Rapporteringen om schweiziska minareter

(4 uppdateringar sist)

Det ser ut som att schweizarna idag röstar fram ett minaretförbud. Det har överraskat bedömare eftersom det i landet – som befolkningsmässigt är något mindre i Sverige och som utifrån de uppskattningar som görs har en muslimsk andel av befolkningen som liknar vår – bara finns fyra minareter.

De etablerade politikerna har kritiserat förslaget och förordat ett nej i likhet med Amnesty och FN. Alla påpekade att det strider mot religionsfriheten och kan leda till att Schweiz som land dras inför Europarådet för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.

Intressant nog är minareterna dessutom något som muslimerna började bygga på moskéerna efter inspiration av de kristna kyrktornen.

Folkomröstningen tros ha en smittoeffekt på de antiislamska strömningar som ser just nu i Europa. Folkomröstningar har direkt inverkan i landet där de sista kvinnorna fick rösträtt 1990. (Och som för övrigt inte sällan förväxlas med Sverige och vice versa).

Allt det och mycket mer kan man lära sig i veckans avsnitt av SVT:s program Existens som åkt till Schweiz och gjort ett ypperligt reportage med intervjuer med alla inblandade. Det är egentligen märkligt att Existens tittarsiffror inte är högre, med tanke på hur redaktionen på ett journalistiskt sätt och med fakta, bevakar just de frågor som så många i Sverige har åsikter om utan att egentligen vara särskilt insatta i.

Se programmet, som sändes i torsdags, här! Det enda man möjligen kan säga är att reportern inte tycks ta förslaget helt på allvar trots att en stor andel av schweizarna redan när det gjordes var för ett förbud.

SvD har som så många gånger förr också förstått vikten av något som på ytan liknar stolligheter och låtit Gunilla von Hall göra ett reportage som är kritiskt i båda riktningar. (Chefen för landets största, saudifinansierade, moské får också frågan om han tycker att kyrkbyggen ska vara tillåtna i Saudiarabien). DN har en kortare, men lika intressant text om kärnan till konflikten.

TT:s text hittar man här, här , här och här. Sydsvenskan.se tycks däremot ha missat hela frågan…

Uppdatering: 57 procent för, blev det, vilket rapporteras av DN och SvD bland andra. DN nöjer sig med TT medan SvD har korrespondent på plats. Smartast och mest underhållande är dock som så ofta kommentaren från den satiriska bloggen Badlands hyena…

Uppdatering 2: Carl Bildt är kritisk till det schweiziska resultatet, rapporterar nyhetsbyrån AFP via The Local.

Uppdatering 3: DN.se har dagen efter kommentarer från Nyamko Sabuni, Muhammed Kharraki mfl. Vi har tillräckligt fullt upp idag och hinner inte kommentera dessa texter i detalj. Det är uppenbart att att målet bara varit att ”ta reaktioner” men med vissa smått anmärkningsvärda påståenden hade det inte skadat med följdfrågan ”hur menar du då, kan du specificera”?

DN har även en väl genomarbetad text som i botten kommit från TT men innehåller massor med länkar för den som vill läsa europeiska kommentarer till minaretomröstningen. Här en annan TT-text.

Uppdatering 4: Arash Mokhtari från mediegranskande Quick response som vi bloggat om förut, har bloggat om Existens-programmet och har en del synpunkter. Vi hinner inte kommentera det för tillfället men säg gärna om ni håller med.

/KM

Thailändare hatar judar, eller hur det nu var.

(Uppdatering sist)

TT gör det igen. ” Judemisstro utbredd bland invandrare” är rubriken på en artikel från i dag. Den refererar till en dansk undersökning som bara till namnet borde få skribenten att haja till – ”Danmark och de främmande: Om mötet med den arabmuslimska världen”.

Det finns över 200 länder i världen som du kan invandra från. Det krävs alltså en ganska rejäl undersökning för att dra slutsatsen att invandrare i gemen hyser misstro mot judar (vad är förresten judemisstro för ord? Är det ett sätt att undvika det laddade uttrycket antisemitism?).

Nåväl, oroa er inte alla finnar, norrmän, chilenare, iranier, thailändare, lankeser, irakier, ryssar, kenyaner, polacker, italienare, kurder med flera, som klumpas ihop under TT:s rubrik. Det visar sig att det är fem grupper som får representera alla som inte är födda i Danmark, och som enligt de danska forskarna är ”främmande”: turkar, pakistanier, somalier, palestinier och personer från det tidigare Jugoslavien.

Vi har inte hunnit granska rapporten närmare, utan väljer bara här att konstatera det uppenbara: att i TT:s värld finns bara två folkgrupper: de som är födda i Sverige/Danmark av svenska/danska föräldrar, och så resten.

MoM och flera andra har tidigare uppmärksammat TT:s generaliserande språkbruk här och här. Då bad redaktionschef Mats Johansson om ursäkt och lovade att den sortens övertramp från TT är ovanliga. Det känns väldigt betryggande…

SvD GP NsD NT VK Ystads allehanda Corren BLT HD

/BF

Uppdatering: Mer info om studien hittar man här. Vi har dock (ännu) inte hittat den på nätet, den publiceras tydligen först på fredag och då antagligen enbart som bok.

SvD har svårt att uttala bokstaven ”F”

SvD hade på söndagen en artikel om socialdemokraternas riksdagslista i Stockholm (verkar inte finnas på nätet så vi kan inte länka). Etta: Thomas Bodström. Tvåa: Svensk-iranska Maryam Yazdansar. Eller? Nej, Yazdanfar ska det så klart vara, med ”f”. ”Tryckfelsnisse”? Ja kanske.

Vi läser vidare. Trea: Mikael Damberg. Fyra: Carina Moberg. Vilka har SvD valt att bildsätta artikeln med, den som har rubriken ”Segregation valfråga för S i Stockholms län”?

Jo med tre som tycks vara etniska svenskar, det vill säga Ett, Tre och Fyra. Nummer två, den personen som är ur en etnisk minoritet, henne har redigeraren helt sonika valt bort. Vi har även tidigare skrivit om hur SvD väljer bort ett utmärkt tillfälle att ha med minoriteter på bild utan att det känns krystat, (”Göm inte de mäktiga svartskallarna”).

Men så var det då det här med stavningen. SvD listar kandidaterna ända ner till 17:e plats och där, på plats 16, hittar vi kandidaten Mariam Osman Sherisay. Eller? Ni har såklart redan gissat det. Sherifay heter hon så klart…

Detta gör att man börjar undra om någon stavat namnen i telefon. Och vem det är som i så fall varit för lat för att fråga ”S som i Sigurd eller F som i Fredrik”? Utgår man redan från att ”invandrarnamn” kommer att bli fel? Är det därför det saknas en bild på nr två, för att redigeraren slog i bildarkivet och inte fick upp något på ”Yazdansar”?

