Sydsvenskan – Skånskan: 2-0

”Nye lasermannen skjuter invandrare” och ”personer med invandrarutseende uppmanas av polisen att hålla sig inomhus”. Ungefär så har tongångarna gått i alltför många medier sedan det blev känt att en ny galning är ute på gatorna, knappt tjugo år efter ”Lasermannen” John Ausonius.

Okej. Så personer som ser finska, polska eller tyska ut (invandringsländer på topp fem) ska inte gå ut efter mörkrets utbrott? Det är det Skånskans chefredaktör Jan A Johansson vill förmedla, åtminstone om man ska tro Medievärldens intervju med honom och hans motsvarighet på Sydsvenskan.

– Vi har haft långa diskussioner om det, många tyckte att det var fel eftersom en del av offren är födda i Sverige. Men vi tyckte att alternativen, mörkhyade, färgade eller svarta, var sämre.

Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström tycker inte att det är så himla svårt att hitta alternativ (men så är det ju också han som är chef på den ledande regionala tidningen och inte Jan A Johansson):

– Ordet invandrare används slarvigt av många tidningar, säger han.

…som hajat det vi tjatat om här på bloggen om och om och om igen. På Sydsvenskan skriver man ”personer med invandrarbakgrund”. Det skulle också gå att testa ”mörkhåriga” eller ”vissa etniska minoriteter”.

Uppenbarligen är även infödda svenskar invandrare i Skånskans värld. Kanske är det därför det var Skånskan som tecknade avtal med utmärkte Federico Rodriguez Moreno när han återuppväckte ”blattetidningen” Gringo i en bättre tappning för kort stund, men Sydsvenskan som såg till att ge honom chansen som riktig reporter.

/KM

Haiti-briljant av DN.se!

Det är välkänt inom ”katastrof-journalistiken” att redaktionernas reportrar och omvärldens intresse brukar uppehålla sig vid ett katastrofområde i sisådär två veckor på sin höjd. Folk skänker lite pengar, gråter en skvätt och återgår sedan till sina göromål.

Därför är det ingen överraskning att Haiti börjat sjunka undan från strålkastarljuset nu, vilket DN.se är medvetna om. Det är kanske förståeligt att ekonomiskt pressade svenska redaktioner inte kan ha kvar sina utsända särskilt länge.

I väntan på att se hur SvD avser att leva upp till budskapet från redaktionschef Martin Jönsson om att det är viktigt att följa efterspelet och återuppbyggnaden de kommande månaderna, lyfter MoM på hatten för DN.se.

Vad kan man göra med små medel för att behålla den dagliga närvaron när man inte själv är kvar? Jo man låter någon som är på plats blogga! DN.se har hittat den svenska psykologen Monica Oswaldsson som är på plats för Läkare utan gränser och som beskriver vardagen. Åttaåringen som var så duktig i skolan men till sist somnade in i armarna på gråtande pappa av sitt hål i skallen som gick ända in i hjärnan, de många haitier som hört att man rekryterar psykologer och sociologer, glädjen över en lyckad förlossning.

En bloggare är inte skolad i att ta tillvara de lokala rösterna, och att beskriva lokalborna som individer – mödrar, skolbarn, busschaffisar och skattebetalare – men det Monica Oswaldsson hittills presterat i sin blogg slår redan  de distanserade och västcentrerade rapporterna som alltför ofta kommer som ett brev på posten i katastrofsituationer.

Apropå detta: DN hade för några veckor sedan en artikel på plats om Fabienne som bara blev 15 år innan hon sköts ihjäl, och om familjens sorg. Den illustrerades med närgångna bilder på flickans kvarlevor och sörjande anhöriga och ledde till kluvna känslor bland DN:s läsare. Här är min analys:

Flera läsare ansåg att man aldrig hade visat en ihjälskjuten vit flicka på samma sätt och att det låg en dold rasism i det publicistiska beslutet. Frågan är om det inte var den mycket personligt skrivna texten av Michael Winiarski, som humaniserade Fabienne, som fick människor att känna ovanligt starkt för henne. Det är nämligen långt från första gången medierna visar bilder på dödsoffer – men då anonyma sådana. Det här var ju Fabienne.

Är det då oavsett detta rätt att visa bilderna? MoM kan inte minnas liknande bilder från geografiskt närmare bombdåd, som London eller Madrid. Vi är inte heller helt övertygade om att det enbart skulle bero på att risken där var större för att det fanns anhöriga i Sverige som kunde se bilderna.

Paradoxalt nog blir det kanske samtidigt mer motiverat just därför. Sorgligt nog tycks svenskars förmåga att engagera sig i (det vill säga identifiera sig med) människor i Långtbortistan mindre än med tunnelbane-, buss- och tågtrafikanter i europeiska storstäder. Det är såklart värdelöst att medierna ska tvingas fläska på med fler ”specialeffekter” i U-länder för att runda skygglapparna och lyckas få priviligerade mediekonsumenter i västvärlden att sätta kaffet i halsen men vad är alternativet? Möjligen hade bilderna inte behövts eftersom att Winiarskis text så sällsynt väl beskrev Främlingen som en Människa som du och jag.

