Swedbank gör det igen

Medier och mångfald har skrivit tidigare om Swedbanks webb-tv-komedi Någonstans i livet (“När dikten överträffar verkligheten“).

I denna nätsåpa får man följa olika familjekonstallationer och deras förvecklingar i samband med typiska bankrelaterade skeden i livet. (Skilsmässa, utflugna barn, samboskap osv).

Det första avsnittet handlade om lajvaren Måns som vägrade flytta hemifrån trots att mamma skulle flytta ihop med sin nye kille Micke (Hassan Brijani). Den andra delen, Elsie och älskaren, kammade noll på mångfaldsskalan, men i del tre , Magnus och svärfar, som nyligen lagts upp är man back on track. Där flyttar Magnus ihop med Jessica och båda har varsin dotter från ett tidigare äktenskap, varav den ena är svart – okommenterat, som den naturligaste saken i världen.

Dock noterar vi att de etniska minoriteterna syns i biroller. Huvudrollen, protagonisten, den som bankkunden förväntas identifiera sig med, är i alla de tre situationerna fortfarande den etniska svensken.

Man kan möjligen förstå denna försiktighet lite grann. Det har hittills inte varit status att vara svartmuskig i Sverige (om man inte heter Sommerlath i efternamn) och en reklam får ju samtidigt inte stöta bort andra grupper.

Länge har svarta, oftast med en afroamerikansk approach, varit de enda, om några, som synts i svensk reklam. Detta troligen för att svenskarna är vana vid att se afroamerikaner på tv och bio och inte ser dessa som lågstatus. Marknadsföringsmässigt är det däremot koko eftersom man ju inte når identifikation ens hos de få stora afrosvenska grupper som finns i Sverige, eftersom de kommer från Östafrika (svensk-eritreaner/-etiopier samt svensksomalier.)

Sedan identifierar sig förhoppningsvis konsumenter i första hand som mamma/bilköpare/hipp med mera, men det är väl ingen som tror att en reklam där man ser coola människor som liknar en själv skulle vara frånstötande.

Samtidigt måste budskapet förankras i “butik”. MoM minns en relativt färsk undersökning som trots avsaknad av all multikultireklam angav Handelsbanken som den populäraste “invandrarbanken” (vilka som ingick i invandrarbegreppet framgick ej). Skälet uppgavs vara den strikt affärsmässiga bedömningen av låneansökningar, där namn inte spelade någon roll för banktjänstemännen.

Men man får vara glad åt det lilla. Ju fler svensk-iranier som KI, Chalmers med flera fortsätter att spotta ut, desto snabbare kommer mörkt hår att sluta vara en lågstatusmarkör och de även att börja synas i huvudrollerna i reklamfilmerna.

KM