Vad hände med mediernas roll som folkbildare?


Det är rätt konstigt egentligen. I Sverige forskas det en hel del om invandring, migration, minoriteter och mångkultur, men det rapporteras rätt lite om forskningen med tanke på hur ofta invandringen är på tapeten. (Tack vare SD. Frågar man svenskarna brukar invandringen hamna relativt lågt ner på priolistan efter sådan som vård, skola och omsorg). 

Både i Sverige och internationellt har man upptäckt att invandrare ofta hamnar längst ner i hierarkin klassmässigt när de kommer till ett land för att sedan klassvandra. Till detta bidrar sådant som brist på kontakter, pengar, kunskap om hur man navigerar sig fram till toppen och så vidare. Har man ont om resurser söker man sig dit där det finns låga hyror, dvs ofta miljonprogram, osv.

Ju längre gruppen sedan befinner sig i landet och etablerar sig, klättrar uppåt, får representanter synliga i positiva sammanhang och på inflytelserika positioner, desto mer slutar folk att med fördomar stämpla gruppen kollektivt. Fördomarna faller i glömska och nya, färskare grupper tar de äldres plats.

Varför rapporterar inte journalister om detta? Är det helt enkelt på grund av bristande bildning, att man innerst inne tror att Jimmie Åkesson har rätt för att man är för dåligt påläst? Relativt få medier exponerade de många faktafelen i Jimmie Åkessons omdiskuterade debattartikel. TT var först. Sedan SvD. Aftonbladet tog ett dygn längre på sig att reagera. De hade artikeln en dag före alla andra men tog bara in drösvis med åsikter och analyser om SD:s skändlighet, istället för att visa hur argumenten är lögner.

Aftonbladets hantering av rubriken, där man satte en citatrubrik trots att inte citatet inte fanns i texten, gav Jimmie Åkesson ursäkten att få skriva ännu en artikel med ännu fler lögner på Newsmill, där rasisterna frodas att döma av kommentarerna.

Vilka fel? Tjaa att muslimerna i Sverige för 25-30 år sedan var något tusental individer och att vi idag har en halv miljon troende muslimer i Sverige. Det går inte att få ihop den siffran hur man än räknar. Om vi tar STT:s siffror så är det 100.000 svenskar som vid något tillfälle under ett år överhuvudtaget kommer i kontakt med en moské (och då räknas bröllop, begravningar med mera in).

Och för 25 år sedan, (det vill säga 1984)? Då rasade det libanesiska inbördeskriget för fullt, liksom flyktingarna därifrån, unga män som vapenvägrade varav en del hamnade i Sverige. Även kriget mellan Irak och Iran hade varit igång i flera år och vapenvägrarna från båda sidor fick sällskap i Sverige av politiska flyktingar, varav många kommunister, som flydde mullaväldet i Iran.

Men redan på 60-talet, det vill säga sisådär 40 år sedan, kom den stora toppen av turkar, även de muslimer, som arbetskraftsinvandrade till bland annat industrin, tillsammans med jugoslaver varav en del bosniakiska muslimer, samt araber från Marocko, Libanon, Syrien, Egypten, Palestina…

För 25 år sedan var muslimerna alltså redan långt fler än ”något tusental”. Jimmie Åkesson ljuger helt enkelt. Antingen av okunskap eller obildning. Frågan är varför han får göra det så obehindrat. Just med Aftonbladet-artikeln kom en mycket ovanlig faktagranskning. Kanske berodde den på att allt fanns i tryck och det var överskådligt. För det är inte första gången Jimmie Åkesson säger de sakerna.

Gustav Fridolin har välförtjänt fått mycket uppmärksamhet för sin dokumentärserie ”Vår mörka historia” i TV4, där han gör ett försök att påminna om hur historien upprepar sig. Det samma gör Doreen Månsson och Musse Hasselvall i UR:s ”Välkomna nästan allihopa” som inleddes med programmet ”När förlät vi Bert Karlsson?”. (Bert slog fast att alla tidningscitat var felaktiga, även det där han ska ha sagt att finnar kommer hit för att leva på bidrag).

I det senaste avsnittet intervjuar Gustav Fridolin en etnicitetsforskare som slår fast att på samma sätt som man pratar om somalier idag, pratade man i mitten av seklet talade om greker och italienare, och före det judar. Det vill säga som svårintegrerbara eftersom de har ”en annan kultur och en annan religion”. Den som försökte kläcka ur sig något sådant idag till exempelvis Paolo Roberto eller Augustprisnominerade Aris Fioretos skulle bli gjord till åtlöje.

Tidningarna hade under andra världskriget rubriker såsom ”Flyktinginvasionen ökas” innan Sverige stängde gränserna för de judar som försökte fly Auschwitz.

Sveriges första utlänningslag kom till för att hindra judisk invandring. ”Värdet av att vårt lands befolkning är av en sällsynt enhetlig, oblandad ras kan knappast överskattas”, läser Gustav Fridolin ur arkiven.

En sammanfattning av programmet hittas i 11:e minuten i det sista inslaget i lördagens nyhetssändning i TV4. Hela programmet kan man se på TV4 play och dit kommer man om man klickar här.