Det är också något ironiskt att en artikel som vinklar på segregation inte tar upp det faktum att Socialdemokraterna som andranamn valt en relativt oerfaren 29-årig svensk-iranier i det valdistrikt som i förra valet förlorade många väljare ur de etniska minoriteterna till moderaterna? Till de moderater som har flera svensk-iranier bland sina annars typiskt få riksdagsmän med utländsk bakgrund.

Två av socialdemokraternas 17 stockholmsnamn har assyrsyrianskt, en även kurdiskt, två iranskt och en egyptiskt/eritreanskt påbrå.

5 av 17 kandidater är i paritet med Stockholmsbefolkningen och antagligen är siffran än högre eftersom namnet inte alltid avslöjar etnicitet. Alltså: är inte detta rätt relevant info att fråga Bodström om, ta upp i en analys eller fråga Socialdemokraterna, ifall detta är slump eller strategi?

Det är skönt att se att TT åtminstone fick det rätt, den här gången…

KM

Uppdatering: SvD har ett tiotal rättelser i måndagstidningen, men ingen av dem rör stavningen av Yazdanfars och Osman Sherifays namn…

Bra flyktingbarnsjournalistik

(3 uppdateringar sist med dels mer om Sydsvenskans undersökning som visar att bara 18 procent av kommuninvånarna är emot Vellinges flyktingboende och dels ytterligare ett intressant inslag)

I kölvattnet av den nu riksbekanta konflikten om Vellinge kommuns motstånd mot flyktingbarnsmottagande görs det en hel del bra journalistisk som är avsedd att nyansera och öka förståelsen:

1) Vad blir det av flyktingbarnen? Sydnytts reaktion visar att de inte är historielösa och påminner om att Sverige tagit emot ensamkommande flyktingbarn sedan åtminstone andra världskriget. Se den mycket starka intervjun med Birgitta Berg som kom hit som finskt krigsbarn! Människor glömmer så snabbt att Sverige (enligt Wikipedia) tog emot runt 70.000 barn bara under andra världskrigets sista år, och att 15.000 av dem stannade här. Svenskarna öppnade famnen.

Det är långt fler än de 2400 som anlänt i år, eller de 389 som anlände 2005. Den enda stora skillnaden mot idag är att krigshärden som barnen kom från låg geografiskt närmare. Birgitta Berg (som troligen hette något annat innan hennes adoptivfamilj ändrade hennes finska namn) berättar samtidigt hur dåligt hon mått av den assimilering hon tvingades till, en fråga som för övrigt Sverigedemokraterna driver.

2) Vilka tar emot flyktingbarnen? SvD hade i förra veckan ett reportage om ett familjehem där Danderyds kommun placerat två av ”sina” barn, ett syskonpar från Etiopien.

Danderyd tillhörde motståndarna fram till för några år sedan men går nu istället i täten genom att vara unika om att ge varje barn en familj istället för att de ska behöva bo på förläggning. Danderyd hänvisade tidigare till platsbrist. Det kanske är som en bekräftelse på detta som Danderyd placerar sina barn i andra kommuner trots att kommuntjänstemannen sjunger barnens lov som ambitiösa och duktiga framtida kommuninvånare. Orsaken framgår inte i artikeln, utöver förklaringen att Danderydsborna inte har tid med läxläsning.Två frågor som borde ha ingått:

• Hur vet ni det, har ni pejlat intresset för att vara familjehem bland Danderydsborna och fått det svaret?
• Vad fick er att ändra er.

Man hade också velat höra något om vad barnen tycker, istället för att höra hur kul de tycker det är med sina fritidsintressen. Trots detta är det ett bra reportage av Christina Wahldén, som fördjupar insikten.

3) Vad är det för barn som kommer hit? Helsingborgs dagblad har träffat några av barnen och låtit dem berätta själva om sina plågsamma upplevelser och drömmarna om en utbildning.

4) Sydsvenskan har hittat flera egna vinklar på frågan och varit nyhetsledande flera gånger, som idag. Ett belysande grepp var att låta det stridbara kommunalrådet chatta med läsarna med resultat av denna typ:

Per A.: Vi i Vellinge har röstat på dig av bl.a. anledningen att vi vill bo tryggt med våra barn. Vi har flyttat från Malmö till Vellinge av den anledningen. Jag hoppas du inser detta och stoppar dessa nya s.k. barn, som i de flesta fall är unga män?
Lars-Ingvar Ljungman: Mitt ställningstagande tycker jag är mycket tydligt!

och

Peter: Varför håller inte Vellinge en kommunal folkomröstning om mottagandet av flyktingar så att folket en gång för alla får säga sitt? Det vore väl det mest demokratiska? Varför vara rädda för vad folkmajoriteten tycker?
Lars-Ingvar Ljungman: Vi är inte rädda för vad invånarna tycker. Om ca 10 månader är det val och då kan alla som tycker att denna fråga är felaktigt hanterad rösta på ett annat parti. Det finns flera att välja på, både till höger och vänster om mitten.

Den sistnämnda frågan har Sydsvenskan tagit fasta på och låtit beställa en opinionsundersökning bland Vellingeborna – som visar att bara 18 procent av kommuninvånarna vill stoppa boendet. Problemet är att bara 500 personer är tillfrågade, vilket gör att undersökningen som gjorts av GFK Sverige inte är statistiskt säkerställd. Varför? Är Vellinge för litet för ett komplett underlag, eller?

Å andra sidan är 18 procent så extremt lågt att det ändå visar på en tendens. Till och med det dubbla hade varit det, om man tillfrågat 500 personer till och alla varit mot. Vi efterlyste redan i vårt första inlägg om denna fråga en nyansering om att inte alla Vellingebor är emot.

Sydsvenskan gör utmärkt journalistisk granskning när de inte bara köper kommunalrådets ord om att han talar för sina väljare, utan försöker ta reda på om det verkligen är så. Eller som Vellingebon Anders Bergman som är positivt inställd uttrycker det i Sydsvenskans intervju:

– Jag har ett stort frågetecken för om kommunledningen har koll på vad invånarna tycker. Kommunledningen gör antaganden baserade på egna värderingar, säger han.

Han säger att sedan han flyttade till Velllinge 1996 har han inte mött någon personligen som inte vill att kommunen ska ta emot flyktingar. Att kommunledningen driver linjen tror han beror på att de kritiska är de mest högljudda.

Vi har redan tidigare nämnt DN:s intervju med kristdemokraten som trakasserades när han ville utreda kommunbornas inställning btill flyktingbarn. Har en liten klick människor med främlingsfientliga åsikter fått härja fritt?

Idag citerar tidningen Sydsvenskans nyhet med skånemoderater som är tvärsäkra på att kommunalrådet kommer att ändra sin inställning till flyktingmottagning och även få med sig övriga moderatstyrda skånekommuner inom en månad. Här hade det varit relevant att fråga ”Vad grundar du din tvärsäkerhet på?”. (SvD:s rewrite finns här).

