Kolonialismen lever på bokmässan

Den som idag läser både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet kan se ett skolexempel på typisk refererande kulturjournalistik kontra ambitiös rapporterande sådan.

DN:s Hanna Johansson nöjer sig med att spela Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i händerna och berätta vilken succé  bokmässan varit (trots att besökarna var färre) och vilket tema de valt nästa år – Afrika. Inte ens uppgiften att bara författare som skriver på engelska, franska och portugisiska – dvs oftast inte sina modersmål – får komma nästa år har fått reportern att ställa någon kritisk följdfråga. Det trots att två av kontinentens stora språk, arabiska och swahili, därmed utelämnas, liksom hundratals modersmål/stamspråk.

Har bokmässan annars för vana att bara bjuda in författare som skriver på främmande språk? Hur ser man på att nästan samtliga författare diskvalificeras från det afrikanska land, Egypten, som har en av de längsta litterära traditionerna på kontinenten?

SvD:s reporter Tobias Brandel faller tack och lov inte i samma fälla som DN. Han har gjort det utmärkta greppet att leta upp en av de få afrikanska författare som bjudits in detta år – när det inte är afrikatema – för att höra vad han tycker. Denne får påpeka orimligheten i att dra författarna på världens största kontinent över en kam när exempelvis ”det muslimska Afrika”, ”Nordafrika” eller en annan typ av avgränsning hade varit mer logisk och respektfull.

För några år sedan ryckte det i mungiporna på flera när det årets tema, lilleputtlandet Estland följdes av nästa års tema: Lettland.

Länder med drygt en miljon invånare kan alltså vara tema det ena året för att några år senare följas av en kontinent med en miljard människor och 15 procent av jordens befolkning. Varför är Tobias Brandel den enda reportern som ställer kritiska frågor om detta och plockar upp det missnöje som finns?

Får vi kanske höra något om det på SVT:s Kulturnyheterna ikväll eller blir det Polanski för hela slanten?

Snart är det dags för Nobelpriset. Sedan många år är de enda förhandsfavoriterna från Afrika, Assia Djebar och Chinua Achebe, författare som skriver på franska och engelska. Varför grillas Akademien inte om detta?

Varför är så mycket av kulturjournalistiken så okritisk och hovsam? Är det inkompetens, brist på allmänbildning eller bara det att det finns för många personliga kontakter mellan kulturredationerna och ”branschen”?

Uppdatering: Nope. Inget om Afrikatemat eller prioriteringen av kolonialspråk, på Kulturnyheterna…

Uppdatering2: Senegals ambassadör Henri Antoine Turpin citeras på bokmässans egen hemsida där han säger att ”Spanien är ett land, Afrika 53 länder. Det finns nästan tusen språk i Afrika, så den kulturella mångfalden är enorm. På Bokmässan kommer många aspekter av den afrikanska litteraturen att presenteras”.

Ingen verkar ha upplyst honom om att det bara är de tre kolonialspråken av dessa som äger tillträde till nästa års mässa. Bokmässan har dessutom inte ens bemödat sig om att stava hans namn rätt på hemsidan.

Årets tema var f.ö. Spanien, inte spanska. Trots det fick man in ett gäng författare från de forna spanska kolonierna i temat. Kanske tyckte de att det var helt okej, men det hade varit intressant att läsa vad de tyckte om det.

Uppdatering 3: Claes Arvidsson skriver om kritiken på SvD:s ledarblogg. Ska man försöka tolka budskapet tycks det vara att man får vara glad åt det lilla.

Uppdatering 4: DN har tagit bort twingly-länken till detta blogginlägg som länge låg uppe. Kanske kände sig reportern påhoppad. Om det är så bör man understryka att alla kan ha en dålig dag och begränsade möjligheter av tidsbrist. Men journalistiken blir inte bättre´eller ursäktas av det.

Uppdatering 5: DN:s Stefan Jonsson konstaterar, två dagar efter MoM, att det var konstigt att ha en massa latinamerikanska författare på bokmässan under tema: Spanien, och jämför, i likhet med MoM, med Litauen och Lettland. Det kan man läsa här. Han argumenterar dock för att det finns en gemensam erfarenhet av kolonialismen som förenar det afrikanska författarskapet och gör att man kan prata om en enhetlighet.

KM

Annonser

11 responses to “Kolonialismen lever på bokmässan

  1. Nobelpriset är över huvud taget väldigt ojämlikt. Låt oss raskvotera kemi, fysik och medicin, när vi ändå är igång.

    …eller varför inte lotta ut priserna? Det vore rättvist.

    • Medier och mångfald

      Tack för ditt otroligt mogna inlägg i den här diskussionen. Om du på allvar tror att Nobelpriset i litteratur speglar världens obejktivt sett bästa litteratur är du dock naiv, det hävdar inte ens Svenska akademien, som istället hänvisar till att så lite litteratur finns i översättning.

      De övriga priserna behöver inte raskvoteras eftersom vinnarna redan har en mycket bred etnisk sammansättning, inte minst med en överrepresentation judar sett till olika folkgruppers storlek i världen. Den kanske vanligaste teorin till varför det ser ut så här är invandringen. USA rakar hem flest nobelpriser delvis på grund av enorma ekonomiska resurser att lägga på forskning, men också för att landet attraherar skarpa hjärnor från runtom i världen.

