningen att grekiska föreningar inte behöver få sin inställning till jämställdhet granskad men däremot turkiska?

Det är frågor som reportern borde ha ställt till Kulturnämnden. Kan de inte svara illustrerar det att de saknar kompetens för att hantera denna typ av frågor/fått ett omöjligt uppdrag och då ska frågan tillbaka till ansvarig politiker Madeleine Sjöstedt, som ska förklara hur det är tänkt att det hela ska gå till i praktiken.

KM

På förekommen anledning – svensk invandrings fem-i-topp

…apropå BF:s inlägg nedan:

1. Finland
2. Irak
3. Jugoslavien
4. Iran
5. Polen

KM

Thailändare hatar judar, eller hur det nu var.

(Uppdatering sist)

TT gör det igen. ” Judemisstro utbredd bland invandrare” är rubriken på en artikel från i dag. Den refererar till en dansk undersökning som bara till namnet borde få skribenten att haja till – ”Danmark och de främmande: Om mötet med den arabmuslimska världen”.

Det finns över 200 länder i världen som du kan invandra från. Det krävs alltså en ganska rejäl undersökning för att dra slutsatsen att invandrare i gemen hyser misstro mot judar (vad är förresten judemisstro för ord? Är det ett sätt att undvika det laddade uttrycket antisemitism?).

Nåväl, oroa er inte alla finnar, norrmän, chilenare, iranier, thailändare, lankeser, irakier, ryssar, kenyaner, polacker, italienare, kurder med flera, som klumpas ihop under TT:s rubrik. Det visar sig att det är fem grupper som får representera alla som inte är födda i Danmark, och som enligt de danska forskarna är ”främmande”: turkar, pakistanier, somalier, palestinier och personer från det tidigare Jugoslavien.

Vi har inte hunnit granska rapporten närmare, utan väljer bara här att konstatera det uppenbara: att i TT:s värld finns bara två folkgrupper: de som är födda i Sverige/Danmark av svenska/danska föräldrar, och så resten.

MoM och flera andra har tidigare uppmärksammat TT:s generaliserande språkbruk här och här. Då bad redaktionschef Mats Johansson om ursäkt och lovade att den sortens övertramp från TT är ovanliga. Det känns väldigt betryggande…

SvD GP NsD NT VK Ystads allehanda Corren BLT HD

/BF

Uppdatering: Mer info om studien hittar man här. Vi har dock (ännu) inte hittat den på nätet, den publiceras tydligen först på fredag och då antagligen enbart som bok.

Var är iranierna?

SvD har nyheten om att kulturnämnden i Stockholm blivit ålagda att gå i god för att invandrarorganisationer som får bidrag till aktiviteter verkar för jämställdhet, demokrati och annat bra. Eller som reporter Johan Hellekant skriver:

Är de somaliska föreningarna i Stockholm jämställda? Är kurderna goda demokrater? Och vilken syn har de svenskiranska organisationerna på hemlandets religiösa styre?

Två kommentarer:

1) Inga iranska föreningar finns med på listan av bara namnen att döma.

2) Föreningsmedlemmarna bor i Sverige, som alltså är deras hemland. Vi har inget religiöst styre här.

Det ligger ett 80-tal ansökningar på Kulturnämndens bord. Vi hade velat ha frågor från reportern om varför Kulturnämnden tycks ha en beef med just människor från Turkiet, Irak, Somalia och Bangladesh som i princip är de som utgör listan på 19 föreningar som ska granskas.

Finns det inga iranska föreningar exempelvis (reportern tycks ju själv anta det eftersom han nämnt iranierna i ingressen)? Hur finansieras närradiokanalerna till exempel?

KM

Jämlikhet = inte bara genus

Det finns en viktig skillnad mellan orden ”jämlikhet” och ”jämställdhet”. Jämliket syftar på lika möjligheter oavsett kön, etnicitet, klass, religion, sexualitet osv. Jämställdhet handlar bara om förhållandet mellan könen.

SvD:s kulturchef Stefan Eklund kommenterar i tidningen, apropå att Augustpriset tilldelades Steve Sem-Sundberg, att det var ett värdigt val, men att det uppstått en könsobalans som visar att Augustpriset är på väg i samma ojämlika riktning som Nobelpriset.

Eklund borde ha valt ordet ”ojämställda” eller ha levt upp till ordet ”ojämlikt” genom att ifrågasätta varför sverigefinländska, tornedalska och judiska författare (Susanna Alakoski, Monica Fagerholm, Mikael Niemi, Lena Einhorn) tycks vara de enda ur landets etniska/nationella minoriteter som har en chans att plocka hem priset.

Om det nu är så att litteratur handlar lika mycket om smak som någon sorts objektiv tävling kunde Eklund ha uppmärksammat att ändå minst fyra av årets nominerade icke-vinnare hade utländskt påbrå (Johannes Anyuru, Aris Fioretos,  Zulmir Bečević och Lena Sundström) samtidigt som de dessutom avhandlade invandrings-/mångkultur/klassrelaterade teman som direkt eller indirekt berör Sverige av idag.

Eller det faktum att Jonas Hassen Khemiris bok Ett öga rött inte ens nominerades trots att det var en av det årets starkaste debuter och även belönades med Borås tidnings debutantpris (som Eklund var med och instiftade). Augustpriset försökte reparera misstaget några år senare genom att nominera Montecore, som förlorade till Svinalängorna. En av kommentarerna till vinsten var att det detta år var ”trendigt” med litteratur om invandring.