Oavsett detta borde en av bilderna ha strukits med säkerhet: Att visa Fabiennes uppenbart chockade och gallskrikande syster Samantha var över gränsen. Det var att kliva upp i ansiktet på ett barn i chock och exponera henne för världen. DN har annars en mycket sträng bildpolicy gällande barn, men det gäller kanske bara svenskar?

När Aftonbladet för några år sedan intervjuade den 13-åring i Tungelsta söder om Stockholm som fick sin kompis mördad och själv blev våldtagen av sin kompis styvpappa, kom enig kritik om att det var ett klavertramp. Aftonbladet hade – med godkännande av flickans föräldrar – intervjuat offret och sedan satt henne på löpet med namn och bild och en rubrik av typen ”Det var jag som blev våldtagen”. Enligt de pressetiska reglerna ska man vara varsam med att intervjua människor i chock.

Aftonbladet backade senare och texten går inte längre att hitta på nätet med namn på flickan. Jovisst, Haiti är längre bort, men är det enda skälet till att medietyckarna inte rycker ut till försvar för Samantha på samma sätt?

Har ni läsare någon åsikt? Finns det några argument för eller mot som jag borde ha tänkt på?

/KM

Mycket tänkvärd mediekritik av Gösta Hulthén

Gösta Hulthén som engagerade sig mycket i fallet Mehdi Ghezali när han skickades till Guantanamo är gästskribent på bloggen Forum för frihet. Han skriver mycket tänkvärt om hur han tycker att medierna agerade fel i samband med rapporteringen om de fyra svenskar som satt gripna i Pakistan.

Allt är inte korrekt, men mycket.

För att läsa MoM:s tidigare texter om Pakistansvenskarna, klicka här.

KM

Vad var det vi sade…

Denna blogg kom delvis till för att vi trodde att den mediegranskande redaktionen Quick response lagt ner. Vi drog den slutsatsen av att det inte publicerats en enda granskande text där på tio månader. Eftersom det arbete som Quick response gjort är viktigare än någonsin försöker denna blogg ideellt ta vid där Quick response slutade.

Därför blir vi lite förvånade över att upptäcka att Medievärlden trots detta valt att citera Quick responses siste redaktör Arash Mokhtari i egenskap av just detta. Vi undrar lite stillsamt varför Quick responses hemsida då inte uppdaterats sedan i februari och varför Arash Mokhtari bloggar på Sim(o)s medieblogg istället för på sin egen sida? Journalisten kallar Quick response för ett nätverk. Det är det inte, utan en redaktion med en eller flera anställda journalister. (Att döma av hemsidan enbart Mokhtari).

Skälet till att vi upptäckt detta är dock glädjande. Vi uppmärksammade i onsdags med inlägget ”Vi på TT är inga invandrare” att TT skickat ut en text med en vansinnig rubrik och länkade brett till de medier som tagit in texten. (Se sist i inlägget). Även Arash Mokhtari tycks samtidigt ha skrivit om detta på simo-bloggen (se länk ovan).

Detta snappades upp av Medievärlden och Journalisten, och senare UNT:s ledarblogg och Medierna i P1 med flera, och, framförallt, så gjorde Mats Johansson avbön även om han ursäktade sig med att dylika övertramp från TT är ovanliga. Vi, som följer detta, är inte lika övertygade om den saken. Särskilt många mått och steg verkar inte ha vidtagits på redaktionen heller för att förhindra att detta ska upprepas…

DN SvD Sydsvenskan VK Ystads allehanda Piteå-tidningen HD notisen DT Bygg Skåne Barometern

KM

Septembers och oktobers mest lästa på Medier och mångfald (och 7 som borde ha varit med)

Ny tradition hädanefter. Månadssammanfattningar av de mest lästa inläggen:

Oktobers fem-i-topp:

1. Polisen i Sverige – opålitligare än den i Pakistan? 7 okt – SvD namngav inte helikopterrånarna och redaktionschefen angav att ett skäl till det var att många som först grips för grova brott senare visar sig vara oskyldiga. Pakistansvenskarna namngavs trots detta. I en kommentar till MoM skriver redaktionschef Martin Jönsson att det inte handlade om brottets art utanPakistansvenskarnas bakgrund. I vilket fall som helst blev texten oktobers mest lästa på bloggen.
2. Skenheliga Expressen och briljanta Uppdrag granskning 14 okt – Pakistansvenskarna igen. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hänger ut Mehdi Ghezalis pappa för att han begärt pengar för en intervju, trots att Expressen med stor säkerhet betalat för en intervju vid minst ett tillfälle tidigare. Uppdrag granskning visar hur Pakistansvenskarna behandlades av medierna, vilket var mindre lyckat med tanke på att de släpptes utan åtal i slutändan.
3. Skärpning, Newsmill – ”Svenskar och muslimer” 10 okt – Om det orimliga i Newsmills rubrik, när det finns massor med svenskar som är muslimer.
4. Varför hajar DN inte det uppenbara? 23 okt- Om det obegripliga i att inte förstå hur många svenskar som berörs av och intresserar sig för Biljana Plavsic frigivning, och att därför ge nyheten motsvarande utrymme. Jugoslaver är Sveriges näst största etniska minoritet.
5. Ut med bögarna och blattarna i svenne-TV 17 okt – Om att HIV-positive och homosexuelle Andreas Lundstedts Uppsalakör röstades ut från Körslaget för att sedan följas av Rodrigo Pencheffs team Rinkeby. Detta trots att dessa körer inte sjöng falskt och höll en mycket högre nivå än flera andra. Sverige är ett delat land och Uppsala- och Rinkeby-bor har annat för sig än att titta på TV på lördagskvällar.

Septembers sex-i-topp:

1. Ändamålet helgar medlen 15 sept - Om klena argument för namnpublicering. Mest läst hittills på bloggen av alla inlägg.
2. Hur nära ska en massaker inträffa för att vi ska bry oss?  29 sept – …eller snarare för att medierna ska ta upp det i sin nyhetsvärdering. För en dryg månad sedan massakrerades minst 157 människor medan 1250 skadades när de samlats på en stadion i Guineas huvudstad Conakry för att kräva demokrati. Kvinnor fick kläderna avslitna av soldater och gevär uppkörda i underliven. DN ansåg att det var värt en notis och Rapport gav nyheten 20 sekunder halvvägs in i 19.30-sändningen…
3. Gellert Tamas vet vad han gör 25 sept- Om nya boken De apatiska
4. Ingen rök utan eld 11 sept - Ännu mer Pakistansvenskar, om hur medierna snabbt vittrade blod, hur Ekots Nils Horner omotiverat redogjorde för Ghezalis etnicitet i strid med vad som sägs i de pressetiska reglerna, om hur TV4:s Rolf Porseryd slog fast att Ghezali inte hade rent mjöl i påsen och hur Nyhetskanalen kallade dem för svenska medborgare och inte rätt och slätt svenskar. Det har vi skrivit en egen reflektion kring som man hittar här.
5. Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling 23 sept- DN:s ledarskribent Hanne Kjöller tillåts ounderbyggt påstå detta på ledarplats i Sveriges största morgontidning utan att någon reagerar.
6. Varför underskattar alla Sverigedemokraterna? 24 sept – Om att SD gynnas om de får spela martyrer på grund av blockerade annonser och om att de vinner debatt efter debatt eftersom motståndarnas argument är av typen ”du är dum” istället för att faktiskt bemöta det de påstår. (Som ofta inte stämmer).

…samt 7 inlägg som förtjänade fler träffar:

• Skavlan väljer Schyffert framför Hassen Khemiri - När Anna Anka plötsligt skulle vara med i Skavlan petade man inte Schyffert som kan vara rolig i vilket program som helst (det var kärnan i hans medverkan). Nej man petar säsongens i princip enda person med minoritetsbakgrund, författaren Jonas Hassen Khemiri, som får se sin Idol Jay-Z som ska medverka, på tv istället.
• 100.000 syrianer… - Fackorganet Journalisten skriver att det finns 100.000 syrianer i Sverige, en helt orimlig siffra.
• TT gör det igen - TT skriver ut att frun till en hustrumisshandlare är thailändska trots att det inte har något med saken att göra.
• DN friserar texter i efterhand? En kritiserad text i papperstidningen blev lite diskret annorlunda på nätet. Och DN tog bort MoM:s kritiska twingly-länk.
• Även DN väljer den negativa vinkeln - DN skjuter in sig på att en större andel invandrare bor i utanförskapsområden istället för att vinkla på att människorna där fått det radkilat bättre när det gäller fler jobb och färre socialbidrag.
• Försutten chans - DN skriver om rapport om stockholmarnas boendemiljö men väljer innerstadsperspektivet när det kunde varit en positiv nyhet om förorten istället.
• Svartskalle som svartskalle - TV4 kör reklam för sin deltagare i Körslaget, Rigo Pencheff, men har istället lagt upp en bild på hans pianist (och bror) som han inte är särskilt lik. Den låg fortfarande kvar sist vi kollade.

KM

”Vi på TT är inga invandrare!”