KM

Thomas Mattssons dubbelmoral 2.0


Uppdaterad med kommentar från Thomas Mattson själv i kommentarsfältet, som det tycks.

När Thomas Mattsson tillträdde som chefredaktör för Expressen gjorde han en stor poäng av hur han minsann tar pressetiken på allvar. Många gillade det de läste på hans blogg, bland annat Dagens webbredaktör Emanuel Karlsten som såg till att bli rekryterad av Expressen.

Det märkliga är att förvånansvärt få i branschen, sitt yrke till trots, verkar haja att det är en sak att påstå att man gör något och en annan sak att faktiskt göra det.

Vi har tidigare skrivit om hur Expressen sålde ut Mehdi Ghezalis pappa som hade krävt pengar för en intervju och Mattsson bedyrade att Expressen minsann aldrig betalar. Lögn, enligt förstahandskällor till Medier och mångfald.

Nu är det dags igen. Branschens skvallertidning Resumé avslöjar att Camilla Henemark fick 200.000 kronor för sin kiss and tell om affären med kungen som nu även the Guardian ska visa intresse för. Och den här gången har Mattsson i alla fall skam i kroppen nog att inte ljuga. Han nöjer sig med ett ”inga kommentarer”. Det är lättare att ta skrupelbrist från människor som inte påstår sig ha några skrupler in the first place än från dem som låtsas vara finare än de är.

KM

TT synar SD:s kort


Vi är fruktansvärt trötta på en del ”mobba SD-journalistik” som fått många tidningar att helt överge alla principer om saklighet och opartiskhet. Antagligen togs priset av Expressens etta på valdagen med bilden av en skrynklig SD-valsedel i rännstenen och texten ”Idag röstar vi mot rasismen”. Vad vill man uppnå med sådant? Mer martyrskap?

Nåväl. I ljuset av detta är det glädjande att se att TT istället håller sig till traditionell journalistik som går ut på att granska vederhäftigheten i politikers utspel, precis som tidigare gjorts av andra medier med exempelvis Jan Björklunds påståenden om studier som visar på den svenska skolans uselhet eller Maria Borelius utsagor om att hon inte hade råd att betala vitt för hemhjälp.

TT:s Lars Pedersen punkterar Johnny Skalins – SD:s ekonomiskt politiske talesmans – hänvisande till att hans siffror kommer från Svenskt näringsliv och riksdagens utredningstjänst genom att helt enkelt fråga dem. Riksdagens utredningstjänst konstaterar till och med att den bara kan belägga en besparing av strypt invandring på 91 miljoner – dvs Johnny Skalin hävdar att siffran är 100 gånger högre. Ett minus dock för rubriken ”SD saknar stöd för invandrarkalkyl” när det är invandrINGskalkyl som åsyftas…

Klassisk journalistik som sagt. Varför har så många journalister glömt hur sådan går till?

KM

Varför hamnar DN så lätt snett?


Dagens nyheter uppmärksammar idag hur rättssystemet kan gynna den förälder som rövar bort ett barn i en vårdnadstvist. Toppen! En viktig lucka i lagen/praxis som bör uppmärksammas av granskande journalister MEN:

Nyligen gick det ut rikslarm och internationell efterlysning efter en man med irakisk bakgrund som försvann med sina barn under ett övervakat umgänge. Men uppmärksamheten kring detta fall ger en skev bild av den tragiska verkligheten bakom den här typen av brott. I omkring 90 procent av fallen­ då barn förs bort av den ena föräldern sker detta inom landets gränser.

Denna harang hade möjligen kunnat vara förklarlig om pappan i det aktuella fallet rövat bort barnen till Irak. Vilket han inte gjorde. Eller förresten, inte ens då. För i båda fallen blir den implicita innebörden av texten att ”det förstår man ju att pappor med irakiskt påbrå rövar bort sina barn till utlandet”. Trots att pappan ifråga till och med gjorde en poäng av att det handlade om fördomar och att han ville visa att han INTE tog barnen utomlands. Eller för den delen, att fler internationella fall handlar om att svenskar rövar sina barn till Sverige än härifrån.

Man blir bara så trött…

KM

Sydsvenskan – Skånskan: 2-0


”Nye lasermannen skjuter invandrare” och ”personer med invandrarutseende uppmanas av polisen att hålla sig inomhus”. Ungefär så har tongångarna gått i alltför många medier sedan det blev känt att en ny galning är ute på gatorna, knappt tjugo år efter ”Lasermannen” John Ausonius.

Okej. Så personer som ser finska, polska eller tyska ut (invandringsländer på topp fem) ska inte gå ut efter mörkrets utbrott? Det är det Skånskans chefredaktör Jan A Johansson vill förmedla, åtminstone om man ska tro Medievärldens intervju med honom och hans motsvarighet på Sydsvenskan.

– Vi har haft långa diskussioner om det, många tyckte att det var fel eftersom en del av offren är födda i Sverige. Men vi tyckte att alternativen, mörkhyade, färgade eller svarta, var sämre.

Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström tycker inte att det är så himla svårt att hitta alternativ (men så är det ju också han som är chef på den ledande regionala tidningen och inte Jan A Johansson):

– Ordet invandrare används slarvigt av många tidningar, säger han.

…som hajat det vi tjatat om här på bloggen om och om och om igen. På Sydsvenskan skriver man ”personer med invandrarbakgrund”. Det skulle också gå att testa ”mörkhåriga” eller ”vissa etniska minoriteter”.

Uppenbarligen är även infödda svenskar invandrare i Skånskans värld. Kanske är det därför det var Skånskan som tecknade avtal med utmärkte Federico Rodriguez Moreno när han återuppväckte ”blattetidningen” Gringo i en bättre tappning för kort stund, men Sydsvenskan som såg till att ge honom chansen som riktig reporter.

/KM

SvD:s gratisreklam för Bokmässan


Om jag hade mer tid skulle jag i detalj gå in på DN:s och SvD:s texter om Bok- och biblioteksmässan i Göteborg som inleds idag. Det har jag tyvärr inte, så detta får bli kort.

När årets tema, Afrika, presenterades vid förra årets bokmässa skrev DN en okritisk hyllningsartikel medan SvD:s lysande reporter Tobias Brandel såg till att åtminstone leta upp en afrikansk författare och fråga denne som hans (kritiska) åsikt. Vi avhandlade problematiken i det här blogginlägget som är komplett med ett antal uppdateringar och länkar.

Till vår sorg ser vi nu att detta är nästan helt bortglömt och att kultursidorna återgått till sin vanliga okritiska återgivning av den info/pr som kulturaktörer förser dem med. På sistone har Tobias Brandels byline istället synts under politikartiklar. Kanske bidrar det.

Oavsett vilket så måste bokmässan jubla idag åt ett okritiskt uppslag i SvD kultur som bara gör en massa reklam för evenemanget. Helt gratis. (Texten finns inte på nätet i skrivande stund men vi länkar om det dyker upp). DN kultur är inte mycket bättre, men där avhandlas åtminstone kritiken, och under vinjetten ”kulturdebatt”, inte som skenbart neutral journalistik…

/KM

Aktuellt i SD:s knä


Hur ska man bevaka Sverigedemokraterna? Vi orkar inte ens försöka ta ett helhetsgrepp på den frågan men det finns ju ett skäl till att vi försöker driva den här bloggen, nämligen att försöka påminna om att medierna inte borde reproducera en bild av Sveriges etniska minoriteter som inte är med sanningen överensstämmande.

Vissa, som bloggen Vi i Sverige, gör detta genom att göra det som ytterst få etablerade politiker ägnat sig åt i den här valrörelsen, nämligen använda fakta-argument. (Oftast i alla fall).

Vi försöker göra det genom att granska granskarna – medierna – och hur alltför många av dem omedvetet och okritiskt hjälper till att upprätthålla bilden av etniska minoriteter som passiva offer i miljonprogramsområden och mantrat om att ”invandringen har misslyckats” trots att det är långt ifrån någon självklar sanning.

SVT:s Aktuellt ska vara ett aktualitetsprogram som fördjupar, som är fint och djupt och respekterat och välgjort. Trots detta klarar programmet inte att säga mycket nytt om Sverigedemokraterna, i likhet med många andra medier. Programmet gjorde ungefär samma sak i kväll som när alla togs på sängen av SD:s framgångar i valet 2006 – åkte och intervjuade Expo. Därefter fokuserades det på flyktinginvandring, för att hjälpa Jimmie Åkesson få upprepa sina budskap, möjligen genom att mildra tesen om invandrare som ett problem genom att förmedla att de är ”ett nödvändigt ont”.

En timme senare var Åkesson i Kvällsöppet:

”Den stora muslimska invandringen har lett till fler hatbrott, våld mot kvinnor och antisemitism” fick Jimmie Åkesson hävda oemotsagd utan att krävas på fakta.

”Man har ett helt annat debattklimat i Danmark” säger Jimmie Åkesson och ombeds halvhjärtat förklara vad han menar. Sedan hoppas det vidare mellan programledaren Jimmie Åkessons hjärtfrågor utan så mycket reflektion. Han kan hävda att ”Den misslyckade integrationen beror på att invandringen varit för stor” utan kritiska följdfrågor.

Ekdahl säger hjälpsamt att invandringen/segregationen är ett problem ”med  många förorter i storstäderna” utan att ens reflektera själv kring sitt påstående.

Vi har tjatat om bred bevakning på bloggen från och till i över ett år. (Även om det varit skralt med det under våren/sommaren).Vi gör det inte för att vi tycker det är gulligt med multikultibevakning eller för att vi vill bedriva propaganda, utan för att medierna osynliggör den stora massan i de etniska minoriteterna som är småbarnsföräldrar, skattebetalare, bilägare och som folk rent generellt är mest.

De etniska minoriteterna finns överallt i Sverige, men den världsbild som alltför ofta reproduceras i medierna är Sverigedemokraternas.

/KM