Att årets vinnare är norgefödd (invandrade som nyfödd) räcker inte riktigt till för mångfaldspoäng. (Norge är tia på invandringens 10-i-topp). Kanske skulle Eklund väcka frågan om det inte bara finns en genusblindhet men även en snöblindhet i juryn, åtminstone om det är jämlikhet han vill tala om…

SvD2 SvD3 DN Expressen Sydsvenskan NT

KM

För Björklund är även infödda invandrare

Det har nog undgått få att Folkpartiet hållit sitt landsmöte i Växjö helgen. Sydsvenskan beskriver hur partiledaren Jan Björklund håller låda och berättar att Sverige hade ”varit fattigare utan Zlatan, uppväxt på Balkan”.

Precis som vi skrivit tidigare så var det som i fallet med ”Blattajävlar”-skandalen åter igen Sydsvenskan - i det här fallet ledarskribenten Henrik Bredberg – som var vakna och lyfte upp vardagsfördomarna. Bredberg frågade Jan Björklund på presskonferensen efteråt vilken Zlatan han syftade på. Björklund förklarade med ”en lapsus”.

Denna lapsus har garanterat lästs eller till och med författats av fler än Björklund – talet delades ut till journalisterna i förväg. Alltså delas Björklunds syn av fler i Folkpartiets toppskikt. Det finns hundratusentals svenskar som Zlatan, som är född här med utlandsfödda föräldrar. Det är inget självklart och ursäktligt misstag att förutsätta att han kommit hit någon annanstans ifrån.

Det vore kollektiv förträngning av de tiotusentals jugoslaviska arbetskraftsinvandrare som kom hit på 1960-talet för att bygga det svenska folkhemmet, dessa som både Jimmie Åkesson och Jan Björklund hyllat i andra sammanhang.

Även om Björklund dragit till med svensk-bosniske Zlatan Muslimovć som kom hit som 12-åring är det nog tveksamt om han kunnat rädda ansiktet genom att hänvisa till spelaren i grekiska PAOK FC och det bosniska landslaget.

Snällposten (Sydsvenskans ledarblogg) beskriver också hur Fp lägger ut talet på webben i efterhand – fast nu ska Björklund ha sagt att Zlatan ”har rötterna på Balkan”.

Den stora frågan här lyder: Om Sydsvenskan inte ställt sin fråga, hade denna nu välciterade nyhet gått den övriga journalistkåren förbi för att de rör sig i samma tankebanor som Björklund? Varför fruktar vi att det kan vara så? Att någon ytterligare journalist kanske ryckte till men avfärdade det hela med att det är en struntsak och inte värd att följa upp?

Vi avslutar genom att citera ur Henrik Bredbergs inlägg på Snällposten:

Zlatan Ibrahimovic föddes i Malmö 1981. Han är uppvuxen i Malmö. Och Malmö ligger i Skåne, Sverige. Inte på Balkan.

”En lapsus”, förklarade Björklund sitt Zlatanpåstående under den efterföljande presskonferensen.

Jo, det tål att sägas. Men dessvärre säger denna lapsus något.

Inte ens för en etablerad svensk partiledare är Zlatan riktigt, riktigt svensk. Han ses som invandrare.

Och det är precis vad Sverigedemokraterna brukar vilja ha sagt.

Trelleborgs Allehanda Östran Expressen Aftonbladet DN

KM

Invandrarfritt – när svensken själv får välja?

Kan ni komma på någon ur Sveriges etniska minoriteter som vunnit en ”folkkär” tävling de senaste åren? Vi kommer på tre. Svaret avslöjas sist i inlägget.

Vi har tidigare skrivit om hur kommersiell TV rejält slår SVT på fingrarna när det gäller mångfald. I så gott som alla produktioner - oavsett om det är Robinson, Körslaget, Let’s Dance, Mammas pojkar, Parlamentet, Roast på Berns, Paradise hotel, Körslaget, Oskyldigt dömd - hittas lag eller deltagare som tydligt kan identfieras som tillhörande en etnisk minoritet.

Detta kan jämföras med SVT-underhållning där mångfalden är satt på undantag i breda underhållningsprogram som Skavlan, På Spåret och Här är ditt liv liksom dramaprogram som – för att ta ett ur högen – Guds tre flickor.

Idol har varit extra intressant att följa ur den aspekten. Deltagarna har inte (säger de i alla fall) i sista hand plockats ut av ett castingbolag utan av en professionell jury. Troligen har det bidragit till den breda etniska mångfalden i program efter program, när det är talang och inte etnicitet som avgör. I årets Idol ville tittarna inte alls ha med Eddie Razzaz och Reza Ningtyas Lindh men de lyftes ändå in som wildcards av juryn.

Det sorgliga är det som händer när juryn/castingbolaget drar sig ur och tittarna får fullt inflytande, vilket illustreras av fredagens utröstning av Reza Ningtyas Lindh. Veckan innan det var det Eddie Razaz. Innan det Rabih Jaber. Nu är det inga kvar.

Idol och Robinson är å andra sidan, vad vi kan komma på, de enda underhållningsprogrammen som de senaste åren alls haft vinnare som inte är etniska svenskar. Både sverigefinsk-tornedalske Markus Fagervall (som även vann Stjärnor på is) samt förra årets svensk-maltesiske vinnare Kevin Borg kvalar in där, liksom svensk-italienska Robinson-vinnaren Alexandra Zazzi.

Samtidigt kanske det säger en del om dem som röstar att de enda som fått tillräckligt med röster för att vinna har europeiskt påbrå – vilket inte varit exotiskt och Annorlunda i Sverige de senaste för 40 åren. Kanske tar det så länge innan minoriteten får tillräcklig acceptans även från majoriteten.

