…och inser det få ännu hajat. Dramaten sätter upp pjäsen Pygmalion (Även känd som My Fair Lady i musikaltappning). Historien är den klassiska makeover-filmen/pjäsen där den oattraktiva tjejen blir en dam efter ett bad och lite språkträning. (Eller i High school-filmen genom att ta av sig glasögonen).
Eftersom cockney-tjejen Eliza Doolittle i Alexandra Rapaports tappning - (är efternamnet en ordvits?) – får prata Rosengårdsslang i svensk översättning har SvD:s teaterskribent Lars Collin skrivit en intressant artikel kring detta. Det mest intressanta kommer i slutcitatet från en språkforskare som fördjupat sig just i förortsdialekterna kontra ”rikssvenskan”:
Vilket språk överlever om 50 år?
– Båda två, fast starkt förändrade. Mycket beror på sociala skiftningar. Om gruppen av förortsungdomar tar sig upp i samhället är det mycket, mycket troligt att en del språkliga markörer också sprider sig till resten av samhället. Så blev det till exempel i engelskan, där mycket av dagens högstatusuttryck ursprungligen kommer längst bort från lågstatusspråket cockney. Markörer som visar på framgång och rikedom kommer ingen att gömma undan, säger Ulla–Britt Kotsinas.
Vi har redan sett det hända i Sverige. Exempelvis italienare var det inte status att vara i Sverige på 50-talet, de ansågs ha ”en annan religion” och ”en annan kultur” som var ”främmande” och ”inte kombinerbar med den svenska”. (Känns vokabulären igen?) Idag är det sexigt att vara italiano och pizza har blivit husmanskost. Och svensk-italienarna är inte längre koncentrerade till Sveriges fattiga förorter, ungefär som att irländarna i USA numera finns överallt eftersom det handlar om klass och inte etnicitet och klass är något som går att förändra. Det är bara det att folk glömmer fort när platsen som veckans strykpojke övertas av nya grupper.
Tosdagens stora nyhet i DN:s pappersupplaga bjöd på stor humor. (Tyvärr har man valt att inte publicera den online, så någon länk kan vi inte bjuda på). Men låt oss snabbt gå förbi det faktum att Sveriges största dagstidning väljer att lägga ett helt uppslag på att skriva om att två pojkar gripits för bilbränder i Uppsala (med den nyhetsvärderingen måste det vara bekräftat en gång för alla att vi verkligen lever i världens mest händelselösa land).
Men den största humorn ligger i sidoartikeln: Gripanden förvånar inte i Gottsunda. Vad hände här?
Så här lyder ingressen:
Gottsunda har blivit synonymt med brinnande bilar och invandrargäng som kastar sten på polisen. Att det i själva verket kan ha varit äktsvenska pyromaner som stått bakom en stor del av bränderna väcker ingen sensation. Gottsundaborna vet att allt inte är som det verkar.
Har DN dåligt samvete för tidigare rapportering, eller vad är det frågan om? För vem har annars satt likhetstecken mellan Gottsunda och ”brinnande bilar och invandrargäng som kastar sten på polisen”? Är det inte bättre att göra sitt jobb direkt, i stället för att försöka rätta till det som gått snett med en så här pinsam artikel?
Och vem i helsicke fortsätter använda begrepp som ”invandrargäng”?
Nåväl, tydligen var det inte ett gäng av ungdomar från en socialt segregerad del av Uppsala, vars föräldrar eventuellt är invandrare, eller som i alla fall har mörkt hår, som brände bilar, utan ett par grabbar som var ”äktsvenska”. Vi här på M&M måste erkänna att vi inte riktigt har hängt med i den senaste uppdateringen av Svenska Akademins Ordlista, så vi har inte riktigt koll på vad som definierar en äktsvensk. Men vi föreställer oss att DN:s reporter Juan Flores menar att de misstänkta gärningsmännen hette Andersson i efternamn, hade råttfärgat hår och togs på bar gärning med en bensindunk i ena handen och en falukorv i den andra.
Tydligt är i alla fall att det är såpass sensationellt att ”äktsvenska” ungdomar kan bete sig så nedrigt, att det är värt en helt egen artikel. Där det slås fast att det som DN just slagit upp så stort, inte väcker någon sensation i Gottsunda.
Tänk så olika världen kan se ut inne på en tidningsredaktion och ute i verkligheten.