KM

Uppdatering: Som vi skrev ovan är det lysande av Sydsvenskan att beställa en opinionsundersökning av Vellingeborna samtidigt som det dras ner av att bara 500 personer svarade. (Dock tillfrågades över 1000, detta framgick inte av TT:s rewrite). Detta använder dock inte politikerna som argument när de försöker slingra sig ur mycket bra, kritiska frågor från SvD:s Henrik Ståhl.

Sydsvenskan har föredömligt nog skrivit en artikel om hur undersökningen gjordes. Den borde dock ha publicerats samtidigt med nyheten. Dessutom anges tidsbrist som skäl till varför inte fler intervjuer gjordes. Då borde den nyhetshungrige nyhetschefen som fattade beslutet ha gett sig till tåls och förlängt undersökningen, trots oro för att en konkurrent skulle kunna kläcka samma idé.

SvD.se toppar med Vellinge. På DN.se får man leta väldigt långt ner på sidan…

Uppdatering 2: Vellingemoderaternas kommunalråd börjar nu backa. Bra jobbat av Sydsvenskan att följa upp sin opinionsundersökning.

Uppdatering 3 (20 nov): Bloggaren Martin Moberg har hittat ett annat exempel på fördjupning från Sorsele, som tar emot flest flyktingbarn i landet i förhållande till sin storlek. Det är oklart vilka som gjort inslaget men det känns lite förenklat. Reportern säger att Sorseleborna tycker det hela är bra, vilket är mycket möjligt, men vilka är beläggen? Någon kritisk fråga hade varit på sin plats, eller en fråga om hur många av barnen som kommer i arbete.

Vilket folks hus? (Heja HD, tunnt TT)

Helsingborgs dagblad har ett riktigt scoop i tidningen idag:

• Här blev det stopp för bröllopsfest i Folkets hus
• Ordföranden ger föreståndaren fria händer
• Invandrarkvoten var fylld när Habib ville boka
• DO-jurist befarar diskriminering

Det visar sig att Folkets hus i Landskrona bara tillåter ett ”invandrarbröllop” i månaden (liksom andra ”invandrar”evenemang, kryper det senare fram). Dessa ska dessutom betala högre hyra än andra. Helsingborgs dagblads reporter Magnus Arvidsson ska ha en guldstjärna för sin fråga, som kunde användas som ett skolexempel på god journalistik. Han ställer den till Folkets hus föreståndare Lars Svensson, även ledamot i kommunstyrelsen för Socialdemokraterna:

Vad menas med ”invandrarbröllop”?

— Det är ju de som bor i stan. Det är rätt mycket kurder och palestinier som gifter sig. Det är något med orientaliskt ursprung, man kan ha 400–500 gäster.

Europeiska invandrargrupper ingår inte i begreppet.

Magnus Arvidsson har som den kompetenta journalist han är självklart även hittat ett case. Egenföretagaren Habib Ramadani ville för ett och ett halvt år sedan ville hyra lokalen för sin sons bröllop. Bakläxa till redigeraren här, som satt förnamnet Habib ensamt i rubriken, trots att regeln inom journalistiken är för- och efternamn eller enbart efternamn. Nåväl. Ramadani är från ett europeiskt land, inte ”Orienten”, var nu den må ligga. Han fick nej ändå:

Bokningen hänvisades till föreståndaren Lars Svensson, eftersom det var ett ”invandrarbröllop”.

— Skulle han sagt ”nej, det är bokat” hade det inte varit mer med det. Men han undrade vilket land jag kommer ifrån.

Kosovo, var svaret.

— Han sa: ”Inte till er, ni slänger tårtan på mattan istället för i munnen”.

Habib Ramadani letade förgäves efter utvägar. Han erbjöd sig att anlita en städfirma, så att det säkert skulle vara rent. Svaret var att det inte hinns med innan nästa bokning.

— Då erbjöd jag mig att betala för två dagar. Men han sa att det är Folkets hus, och då måste folk ha tillträde.

Ramadani och Svensson kom aldrig så långt att de diskuterade priset.

— Jag sa att jag var beredd att lämna en stor summa pengar som deposition. Även när jag berättade att det blir en alkoholfri fest blev det nej.

—

— Är inte jag folk? Då jag betalar skatt är jag en del av samhället. Men när vi ska hyra lokal för bröllop är vi plötsligt bara invandrare.

— Om nu någon ställt till med något på Folkets hus, är det väl honom man ska kräva på ersättning? Det gäller väl vem som helst?

HD gör allting rätt. De följer upp med en intevju med myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, som konstaterar att Folkets hus är inne på hal is. De har kollat upp dessa icke existerande grannklagomål till miljönämnden som ska ligga bakom policyn. Och bjuder på stor komik när ägaren förnekar att föreståndaren ägnar sig åt diskriminering, trots att denne själv öppet berättat det för HD i en intervju.

Ska man önska något mer hade det förstås varit att Arvidsson frågat föreståndarenvarför han inte helt enkelt sätter upp regler som gäller för alla, ”invandrarbröllop” eller ej; typ: Alla ska faktureras och ha betalat i förväg för att få tillträde till lokalen. Deposition gäller, som betalas tillbaka om städat, annars bekostar städfirma. Vid varje hundratal gäster måste man betala för en extra inhyrd väktare, etc. Så funkar det ju på så många andra festlokaler i Sverige.

Det var slarvigt att skriva att inga svenskar vill hålla bröllop i huset, för det är gissningsvis etniska svenskar man menar och då ska det stå.

Det hade också varit värt att slå en signal till Folkets hus och parker och höra om fler av deras medlemmar har rasistiska policies, och hur de ser på sådant agerande bland sina medlemmar. Smat kanske hur de definierar det ”folk” som husen är till för.

Folkets hus växte fram samtidigt med arbetarrörelsen. Idag utgörs en väsentlig del av arbetarklassen av människor ur olika etniska minoriteter. Men såväl arbetarrörelsen som obskyra rörelser som AFA tycks förhålla sig till detta på lite märkliga sätt, istället för att behandla etniska minoriteter som människor vilka som helst. Då är artiklar som Magnus Arvidssons oerhört viktiga.

För att inte tala om hur viktiga de är för dem som vill hitta en billig lokal till sitt bröllop. Och hur väl de illustrerar att bra ”mångfaldsjournalistik” inte har med reporterns etnicitet att göra (för att vi helt utan belägg och bara på grundval av namn, vilket en reporter aldrig skulle komma undan med, gissar att Arvidsson är etniskt svensk)…

Bra jobbat! Ur journalistiskt hänseende börjar den här veckan upplyftande!