För de färska stora invandrargrupperna i Sverige kanske det återstår lika lång tid till acceptans – eller inte. Darin Zanyar må ha hamnat tvåa i den första Idol-tävlingen men det är han som spås bli den klarast lysande stjärnan som tar hem melodifestivalen 2010 som joker.

Utan att ha gjort en närstudie av medlemmarna i alla vinnargrupper sedan starten 1958 så tror vi ändå att det är en kvalificerad gissning att han skulle bli den andra vinnaren någonsin med påbrå från något utomeuropeiskt land. (Efter Afro-dite 1993). Att Salem al Fakir är den andra jokern som valts ut försämrar ju inte oddsen…

(Darin skulle möjligen även kunna bli den första vinnaren ur en stor etnisk minoritet överhuvudtaget men det vore konstigt rent statistiskt om inte någon sverigefinne vid något tillfälle smugit sig in i ett vinnande bidrag. Anni-Frid Lyngstads norsk-tyska påbrå kvalar dock inte in på invandringens topp fem).

Darin kan nämligen illustrera ett faktum: Det spelar ingen roll om tv-tittarnas röster inte räcker ända fram. Har man star quality går det ändå.

Och nu till vår fråga: Varför skriver ingen om mångfaldsaspekten i Idol? Det pratas ju alltid om hur tjejerna blir utröstade först. Varför kommenterade ingen att team Rinkeby blev utröstade näst först i Körslaget trots sång- och showmässig överlägsenhet? Eller om Jarmos finskhet bidrog till att han kom tvåa i Robinson förra året?

Sedda en och en handlar kanske utröstningarna om individers tillkortakommanden, men sett som en helhet?

KM

SvD har svårt att uttala bokstaven ”F”

SvD hade på söndagen en artikel om socialdemokraternas riksdagslista i Stockholm (verkar inte finnas på nätet så vi kan inte länka). Etta: Thomas Bodström. Tvåa: Svensk-iranska Maryam Yazdansar. Eller? Nej, Yazdanfar ska det så klart vara, med ”f”. ”Tryckfelsnisse”? Ja kanske.

Vi läser vidare. Trea: Mikael Damberg. Fyra: Carina Moberg. Vilka har SvD valt att bildsätta artikeln med, den som har rubriken ”Segregation valfråga för S i Stockholms län”?

Jo med tre som tycks vara etniska svenskar, det vill säga Ett, Tre och Fyra. Nummer två, den personen som är ur en etnisk minoritet, henne har redigeraren helt sonika valt bort. Vi har även tidigare skrivit om hur SvD väljer bort ett utmärkt tillfälle att ha med minoriteter på bild utan att det känns krystat, (”Göm inte de mäktiga svartskallarna”).

Men så var det då det här med stavningen. SvD listar kandidaterna ända ner till 17:e plats och där, på plats 16, hittar vi kandidaten Mariam Osman Sherisay. Eller? Ni har såklart redan gissat det. Sherifay heter hon så klart…

Detta gör att man börjar undra om någon stavat namnen i telefon. Och vem det är som i så fall varit för lat för att fråga ”S som i Sigurd eller F som i Fredrik”? Utgår man redan från att ”invandrarnamn” kommer att bli fel? Är det därför det saknas en bild på nr två, för att redigeraren slog i bildarkivet och inte fick upp något på ”Yazdansar”?

Det är också något ironiskt att en artikel som vinklar på segregation inte tar upp det faktum att Socialdemokraterna som andranamn valt en relativt oerfaren 29-årig svensk-iranier i det valdistrikt som i förra valet förlorade många väljare ur de etniska minoriteterna till moderaterna? Till de moderater som har flera svensk-iranier bland sina annars typiskt få riksdagsmän med utländsk bakgrund.

Två av socialdemokraternas 17 stockholmsnamn har assyrsyrianskt, en även kurdiskt, två iranskt och en egyptiskt/eritreanskt påbrå.

5 av 17 kandidater är i paritet med Stockholmsbefolkningen och antagligen är siffran än högre eftersom namnet inte alltid avslöjar etnicitet. Alltså: är inte detta rätt relevant info att fråga Bodström om, ta upp i en analys eller fråga Socialdemokraterna, ifall detta är slump eller strategi?

Det är skönt att se att TT åtminstone fick det rätt, den här gången…

KM

Uppdatering: SvD har ett tiotal rättelser i måndagstidningen, men ingen av dem rör stavningen av Yazdanfars och Osman Sherifays namn…

Ska Reinfeldt skicka militär till Rinkeby?

Man kan debattera, och så kan man plocka billiga poäng.
När ett par extremister i Rinkeby försöker stoppa och skrämma tonåringar, främst tjejer, från att dansa på en alkoholfri fest, är det naturligtvis värt att skriva om. Vi har tidigare hissat Studio ett för deras sätt att bevaka frågan (Inte Rigos Rinkeby). En sansad diskussion om hur man sätter stopp för en marginaliserad grupps trakasserier är på sin plats, de flesta är nog överens om att det är ett stort problem att en grupp knäppgökar med noll stöd från samhället tillåts agera moralpolis.
Men att dra paralleller till Little Rock i USA 1957, som S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul tillåts göra på DN debatt?