Uppdatering sist med länk till Rigo-intervju. Alla inlägg om Team Rigo finns här. Det sista kommer efter hans chat kl 16 imorgon.
Expressen skriver att ”karnevalen från Rinkeby” fick åka hem. Vilken färgad kalkonjournalistik, drypande av sarkasm och von oben-perspektiv. Behandla team Rigo som seriösa tävlande, det var det de var.
Det är svårt att inte notera hur de som åkt ut hittills varit de som avvikt från normen: Först Andreas Lundstedt, en bög som är öppen med sin HIV-smitta, och sedan en svartskalle som representerar den förort som mest symboliserar det mångkulturella Sverige. De var överlägsna i respektive program. Idag sjöng de andra körerna inte ens med när Team Rigo framförde slutnumret, förhoppningsvis för att de insåg att det bara skulle bli sämre då.
TV4.se är fullt med människor som kommenterar och är upprörda, som såg orättvisan. 57 procent av Aftonbladets läsare tyckte det var fel (vilket iofs betyder att 43 ville dissa honom framför någon av de andra). Aftonbladets artikel är seriösare, mer neutral.
Jag tror inte sponsorn Anton Berg förknippar sin produkt med positiva känslor på det här sättet, snarare med ilska och besvikelse. Ta in en jury eller vadsomhelst, det här håller inte. Det är samma sak i Idol. När man inte styr könsbalansen röstas alla tjejer ut av den övervikt tonårstjejer som tittar.
Hmm, igenkänning och normativitet framför kompetens, är det här en fingervisning om hur det ser ut i samhället i övrigt?
KM
Uppdatering: Rigo: ”Vår kör höll högst kvalitet” och ”Jag tror att man måste få röster från hela Sverige och inte bara storstadsregionerna”. Helt rätt!
Frågan är vilken hiphop han pratar om. Som ni kan se så var ju gårdagens låt I got you 1960-tals retro om något, och La bamba i program 2 går ännu längre bak, till 1950-talet. Pitbulls låt, uppträdandet i program ett är det enda som möjligen kan klassas som hiphop. Om bloggaren inte menar rap, förstås.
Det mest underhållande är att han själv gillar Kanye West, trots att svennar i hans ålder ju inte ska känna sig hemma i musikstilen. Han kanske snarare menar att svenskar inte känner sig hemma med hiphopare. Jag undrar om svenskarna i Rinkeby skulle instämma…
Dansbands-Stefan: våldtog nyss Guns ”n” Roses i en grotesk rosa lantis-hårdrockvariant som vi inte sett tidigare och inte vill se igen. Märktes att detta inte är hemmplan, trots att han framfört sången innan. Vilket begränsat register.
Caroline af Ugglas: Positiva rysningar. Svårt att göra en ballad i körvariant generellt. Hade mått bättre av det där lammköttet på slutet som Caroline blir ”lämnad” av dock.
Idol-Ola: Bra sång. Energi. Men inte mycket till koreografi.
RIGO: Nejnejnej! Upplägg i presentationsfilmen: ”Förortskids/svartskallar skickas till NK och tanterna glor”. Vad är det för något? Vågade TV4 inte filma i ”förorten” och behövde fylla ut minuterna? Sant dock att man ofta hittar bättre råvaror ”i förorten” än på NK…
MEN vad söta de var! Vilket arr! Och tjejerna hade hajat att de var tvungna att vara publikfriande och satsa på utseendet (varför har team Stefan annars ställt sina blondiner i kort-kort längst fram)?
De läskiga annorlunda svartskallarna är idag vattenkammade, uppklädda i kostym, polerade, piffade, fiffade och helt ohotfulla. Nog vågar man väl rösta på dem i stugorna nu?
Synd att kameran inte riktigt hängde med hela tiden, och att solisterna inte övat riktigt tillräckligt (den söta blondinen som med sin svarta klänning skulle vara i blickfånget och kröna uppträdandet hann inte riktigt med).
Men vi pratar om små skönhetsfel på en len, ljuv och god créme brulée. Om Team Rigo åker ut är det inte deras fel.
Pontare: Klart mer energi än förra veckan. Det märks att Pontare är på hemmaplan. Sedan spårar det ut halvvägs i någon form av parodisk schamanism. Men med tanke på att svenskarna gillade detta i melodifestivalen antar jag att Norrlänningarna gillar det nu. Komplett med tonartshöjning.