Ingen kan skada som TT. När någon på TT:s redaktion skickar ut en text hamnar den i ett slag på tiotals eller till och med hundratals nätsidor för tidningar runt om i landet. Den går dessutom ofta in i papperstidningarna oförändrad eller enbart kortad. Därför kan TT i ett slag nå ut över hela landet med en riktigt idiotisk rubrik. Vilket de passar på att göra idag. Vill man veta exakt på hur bred front skadan sker kan man klicka här eller kolla länkarna sist i inlägget.

TT har skrivit en artikel om olika värderingar som Nyamko Sabuni anser att nyanlända ska få lära sig. (Fast det tycks inte bli obligatoriskt att gå utbildningen av artikeln att döma, så skillnaden borde bli liten mot idag med tanke på att många kommuner redan erbjuder kurser i samhällsorientering).

Rubriken är ”Invandrare ska lära sig våra värden”. (Min kursivering). Det spelar egentligen ingen roll om det var TT:s reporter Owe Nilsson själv eller någon annan på TT som satte rubriken. Den har garanterat korrlästs utan att någon reagerat innan man tryckt på ”send” ut till tusentals läsare.

Varför blev det såhär? Kan det vara för att det på TT finns en undermedveten konsensus om vilka som kvalar in i uttrycket ”vi”, i rubrikens ”våra värderingar”?

För det är ju det som är problemet med rubriken, för den som inte redan greppat det. Man använder uttrycket ”våra” om ett ”vi” där invandrarna uppenbarligen inte ingår eftersom det är dem man speglar sig mot.

Det finns, vadå, uppåt en miljon invandrare i Sverige? Men dessa anses tydligen inte ingå i det ”vi” som är TT:s läsekrets eftersom texten ställer ”våra” värderingar mot ”invandrarnas”. Invandrarna ingår inte i ”vi” utan är ”dom”. Hade det stått ”nyanlända” hade det kanske blivit mer förståeligt. TT måste fundera kring vilka de tror egentligen läser deras texter.

Varför har svenska journalister så förbaskat svårt att få det rätt så fort det ska skrivas om invandring? Rubriken kunde ha varit tagen direkt ur SD-kuriren, i enlighet med principerna om att ”vi” - de etniska svenskarna, alltså sådana som TT:s redaktion och önskeläsare - har andra värderingar än ”dom”, invandrarna, och att personer som vandrat hit i något skede aldrig kan kvala in i ”vi”.

Vad skulle det ha stått då? Ja, av den knasiga formuleringen kan man gissa att TT-redaktionen funderat ett tag för att undvika att skriva ”Invandrare ska lära sig svenska värderingar”. Det är såklart alldeles riktigt tänkt för vad tusan är en svensk värdering eller sedvänja? Förkärlek för midvinterblot? Prioriterandet av sanslös berusning på midsommarafton? Frekvent utnyttjande av aborträtten? Skilsmässa?

Ett mer träffande rubrikförslag som dessutom inte spelar Nyamko Sabunis valfläsk i händerna: ”Nya invandrare ska lära sig mer om Sverige”. Det var nämligen så SVT satte en rubrik till TT:s text. Men eftersom detta redan sker idag hade ju rubriken blivit mindre sexig så. På ett annat ställe på SVT.se är TT-rubriken dock tyvärr kvar. 

Med tanke på att TT:s text gick ut vid 20-tiden har många redaktioner fortfarande bemanning då  och kan inte skylla på någon form av autopilot eller outsourcad webbservice. Å andra sidan, kan de någonsin det?

För att visa vilket genomslag en TT-rubrik kan ha så länkar vi här till ett urval av alla de texter på nätet som ”smittats” av TT:s rubrik utan att någon har tänkt efter. I vissa fall har man ändrat något annat ord i rubriken, men inte ordet ”våra”.

DN SvD Sydsvenskan VK Ystads allehanda Piteå-tidningen HD notisen DT Bygg Skåne Barometern

…utöver ett antal rasistiska bloggar som tycker att rubriken är självklar men som vi inte tänker bevärdiga med länkar.

Pingat på intressant.

KM

Uppdatering: En diskussion har uppstått på DI.se börssnack där en av debattörerna instämmer i det problematiska med uttrycket ”våra värderingar” eftersom han knappast delar värderingar med Sverigedemokraterna. Ingår de också i TT:s ”vi?”

Vi i Sverige är inne på samma spår.

Uppdatering 2: Vi har upptäckt att Quick response (R.I.P) gjorde en grej om detta för sex år sedan. Har inget förändrats? (”TT kritiseras för segregation”)

Åter bra poänger från Vi i Sverige

Bloggen Vi i Sverige har skärskådat siffror om invandrare som flyger och far och alltför ofta visar sig bero på en oinsatt/slarvig/stressad journalist/politiker. Felen är rätt allvarliga och skulle i värsta fallet kunna bero på okunnighet om minoritets- och invandringsfrågor, ett fenomen som tyvärr är rätt vanligt hos den svenska journalistkåren. En mer trolig förklaring till det är dock bristande intresse…

KM

Uppdatering: Länken föll bort till Vi i Sveriges text. Man kan läsa den här.