I USA stred medborgarrörelsen på 50-talet för att utradera rasåtskillnaden i samhället. En djupt ingrodd rasism med rötter i slavhandeln utmanades när svarta inte längre accepterade att låta vita gå före i kön, sitta längst fram i bussen, gå i egna, bättre, skolor. 1957 hade skolsegregationen avskaffats i domstol och i Little Rock i Arkansas fick nio afro-amerikanska ungdomar skriva in sig i en skola för vita ungdomar. Det lede till att rasistiska vita, som inte kunde acceptera den nya tiden, rent fysiskt hindrade de nya eleverna från att gå dit. Det slutade med att president Eisenhower fick skicka in soldater för att skydda de svarta ungdomarna så att de kunde få den utbildning de hade rätt till enligt lag, och kampen för frigörelse tog ännu ett viktigt steg framåt.

Är det verkligen samma sak som att några idioter försöker hindra ungdomar från att gå och dansa i en förort till Stockholm 2009? Muslimsk extremism har aldrig haft stöd i svensk lag, har inget stöd i samhället, inga rötter bak i historien. Vad menar Pekgul? Borde Reinfeldt skicka svensk militär till Tensta?
På DN:s debattsida målas en bild upp av att svenska medborgerliga och demokratiska rättigheter är under samma hot från en grupp extremister som den svarta minoritetens rättigheter var från rasistiska vita i USA på 50-talet. Åtföljt av en uppmaning om att ”vi måste våga ifrågasätta den religiösa extremismen”.
Grattis. När det gäller viss extremism verkar det inte krävas någon saklighet alls. Ens i Sveriges tyngsta debattforum.

/BF

Tillägg: Vi vill tacka en av våra trogna läsare för tipset.

Schizofrena SvD – fördomar från Anna Laestadius Larsson

Detta inlägg skulle handla om hur väl SvD idag lyckats vända sig till hela befolkningen/läsekretsen men när vi bläddrat fram till sidan 20 blev vi tvungna att rita om kartan. Det som vi tyckte är positivt är flyttat till slutet av detta inlägg.

Såhär skriver SvD:s Anna Laestadius Larsson i sin fredagskolumn idag:

Jag har en liten fadderflicka i Egypten. På bilden står hon till- sammans med sin familj. Jag hoppas att hennes föräldrar är snälla mot henne men f-n tro´t.

Anna Laestadius Larsson tror inte att egyptiska föräldrar är snälla mot sina barn. Särskilt denna fadderfamilj, som uppenbarligen får ett särskilt stöd av någon fadderorganisation, väljer att vara elaka mot sin dotter. De har inte tillräckligt med elände i ett land där halva befolkningen lever under fattigdomsgränsen. De måste även hånas av Anna Laestadius Larsson som skickar dem lite allmosepengar en gång i månaden. (Rubriken är ”Viktigt ge bidrag till världens barn”).

Laestadius Larsson listar sedan fakta som ska stödja hennes antagande, utan några källanvisningar: Att 68 procent av de egyptiska barnen utsätts för psykisk och fysisk misshandel. 17 procent gifts eller lovas bort som barn. Att hälften av alla kvinnor tycker att mannen har rätt att slå sin fru samt att 96 procent av alla egyptiska kvinnor 15-49 är könsstympade.

Anna Laestadius Larsson kunde ha gjort sin research lite bättre, inför sin von oben-kränkning av denna antagligen redan utsatta familj på den egyptiska landsbygden. Vi förvånas av att hon på sitt vitkoloniala lattemamme-höginkomsttagar-feminist light-sätt alls valt att ”stödja” familjen trots att hon förutsätter att den består av tvångsäktenskapsmäklare, könsstympare och hustrumisshandlare.

Här är ett omvänt perspektiv, Laestadius Larsson, när vi försökt spåra dina siffror: 

• Barnäktenskap: 83 procent lovas alltså INTE bort som barn enligt UNICEF.
• Hustrumisshandel: 66 procent av egyptiska kvinnor misshandlas INTE. Sämre än Sverige men bättre än exempelvis Nya Zeeland. Men Laestadius Larsson citerar hellre siffran om vad folk tycker än vad de gör – den är ju högre.
• Könsstympning: Bara fyra procent är ostympade, av kvinnor 15-49, enligt UNICEF, det är sant. Men varför väljer Laestadius Larsson inte att istället citera den UNICEF-siffra som står på raden under – den som säger att 72 procent av dessas döttrar är ostympade?! (Siffrorna är dessutom 10 år gamla och arbetet mot FGM har sedan dess fortsatt under ledning av bland andra staten, USAID och just Plan vilket tyder på att siffran borde vara på väg neråt ytterligare).

Kvar blir Laestadius Larssons siffra om 68 procent av de egyptiska föräldrarna som barnmisshandlare som är den enda som säger något om en majoritet egyptier. Vi hittar den ingenstans och har därför svårt att bemöta den. Men:

Även om den stämmer betyder det att 32 procent av de egyptiska föräldrarna inte slår sina barn, och att fadderfamiljen i fråga mycket väl kan höra dit. Precis som Laestadius Larsson skriver går det ofta att komma åt negativt beteende med information och en familj som ingår i en NGO:s program borde rimligen ha fått mer av den varan.

Det finns en formell definition av att dra slutsatser om individer baserat på en stereotyp uppfattning av en grupp: fördomar.

Några ord om övriga tidningen:

Det första nyhetsuppslaget handlar om att FN:s barnkonvention fyller 20 år och illustreras med enkäter med massvis med barn, varav ett antal från Rågsvedsskolan som ligger i Stockholms närförort men utanför tullarna.

Utmärkt ur ett journalistiskt och demokratiperspektiv att inte bara övre medelklass-barn i innerstaden intervjuas och får mölighet att identifiera sig med intervjuade.