TT ska däremot ha en fet känga för att man inte gör som HD och sätter citationstecken runt ordet ”invandrarbröllop” med rubriken ”Folkets hus nobbade invandrarbröllop”. HD har ifrågasatt ordet på goda grunder (för Folkets hus är inte alla invandrare invandrare, bara ”orientaler” oavsett var de är födda, tycks det som). TT bara sväljer definitionen utan reflektion.

Vem vet om den svensk-kosovanska brudgummen och hans brud ens vandrat hit? De kan mycket väl vara födda här = inte invandrare. Så sent som förra veckan fick TT göra en pudel (vi skrev så klart om det, först i inlägget ”Vi på TT är inga invandrare” och sedan i ”Vad var det vi sade…”).

Vi uttryckte viss skepsis när redaktionschef Mats Johansson försvarade sig med att TT sällan gör bort sig i sådana sammanhang och fick tyvärr rätt. Precis som förra veckan fortplantar sig TT:s skeva rubriksättning till otaliga mediesajter som inte tänker själva. Dessutom vinklar man på caset och inte den strukturella diskrimineringen.

Uppdatering: The Local rewritade och översatt till engelska. Där är ”immigrant wedding” som sig bör satt inom citationstecken. The Local (som direktöversatt nästan hela HD:s text med förhoppningsvis tidningens goda minne) avslutar med att i likhet med MoM citera syftet med Folkets hus och parker från hemsidan.

KM

PS. Hör förresten inte Helsingborg till dem som nobbar ensamkommande flyktingbarn?

PS2: Är det inte mer tunnsått med artiklar om etnisk strukturell diskriminering nu jämfört med, säg, sekelskiftet?

SvD Sydsvenskan Aftonbladet VLT VK BLT Bohuslänningen Metro Norrbottens-kuriren UNT Folkbladet GP Västerviks-tidningen Sydöstran Piteå-tidningen Dagen NT Nyhetskanalen Corren

Är afghaner lika mycket värda som svenskar?

Svenska medier rapporterar i dag att fem svenskar skadats efter att ha kört på en sprängladdning i Afghanistan. En medföljande afghansk tolk råkade ännu mer illa ut och dog.

Vi på MM noterar att någon av journalisterna på presskonferensen faktiskt tänkte ett steg längre och frågade om tolken hade samma skyddsutrustning som soldaterna. Det kunde Försvaret inte svara på. Skulle så inte vara fallet har reportern kommit en skandal på spåren, och flera medier, bland andra SvD och TT, nämner frågan som inte fick något svar.

Ovanstående är ett bra exempel på hur en nyhet kan ge upphov till fler, om journalisterna vågar vidga perspektivet några millimeter bortom den självklara ”svensk-kopplingen”.

Nu är det bara att hoppas att de inte släpper frågan: Har afghaner som arbetar för svenska Isaf-styrkan sämre skydd än svenskarna?

/BF

Uppdatering: Frågan om skyddsutrustning ställdes även i Aktuellt, om än i förbigående, och svaret, om att utrustning erbjuds men inte är obligatorisk, bekräftas av flera kommentarer som kommit in. Vi har därför gjort ett undantag från principen att inte släppa fram kommentarer som rör sakfrågan och inte mediernas bevakning av den.

Detta aktualiserar nämligen följdfrågor som journalisterna borde ställa till Försvaret: Varför upplever ni inte att ni har samma ansvar för tolkarna som för era soldater? Det är inte första gången som frågan aktualiserades. När Danmark lämnade Irak sökte några tiotal tolkar som arbetat för soldaterna asyl i Danmark, eftersom de nu ses som femtekolonnare i Irak. Det krävdes en EXTREM opinion innan det till slut gick igenom.

Vad var det vi sade…

Denna blogg kom delvis till för att vi trodde att den mediegranskande redaktionen Quick response lagt ner. Vi drog den slutsatsen av att det inte publicerats en enda granskande text där på tio månader. Eftersom det arbete som Quick response gjort är viktigare än någonsin försöker denna blogg ideellt ta vid där Quick response slutade.

Därför blir vi lite förvånade över att upptäcka att Medievärlden trots detta valt att citera Quick responses siste redaktör Arash Mokhtari i egenskap av just detta. Vi undrar lite stillsamt varför Quick responses hemsida då inte uppdaterats sedan i februari och varför Arash Mokhtari bloggar på Sim(o)s medieblogg istället för på sin egen sida? Journalisten kallar Quick response för ett nätverk. Det är det inte, utan en redaktion med en eller flera anställda journalister. (Att döma av hemsidan enbart Mokhtari).

Skälet till att vi upptäckt detta är dock glädjande. Vi uppmärksammade i onsdags med inlägget ”Vi på TT är inga invandrare” att TT skickat ut en text med en vansinnig rubrik och länkade brett till de medier som tagit in texten. (Se sist i inlägget). Även Arash Mokhtari tycks samtidigt ha skrivit om detta på simo-bloggen (se länk ovan).

Detta snappades upp av Medievärlden och Journalisten, och senare UNT:s ledarblogg och Medierna i P1 med flera, och, framförallt, så gjorde Mats Johansson avbön även om han ursäktade sig med att dylika övertramp från TT är ovanliga. Vi, som följer detta, är inte lika övertygade om den saken. Särskilt många mått och steg verkar inte ha vidtagits på redaktionen heller för att förhindra att detta ska upprepas…

DN SvD Sydsvenskan VK Ystads allehanda Piteå-tidningen HD notisen DT Bygg Skåne Barometern

KM

Septembers och oktobers mest lästa på Medier och mångfald (och 7 som borde ha varit med)

Ny tradition hädanefter. Månadssammanfattningar av de mest lästa inläggen:

Oktobers fem-i-topp:

1. Polisen i Sverige – opålitligare än den i Pakistan? 7 okt – SvD namngav inte helikopterrånarna och redaktionschefen angav att ett skäl till det var att många som först grips för grova brott senare visar sig vara oskyldiga. Pakistansvenskarna namngavs trots detta. I en kommentar till MoM skriver redaktionschef Martin Jönsson att det inte handlade om brottets art utanPakistansvenskarnas bakgrund. I vilket fall som helst blev texten oktobers mest lästa på bloggen.
2. Skenheliga Expressen och briljanta Uppdrag granskning 14 okt – Pakistansvenskarna igen. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hänger ut Mehdi Ghezalis pappa för att han begärt pengar för en intervju, trots att Expressen med stor säkerhet betalat för en intervju vid minst ett tillfälle tidigare. Uppdrag granskning visar hur Pakistansvenskarna behandlades av medierna, vilket var mindre lyckat med tanke på att de släpptes utan åtal i slutändan.
3. Skärpning, Newsmill – ”Svenskar och muslimer” 10 okt – Om det orimliga i Newsmills rubrik, när det finns massor med svenskar som är muslimer.
4. Varför hajar DN inte det uppenbara? 23 okt- Om det obegripliga i att inte förstå hur många svenskar som berörs av och intresserar sig för Biljana Plavsic frigivning, och att därför ge nyheten motsvarande utrymme. Jugoslaver är Sveriges näst största etniska minoritet.
5. Ut med bögarna och blattarna i svenne-TV 17 okt – Om att HIV-positive och homosexuelle Andreas Lundstedts Uppsalakör röstades ut från Körslaget för att sedan följas av Rodrigo Pencheffs team Rinkeby. Detta trots att dessa körer inte sjöng falskt och höll en mycket högre nivå än flera andra. Sverige är ett delat land och Uppsala- och Rinkeby-bor har annat för sig än att titta på TV på lördagskvällar.

