Novembers mest lästa

Här är de, novembers topplistor över inlägg och länkar.

Först de tio mest lästa inläggen:

1. Rapporteringen om schweiziska minoriteter – 29 nov (Mest läst sen bloggens början). Egentligen ingen större analys utan vi länkar mest till artiklar som bevakar ämnet. Men av en beskärd andel främlingsfientliga kommentarer att döma, liksom det faktum att en förhållandevis liten andel besökare klickade sig vidare på bloggen, så misstänker vi att relativt få hamnade här på grund av ett intresse för mediegranskning.
2. Utmärkt rapporterat av SvD – 8 nov (Tredje mest läst sen bloggens början) Populariteten för det här inlägget tycks tyvärr ha en liknande förklaring som för inlägget ovan. Vi berömde SvD för sitt sätt att rapportera om överrepresentationen av autism bland svensk-somaliska barn i Rinkeby, utan spekulationer.
3. Helt rätt nyhetsvärderat av DN – 30 nov (Femte mest läst sen bloggens början) DN.se förstod, till skillnad från SvD, Sydsvenskan, Västerbottens-kuriren och Norrländska socialdemokraten, att det finns en halv miljon svenskar som direkt eller indirekt berörts av finska vinterkriget. Det märkte vi av på sajten, där många klickade sig in och vidare
4. Bra flyktingbarnsjournalistik – 17 nov (Sjätte mest läst sen bloggens början)          Tips på ungefär det rubriken vittnar om.
5. ”Stora i-landsproblempriset” eller: ”Hur man kvoterar ut 5 mångfaldsgräv” – 4 nov (Topp-tio, ever)   Vår kritik mot urvalet av nomineringar till Stora journalistpriset, med flera uppenbara som valdes bort till förmån för ett icke-avslöjande.
6. Var är iranierna? – 25 nov Om Stockholms stad, och frågan om varför de ska granska vissa invandrarföreningar men inte andra. Reportern bad själv om tips i en kommentar till ett uppföljande inlägg.
7. Är afghaner lika mycket värda som svenskar? – 11 nov   Frågan är om den afghanske tolken som dödades när Sveriges trupper angreps bar skyddsutrustning. Vi har tyvärr inte sett en uppföljning på detta.
8. ”Vi på TT är inga invandrare” – 5 nov        Om en riktigt galen TT-rubrik. Detta fick också följder, som vi berättade i ett senare inlägg.
9. Är ni rasister eller rädda om värdet på era villor? – 11 nov       Om frågor vi tyckte saknades i bevakningen kring Vellinge. Och beröm till Sydsvenskan för deras opinionsundersökning.
10. Thailändare hatar judar, eller hur det nu var – 25 nov    TT går åter i rubrikfällan bara ett par dagar efter punkt 8 på denna lista.

…sedan sex inlägg som förtjänade fler läsare än de fick:

• ”Vilket folks hus?” Helsingborgs dagblad hade ett rejält scoop som nästan ingen nappade på, kanske på grund av TT:s dåliga rewrite som reducerade det till en enskild diskrimineringshändelse och inte som den strukturella rasism som HD faktiskt blottlade.
• ”Schizofrena SvD – fördomar från Anna Laestadius Larsson” Om en kolumn som kunde ha anmälts för hets mot folkgrupp om den rört minoriteter i Sverige.
• ”Åkte du till jobbet i en svenskmiljö?” Om hur både SvD och DN ger uttryck för märkliga generaliseringar där ”invandrarkvinnor” utpekas som misshandlade och utlämnade.
• ”För Björklund är även infödda invandrare” Om varför Björklunds invandrarstämpling av Zlatan är mer än en försumbar felsägning.
• ”Ska Reinfeldt skicka militär till Rinkeby?” Om att DN Debatt tydligen släpper in vad som helst numera.
• ”Bra jobbat av DN-sporten” Om att DN.se åter var pigga med nyhetsvärderingen och valet av uppuffning på sajten i bevakningen av VM-kvalet Egypten-Algeriet.