Nästa sida har en väldigt intressant artikel om hur Banverket rekryterar anställda bland de irakiska flyktingarna i Södertälje, skriven av reporter Josef El Mahdi. Fyra av tio irakiska Södertäljebor har högre utbildning, vilket Banverket förstått att utnyttja för att försöka råda bot på sin ingenjörsbrist.

Pricken över i är bilden på ingenjören Sahar Akbar från Irak som i 14 år arbetade som ingenjör med företag som Siemens och ABB och bevisligen är en kompetent yrkeskvinna. Ja just det, hon bär sjal också. Hur ofta ser man den kombinationen i tidningarna?

Det hade varit intressant med en följdfråga om varför just Banverket förstått att flyktingarna är en tillgång, men inte exempelvis Luftfartsverket, Vägverket eller någon annan ingenjörstung myndighet.

Kanske har dessa inte ett behov. Eller så är det så att Banverkets generaldirektör Minoo Akhtarzand som kom hit som 17-åring från Iran är en av alltför få som förstått att ordet ”invandrare” inte är en synonym för  ”problem”? Näringslivsredaktionens Cecilia Axelsson kunde ha frågat henne det. Hon har nämligen gjort en ”5 frågor” med Akhtarzand idag.

Slutligen en artikel på sidan 16 om att Vellinge öppnar för ”egna” flyktingbarn. Namnet på reportern? Negra Efendic…

SvD sänder ut dubbla signaler här och det väl egentligen inte första gången som opinionsmaterialet diffat mot det redaktionella. Men kolumnister som Anna Laestadius Larsson borde ändå fråga sig om hon har en realistisk bild av vilka som läser SvD – och hennes egen tidning Amelia för den delen. Har hon till exempel tänkt på att den startades av en invandrarkvinna?

KM

Uppdatering: Den religiöse bloggaren bouhamza har liknande kritik.

Bra jobbat av DN-sporten!

(Uppdatering sist för dem som undrar hur det gick)

Just nu pågår en ödesmatch i fotboll som engagerar miljoner med människor i Nordafrika och Sudan. Algeriet och Egypten slåss om en plats i VM 2010 och det handlar om mycket mer än att bara sparka boll.

Detta har DN:s reporter Frederic Pavlidis förstått och berättat hela historien – hur en liknande ödesmatch hölls för precis 20 år sedan som många fortfarande minns – och varför. Hans genomarbetade artikel inför förra helgens Egypten-Algeriet-match innehåller massor med utmärkta länkar och kompletteras föredömligt med en intervju med sverigefinsk-egyptiske Hammarbymålvakten Rami Shaaban.

Shaaban har ju spelat i ett egyptiskt klubblag och berättar bakgrunden och rivaliteten som blossar upp igen. Pavlidis länkar bland annat till Coca-Colas kampanj som innehåller vittnesmål från dem som minns matchen. Ett intressant fakta är att kvinnor inte på den tiden tydligen gick på matcherna.

Egypten var förra helgen piskade att vinna hemma mot Algeriet med 2-0 för att tvinga fram dagens playoff. Det lyckades i 95:e minuten. DN lade också upp telegrammet om våldet som följde i båda länderna efter resultatet och om att Sudan (där playoffmatchen spelas) kommenderat ut 15.000 poliser för att hålla ordning.

Pavlidis har dessutom förklarat varför algerierna är sura för att matchen spelas i Sudan (Egypten och Sudan har historiskt starka band och var i ”union” fram till för 50 år sedan i år).

DN har dessutom snappat att det finns svenskar som intresserar sig för detta och lagt upp webbfrågan om vem man vill ska vinna. Liten övervikt Egypten, med 70 procent som inte bryr sig. Saken är den att DN antagligen förstått att det finns hundratusentals svensk-araber, och att en del av dem läser DN/DN.se och är intresserade av detta.

Genom att dessutom berätta om det hela som en intressant historia med drag som även oinsatta icke-arabiska läsare kan relatera till (fotboll, hemmalag, huliganism) får man med sig en bredare läsekrets.

Vi har sagt det förr, att reporterns etnicitet inte innebär att denna är bättre på att göra en bred journalistik. Samtidigt tycker vi oss se en överrepresentation åt det hållet från journalister ur etniska minoriteter. Konstigt vore det väl annars, om inte personer med utländska rötter har närmare till insikten om att alla tidningsläsare inte heter Svensson och enbart intresserar sig för Sveriges landslag.

Ytterligare önskelista till DN:s/DN på stans redaktion: Det hade varit roligt att läsa var man kan se matchen på stan. Och se en bevakning även av andra VM-kvalmatcher som intresserar etniska minoriteter, exempelvis Bosniens.

KM

Uppdatering: Algeriet vann.

Vi anar ett mönster…

Minns ni Susanne Rydeström, den ”ålderslösa” skönhetskonsulten i TV4:s dokusåpa Mammas pojkar? Vi har skrivit om henne tidigare (”Vem får vara rasist och varför är TV4 bättre än SVT på mångfald?”) apropå att hon sagt att hennes framtida svägerska ska vara ”inte för färgad”.