Amy: Laget verkar också ha satsat på mer utseende (=hud). Medioker låt (något man inser är vilka dussinlåtar de flesta artisterna gjort… )Konventionell koreografi. Bra stämsång. Mycket energi.
Uppdatering: Pontare först vidare. Sämre odds för Rigo. Sen Caroline, väntat, välförtjänt. Stefan fyra, oförtjänt. Ola vidare. Eftersom Amy är folkkär betyder det att det är kört för Rigo. FEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEL!!!!!!!!
Äntligen ett klipp man kan embedda. Här berättar Rigo i en intervju om hur det är bakom kulisserna på Körslaget och han har med sig två från Rinkebykören som får säga typ en mening var. Ur mångfaldsperspektiv sköter sig programledarna på The Voice bra – Rigo behandlas som en musiker vilken som helst:
För övrigt anser vi att TV4 någon gång ska inse att den bild på Rigo som de lagt upp på sin hemsida inte är på Rigo, utan attden föreställer Rigos pianist (och bror?) Tito. Pinsamt!
Vi upprepar frågan: Hur tänkte man? Att ”alla latinamerikaner ser likadana ut?” Uppenbarligen har den som valde ut bilderna åtminstone inte sett Rigos uppträdande i Melodifestivalen, med tanke på att Tito och Rigo stod bredvid varandra på scen – den ene i rödkavaj, den andre i vit.
Här kommer en stor fet guldstjärna till P1 morgons researchers och reporter Kajsa Norell för fredagmorgonens belysning av en konflikt i Rinkeby mellan en liten grupp fundamentalister och övriga boende.
Ett utmärkt reportageav Kajsa Norell, en belysande intervju Abdulkader Habib, rektor för Kista folkhögskola som försökt medla i konflikten och en helt okej debatt ur ett inifrån-perspektiv mellan Mehmet Kaplan (Mp) och Nalin Pekgul (s). Samtliga berörda har relevant religion, etnisk bakgrund eller geografisk anknytning till Rinkeby och/eller miljonprogramsområdena runt Järvafältet.
Tar man med relevanta människor som kan diskutera en fråga inifrån går det att lyfta nästan hur svåra frågor som helst. Sedan kan man här undra varför en liten handfull (i reportaget talas det om ett dussintal) ska få göra livet surt för övriga runt 20.000 som bor i Rinkeby och varför det inte görs något åt det. Ofredande är olagligt.
En sak var möjligen något malplacerad i reportaget. Där får en frikyrkopastor komma till tals och berätta att han ordnat träffar för kids i Rinkeby och att en man vid upprepade tillfällen försökt övertala barnen att inte närvara. Aktiviteten framställs som oskyldig ansiktsmålning och annat men det finns självklart en missionerande agenda också, vilket Habib nämner i förbigående i intervjun.
Frågan är då: hur hade kristna reagerat om man försökt locka in icke-muslimska barn till muslimsk verksamhet? Även om det inte egentligen spelar någon roll så länge pastorn hade klartecken från barnens föräldrar.
Stockholm city har den här veckan ett föredömligt reportage om team Rinkeby som ju är det enda Stockholmslaget i Körslaget. Det hittar man här 8 okt). Ingen stor sak görs av att Rinkeby skulle vara något Annorlunda och flera röster får höras.
City tar upp att det i kören talas många språk men det är i ett naturligt sammanhang, apropå att kören utöver att våga sig på en retro-låt dessutom ska sjunga på spanska. Bra jobbat av reportern.
En enda fråga till som kunde ha varit intressant är den om att det inte tycks finnas svensk-somalier eller svensk-araber i kören, trots att det är de troligtvis största etniska grupperna i Rinkeby.
Metro hade en helt okej intervju med Rigo idag, dagen efter City. Den hittar man här.
Läs alla inlägg hittills genom att klicka på länkarna här nere eller på ”Körslaget Rinkeby style” i spalten till höger.
Svartskalle som svartskalle (om att TV4 satt upp en bild på en kille som antagligen är Rigos bror och pianist Tito, och inte han. Två retro-videos som kickade ut Robert Wells och Timo Räisänen ut tävlingen i våras)
Malou fick för några dagar sedan ros av MoM, vilket man kan läsa om här. Den här gången blir det ris.
