Gellert Tamas vet vad han gör

Uppdaterat längst ner med rapport som visar att apatin var äkta.

Ur dagens SvD:

I Lasermannen granskade Gellert Tamas hur ett samhälle skapar en främlingshatande mördare. I boken De apatiska berättar han om Sverige genom de apatiska flyktingbarnen; om familjerna, beslutsfattarna och politiken bakom Sveriges utvisningar 2003-2006 av svårt sjuka barn.

Medier och mångfald har inte ännu läst De apatiska men om boken är i närheten av att vara så genomarbetad som föregångaren så kommer även den att bli obligatorisk läsning.

Lasermannen – en berättelse om Sverige, som bland annat tog hem grävande journalisters pris Guldspaden 2003 och senare blev tv-serie med David Dencik, är högaktuell läsning även idag. Gellerts mycket gedigna research och litterära stil blottlade mekanismerna som samverkade i början av 1990-talet, och tjänar som en påminnelse om hur historien håller på att upprepa sig. Sverigedemokraterna är inte samma clowner som Ny demokrati men mekanismerna i samhället som gör deras framfart möjlig är de samma.

Uppdatering den 1 okt: Dagens nyheter uppmärksammar nu också boken De apatiska, med två radikalt disparata rescensioner. Dels den här av Maciej Zaremba, dels den här av ”Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling”-Hanne Kjöller. Uppfriskande att få läsa olika infallsvinklar! Eftersom MoM inte läst boken finns det här ingen bedömning av den utöver att en del av uppgifterna som tas upp redan verifierats av Kalla fakta eller om det var Uppdrag granskning i samarbete med Tamas för några år sedan.

Uppdatering 2 den 5 okt: Nu har även SvD rescenserat Tamas bok. Den ligger närmare Zarembas än Kjöllers, även om man håller med om att Tamas kanske grottar ner sig för mycket i en del personangrepp.

Uppdatering3 den 15 okt: Upsala nya tidning, UNT, har tagit del av en studie på de svårast skadade apatiska flyktingbarnen och slår fast att de inte var drogade. Nu vill vi se hur många medier som ger nyheten det utrymme den förtjänar.

DN har en egen skrivning. Vi i Sverige gör en sedvanligt bra sammanfattning med ett antal länkar till debattörer i Aftonbladet, respekterade läkare, som får byxorna neddragna av Gellert Tamas journalistiska fotarbete. SvD, som var tidningen som från början spred ut ryktena om att föräldrarna drogar sin barn, nöjer sig med en tt-text.

Sådana här dementier får sällan tillräckligt utrymme när fokus i medierna gått vidare till nästa fråga. Kvar hänger bara uppfattningen ”var det inte något med att de var drogade”…

Uppdatering 4 (den 17 okt): Vi har nu upptäckt att SvD:s redaktionschef Martin Jönsson på sin blogg ger Gellert Tamas rätt i kritiken av SvD:s påpekanden av att flyktingbarnen var drogade.

Mona Sahlin, själv medskyldig minister, medger nu i Ekots lördagsintervju att hon känner en stor skam över att regeringen fattade flera beslut enbart grundade på spekulationer.

Tamas bemöter här en del kritik. Och även det mediegranskande programmet Medierna i P1 ger cred. Mattan börjar dras undan under kritikerna.


Uppdatering 5 (4 nov 2009): Tamas punkterar angrepp efter angrepp. Nu dessutom från en åklagare som påstår sig vara felciterad trots att hon själv spelat in intervjun!

KM

Annonser

8 responses to “Gellert Tamas vet vad han gör

  1. samma granskning gjorde Monica Antonsson med boken Sanningen om Gömda där hon tar upp Liza Marklunds rasistiska lögner om invandrade araber som garnerade med hottaste feminism är den grövsta skändning av invandrare vår kultur känner efter nazistårens mot judarna.
    Att detta kunde fortgå i åratal utan minsta granskning handlar om att Marklund hade stöd i högsta s-toppen. Medan Antonssons bok av mediaetablissemanget sopats ut som ”Marklundbråket” är bemötandet av Gellert Tamas ett annat. I själva verket hänger de ihop båda lika viktiga som påminnelser om en desperat socialdemokratisk regerings agerande vad gäller främlingsfientligheten i landet.
    Det hela är en förfärlig skandal.