Nu när flyktingfientliga Vellinge är på tapeten har DN publicerat en detaljerad karta över kommunen. Vi inser där att Susanne Rydeströms hemort Höllviken ligger i Vellinge…

KM

Bra flyktingbarnsjournalistik

(3 uppdateringar sist med dels mer om Sydsvenskans undersökning som visar att bara 18 procent av kommuninvånarna är emot Vellinges flyktingboende och dels ytterligare ett intressant inslag)

I kölvattnet av den nu riksbekanta konflikten om Vellinge kommuns motstånd mot flyktingbarnsmottagande görs det en hel del bra journalistisk som är avsedd att nyansera och öka förståelsen:

1) Vad blir det av flyktingbarnen? Sydnytts reaktion visar att de inte är historielösa och påminner om att Sverige tagit emot ensamkommande flyktingbarn sedan åtminstone andra världskriget. Se den mycket starka intervjun med Birgitta Berg som kom hit som finskt krigsbarn! Människor glömmer så snabbt att Sverige (enligt Wikipedia) tog emot runt 70.000 barn bara under andra världskrigets sista år, och att 15.000 av dem stannade här. Svenskarna öppnade famnen.

Det är långt fler än de 2400 som anlänt i år, eller de 389 som anlände 2005. Den enda stora skillnaden mot idag är att krigshärden som barnen kom från låg geografiskt närmare. Birgitta Berg (som troligen hette något annat innan hennes adoptivfamilj ändrade hennes finska namn) berättar samtidigt hur dåligt hon mått av den assimilering hon tvingades till, en fråga som för övrigt Sverigedemokraterna driver.

2) Vilka tar emot flyktingbarnen? SvD hade i förra veckan ett reportage om ett familjehem där Danderyds kommun placerat två av ”sina” barn, ett syskonpar från Etiopien.

Danderyd tillhörde motståndarna fram till för några år sedan men går nu istället i täten genom att vara unika om att ge varje barn en familj istället för att de ska behöva bo på förläggning. Danderyd hänvisade tidigare till platsbrist. Det kanske är som en bekräftelse på detta som Danderyd placerar sina barn i andra kommuner trots att kommuntjänstemannen sjunger barnens lov som ambitiösa och duktiga framtida kommuninvånare. Orsaken framgår inte i artikeln, utöver förklaringen att Danderydsborna inte har tid med läxläsning.Två frågor som borde ha ingått:

• Hur vet ni det, har ni pejlat intresset för att vara familjehem bland Danderydsborna och fått det svaret?
• Vad fick er att ändra er.

Man hade också velat höra något om vad barnen tycker, istället för att höra hur kul de tycker det är med sina fritidsintressen. Trots detta är det ett bra reportage av Christina Wahldén, som fördjupar insikten.

3) Vad är det för barn som kommer hit? Helsingborgs dagblad har träffat några av barnen och låtit dem berätta själva om sina plågsamma upplevelser och drömmarna om en utbildning.

4) Sydsvenskan har hittat flera egna vinklar på frågan och varit nyhetsledande flera gånger, som idag. Ett belysande grepp var att låta det stridbara kommunalrådet chatta med läsarna med resultat av denna typ:

Per A.: Vi i Vellinge har röstat på dig av bl.a. anledningen att vi vill bo tryggt med våra barn. Vi har flyttat från Malmö till Vellinge av den anledningen. Jag hoppas du inser detta och stoppar dessa nya s.k. barn, som i de flesta fall är unga män?
Lars-Ingvar Ljungman: Mitt ställningstagande tycker jag är mycket tydligt!

och

Peter: Varför håller inte Vellinge en kommunal folkomröstning om mottagandet av flyktingar så att folket en gång för alla får säga sitt? Det vore väl det mest demokratiska? Varför vara rädda för vad folkmajoriteten tycker?
Lars-Ingvar Ljungman: Vi är inte rädda för vad invånarna tycker. Om ca 10 månader är det val och då kan alla som tycker att denna fråga är felaktigt hanterad rösta på ett annat parti. Det finns flera att välja på, både till höger och vänster om mitten.

Den sistnämnda frågan har Sydsvenskan tagit fasta på och låtit beställa en opinionsundersökning bland Vellingeborna – som visar att bara 18 procent av kommuninvånarna vill stoppa boendet. Problemet är att bara 500 personer är tillfrågade, vilket gör att undersökningen som gjorts av GFK Sverige inte är statistiskt säkerställd. Varför? Är Vellinge för litet för ett komplett underlag, eller?

Å andra sidan är 18 procent så extremt lågt att det ändå visar på en tendens. Till och med det dubbla hade varit det, om man tillfrågat 500 personer till och alla varit mot. Vi efterlyste redan i vårt första inlägg om denna fråga en nyansering om att inte alla Vellingebor är emot.

Sydsvenskan gör utmärkt journalistisk granskning när de inte bara köper kommunalrådets ord om att han talar för sina väljare, utan försöker ta reda på om det verkligen är så. Eller som Vellingebon Anders Bergman som är positivt inställd uttrycker det i Sydsvenskans intervju:

– Jag har ett stort frågetecken för om kommunledningen har koll på vad invånarna tycker. Kommunledningen gör antaganden baserade på egna värderingar, säger han.

Han säger att sedan han flyttade till Velllinge 1996 har han inte mött någon personligen som inte vill att kommunen ska ta emot flyktingar. Att kommunledningen driver linjen tror han beror på att de kritiska är de mest högljudda.

Vi har redan tidigare nämnt DN:s intervju med kristdemokraten som trakasserades när han ville utreda kommunbornas inställning btill flyktingbarn. Har en liten klick människor med främlingsfientliga åsikter fått härja fritt?

Idag citerar tidningen Sydsvenskans nyhet med skånemoderater som är tvärsäkra på att kommunalrådet kommer att ändra sin inställning till flyktingmottagning och även få med sig övriga moderatstyrda skånekommuner inom en månad. Här hade det varit relevant att fråga ”Vad grundar du din tvärsäkerhet på?”. (SvD:s rewrite finns här).