Septembers sex-i-topp:

1. Ändamålet helgar medlen 15 sept - Om klena argument för namnpublicering. Mest läst hittills på bloggen av alla inlägg.
2. Hur nära ska en massaker inträffa för att vi ska bry oss?  29 sept – …eller snarare för att medierna ska ta upp det i sin nyhetsvärdering. För en dryg månad sedan massakrerades minst 157 människor medan 1250 skadades när de samlats på en stadion i Guineas huvudstad Conakry för att kräva demokrati. Kvinnor fick kläderna avslitna av soldater och gevär uppkörda i underliven. DN ansåg att det var värt en notis och Rapport gav nyheten 20 sekunder halvvägs in i 19.30-sändningen…
3. Gellert Tamas vet vad han gör 25 sept- Om nya boken De apatiska
4. Ingen rök utan eld 11 sept - Ännu mer Pakistansvenskar, om hur medierna snabbt vittrade blod, hur Ekots Nils Horner omotiverat redogjorde för Ghezalis etnicitet i strid med vad som sägs i de pressetiska reglerna, om hur TV4:s Rolf Porseryd slog fast att Ghezali inte hade rent mjöl i påsen och hur Nyhetskanalen kallade dem för svenska medborgare och inte rätt och slätt svenskar. Det har vi skrivit en egen reflektion kring som man hittar här.
5. Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling 23 sept- DN:s ledarskribent Hanne Kjöller tillåts ounderbyggt påstå detta på ledarplats i Sveriges största morgontidning utan att någon reagerar.
6. Varför underskattar alla Sverigedemokraterna? 24 sept – Om att SD gynnas om de får spela martyrer på grund av blockerade annonser och om att de vinner debatt efter debatt eftersom motståndarnas argument är av typen ”du är dum” istället för att faktiskt bemöta det de påstår. (Som ofta inte stämmer).

…samt 7 inlägg som förtjänade fler träffar:

• Skavlan väljer Schyffert framför Hassen Khemiri - När Anna Anka plötsligt skulle vara med i Skavlan petade man inte Schyffert som kan vara rolig i vilket program som helst (det var kärnan i hans medverkan). Nej man petar säsongens i princip enda person med minoritetsbakgrund, författaren Jonas Hassen Khemiri, som får se sin Idol Jay-Z som ska medverka, på tv istället.
• 100.000 syrianer… - Fackorganet Journalisten skriver att det finns 100.000 syrianer i Sverige, en helt orimlig siffra.
• TT gör det igen - TT skriver ut att frun till en hustrumisshandlare är thailändska trots att det inte har något med saken att göra.
• DN friserar texter i efterhand? En kritiserad text i papperstidningen blev lite diskret annorlunda på nätet. Och DN tog bort MoM:s kritiska twingly-länk.
• Även DN väljer den negativa vinkeln - DN skjuter in sig på att en större andel invandrare bor i utanförskapsområden istället för att vinkla på att människorna där fått det radkilat bättre när det gäller fler jobb och färre socialbidrag.
• Försutten chans - DN skriver om rapport om stockholmarnas boendemiljö men väljer innerstadsperspektivet när det kunde varit en positiv nyhet om förorten istället.
• Svartskalle som svartskalle - TV4 kör reklam för sin deltagare i Körslaget, Rigo Pencheff, men har istället lagt upp en bild på hans pianist (och bror) som han inte är särskilt lik. Den låg fortfarande kvar sist vi kollade.

KM

”Vi på TT är inga invandrare!”

Ingen kan skada som TT. När någon på TT:s redaktion skickar ut en text hamnar den i ett slag på tiotals eller till och med hundratals nätsidor för tidningar runt om i landet. Den går dessutom ofta in i papperstidningarna oförändrad eller enbart kortad. Därför kan TT i ett slag nå ut över hela landet med en riktigt idiotisk rubrik. Vilket de passar på att göra idag. Vill man veta exakt på hur bred front skadan sker kan man klicka här eller kolla länkarna sist i inlägget.

TT har skrivit en artikel om olika värderingar som Nyamko Sabuni anser att nyanlända ska få lära sig. (Fast det tycks inte bli obligatoriskt att gå utbildningen av artikeln att döma, så skillnaden borde bli liten mot idag med tanke på att många kommuner redan erbjuder kurser i samhällsorientering).

Rubriken är ”Invandrare ska lära sig våra värden”. (Min kursivering). Det spelar egentligen ingen roll om det var TT:s reporter Owe Nilsson själv eller någon annan på TT som satte rubriken. Den har garanterat korrlästs utan att någon reagerat innan man tryckt på ”send” ut till tusentals läsare.

Varför blev det såhär? Kan det vara för att det på TT finns en undermedveten konsensus om vilka som kvalar in i uttrycket ”vi”, i rubrikens ”våra värderingar”?

För det är ju det som är problemet med rubriken, för den som inte redan greppat det. Man använder uttrycket ”våra” om ett ”vi” där invandrarna uppenbarligen inte ingår eftersom det är dem man speglar sig mot.

Det finns, vadå, uppåt en miljon invandrare i Sverige? Men dessa anses tydligen inte ingå i det ”vi” som är TT:s läsekrets eftersom texten ställer ”våra” värderingar mot ”invandrarnas”. Invandrarna ingår inte i ”vi” utan är ”dom”. Hade det stått ”nyanlända” hade det kanske blivit mer förståeligt. TT måste fundera kring vilka de tror egentligen läser deras texter.

Varför har svenska journalister så förbaskat svårt att få det rätt så fort det ska skrivas om invandring? Rubriken kunde ha varit tagen direkt ur SD-kuriren, i enlighet med principerna om att ”vi” - de etniska svenskarna, alltså sådana som TT:s redaktion och önskeläsare - har andra värderingar än ”dom”, invandrarna, och att personer som vandrat hit i något skede aldrig kan kvala in i ”vi”.

Vad skulle det ha stått då? Ja, av den knasiga formuleringen kan man gissa att TT-redaktionen funderat ett tag för att undvika att skriva ”Invandrare ska lära sig svenska värderingar”. Det är såklart alldeles riktigt tänkt för vad tusan är en svensk värdering eller sedvänja? Förkärlek för midvinterblot? Prioriterandet av sanslös berusning på midsommarafton? Frekvent utnyttjande av aborträtten? Skilsmässa?