…och till sist de mest klickade länkarna 2 nov-2 dec:

1. SvD. ”Minaretfrågan delar schweizare”
2. DN. ”Finlands sak var inte vår”
3. DN. ”Tuffa fredsvillkor”
4. DN. ”Vinterkriget triumf för finsk mottitaktik”
5. SVT Play. Existens program om minaretfrågan
6. DN. Hätsk debatt om minareter i Schweiz. Artikeln uppdaterades efter valresultatet.
7. Journalisten. ”Ali Fegan: Jag vittnar gärna om anklagelserna om Williamson”
8. Google. Beviset på hur många medier som utan reflektion behöll TT:s rubrik ”Invandrare ska lära sig våra värden”
9. Helsingborgs dagblad. ”I fem dagar låg jag inklämd under lastbilen”. HD:s intervju med flyktingbarn vittnade om tydlig nyfikenhet om vilka barnen egentligen är.
10. SvD. ”Lista: Invandrarföreningar vars värdegrund ska undersökas”

Sammanfattningen av septembers och oktobers mest lästa hittar man här.

/KM

10.000…

…är den magiska gränsen som vi har passerat nu. Och lite stolta är vi allt. Bloggen har ju bara varit riktigt aktiv i tre månader. Med tanke på hur smalt vårt bevakningsområde är (mediekritik utifrån ett etnisk mångfaldsperspektiv) tycker vi att det är kul med såpass stort intresse. Och än så länge ökar det. Här är statistiken hittills. Vi skäms inte för att vara transparenta, trots att vi är små.

Sedan starten:

• Juli 167 träffar, 5 inlägg

• Aug 201 träffar 5 inlägg

• Sep 1.608 träffar, 21 inlägg

• Okt 2.707 träffar, 44 inlägg

• Nov 5.268 träffar, 40 inlägg

/KM

Vi gratulerar…

…bloggen Vi i Sverige som fyller ett år idag. (Det är många jubiléer idag – Kalle dussin, vinterkriget…)

Medier och mångfald bevakar medier som slirar med fakta när det gäller mångfald och som misslyckas med att rapportera och nyhetsvärdera utifrån hur Sveriges befolkning och därmed läsar-/lyssnar-/tittarkåren är sammansatt.  (Det är därför vi sällan länkar till bloggar, som vi inte har resurser att ta med i bevakningsområdet). Självklart rosar vi också. Vår ”programförklaring” hittar man här.

Vi i Sverige tar tydlig ställning för mångfald genom att rätta vid de otaliga gånger som politiker, opinionsbildare eller andra av okunskap eller medvetet far med osanning eller presenterar fördomar som om de vore fakta.

Ibland pekar Vi i Sverige på hur journalister felbehandlat/tolkat fakta eller skrivit direkta felaktigheter. Då har bloggarnas intressen sammanfallit och vi länkat till Vi i Sverige. Det hoppas vi att få fortsätta med.

Till skillnad från många andra bloggar som lyfter upp åsikter till sanningar, är Vi i Sverige noggranna med att konsekvent använda faktaargument och länka till källor med utredningar från SCB, Migrationsverket och annat håll.

Fakta först, åsikter sedan. Varför sker inte all diskussion så?

Och framförallt: är det någon som nominerat dem till Stora bloggpriset?

Dagen till ära har ettårsjubilaren lyft fram ett antal artiklar ur sitt arkiv för att visa varför flera vanliga myter om invandring inte stämmer. Dem hittar man här

Vi avslutar med ett citat från Vi i Sveriges jubileumsinlägg:

Motståndet kan ibland kännas övermäktigt. Den svåraste uppgiften är inte att debattera mot Sverigedemokrater, Nationaldemokrater och Folkfronten. De är inte heller det största hotet mot en saklig debatt. Det största hotet är att stämningen i Sverige blir som i flera andra länder, t.ex. Danmark, där det blivit legitimt bland alla partier och media att utmåla invandrare som en främmande grupp som enbart är en belastning för samhället.