KM

Uppdatering: Som vi skrev ovan är det lysande av Sydsvenskan att beställa en opinionsundersökning av Vellingeborna samtidigt som det dras ner av att bara 500 personer svarade. (Dock tillfrågades över 1000, detta framgick inte av TT:s rewrite). Detta använder dock inte politikerna som argument när de försöker slingra sig ur mycket bra, kritiska frågor från SvD:s Henrik Ståhl.

Sydsvenskan har föredömligt nog skrivit en artikel om hur undersökningen gjordes. Den borde dock ha publicerats samtidigt med nyheten. Dessutom anges tidsbrist som skäl till varför inte fler intervjuer gjordes. Då borde den nyhetshungrige nyhetschefen som fattade beslutet ha gett sig till tåls och förlängt undersökningen, trots oro för att en konkurrent skulle kunna kläcka samma idé.

SvD.se toppar med Vellinge. På DN.se får man leta väldigt långt ner på sidan…

Uppdatering 2: Vellingemoderaternas kommunalråd börjar nu backa. Bra jobbat av Sydsvenskan att följa upp sin opinionsundersökning.

Uppdatering 3 (20 nov): Bloggaren Martin Moberg har hittat ett annat exempel på fördjupning från Sorsele, som tar emot flest flyktingbarn i landet i förhållande till sin storlek. Det är oklart vilka som gjort inslaget men det känns lite förenklat. Reportern säger att Sorseleborna tycker det hela är bra, vilket är mycket möjligt, men vilka är beläggen? Någon kritisk fråga hade varit på sin plats, eller en fråga om hur många av barnen som kommer i arbete.

Snyltande Vellingebarn…

(2 uppdateringar sist i inlägget)

Vi kan inte låta bli att länka till den socialistiska bloggen Röda Lund idag. De anger siffror på hur Vellingeungdomar ”snyltar” på Malmö kommun trots att man inte vill göra vice versa med Malmös flyktingbarn. Alla medier upprepar gång på gång apropå flyktingbarnskonflikten att även om Malmö betalar hyran på det omstridda vandrarhemmet så måste Vellinge betala gode män och skolgång.

Vellinge betalar iofs några miljoner i Robin Hood-skatt och Malmö får några men dessa täcker knappast omkostnaderna för de 407 Vellingegymnasister som enligt Röda Malmö pendlar till Malmö…

Kan inte någon journalist ställa den frågan till kommunen?

KM

Uppdatering: Som synes i kommentarerna tänkte vi inte på Vellinge förstås betalar för sina gymnasister. Inlägget vi länkar till är dock fortfarande roligt skrivet. Dessutom står vi för transparens så detta får stå kvar.

Uppdatering 2: PR-kupper följer i uppmärksammade frågors spår. Imorse möttes Vellingebor som steg av bussen i Malmö av fika, röd matta och skylten ”I Malmö är alla välkomna. T o m ensamkommande Vellingebor”. Piggt av Sydsvenskan att få med bilder men det hade varit relevant med en intervju med arrangörerna. Å andra sidan kanske det är ett medvetet journalistiskt beslut att undvika textreklam och vara nyttig idiot…

Vilket folks hus? (Heja HD, tunnt TT)

Helsingborgs dagblad har ett riktigt scoop i tidningen idag:

• Här blev det stopp för bröllopsfest i Folkets hus
• Ordföranden ger föreståndaren fria händer
• Invandrarkvoten var fylld när Habib ville boka
• DO-jurist befarar diskriminering

Det visar sig att Folkets hus i Landskrona bara tillåter ett ”invandrarbröllop” i månaden (liksom andra ”invandrar”evenemang, kryper det senare fram). Dessa ska dessutom betala högre hyra än andra. Helsingborgs dagblads reporter Magnus Arvidsson ska ha en guldstjärna för sin fråga, som kunde användas som ett skolexempel på god journalistik. Han ställer den till Folkets hus föreståndare Lars Svensson, även ledamot i kommunstyrelsen för Socialdemokraterna:

Vad menas med ”invandrarbröllop”?

— Det är ju de som bor i stan. Det är rätt mycket kurder och palestinier som gifter sig. Det är något med orientaliskt ursprung, man kan ha 400–500 gäster.

Europeiska invandrargrupper ingår inte i begreppet.

Magnus Arvidsson har som den kompetenta journalist han är självklart även hittat ett case. Egenföretagaren Habib Ramadani ville för ett och ett halvt år sedan ville hyra lokalen för sin sons bröllop. Bakläxa till redigeraren här, som satt förnamnet Habib ensamt i rubriken, trots att regeln inom journalistiken är för- och efternamn eller enbart efternamn. Nåväl. Ramadani är från ett europeiskt land, inte ”Orienten”, var nu den må ligga. Han fick nej ändå:

Bokningen hänvisades till föreståndaren Lars Svensson, eftersom det var ett ”invandrarbröllop”.

— Skulle han sagt ”nej, det är bokat” hade det inte varit mer med det. Men han undrade vilket land jag kommer ifrån.

Kosovo, var svaret.

— Han sa: ”Inte till er, ni slänger tårtan på mattan istället för i munnen”.

Habib Ramadani letade förgäves efter utvägar. Han erbjöd sig att anlita en städfirma, så att det säkert skulle vara rent. Svaret var att det inte hinns med innan nästa bokning.

— Då erbjöd jag mig att betala för två dagar. Men han sa att det är Folkets hus, och då måste folk ha tillträde.