Svenskar är snälla – svenska medborgare hittar på sattyg

De flesta journalister har insett för länge sedan att den enda fungerande metoden för att  konsekvent och rättssäkert använda ordet svensk om människor är att koppla ordet till medborgarskapet.

Man skriver exempelvis kort och gott ”de strandsatta svenskarna” i var det nu må vara, Thailand eller Libanon.

Medier och mångfald har nu märkt att det skett en glidning. Det är bara de som gör bra saker som av vissa kallas för svenskar. Övriga får nedgraderas till ”svenska medborgare”, ungefär som om det var lite mindre fint, som man inte är någon svensk på riktigt. Etniska svenskar är däremot aldrig ”svenska medborgare” oavsett vad de hittar på, utan bara rätt och slätt svenskar.

Några exempel:

När Mehdi Ghezali greps första gången på  gränsen mellan Afghanistan och Pakistan satt han i förvar ett tag innan han skickades till Guantanamo. Den svenska diplomatiska beskickningen kritiserades för att inte försöka skapa kontakt i tid och för att denna i en rapport till UD beskrev Mehdi Ghezali som ”arab med svenskt pass”.

Ghezali är född på ett svenskt sjukhus, han gick i svensk skola och han är svensk medborgare.

Låt oss nu hoppa till förra helgens papperstidning (sön 11 okt). Ingressen lyder såhär:

”De svenska medborgarna Mehdi Ghezali, Munir Awad och Safia Benaouda och deras tvåårige pojke anlände till Sverige sent på söndagskvällen”.

På webben är detta annorlunda. Där heter det att

”Svenskarna som suttit fängslade i Pakistan landade vid 22-tiden på lördagskvällen Arlanda utanför Stockholm”.

DN:s papperstidning hade en sidotext också; ”Terrormisstankar räcker för övervakning”. Där skriver inte reportern om ”en arab med svenskt pass” men väl ”en marockan med svenskt medborgarskap”.

Även Oussama Kassir nämns i den artikeln, ni vet killen som i våras dömdes för att ha planerat ett terrorläger i Oregon som skulle finansieras med bytet från rånade 7 eleven-butiker. Det blev inte så mycket av de planerna och han återvände hem till Sverige, bara för att flygas tillbaka till USA med våld några år senare efter att ha mellanlandat i Prag.

Nåväl. Poängen är att Kassir inte heller blir svensk i DN:s artikel. Han blir inte ens bara svensk medborgare, utan ”svensk medborgare med libanesiskt ursprung”. Vad ursprunget har med saken att göra är högst oklart. Kassir konverterade i Sverige och DN bryter därmed mot den pressetiska regeln som säger att etnisk tillhörighet inte ska framhävas om det inte är relevant.

Kassir har varit svensk i många år och tillbringat fler år i Sverige än en person som i DN, bland annat denna artikel,  får äran att bara vara kallas svensk utan suffixet ”medborgare” – Annika Östberg. Hon har dömts för ett grövre brott (eller snarare flera, hon är medskyldig till att ha haft ihjäl flera människor utöver knarkbrott, prostitution och annat).

Oussama Kassir talar antagligen bättre svenska än Annika Östberg som var liten när hon flyttade från Sverige och sedan rymde hemifrån. Han har svenska barn. Han har jobbat och betalat skatt här vilket hon aldrig har. Hon är svensk, han medborgare.

Den bästa strategin för Kassir hade antagligen varit att satsa på löpning (Ludmila fram till dopingen), fotboll (Zlatan ”Zlatan” Ibrahimovic,  Henrik ”Henke” Larsson), sång (Darin, Arash och Elena Paparizou) – eller skrivande.  Journalisten Dawit Isaak sitter visserligen i fängelse som Kassir och Östberg men han har svenskarnas sympatier, är ”snäll” och därför också bara svensk, vilken man till exempel kan läsa här, här, här eller här.

Tror ni att det här är slump? Fundera på det nästa gång en icke etnisk svensk är på nyheterna. Har personen gjort något bra = svensk. Har den gjort något dåligt = svensk medborgare. Uppenbarligen är svenskheten villkorad i svenska medier…

KM

PS. Till alla rasister som har det här som sin favoritfråga säger vi redan på förhand: denna blogg diskuterar och analyserar hur medier bevakar mångfald. Vi diskuterar inte mångfalden i sig annat än ytterst begränsat, om det exempelvis gäller ny forskning. Därför kommer vi inte att släppa fram kommentarer som vill diskutera eller argumentera för vad som konstruerar ”en riktig svensk”. Ni hamnar bara i tycke-och-smak-träsket i alla fall och börjar istället lista vad som INTE är svenskt.