Ett mer träffande rubrikförslag som dessutom inte spelar Nyamko Sabunis valfläsk i händerna: ”Nya invandrare ska lära sig mer om Sverige”. Det var nämligen så SVT satte en rubrik till TT:s text. Men eftersom detta redan sker idag hade ju rubriken blivit mindre sexig så. På ett annat ställe på SVT.se är TT-rubriken dock tyvärr kvar. 

Med tanke på att TT:s text gick ut vid 20-tiden har många redaktioner fortfarande bemanning då  och kan inte skylla på någon form av autopilot eller outsourcad webbservice. Å andra sidan, kan de någonsin det?

För att visa vilket genomslag en TT-rubrik kan ha så länkar vi här till ett urval av alla de texter på nätet som ”smittats” av TT:s rubrik utan att någon har tänkt efter. I vissa fall har man ändrat något annat ord i rubriken, men inte ordet ”våra”.

DN SvD Sydsvenskan VK Ystads allehanda Piteå-tidningen HD notisen DT Bygg Skåne Barometern

…utöver ett antal rasistiska bloggar som tycker att rubriken är självklar men som vi inte tänker bevärdiga med länkar.

Pingat på intressant.

KM

Uppdatering: En diskussion har uppstått på DI.se börssnack där en av debattörerna instämmer i det problematiska med uttrycket ”våra värderingar” eftersom han knappast delar värderingar med Sverigedemokraterna. Ingår de också i TT:s ”vi?”

Vi i Sverige är inne på samma spår.

Uppdatering 2: Vi har upptäckt att Quick response (R.I.P) gjorde en grej om detta för sex år sedan. Har inget förändrats? (”TT kritiseras för segregation”)

Åter bra poänger från Vi i Sverige

Bloggen Vi i Sverige har skärskådat siffror om invandrare som flyger och far och alltför ofta visar sig bero på en oinsatt/slarvig/stressad journalist/politiker. Felen är rätt allvarliga och skulle i värsta fallet kunna bero på okunnighet om minoritets- och invandringsfrågor, ett fenomen som tyvärr är rätt vanligt hos den svenska journalistkåren. En mer trolig förklaring till det är dock bristande intresse…

KM

Uppdatering: Länken föll bort till Vi i Sveriges text. Man kan läsa den här.

Varför hajar DN inte det uppenbara?

Det har varit tyst på denna blogg i några dagar. MoM har ägnat den tiden åt att fundera på Sverigedemokraterna och medie-etablissemanget. En analys kommer, var så säkra, men inte riktigt än. Fram tills dess:

Krigsförbrytaren Biljana Plavsic, tidigare president i Serbien, från det svenska fängelse som hon suttit i sedan hon dömdes av den internationella förbrytartribunalen.

Det här är förstås en nyhet som tiotusentals svenskar (och mediekonsumenter) kan relatera till eller åtminstone har en åsikt om, med tanke på att ex-jugoslaverna är en av Sveriges tre största invandrargrupper.  Detta har DN inte förstått. Tidningen skriver artiklar om frisläppandet men utelämnar de personligt berörda av den etniska rensningen på Balkan på 90-talet.

Denna gång vinner SvD, som nyhetsvärderade helt rätt och satte Biljana Plavsic på förstasidan med startuppslag; som har en bra huvudartikel, som har ett porträtt som påminner om att detta inte bara är en vanlig gammal skröplig tant, som har kommentarer från förstämda svensk-bosnier och som länkar till ett tidigare reportage där tidningens reporter Negra Efendic återvänder till byn som hon en gång flydde från.

Kanske är det svaret på frågan? Hur många av dem som styr nyhetsvärderingen på DN känner en svensk-jugge? Är det vad som krävs för att förstå vad som intresserar stora grupper i läsekretsen?

Godkänt även för TT som valde att prioritera Kroatiska rikförbundet i Sverige. Å andra sidan hade även svensk-serberna varit intressanta att höra. Som sagt. Alla har en åsikt.

KM

Hur nära ska en massaker inträffa för att vi ska bry oss?

…eller rättare sagt, för att medierna ska ge den utrymme i sin nyhetsvärdering?

Uppdateringar sist i inlägget

Igår samlades tusentals fackliga, oppositionspolitiker och andra på Olympiastadion i Helsingfors för att kräva demokratiska val och ett slut på styret för dem som i julas grep makten i Finland efter en statskupp.

De hade trotsat regeringens förbud mot att träffas och idag kommer rapporterna om att när de samlats så öppnade säkerhetsstyrkorna eld och massakrerade minst 157 människor medan 1250 skadades.

Enligt läkare handlade det om en ren slakt.

Två tidigare premiärministrar som närvarade skadades och fördes bort till en militärbas.

Kvinnor kläddes av nakna, våldtogs och fick gevär uppkörda i underlivet.

Vittnen berättar att många misshandlades och fick ben brutna igår och hur de idag sett ungdomar bli beskjutna när de försökte fly. En föll.

Nej det här är såklart inte Finland utan Guinea. Därför puffas detta inte upp på de stora tidningarnas hemsidor, som prioriterar helikopterrån, Uffe Larsson och jäviga Pirate Bay-nämndemän. Och Anna Anka.

Är närhetsprincipen självskriven vid nyhetsvärdering? Varför brydde sig då svenskarna och därmed medierna som plockade upp deras intresse på 70-talet om allsköns konflikter i avlägsna oroshärdar? Och skapar medierna intresset hos allmänheten eller är det tvärtom? Faller inte en brutal massaker in under principen ”intressant, sant och relevant”?

Elin Jönsson prisades mycket för sin bok från Uzbekistan, ”Konsten att dölja en massaker”, om en historia där demonstranter också massakrerades. Men hur många brydde sig om massakern när uppgifterna först läckte ut, före eftertankens kranka blekhet?

Då ska vi inte ens ta in Rwanda i detta, då alla lade sommaren 1994 på att titta på fotbolls-VM istället för att följa rapporterna som faktiskt kom ut i realtid på nyhetsbyråerna om människor som hackades sönder med machetes. Det kanske är rätt lätt att dölja en massaker om omvärlden (och medierna) inte uppmärksammar den?

DN, SvD, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan

Uppdatering: Sveriges radio och Studio Ett är åtminstone med på banan! Lyssna på de skakande beskrivningarna här.

Uppdatering 2: SvD.se tycks ha vaknat till senare på kvällen och lagt upp (och puffat upp) denna skakande beskrivning - från Kapstaden – av Afrikakorren Ola Säll. Gissningsvis kommer den i onsdagens papperstidning.

DN.se har senare på kvällen lagt upp ett helt puffpaket och trots att det är TT-material och inte eget signalerar det ändå en viss prioritering. Texterna kan man läsa lite längre ner på den sidan och här, här och här. Varför ingen text från den sedvanligt utmärkta Afrikakorrespondenten Anna Koblanck?