Ett klipp från Malous ”Efter tio” har letat sig ut på nätet, där rapparen Ken säger att han tycker att man ska minska invandringen för att Sverige måste ta hand om dem man har:
Han hävdar också att ”vi” i betydelsen ”andra generationens invandrare” är ganska långt ner i samhället jämfört med resten av Europa. Han har antagligen inte besökt Malta, Grekland, Italien, Danmark eller Nederländerna för att nämna några exempel.
Needless to say så innebär detta klipp julafton för alla rasist-troll ute på nätet. Självklart har alla rätt tycka och säga vad de vill. Det MoM granskar är hur journalisterna i Sverige lever upp till sitt löfte om kritisk granskning.
Frågan här är antagligen om man ska se Malou som en journalist eller som en form av underhållare. Frågan är öppen. Detta handlar ju inte heller om en gästande forskare i sociologi eller en politiker utan om en någorlunda respekterad musiker.
Nu får Ken oemotsagd säga att han och hans kompisar och deras barn måste ”räddas” först och att Sverige därför måste ta emot färre invandrare eftersom vi redan visat att vi kan.
När Per Schlingmann lade fram förslaget om svenskkontrakt gick Malou väldigt hårt åt honom i nästan tio minuter. Varför är det myspys med Ken? För att han är svart?
Som sagt är frågan öppen. Men OM Malou anser sig vara journalist finns det några lämpliga följdfrågor av journalisthögskoletyp som hade varit på sin plats vid Kens olika påståenden, typ:
- Du är ju en framgångsrik musiker som bygger ett hus i Kenya som du ska flytta till, vad är det för ”räddning” du och dina barn behöver?
- Varför tycker du så här?
- Vad grundar du dina påståenden på?
- Kan du ge konkreta exempel?
Men då hade stämningen kanske blivit lite tråkig i myspys-studion…
Nyheter 24:s bloggare Nabila Abdul Fattah kritiserar Ken för att blanda ihop klassfrågor med invandring samt kallar honom bland annat för husneger. Ken svarar i sin tur med ännu fler personangrepp på både svenska och arabiska i ett blogginlägg med den fina rubriken ”Nabila din lilla slampa”.
Nyheter 24:s mer redaktionella artiklar om bråket hittar man här och här och det går även att läsa Metros artikel om det hela ifall man klickar här.
För övrigt så undrar MoM retoriskt vad tusan Malou menade med ursprungsfrågan:
”En evig fråga har ju varit ska man verkligen låta människor bo i områden som Rinkeby, Rosengård eller ska man försöka bryta upp de här olika områdena”.
Som Medier och mångfald tidigare skrivit gör vi ett undantag i vår policy att främst bevaka samhällsjournalistik för Körslaget och team Rigos medverkan. Det betyder såklart ändå att vi kritiskt följer kvällstidningarnas medierapportering om programmet och framförallt team Rinkeby för att se om de ges negativ eller positiv särbehandling.
Det är med viss bävan vi upptäckt att Rigos lag till lördag valt ut Richard Valenzuela a.k.a Ritchie Valens” låt La bamba. Det är förståeligt att Rigo vill köra vidare på latino-spåret men frågan är hur strategiskt det är att gå från hiphop som numera är rätt brett förankrat, till 50-tals-rock’n'roll, trots att det handlar om en megahit.
MoM ser risken för dålig karma för dem som väljer en retro-låt i Körslaget. Robert Wells åkte ut i vintras med Christina Aguileras 40-talsinfluerade Candyman och Timo Räisänen förlorade med the Crystals Da doo ron ron från 60-talet. Se de inslagen och läs det tidigare inlägget.
Rigos kör tävlar mot låtar som mycket väl kan vara starkare förankrade i folklagren – i synnerhet Black Jacks” Inget stoppar oss nu, som till och med människor som inte diggar dansbandsgenren är svaga för. Övriga låtar hittar man här.
La bamba är en evergreen och Rigo en ostridbar musikalisk och showmässig begåvning. MoM frågade sig tidigare om Rigo skulle välja att vara strategisk och satsa på seger eller bara bjuda på den bästa showen. Svaret lutar tyvärr åt det sistnämnda men vi hoppas att vi har fel…
Klicka på ”Körslaget Rinkeby style” i högerspalten för att få upp alla tidigare inlägg om Rigo som körledare.
För övrigt anser vi – som vi skrivit tidigare – att TV4 snart borde inse att de satt upp en bild på Rigos pianist Tito på sin hemsida fast de säger att den föreställer Rigo.