Till och med Jimmie Åkesson har sagt att han måste känna en person först innan han kan avgöra om den är svensk. Att som reporter ha kamratskap som kriterium för vad man ska kalla folk man skriver om blir ohållbart rätt snabbt i en stressig arbetsmiljö.

Tänk bara om Sveriges journalistkår varit tvungna att resa till Pakistan för att först försöka ta en öl med Mehdi Ghezali för att avgöra om han är svensk egentligen innan de skriver om honom…

Uppdatering (4 nov):  Annika Östberg fortsätter att vara svenskare än midvinterblot. Idag i bland annat DN och SvD, apropå att hennes frigivning tros dröja.

Lever Sverigedemokraterna inte som de lär?

(Uppdatering sist)

Medier och mångfald har tidigare skrivit om hur vi anser att det är fel av Aftonbladet att kategoriskt neka Sverigedemokraterna annonsplats. I ljuset av detta roas vi av att bloggen Svensson upptäckt att Socialistpartiet i Lund försökt få in följande annons i SD-kuriren utan framgång…

Uppdatering: Självklart kommer bloggosfären igång. Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg är sedvanligt snabb att uppmärksamma tilltaget och konstaterar att SD genom beslutet blir samma PK-etablissemang som det påstår sig kritisera; liksom bloggen Biology & politics (!) som har en lång utläggning om varför det inte är just censur att neka annonser. (Man kan fortfarande annonsera annanstans).

Skenheliga Expressen och briljanta Uppdrag granskning

En längre uppdatering sist i inlägget om att Uppdrag granskning är inne på samma spår som MoM, och Expressens reaktion.

MoM har gått och hoppats att medierna ska kompensera för sina beslut att namnge de tre svenskarna i Pakistan genom en någorlunda balanserad bevakning av dem när de kommit hem.

SvD har väl lyckats hyfsat genom att uppmärksamma att Mehdi Ghezali fått en hård behandling under den tid han satt i pakistanskt häkte och genom att uppmärksamma Peter Althins kritik mot medierna.

Här istället ett exempel från Aftonbladet på tävlingen i att gräva fram dynga utan belägg.

Expressen kastar sten i glashus på ett område där tidningen borde tala med väldigt små bokstäver:

Expressen hänger ut Mehdi Ghezalis pappa för att han kräver pengar för en exklusiv intervju med sin son. (Nyheter24:s rewrite här) Läsaren får intrycket av att det här skulle vara något extraordinärt och chefredaktör Thomas Mattsson gör en stor affär av att Expressen naturligtvis inte betalar för en story.

Problemet är att MoM starkt misstänker att Expressen gjort detta minst en gång tidigare, även om det var innan Mattsson – som gjort stor sak av att driva en pressetisk linje - blev chefredaktör.

Minns ni dykarna som försvann vid Bali för några år sedan? En grupp européer var ute och dök och en handfull, varav en svenska, drev iväg. De återfanns flera dagar senare på en öde ö där de fått hålla stånd mot giftiga komodovaraner, en ödlesort som kallas för de sista kvarlevande dinosaurierna.

Detta var förstås mumma för pressen men familjen krävde mycket höga summor för rätten till en intervju. Dagen efter var det ett enda medium som hade fått intervjua kvinnan – Expressen, som hade en 4-5 uppslag med henne och hennes anhöriga och den dramatiska historien.

Slump?

Minns ni flygkraschen i Spanien? Två svenskor ombord. En dog, den andra till sjukhus. Även där krävde familjen ersättning.

Detta läser man inte om i medierna, trots att det tycks ha blivit vardagsmat bland anhöriga som förstår att det här finns pengar och tjäna.

Varför väljer då Expressen att hänga ut just Mehdi Ghezali? MoM ser två alternativ:

1) Expressen förlorade budgivningen om storyn (då ser vi den snart i Aftonbladet). Då är det direkt osmakligt att inte ta upp även tidigare fall då tidningen utsatts för samma sak.

2) Att Thomas Mattsson faktiskt är en man med fler principer än sin föregångare. Dock hade det även då varit på sin plats att berätta att Mehdi Ghezalis pappas begäran på inget sätt är något unikt.

Oavsett vilket så undrar MoM när pajkastningen mot Pakistansvenskarna ska övergå i en seriös bevakning och eventuellt en självrannsakan och reflektion – företrädesvis på Publicistklubben. Ämnena för debatterna på den sistnämnda har om möjligt än mer eskalerat i någon form av självälskan och skulle behöva tillskott av en aktuell brännande pressetisk fråga.

För att läsa MoM:s tidigare inlägg om Mattsson, klicka på ”expressen”-taggen.

KM

Uppdatering: Medier och mångfald noterar till sin glädje att vi inte är ensamma om att efterlysa en diskussion om mediernas sätt att bevaka historien med pakistansvenskarna.