Och här finns nu Ekots rapportering. Från Johannesburg.

I Rapport 19.30 valde man dock bara att lägga 20 sekunder av den 30 minuter långa sändningen på Guinea. De skymtade förbi efter viktigare nyheter om helikopterrån, 30 döda i Afghanistan, krav på fler soldater dit, krav på att ta hem Sveriges soldater samt militärövning i Vitryssland. Brist på rörliga bilder är ingen ursäkt. Det går att lösa med insittande gäster, kartor grafik och beskrivningar i värsta fall.

Expressen.se tycks däremot högaktningsfullt ignorera hela Guinea-historien altogether.

Uppdatering3 (ons 30/9): Samma junta som styr den massakrerande armén utlyser landssorg. Denna nyhet lägger svd.se inte in i sitt ”puffpaket” (det består bara av Ola Sälls artikel) men den går att hitta här. Inte heller DN.se har lagt upp nyheten.

Papperstidningarna prioriterar ännu lägre. Idag tycks vara en rätt medioker nyhetsdag men om man tittar på förstasidorna finns inte en puff i varken Dagens nyheter eller Svenska Dagbladet. DN har låtit sin Afrikakorrespondent Anna Koblanck, möjligen Sveriges bästa, skriva en notis. SvD:s utrikesredaktion har mycket riktigt tagit den text Ola Säll skrev igår och lagt in den näst längst bak. Bara kritiken mot krigsbrotten under Gazakriget är lägre prioriterade i dagens tidning.

SvD: Ett uppslag på ”USA-Iran möts öga mot öga igen” och ”Ryssland öppnar för sanktioner mot Iran, sedan ”Dödsoffer i tsunami på Samoa” (långt färre än i Guinea) ssamt ”Vietnameser flyr tyfonen” (har de gjort i flera dagar om man ska vara journalist-cynisk och leta efter händelsenyheter).

DN ger en helsida åt ”Ljumma applåder för Brown”, sedan ”Vanhanens affärer utreds av polisen”, ”Förbud kantar 60-årsfirande i Kina”, en intervju med Shirin Ebadi utan nyhetskrok samt ”Westerwelle väntas bli utrikesminister”.

Uppdatering 4: DN.se håller i storyn på onsdagskvällen med de nya uppgifterna att Guinea vill ha en FN-utredning samtidigt som skadade systematiskt först iväg från sjukhusen. Övriga medier har släppt den tycks det som.

Uppdatering 5 (10 nov): al-Jazeera English gjorde det inslag som Rapport valde bort. Ni hittar det här.

KM

Även DN väljer den negativa vinkeln

Mångfald och medier skrev i veckan om SCB:s rapport som visade att utanförskapet minskat kraftigt i 38 utanförskapsområden i Sverige. Många fler har fått jobb och långt färre går på socialbidrag, vilket väl måste ses som den vanligaste indikatorn på utanförskap.

Trots detta valde TT, och därmed andra medier, vinkeln att segregationen ökat  eftersom andelen boende med utländsk bakgrund stigit.

Bland andra bloggen Vi i Sverige påpekade hur orimlig den slutsatsen var med tanke på att andelen personer med utländsk bakgrund ökar i Sverige överlag eftersom vi fått hit fler invandrare, och att andelen människor ur befolkningen som bor i ett utanförskapsområde faktiskt minskat från 15,1 procent till 14,1 procent.

Trots detta såg vi inga artiklar som utforskade vad det kan bero på att långt fler i utanförskapsområdena ”kommit in i samhället” som det så vackert heter, utan bara ännu fler som stirrar sig blinda på invandrarkoncentrationen – för det vet ju alla att det är invandrarna som är problemet.

Så är det även i dagens artikel i Dagens Nyheter, skriven av Mia Tottmar. Istället för att ta till sig denna färska expertrapport från SCB som säger att det går att bryta utanförskap trots att man bor i ett utanförskapsområde, och att utforska vad det är som hänt, så kommer ännu en artikel som utmålar invandrarna som ett problem. (Om de inte var ett problem skulle det ju vara okej om de bor tillsammans).

Istället lägger man många spaltmeter i Dagens Nyheter på att koppla sociala problem som otrygghet och avsaknad av bankomat till invandrartäthet. Carin Jämtin får uttala sig om att det blir svårare att få jobb om invandrartätheten ökar, trots att många fler enloigt SCB:s rapport fått jobb trots att invandrartätheten samtidigt ökat.

Det många av de boende i artikeln ger uttryck förkan inte rimligen ha att göra med att det bor många etniska minoriteter i Rågsved, utan på att det är fattigt, eftersatt, hög arbetslöshet, en nedlagd polisstation, att beslutsfattande politiker inte bor där mm.

Åter igen: detta är mer en klassfråga än en invandrarfråga. Se på Chinatown i New York. Det är dyrt att bo på Manhattan. Ändå finns det en stor invandrartäthet i Chinatown. Detta ser ingen som ett problem så länge möjligheten finns till jobb och utbildning. Visst kan man diskutera problem med invandrartäthet om det exempelvis blir svårare att lära sig svenska när alla ens klasskamrater bryter – men är det verkligen nyheten just här?

Detta blogginlägg bygger vidare på MoM:s  tidigare inlägg som man hittar här.

KM

TT gör det ännu en gång – men inte ”Vi i Sverige”

MoM måste för andra gången på kort hänvisa till väl underbyggda mediegranskande inlägg på bloggen ”Vi i Sverige”, som mycket initierat hänvisar till relevant statistik om invandring – den där som alldeles för få journalister tycks ha tillgång till.

Först om Ny teknik som skriver: ”Miljöpartiet, Piratpartiet och Sverigedemokraterna. Här är teknikstudenternas oväntade favoritpartier.” Som Vi i Sverige mycket korrekt påpekar i inlägget som följande citat är taget ur:

Av faktarutan framgår att Sverigedemokraterna kommer på sjunde plats med 5,8 procent. De två partier som ligger i topp är Moderaterna och Socialdemokraterna. Av Ny Tekniks tre favoritpartier är det bara Miljöpartiet som i verkligheten kvalar in bland de tre största.

…och så en av veckans mer positiva och viktiga nyheter, den att utanförskapet minskar. En studie från SCB:s visar att andelen bosatta i utanförskapsområden minskat från 15,1 procent till 14,1 procent.

TT har skrivit om det och texten har som vanligt publicerats runtom i Sveriges medier, bland annat DN, SvD, Sydsvenskan, SVT1, SVT2, SR, metro, UNT, HD, Aftonbladet, Corren,  GD, VK mfl

Vi i Sverige konstaterar dock att TT missat det verkliga scoopet och på något obegripligt vänster vinklar rapporten på att segregationen faktiskt ökar eftersom invandrarna i dessa områden blivit fler. Hur många av en etnisk grupp som bor i ett område är knappast det mest relevanta – utan om de lever i utanförskap (arbetslöshet, dåliga skolresultat etc). Titta på Chinatown i New York eller svenskkolonin på spanska solkusten. Där segregerar sig en hög koncentration av människor ur några få etniska minoriteter. Ett problem? Inte så länge folk har en försörjning.