Ramadani och Svensson kom aldrig så långt att de diskuterade priset.

— Jag sa att jag var beredd att lämna en stor summa pengar som deposition. Även när jag berättade att det blir en alkoholfri fest blev det nej.

—

— Är inte jag folk? Då jag betalar skatt är jag en del av samhället. Men när vi ska hyra lokal för bröllop är vi plötsligt bara invandrare.

— Om nu någon ställt till med något på Folkets hus, är det väl honom man ska kräva på ersättning? Det gäller väl vem som helst?

HD gör allting rätt. De följer upp med en intevju med myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, som konstaterar att Folkets hus är inne på hal is. De har kollat upp dessa icke existerande grannklagomål till miljönämnden som ska ligga bakom policyn. Och bjuder på stor komik när ägaren förnekar att föreståndaren ägnar sig åt diskriminering, trots att denne själv öppet berättat det för HD i en intervju.

Ska man önska något mer hade det förstås varit att Arvidsson frågat föreståndarenvarför han inte helt enkelt sätter upp regler som gäller för alla, ”invandrarbröllop” eller ej; typ: Alla ska faktureras och ha betalat i förväg för att få tillträde till lokalen. Deposition gäller, som betalas tillbaka om städat, annars bekostar städfirma. Vid varje hundratal gäster måste man betala för en extra inhyrd väktare, etc. Så funkar det ju på så många andra festlokaler i Sverige.

Det var slarvigt att skriva att inga svenskar vill hålla bröllop i huset, för det är gissningsvis etniska svenskar man menar och då ska det stå.

Det hade också varit värt att slå en signal till Folkets hus och parker och höra om fler av deras medlemmar har rasistiska policies, och hur de ser på sådant agerande bland sina medlemmar. Smat kanske hur de definierar det ”folk” som husen är till för.

Folkets hus växte fram samtidigt med arbetarrörelsen. Idag utgörs en väsentlig del av arbetarklassen av människor ur olika etniska minoriteter. Men såväl arbetarrörelsen som obskyra rörelser som AFA tycks förhålla sig till detta på lite märkliga sätt, istället för att behandla etniska minoriteter som människor vilka som helst. Då är artiklar som Magnus Arvidssons oerhört viktiga.

För att inte tala om hur viktiga de är för dem som vill hitta en billig lokal till sitt bröllop. Och hur väl de illustrerar att bra ”mångfaldsjournalistik” inte har med reporterns etnicitet att göra (för att vi helt utan belägg och bara på grundval av namn, vilket en reporter aldrig skulle komma undan med, gissar att Arvidsson är etniskt svensk)…

Bra jobbat! Ur journalistiskt hänseende börjar den här veckan upplyftande!

TT ska däremot ha en fet känga för att man inte gör som HD och sätter citationstecken runt ordet ”invandrarbröllop” med rubriken ”Folkets hus nobbade invandrarbröllop”. HD har ifrågasatt ordet på goda grunder (för Folkets hus är inte alla invandrare invandrare, bara ”orientaler” oavsett var de är födda, tycks det som). TT bara sväljer definitionen utan reflektion.

Vem vet om den svensk-kosovanska brudgummen och hans brud ens vandrat hit? De kan mycket väl vara födda här = inte invandrare. Så sent som förra veckan fick TT göra en pudel (vi skrev så klart om det, först i inlägget ”Vi på TT är inga invandrare” och sedan i ”Vad var det vi sade…”).

Vi uttryckte viss skepsis när redaktionschef Mats Johansson försvarade sig med att TT sällan gör bort sig i sådana sammanhang och fick tyvärr rätt. Precis som förra veckan fortplantar sig TT:s skeva rubriksättning till otaliga mediesajter som inte tänker själva. Dessutom vinklar man på caset och inte den strukturella diskrimineringen.

Uppdatering: The Local rewritade och översatt till engelska. Där är ”immigrant wedding” som sig bör satt inom citationstecken. The Local (som direktöversatt nästan hela HD:s text med förhoppningsvis tidningens goda minne) avslutar med att i likhet med MoM citera syftet med Folkets hus och parker från hemsidan.

KM

PS. Hör förresten inte Helsingborg till dem som nobbar ensamkommande flyktingbarn?

PS2: Är det inte mer tunnsått med artiklar om etnisk strukturell diskriminering nu jämfört med, säg, sekelskiftet?

SvD Sydsvenskan Aftonbladet VLT VK BLT Bohuslänningen Metro Norrbottens-kuriren UNT Folkbladet GP Västerviks-tidningen Sydöstran Piteå-tidningen Dagen NT Nyhetskanalen Corren

Hon är populär, den där blondinen…

Sök	Visningar
blondin+körslaget	3
blondin körslaget	2
team stefan blondin	2
team stefan blondinen	1
körslaget stefan blondin	1
blondin team stefan	1
blondinen i körslaget	1
blondinen team stefan	1
larz stefanz	1

I går

Sök	Visningar
team stefan blondin	3
blondinen i stefans lag	3
blondinen i team stefan	2
blondin i team stefan	2
vad heter blondinen i team stefan	1
blondin körslaget	1
”blondinen i stefans lag”	1
blondin team stefan	1

…så ser det ut med trafiken in till bloggen idag. Man roas lätt, med tanke på att nästan alla brudarna i team Stefans lag såg ut som typ tagna ut Hitlermädchen.Vilken av blondinerna, liksom?

(Övriga sökningar borttagna. Vi har tidigare skrivit om detta fenomen i inlägget Blondinen i team Stefans lag…)

KM