Uppdrag granskning har nu ett program om ämnet. Det visar sig att de varit pigga och följt Helena Benaouda när hon försökt få hem sin dotter. Igen. SvD:s rewrite hittar man här och DN:s här. Uppdrag gransknings sammanfattning av intervjun med Helena Benaouda finns här.

Uppdrag granskning gör också en utmärkt sammanfattning av allt som medierna påstått om de gripna i Pakistan. Den hittar man här. Jan Guillou försöker vara kritisk, dessvärre har han förlorat sin trovärdighet på området sedan han på Publicistklubben försvarade sin förlagskollega Liza Marklunds rasistiska skildring av araber i Gömda.

Intressantare är det att Aftonbladets Jan Helin faktiskt gör avbön för att ha kallat ungdomarna för terrorsvenskar på löpsedeln. Hans blogg där han tar upp namnpubliceringen och på så delvis duckar för övrig kritik, hittar man här på hans blogg.

UG påminner också om följande citat av Carl Bildt den 15 september, det som fick Mehdi Ghezalis försvarsadvokat Peter Althin att gå i taket:

”- Den förra regeringen gjorde ju enorma insatser för att han skulle bli fri. Jag ser väl inte riktigt det på horisonten för ögonblicket, sade Carl Bildt till SVT:s Rapport den 15 september.”

Blir det en uppföljning på det, nu när rapporter kommer om misshandel av de två fängslade svenskarna i pakistanskt förvar?

Det allra viktigaste: Amnesty har tappat medlemmar när de krävt att Pakistan ska följa folkrätten och låta ambassaden träffa svenskarna och  Säpo av alla anser att mediernas bevakning varit onyanserad och ibland direkt felaktig och riskerar att skapa terrorister som känner att medierna är emot dem. Jag skriver det igen:  Säpo ville ha en mer nyanserad mediebevakning!

Heder åt reportrarna Joachim Dyfvermark och Sven Bergman som tar sig tid att besvara läsarna frågor i en lång chatt. Med en ängels tålamod upprepar de gång efter annan att uppgiften om att svenskarna skulle ha haft stora mängder pengar med sig troligen är ett falsarium.

Guldstjärna till Uppdrag granskning!

För att läsa MoM:s samlade kommentarer till mediernas bevakning av fallet med svenskarna i Pakistan, klicka här eller välj ”Pakistansvenskarna” i högerkolumnen. Läs gärna även kommentarerna.

Uppdatering 2: Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver att han valde matchen Sverige-Albanien framför Uppdrag gransknings genomgång av pressetiken i hans tidning, trots att Sverige redan slagits ut i VM-kvalet. Okej. Men det går ju att se i efterhand på SVT Play? Nej han har heller ”inte hunnit” se programmet sedan dess och hänvisar istället till konkurrenten Jan Helin. (se ovan)

Pakistansvenskarna släpps utan åtal=oskyldiga

”Det finns inga anklagelser om terrorbrott” säger Ghezalis advokat.

Det känns tjatigt att så ofta här på bloggen upprepa det uppenbara: ”Innocent until proven guilty”. Nu släpps samtliga fyra svenskar som suttit fast i Pakistan, utan att åtalas för något alls.

Finns det några reflektioner i pressen? Får vi läsa artikeln om att man tydligen kan grípas om och om igen utan tilräckliga bevis om man väl en gång varit gripen utan tillräckliga bevis?

Läs MoM:s tidigare inlägg om Pakistansvenskarna här.

TV4 DN

Polisen i Sverige – opålitligare än den i Pakistan?

SvD:s redaktionschef Martin Jönsson diskuterar i ett nytt inlägg vikten av att vara noggrann vid publicering av personuppgifter när människor grips för spektakulära brott, såsom det aktuella helikopterrånet, apropå en artikel på SvD:s Brännpunkt.

MoM har tidigare kritiserat flera tidningars beslut att publicera namnen på svenskarna som sitter gripna i Pakistan. (För vad är fortfarande oklart. Först var det terrorbrott, sedan spioneri, efter det inresa utan visum och nu är kvinnan och barnet av de fyra helt rentvådda från alla typer av misstankar). Det inlägget kan man läsa här.

Jönsson skriver följande i sin blogg:

Det finns en läxa man alltid bör ha med sig som redaktör. Nämligen denna: det är rätt vanligt att de personer som först anhålls misstänkta för grova brott faktiskt är oskyldiga. Och då kan medierapporteringen förstärka den skada som polisingripandet orsakat.

Vilken medierapportering kan i det här sammanhanget orsaka mer skada än namnpublicering? Med denna inställning blir SvD:s beslut att namnpublicera Pakistansvenskarna extra anmärkningsvärt. Det gjordes med argumentet att de varit misstänkta för liknande brott tidigare.

Betyder detta att SvD litar mer på den pakistanska polisens förmåga att gripa rätt personer än den svenskas, eftersom SvD är mindre restriktiv vid rapporteringen om Pakistansvenskarna än helikopterrånarna?