    • Visst är Monica Antonssons arbete otroligt viktigt och hon hade i högsta grad förtjänat Guldspaden, inte minst för att hon var den enda frilansen som lyckades göra detta hästjobb på sin fritid. Och visst är det synd hur snabbt diskussionen föll i glömska. Att boken nu kommit ut i pocket har inte uppmärksammats alls.

      Att Mia Eriksson och Liza Marklund fått hållas länge som de gjort utan att hennes och Liza Marklunds version punkterats har dock – utifrån den fakta som finns idag – mindre att göra med eventuella socialdemokratiska kontakter än med det faktum att Mia Eriksson är en pseudonym. Eftersom ingen journalist visste vad kvinnan hette, när hon var född eller ens i vilken stad, var det omöjligt att kontrollera uppgifterna.

      Visst hade familjen som drabbats av Mias framfart i många år försökt kontakta olika tidningar och blivit avfärdade men det är inte helt oförståeligt med tanke på hur många tokstollar som kontaktar journalister dagligen med fantastiska historier. Antonsson berättar ju i boken hur även hennes redaktion först hade tänkt avspisa familjen.

      Sedan finns det en väsentlig skillnad mellan ”Mia-sanningen om Gömda” och ”Lasermannen”. Kärnan i Gellert Tamas bok är inte själve Lasermannen, utan berättelsen om hur Sverige var i början av 1990-talet. Antonsson skjuter framförallt in sig på just den skandalen, vilket i och för sig räcker gott och väl för att vara upprörande läsning.

      KM

  2. Jag hoppas att någon sätter sig ner i gräver i denna bok som är full av felaktigheter och vaga påståenden.

    Märkligt att man kan få ihop 600 sidor utan att egentligen ha bevis för det man påstår.

    • Medier och mångfald

      Vilken bok syftar du på? ”Lasermannen” är väldigt väl underbyggd. Den nya om de apatiska barnen har knappt släppts i handeln än så det är imponerande om du redan hunnit läsa och faktagranska den.
      KM

  3. skandal skriver tanterna ovan, och vist är det skandal, gud vilke n skandal, at vi vågar och törs?! men vari ligger skandalen – att svenksarna är så förbaskat mesiga att vi trodde på att det fanns apatiska barn, eller att vi trodde på att det var en myt?!? Bakgrund; en flykting har det alltid svårt, saknar språk och kulturella ramar. Barnen kankse drabbas mer. Sverige tar emot flyktingar, men bara de som är tillräckligt drabbade, de som saknar utbildning och möjligheter skickas hem igen. Konsekvens; vi tar självbelåtet emot en massa folk som inte mår bra. Vissa av dem mår förfärligt, dem sänder vi tillbaka, och faktiskt; en flykting mår ibland illa för att han hon den är flykting, kommer hem och mår bättre. Men en perfekt värld blir det aldrig. Således; apatiska barn ör en skandal, men de borde ldrig kommit, för vi saknar helt möjlighet att ta hand om dem, det görs bäst hemmavid… och livet ÄR hårt.
    Tack för ordet

    • Medier och mångfald

      Jag tror att en del av dem som sänts tillbaka inte skulle hålla med dig – om de fortfarande var i livet, särskilt de unga killar som avvisades till Kosovo och Bosnien under kriget och mördades när de återvände, något Uppdrag granskning skildrade i två reportage för några år sedan.

  4. Pingback: ”Stora i-landsproblempriset” eller: ”Hur man kvoterar ut 5 mångfaldsgräv” « Medier och mångfald

  5. Pingback: ”Oj, vad rätt vi hade!” eller: ”Guldspadejuryn lyssnar på oss” « Medier och mångfald

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s