Dessa tendenser finns i Sverige också. Det är nu ganska många år sedan Tage Danielsson konstaterade att vi inte har råd med sanningar längre utan måste nöja oss med sannolikheter. Tyvärr verkar det som att även sannolikheterna blivit bortrationaliserade och ersatta med vinklingar, halvsanningar och rena lögner. Politiker från alla läger och medias proffstyckare medverkar till detta. Medier, myndigheter och till och med regeringen sprider felaktig information, avsiktligt eller av okunnighet.

Trots det svåra motståndet kommer vi att fortsätta granska och kritisera. Några av det gångna årets inlägg har vi samlat här.

Uppdatering: Apropå stora bloggpriset ser vi till vår förskräckelse att blogg-gurun Mymlan nominerat Nordic Dervish. Bloggaren i fråga fotograferade i höstas ett antal demonstranter och lade upp bilderna på sin blogg. Läsarna fick sedan gå loss på och kommentera dem, namnge dessa och skriva ut personliga fakta om dem, och håna ”okvinnliga” demonstranter och spekulera kring deras könstillhörighet.

Det spelar ingen roll att demonstranterna hade allsköns skumma åsikter. Själva fundamentet för yttrandefrihet i Sverige är att du ska få hålla en demonstration även om du är dum i huvudet, så länge du håller dig inom lagens råmärken. Ni vet,  ”jag hatar din åsikt men är beredd att…”

Framförallt är det ett totalt brott mot de pressetiska reglerna och även om blogg-Nima inte är journalist så borde väl iaf Mymlan vilja förespråka god nätik. Eller?

Att som bloggaren sedan dessutom göra sig till martyr när man tiggt om stryk av dessa uthängda människor som först bönar och ber om att få bli borttagna och sedan blir kränkta och förbannade för att ha hängts ut när de utövat sin lagstadgade demonstrationsrätt, det är som att göra som killen i JC:s ”Bad idea”-reklam för några år sedan, han som knatar upp till en välbevakad yacht där en kvinna ligger och solar, och framför hennes gangstermake säga ”Ey woman, I think you left your panties in my kitchen”…

/KM

Åter bra poänger från Vi i Sverige

Bloggen Vi i Sverige har skärskådat siffror om invandrare som flyger och far och alltför ofta visar sig bero på en oinsatt/slarvig/stressad journalist/politiker. Felen är rätt allvarliga och skulle i värsta fallet kunna bero på okunnighet om minoritets- och invandringsfrågor, ett fenomen som tyvärr är rätt vanligt hos den svenska journalistkåren. En mer trolig förklaring till det är dock bristande intresse…

KM

Uppdatering: Länken föll bort till Vi i Sveriges text. Man kan läsa den här.

Svenskar är snälla – svenska medborgare hittar på sattyg

De flesta journalister har insett för länge sedan att den enda fungerande metoden för att  konsekvent och rättssäkert använda ordet svensk om människor är att koppla ordet till medborgarskapet.

Man skriver exempelvis kort och gott ”de strandsatta svenskarna” i var det nu må vara, Thailand eller Libanon.

Medier och mångfald har nu märkt att det skett en glidning. Det är bara de som gör bra saker som av vissa kallas för svenskar. Övriga får nedgraderas till ”svenska medborgare”, ungefär som om det var lite mindre fint, som man inte är någon svensk på riktigt. Etniska svenskar är däremot aldrig ”svenska medborgare” oavsett vad de hittar på, utan bara rätt och slätt svenskar.

Några exempel:

När Mehdi Ghezali greps första gången på  gränsen mellan Afghanistan och Pakistan satt han i förvar ett tag innan han skickades till Guantanamo. Den svenska diplomatiska beskickningen kritiserades för att inte försöka skapa kontakt i tid och för att denna i en rapport till UD beskrev Mehdi Ghezali som ”arab med svenskt pass”.

Ghezali är född på ett svenskt sjukhus, han gick i svensk skola och han är svensk medborgare.