Uppdatering 1:Även vadslagningsfirmorna tror tyvärr minst på Rigo. Det enda som kan skrälla är att alla de entusiastiska människorna som just nu debatterar Rinkeby-lagets överlägsenhet på nätet, även röstar denna vecka.
Uppdatering 2: Rigo har lagt den senaste veckan på att flänga rest land och rike runt (Malmö, GÖteborg mm) och marknadsföra sin nya skiva och Körslaget i diverse lokala medier. Kan det ge effekt? Här en artikel i jnytt.se i konkurrenten Amy Diamonds hemstad, det svenska bibelbältets högborg, Jönköping.
Det borde man väl egentligen ha räknat ut, att Rinkebylaget i Körslaget skulle komma att stereotypiseras i kvällstidningarna…
Nöjeschefen på Aftonbladet: ”Okej grabbar, då behöver vi hitta en vinkel på Körslaget till morgondagens tidning, ni vet, typ ”Bråket ni inte såg i tv’”.
Hungrig kvällstidningsuppkomling: ”Jag har fått ett tips, de kastade sten mot TV4-teamet i Rinkeby”
NA: ”Skitbra! Han Rigo var ju med i Latin Kings, de kör hiphop och Rinkeby är ghetto. Vi ställer dem mot Larz-Kristerz och dansband, det är det svenskaste man kan hitta!”
Resultatet i tidningen kan man se på Rigos blogg. Han har scannat in den övertydliga sidan här. Vill man läsa texten hittar man den på Aftonbladets hemsida, här, komplett med massor med väntade kommentarer från Sveriges intelligensreserv som såklart skyller alla sociala problem på invandrarna.
Marcoolio som var med i körslaget för två år sedan ställde upp med ett team Orminge, från en av Sveriges finnetätaste orter. Varför kallar ingen Orminge för invandrarförort?
Det hade varit intressant att läsa mer om stenkastningshistorien. Som det är nu verkar ju Aftonbladets reporter bara veta det denne citerar TV4 på. TV-bolaget (om de nu inte medvetet läckte historien för att skapa publicitet) klarade sig i alla fall undan de värsta fallgroparna i sin beskrivning av Rinkeby. En polisbil visas. Motiverat? Ja eftersom polisen nog är mer synlig där än i exempelvis Roger Pontares Lappland. Däremot tycks det vara ont om somalier och irakier som är de vanligaste grupperna i Rinkeby, i kören. Why?
Trots en lysande koreografi och sångare som faktiskt kan sjunga till skillnad från flera av konkurrenterna, hamnade Rigos lag inte bland de tre bästa lagen vilket inte bådar gott inför nästa vecka. Det är oklart hur demografin bland tittarna ser ut men med tanke på att Caroline af Ugglas, Roger Pontare och den där Lars-Kristerz-killen har flest röster i Expressens omröstning medan Andreas Lundstedt som kommer från den största staden (Uppsala) har minst kan man nog ana en förskjutning uppåt åldrarna och hillbilly-hållet.
Att det skulle vara den bästa kören som vinner tror väl ingen. Som storfavoriten Timo Räisänen gissade när han åkte ut i första programmet förra året: ”Det kanske beror på att jag inte är lika känd som de andra”.
Det talar mot team Rinkeby, men den uppenbart klockrena idén att välja Rigo talar för, han som enligt egen utsago är en av de första musikerna i sin generation att ”influeras av ett starkt visuellt tänkande”, som han formulerar det på sin hemsida. Att det laget hade vett att satsa på scenshow och bra koreografi räckte i sig för att knäcka flera konkurrenter. Att de flesta också kunde sjunga tycks ändå har svingat upp Rigo till plats fyra i Expressens omröstning, gjort hans klipp till det näst mest sedda på fyrans hemsida och gjort att de flesta hejaropen i TV4:s forum tycks vara till hans favör.
Det är inte över innan den feta damen sjunger…
MoM skulle gärna bädda in framträdandet men eftersom TV4 tycks vilja dra trafik till sin sida genom att det bara går att embedda klipp därifrån – i teorin. Det funkar nämligen inte, TV4 lär inte smälla upp en youtube-kanal utanför sajten och ingen har ännu varit vänlig nog att lägga upp det på youtube. Därför får vi nöja oss med en länk. Istället bjuder vi på några retroklipp från Infinite Mass-tiden:
Shes a freak:
Bullet:
The thief:
Enter the dragon (se Özz Nujen och Dregen skymta förbi)
Expressens bevakning bestod bara av en kommentar från Malin Roos, bland annat om att Rigos lag var bäst – förståeligt eftersom Körslaget är ett program som genererar få skandaler och mycket glädje, inte som dramatiska Idol eller spännande Melodifestivalen. Det är dock många som tittar och bryr sig.