      Glöm inte att självaste Einstein var en flykting som togs emot av USA, ett exempel på en nobelpristagare vars stjärnglans och bidrag till vetenskapen istället kunde ha tillfallit Tyskland…

      KM

  2. Varför måste Nobelpriset i litteratur spegla ”världens obejktivt sett bästa litteratur”? Det är deras pris, deras pengar, de gör vad de vill med det. För övrigt finns det inget sätt att ”objektivt” bedöma litteratur. Hellre då att de följer ett eget spår än att det urartar i någon slags alla får medalj. Och varför skulle man inte kunna ha ”Afrika” som tema? Folk brukar ju inte ha problem med bunta ihop vitt skilda kulturer och språk som ”Europa” . Förresten, var går gränserna för ”Nordafrika” och vem bestämmer det?

    • Jag har ingen åsikt om vad Nobelpriset ska spegla – eller rättare sagt det har jag visst men den tar jag inte upp här i bloggen. Däremot bevakar denna blogg hur väl journalistiken och journalisterna speglar verkligheten, det offentliga samtalet och de olika opinioner som finns där ute.

      Och faktum är att det i det sammanhanget finns väldigt många människor som har väldigt många åsikter om Nobelpriset och bokmässan, inte minst de berörda, och det är journaistikens uppgift i en demokrati att försöka att så balanserat som möjligt lyfta fram dessa olika röster. I det här fallet var det den angolanske författaren Ondjaki som var citerad i SvD. Vad han menar med Nordafrika är det nog bättre att fråga honom om.

      När det gäller bokmässans beslut att bara bjuda in författare som skriver på kolonialspråken engelska, franska och portugisiska knyter det an till de litteraturvetare som menar att man skriver mest högkvalitativ litteratur på sitt modersmål, som i de här fallen ofta skulle vara valfritt stamspråk, arabiska eller swahili, även om kolonialspråken slagit ut modersmålen för vissa.

      KM

      • 1. Du skrev att Nobelpriset var ojämlikt och jag tolkade det som att du ironiserade över att mer kvalificerade pristagare skulle vara diskriminerade pga etnicitet i någon form av objektiv tävling.
        2. Din fråga är något oklar men det jag syftade på var att de vetenskapliga Nobelprisen, som kanske lämnar ett något mindre subjektivt bedömningsutrymme än litteraturpriset, tycks uppvisa en större språklig/etnisk mångfald bland pristagarna. Generellt kan man konstatera att kvotering sällan brukar diskuteras i sammanhang där grupper redan är blandade.
        Jag antar att du menar att om judar är överrepresenterade så borde de kvoteras ner, om man nu är kvoteringsförespråkare (vilket du säger att du inte är). Jag har ingen åsikt i denna blogg.
        Åter igen: Denna blogg granskar hur medierna bevakar det offentliga samtalet när det kommer till etnicitet. Inget annat.
        4. Jag tar ingen ställning till din fråga här, dels för att denna blogg inte är till för det och dels för att det är svårt att värdera alla parametrar i Sveriges invandringspolitik mot USA som du hyllar. Massor med skarpa hjärnor i Sverige är ju också invandrare, det är bara att titta på forskarlagen på KI, Chalmers eller KTH. Att Sverige inte får vetenskapliga nobelpris brukar hänvisas till att det läggs förhållandevis lite pengar på forskning.
        Jag vet inte hur man ska väga det mot att USA idag lottar ut sina uppehållstillstånd på världsmarknaden där alla får köpa lotter och för bara några decennier sedan tillät alla som ville (som typ inte hade smittsamma sjukdomar) att invandra, däribland tiotusentals svenskar. Tiotusentals flyktingar tas emot varje år, hundratusentals eller kanske till och med miljoner med latinamerikaner har illegalt korsat gränsen från Mexiko, och regeringen ser rätt aktivt mellan fingrarna på det. Svårbedömt helt enkelt, att koppla dessa modeller till attraktionskraften på skarpa hjärnor.

  3. Jag fann också detta stötande. I litterära sammanhang förväntar man sig ju en viss standard på det intellektuella samtalet. Att på det här sättet referera till Afrika som en geografisk, etnisk och kulturell enhet är att bekräfta fördomarnas dogmstatus och därmed bortse från den utmärkta chansen att ifrågasätta dem i ett större sammanhang.

  4. Jag skrev mitt inlägg i affekt (det ska man aldrig göra), därav den mer än lovligt raljanta tonen. Helt följdriktigt underskattade du mig gravt. Jag har endast mig själv att skylla.

    Nåja. Ditt svar är inte helt begripligt. Några kommentarer och följdfrågor:

    1: Jag vet inte om ”Nobelpriset i litteratur speglar världens obejktivt sett bästa litteratur”, men sannolikheten här låg. Hur som helst är det omöjligt att verifiera, så det är mycket riktigt en trosfråga. Dock: Vad skrev jag som fick dig att associera till denna tro?

    2: Du skriver först att priserna inte behöver raskvoteras. Sedan påpekar du det välkända faktum att judar är överrepresenterade i förhållande till (det för mig helt irrelevanta måttet) folkgruppens storlek i världen. Hur ska du ha’t?

    3: Att judar är överrepresenterade bland genier torde vara ett okontroversiellt uttalande i icke-dogmatiska kretsar.

    4: Det stämmer till eftertanke att USA tenderar att attrahera skarpa hjärnor. Vad gäller Sveriges attraktionskraft vill jag ställa följande fråga: Hur skulle du göra om du ville dra till dig världens avskum i form av kriminella, snålskjutsåkare, analfabeter och krigsförbrytare? Sveriges modell är svårslagen i denna gren, eller hur?

  5. Pingback: Ett ord betyder så mycket « Medier och mångfald

  6. Pingback: Frederic Pavlidis gör det igen « Medier och mångfald

  7. Jag säger som de gör på Flashback: Källa på dina påståenden, tack!

  8. Pingback: SvD:s gratisreklam för Bokmässan | Medier och mångfald

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s