Låt oss nu hoppa till förra helgens papperstidning (sön 11 okt). Ingressen lyder såhär:

”De svenska medborgarna Mehdi Ghezali, Munir Awad och Safia Benaouda och deras tvåårige pojke anlände till Sverige sent på söndagskvällen”.

På webben är detta annorlunda. Där heter det att

”Svenskarna som suttit fängslade i Pakistan landade vid 22-tiden på lördagskvällen Arlanda utanför Stockholm”.

DN:s papperstidning hade en sidotext också; ”Terrormisstankar räcker för övervakning”. Där skriver inte reportern om ”en arab med svenskt pass” men väl ”en marockan med svenskt medborgarskap”.

Även Oussama Kassir nämns i den artikeln, ni vet killen som i våras dömdes för att ha planerat ett terrorläger i Oregon som skulle finansieras med bytet från rånade 7 eleven-butiker. Det blev inte så mycket av de planerna och han återvände hem till Sverige, bara för att flygas tillbaka till USA med våld några år senare efter att ha mellanlandat i Prag.

Nåväl. Poängen är att Kassir inte heller blir svensk i DN:s artikel. Han blir inte ens bara svensk medborgare, utan ”svensk medborgare med libanesiskt ursprung”. Vad ursprunget har med saken att göra är högst oklart. Kassir konverterade i Sverige och DN bryter därmed mot den pressetiska regeln som säger att etnisk tillhörighet inte ska framhävas om det inte är relevant.

Kassir har varit svensk i många år och tillbringat fler år i Sverige än en person som i DN, bland annat denna artikel,  får äran att bara vara kallas svensk utan suffixet ”medborgare” – Annika Östberg. Hon har dömts för ett grövre brott (eller snarare flera, hon är medskyldig till att ha haft ihjäl flera människor utöver knarkbrott, prostitution och annat).

Oussama Kassir talar antagligen bättre svenska än Annika Östberg som var liten när hon flyttade från Sverige och sedan rymde hemifrån. Han har svenska barn. Han har jobbat och betalat skatt här vilket hon aldrig har. Hon är svensk, han medborgare.

Den bästa strategin för Kassir hade antagligen varit att satsa på löpning (Ludmila fram till dopingen), fotboll (Zlatan ”Zlatan” Ibrahimovic,  Henrik ”Henke” Larsson), sång (Darin, Arash och Elena Paparizou) – eller skrivande.  Journalisten Dawit Isaak sitter visserligen i fängelse som Kassir och Östberg men han har svenskarnas sympatier, är ”snäll” och därför också bara svensk, vilken man till exempel kan läsa här, här, här eller här.

Tror ni att det här är slump? Fundera på det nästa gång en icke etnisk svensk är på nyheterna. Har personen gjort något bra = svensk. Har den gjort något dåligt = svensk medborgare. Uppenbarligen är svenskheten villkorad i svenska medier…

KM

PS. Till alla rasister som har det här som sin favoritfråga säger vi redan på förhand: denna blogg diskuterar och analyserar hur medier bevakar mångfald. Vi diskuterar inte mångfalden i sig annat än ytterst begränsat, om det exempelvis gäller ny forskning. Därför kommer vi inte att släppa fram kommentarer som vill diskutera eller argumentera för vad som konstruerar ”en riktig svensk”. Ni hamnar bara i tycke-och-smak-träsket i alla fall och börjar istället lista vad som INTE är svenskt.

Till och med Jimmie Åkesson har sagt att han måste känna en person först innan han kan avgöra om den är svensk. Att som reporter ha kamratskap som kriterium för vad man ska kalla folk man skriver om blir ohållbart rätt snabbt i en stressig arbetsmiljö.

Tänk bara om Sveriges journalistkår varit tvungna att resa till Pakistan för att först försöka ta en öl med Mehdi Ghezali för att avgöra om han är svensk egentligen innan de skriver om honom…

Uppdatering (4 nov):  Annika Östberg fortsätter att vara svenskare än midvinterblot. Idag i bland annat DN och SvD, apropå att hennes frigivning tros dröja.