Nöjeskrönikörerna sågade förra hösten TV:s program Stjärnor på is, trots att den hade stadiga tittarsiffror på en miljon. Skon klämde nog egentligen mer i skandalbristen och besvikelsen över att inte folk fick ihop det med varandra på samma sätt som i Let’s Dance.
Rodrigo alias Rodde alias Rigo Pencheff har blivit tokförtjust i att blogga om sin medverkan i Körslaget och fyller snabbt på med inlägg (konkurrenternas gapar tomma eller har några enstaka kommentarer eller bilder). Hans blogg hittar man här, för den som är intresserad av att se hur han tar dottern till skolan, lägger upp youtube-länkar med jämtsk Reggae/dancehall, går på releasefest med Rusiak och Ken och presenterar sin mångkulturella kör.
Här har TV4 lagt upp ett klipp där Rigo berättar att Gangstas Paradise med Coolio är favvolåten att göra med en kör.
Här har TV4.se fortfarande kvar bilden som man hävdar föreställer Rigo, trots att den är på hans pianist Tito, något MoM tidigare skrivit om här.
Här hittar man trailern för Körslaget med Idol-Ola, Roger Pontare och Caroline af Ugglas. Kulissen är Mexiko men man har inte tagit med den ende av de tävlande med latinamerikansk påbrå. Är man optimist så är det för att Chile och Mexiko ändå har ett visst avstånd kulturellt och geografiskt. Är man pessimist så för att det hade skurit sig med de skitiga och slöa mexikaner som pecis som vanligt används som kuliss.
MoM:s samtliga inlägg angående team Rinkebys deltagande i Körslaget går att hitta under kategorin ”Körslaget Rinkeby style” i högerkolumnen.
Svaret på den frågan är att ingen vet. Följdfrågan är: hur svårt kan det vara att ta reda på det? Hur svårt är det att åka ut till ett antal förorter, jobba upp källor, fråga runt, få fram vilka det är som bränt bilar och få dem att berätta varför. Egentligen?
Haore Sulaiman har gjort ett försök, vilket han rapporterar om i artikeln ”Journalister är lättlurade idioter” på både bloggen Second opinion (Deras affärsidé kan man läsa om här) men hellre läser man texten på Sulaimans egen blogg, här.
Sulaimans intervjuer tyder på att bilden av isolerade ghetton där brinnande bilar är ett rop på hjälp ur någon form av nattsvart misär är kraftigt överdriven – åtminstone när han åkte till det rätt normala och inte särskilt miserabla miljonprogramsområde som han själv vuxit upp i, där man också bränt bilar.
Snorungar som triggar varandra och triggas av uppmärksamheten i medierna, är bilden som träder fram i hans reportage. Är det så? Ja vem vet.
Antagligen har för få journalister tillräckligt med tid och kontakter i miljonprogramsområdena för att vi ska få ett vettigt granskande reportage som verkligen går till botten med orsaken, istället för alla teorier som i dagsläget levereras som sanningar.
Haore Sulaiman berättar också på sin blogg om hur det var bakom kulisserna på dagens Studio Ett dit han var inbjuden i tisdags för att tillsammans med en SVT-reporter diskutera fenomenet. Det inslaget kan man höra här.
Mångfald och medier skrev i veckan om SCB:s rapport som visade att utanförskapet minskat kraftigt i 38 utanförskapsområden i Sverige. Många fler har fått jobb och långt färre går på socialbidrag, vilket väl måste ses som den vanligaste indikatorn på utanförskap.
Trots detta valde TT, och därmed andra medier, vinkeln att segregationen ökat eftersom andelen boende med utländsk bakgrund stigit.
Bland andra bloggen Vi i Sverige påpekade hur orimlig den slutsatsen var med tanke på att andelen personer med utländsk bakgrund ökar i Sverige överlag eftersom vi fått hit fler invandrare, och att andelen människor ur befolkningen som bor i ett utanförskapsområde faktiskt minskat från 15,1 procent till 14,1 procent.