TT:s skicklighet i att tolka statistik brister i det här fallet, uppenbarligen för att man ser invandrarna som problemet och inte det faktum huruvida de har jobb eller inte, dvs är ”integrerade”.

Vi i Sverige påpekar också att TT saknar insikt om att andelen invandrare ökat i de flesta av Sveriges bostadsområden, inte bara i de utsatta, och att det därför inte säger så mycket att de även gjort det i de invandrartäta områdena. Och om att det rapporten egentligen säger är att många fler av dem som bor i utanförskapsområden – och det är inte nödvändigtvis invandrare – fått jobb och om att mycket färre går på socialbidrag.

Integrationsminister Nyamko Sabuni ges åtminstone möjligheten att försöka påtala detta i artikeln.

Läs MoM:s tidigare kritik idag av TT här.

KM

TT gör det igen

Det är rätt intressant hur ofta Tidningarnas telegrambyrå, TT, som är den redaktion som har störst spridning i Sverige, omotiverat skriver ut människors etnicitet trots att detta inte ska göras enligt de pressetiska reglerna. I så här många tidningar kan man läsa om en ruskig historia med en polis som misshandlat sin fru. Utan att det har någon relevans för historien skrivs det ut att frun är från Thailand. Varför?!

KM

Ingen rök utan eld

”Ingen rök utan eld” måste vara tidernas sämsta uttryck. Hur många gånger har inte människor utsatts för ryktesspridning med motiveringen att något ligger det nog i det – även när det inte ligger något alls i det, utöver ryktena som från början startade ”röken”.

Joy Rahman, minns ni honom? Han friades efter att i åtta år ha avtjänat ett fängelsestraff för mord och fick typ 10 miljoner av staten som ett försök till kompensation.  Häromåret greps han i Bangladesh för anstiftan till mord på kassören i sin välgörenhetsorganisation som han byggt upp med pengarna. Är han skyldig? Ingen vet. Men för dem som tycker att hans förklaring att en förmögen person i ett fattigt land kan råka illa ut väger lika tungt som ”ingen rök utan eld”-principen finns det en sak att komma ihåg: i ett civilserat rättssamhälle är man helt och fullt oskyldig tills motsatsen är bevisad!

Det samma gäller för Mehdi Ghezali som nu förhörs i Pakistan för samröre med al-Qaida. Visst kan man tycka att det kanske inte är så självbevarelsedriftigt att återvända till Pakistan som inte direkt är ett 100%-igt rättssamhälle när man suttit i flera år på Guantanamo och visst kan man undra vad han gjorde där. Inget vet. Kanske var han oskyldig från början men är nu hämndlysten för att ha kränkts i flera år i en orange overall utan möjlighet att rentvå sig.

Å andra sidan kan man påpeka att man i denna värld ska ha samma rätt att resa som svensk ostraffad medborgare oavsett om man heter Järvinen, Svensson eller Ghezali, och att om man nu längtar till Pakistan eller Iran eller var det nu är så ska man få åka dit.

Det ska också påpekas att i denna värld är det en grund för trakasserier i sig av vissa säkerhetstjänster att man öht suttit på Guantanamo – trots att man satt där utan bevis och utan rättegång, ett Kafka-artat moment 22.

Men oavsett vad man tycker ska man inte, FÅR man inte, behandla Mehdi Ghezali som något annat än en svensk medborgare som antingen ska få sin eventuella skuld prövad i en rättvis rättegång eller som ska gå fri.

Och framförallt ska man hålla sig från Ekots rasfixerade rapportering, som noggrant och utan grund via Nils Horner upplyser oss om att Ghezali har finskt och algeriskt påbrå. What has that go to do with anything? Och bryter det inte mot mediernas egna spelregler om att etnisk bakgrund ska utelämnas där det är irrelevant?

Fascinerande. Nyhetskanalen.se beskriver så klart de tre gripna från Sverige som ”svenska medborgare”, inte svenskar. Ousama Kassir var också en svensk medborgare, inte svensk. Annika Östberg Deasy däremot, som bott mycket kortare tid i Sverige än Kassir och talar sämre svenska än han, hon har aldrig varit något annat än svensk…

TV4:s Rolf Porseryd är snabb att säga att gripandet tyder på att Ghezali ”inte har rent mjöl i påsen” eftersom han har ett ”dubiöst förflutet” på grund av att han tidigare sökt en utbildning i Saudiarabien.  Kan man inte få mer underbyggda påståenden? Måste alla löpa amok? Kan inte någon ställa frågan om en 19-åring med en ettårig baby och en 30-årig trebarnspappa verkligen är ute på terrortåg? Och ska man verkligen, som Rapport gör, hävda att gruppen var på väg till Waziristan när de greps en bra bit därifrån och uppgiften enbart kommer från dem som grep gruppen? Å andra sidan är den pakistanska underrättelsetjänsten duktiga. Låt oss bara få dessa olika sidor presenterade balanserat.

Där imponerar DN:s rapportering mest hittills .

KM

I nöden prövas vännen

TT rapporterar om minst fem döda i en lägenhetsbrand i Rinkeby. Även om enstaka dödsfall inte är ovanliga, ofta till följd av sängrökning, kan man cyniskt konstatera att detta antagligen är tillräckligt många för att medierna ska nappa, särskilt en nyhetstorr julisöndag.

Situationen är tragisk. Enligt de första rapporterna från boende tog det lång tid för brandkåren att komma till platsen. Det finns en vanlig bild av att polis och brandkår är slöare när det gäller utryckningar till miljonprogramområden.

Antagligen har få eller inga journalister granskat om det stämmer, eftersom de inte stött på att det skulle kunna vara ett problem.

Inte helt sällan försvinner exotiserandet och ovanor hos journalister att behandla etniska minoriteter och människor i tredje världen som främmande varelser när de råkat ut för något allmänmänskligt som att förlora en närstående. De tydligaste exemplen på detta kan vara bevakningen av Göteborgsbranden på Hisingen där fokus i intervjuerna med drabbade låg på att de var föräldrar som mist sina tonåringar som skulle på disco, inte på att de hade rötter i utlandet.

Samma sak kunde man se i bevakningen från tsunamin. Thailändarna fick kliva ur klichébilden av prostituerade och uppassare och istället få kött och blod som lärare, föräldrar och restaurangägare – antagligen för att deras upplevelser delades av svenskar.

Låt oss hoppas att bevakningen av den här tragiska olyckan blir likadan som om den inträffat i en villa i Danderyd några kilometer bort.

KM