KM

Ändamålet helgar medlen?

Uppdatering sist i inlägget om SvD:s motivering till namnpublicering

Expressens färske chefredaktör Thomas Mattsson har sedan han tillträdde visat förhållandevis stor integritet och fingertoppskänsla i samband med olika utgivningsbeslut, bland annat i samband med Liza Marklunds felaktiga krönika som skulle stödja hennes kompis som fallit offer för nedladdning. Nu går han dock över gränsen genom att namnge de terrorgripna svenskarna i Pakistan.

Mattsson hänvisar själv till spelreglerna för press, radio och TV men gör en radikalt annorlunda tolkning än konkurrenterna. Hans argument för att hänga ut de gripna är att om de är skyldiga finns det ett allmänintresse (mycket möjligt, men om de ska betraktas som skyldiga framgår inte förrän efter en fällande dom efter en rättvis rättegång).

Vidare resonerar han att om de är oskyldiga så måste de vilja att deras namn blir kända eftersom det ”möjligen kan bidra till att behandlingen av svenskarna blir korrekt”. ”Kan möjligen bidra” är inte ett särskilt starkt argument.

Mattsson skriver vidare att om han greps i Pakistan skulle han vilja att medierna granskade fallet. Det är ett utmärkt exempel på bristande inlevelseförmåga, utöver de faktum att granska ett fall inte har något med namnpublicering att göra. Tror han verkligen att en person som heter Mattsson får samma bemötande som någon med arabiskt namn som dessutom suttit på Guantanamo, vare sig det bemötandet är i Pakistan eller i Sverige?

Tror han att de här ungdomarna har någon möjlighet till ett normalt liv igen om de släpps och får återvända till Sverige, efter att ha hängts ut på löpsedlarna? Att säga att namnpublicering är vad de skulle vilja är otroligt förmätet. Men så är det ju inte heller det Mattsson säger, utan vad han själv vill…

Varför kan inte Mattsson vara rakryggad nog att medge att detta enbart handlar om att sälja lösnummer i en desperation över att man ligger i bakvattnet av Aftonbladet?

Jag är mycket kluven till att länka till hans blogg. Det gör att jag indirekt bidrar till namnpubliceringen. Eftersom Mattson av något skäl inte använder Twingly kan jag heller inte förklara det med att jag hoppas att någon ska hamna här och tänka till efter att ha läst hans inlägg först. Å andra sidan kan man googla, så skadan är nog redan skedd.

Mattssons blogg är för övrigt redan full med kommentarer från människor som skadeglatt konstaterar att de gripna minsann inte är några svenskar. Nähä? Vad är man i så fall om man varit svensk medborgare från födseln, vuxit upp här, och har en mamma och en pappa från ytterligare två olika länder?

Det enda konsekventa som fungerar språkmässigt är att använda ordet svensk i artiklar om svenska medborgare. Övrig försök till definitioner landar i det förra sekelskiftets frenologiska försök att leta efter en rasbiologisk ursvensk som nog väldigt få i Sverige svarar mot. Redan vid tävlingen som höll då för att hitta den perfekta ariern korades ju bara en silvermedaljör eftersom ingen vinnare fanns som uppfyllde alla krav.

Läs vad MoM skrivit tidigare om de gripna svenskarna i Pakistan här.

UPPDATERING: SvD Har skrivit en mycket bra artikel om ärendet där de verkligen lyckats komma vidare. Nyanserat, med nya fakta och många källor. I det sammanhanget känns namnpublicering möjligen mer logisk men det vore fortfarande intressant att läsa på redaktionschef Martin Jönssons blogg hur han motiverar beslutet med namnpublicering.

UPPDATERING2: MoM har nu blivit bönhörda och SvD:s redaktionschef Martin Jönsson motiverar namnpubliceringen i sin blogg som man hittar här. Han skriver, i likhet med vad MoM påpekat ovan, att ”Identiteten i sig är inte alltid avgörande för att kunna göra en fullgod journalistisk rapportering”.

Jönssons argumentation, som känns mer underbyggd än Mattssons, landar i att namngivning är motiverat eftersom personerna gripits för terrorism tidigare. Det gör det också möjligt för SvD att länka till det världsscoop tidningen hade för två år sedan när SvD var först med att rapportera om och intervjua de gripna i Etiopien.

Samtidigt rapporterar Ekot att de två föräldrarna nu inte misstänks för annat än att ha rest in i landet utan visum. Ska de alltså ändå namnpubliceras? Räcker det inte att berätta att de varit gripna för terrorism tidigare? (Dessutom i ytterligare ett land där rättssäkerheten inte är mycket att hänga i julgran).  Man skulle av detta kunna dra slutsatsen att om man nånsin pratar med medierna under eget namn kan man därefter betrakta sig som en offentlig person, för evigt googlingsbar och tillgänglig för återvinning.

KM