Trots detta såg vi inga artiklar som utforskade vad det kan bero på att långt fler i utanförskapsområdena ”kommit in i samhället” som det så vackert heter, utan bara ännu fler som stirrar sig blinda på invandrarkoncentrationen – för det vet ju alla att det är invandrarna som är problemet.
Så är det även i dagens artikel i Dagens Nyheter, skriven av Mia Tottmar. Istället för att ta till sig denna färska expertrapport från SCB som säger att det går att bryta utanförskap trots att man bor i ett utanförskapsområde, och att utforska vad det är som hänt, så kommer ännu en artikel som utmålar invandrarna som ett problem. (Om de inte var ett problem skulle det ju vara okej om de bor tillsammans).
Istället lägger man många spaltmeter i Dagens Nyheter på att koppla sociala problem som otrygghet och avsaknad av bankomat till invandrartäthet. Carin Jämtin får uttala sig om att det blir svårare att få jobb om invandrartätheten ökar, trots att många fler enloigt SCB:s rapport fått jobb trots att invandrartätheten samtidigt ökat.
Det många av de boende i artikeln ger uttryck förkan inte rimligen ha att göra med att det bor många etniska minoriteter i Rågsved, utan på att det är fattigt, eftersatt, hög arbetslöshet, en nedlagd polisstation, att beslutsfattande politiker inte bor där mm.
Åter igen: detta är mer en klassfråga än en invandrarfråga. Se på Chinatown i New York. Det är dyrt att bo på Manhattan. Ändå finns det en stor invandrartäthet i Chinatown. Detta ser ingen som ett problem så länge möjligheten finns till jobb och utbildning. Visst kan man diskutera problem med invandrartäthet om det exempelvis blir svårare att lära sig svenska när alla ens klasskamrater bryter – men är det verkligen nyheten just här?
Detta blogginlägg bygger vidare på MoM:s tidigare inlägg som man hittar här.
Om man ska generalisera grovt så betonar ju folk som politiskt står till höger individen medan de till höger gärna lyfter fram kollektivet.
Detta får till följd att bland andra Sanna Rayman på SvD:s ledarsida länge drivit en egentligen självklar men alltför sällsynt linje om att man inte ska dra alla som bor i miljonprogramsområden över en kam.
Hon poängterar bland annat här att de hederliga medborgarna i Rosengård, Gottsunda mm som lider av ungdomsgängen har precis samma rätt till trygghet och samhällsservice som människor i flådiga villaförorter.
Det är ju ungdomsgängen som bränner bilar, inte samtliga boende som går man ur huse.
Jag inbillar mig att det skulle ha handlat om en eldsjäl och en fotbollsturnering. Men det blir inte riktigt så. Dels sker en svår brand med flera dödsoffer i en underbevakad del av Stockholm, dels har eldsjälen sitt ursprung i Somalia. Då är det svårt att få representera sig själv – ja nästan omöjligt. De är ju inte som Vi, somalierna, och här finns en, livs levande, intervjuad. Klart att det måste avhandlas. Allt det där som är annorlunda, jämfört med det ”svenska”.
Så det blir en artikel om lite av varje, men främst om De andra.
De som är kollektivister – till skillnad mot Oss Svenskar. (Det får intervjupersonen slå fast oemotsagd.)
De som delar upp sig i män och kvinnor på offentliga tillställningar.
De som är muslimer.
De som bär slöja – åh, alltid denna slöja.
De som inte ens för de döda till sista vilan på samma sätt som Vi. Istället för ett tillfälle för ”individuell meditiation”, är en somalisk begravning kaotisk, ”mer en offentlig, praktisk gemensamhetshandling”. Och när ett par ”svenskar” dyker upp på begravningen (det är antagligen inte medborgarskapet som reportern syftar på utan människornas vita hy) så blir det fel. De har blommor med sig. I en somalisk grav ska det vara grus, inte blommor, förklarar reportern Lasse Granestrand.
Det hade kunnat vara ett resereportage från en främmande kontinent, och det är det kanske på sitt sätt också. Granestrand skriver helt enkelt för en målgrupp som är som han själv. Kanske är det det som gör det så skrämmande.
För en vit, manlig journalist från Stockholms medelklass är det kulturella avståndet till Rinkeby uppenbarligen längre än till Thailand.
