Om Medier och mångfald

Det här är en blogg om etnisk mångfald i svensk journalistik – eller bristen därpå. För ett par år sedan fanns en diskussion om vikten av ett mångfaldsperspektiv i våra medier som vi inte ser längre. Den måste ta fart igen.

Ur de pressetiska reglerna:

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Vi vågar påstå att man dagligen kan se exempel på journalistik som bryter mot ovanstående. Medierna ska spegla samhället, men det räcker med att ta en titt på dagstidningarnas obligatoriska enkäter på stan för att se att så inte är fallet.

Att ge en sann och allsidig bild av samhället handlar inte om välgörenhet, utan om att  erkänna sin roll som makthavare.  Det är genom medierna vi medborgare får information som ger oss möjlighet att fatta välgrundade beslut. Politiker, författare, musiker, opinionsbildare påverkas alla av mediernas verklighetsbeskrivning.

Följande tycker vi är exempel på god mångfaldsjournalistik:

  • Enkäter som med sin sammansättning speglar befolkningen i Sverige.
  • Etniska minoriteter som intervjuas i egenskap av föräldrar, hyresgäster, brottsoffer, experter, fans, anställda, chefer, makthavare, artister osv. Inte i egenskap av just ”muslimer” eller ”invandrare”.
  • Artiklar som undviker schabloner, generaliseringar och (för) enkla lösningar.
  • Artiklar som inkluderar – talar om oss – istället för att exkludera – dom.
  • Artiklar som är baserade på fakta snarare än journalistens egna fördomar.

Vår målsättning är att lyfta fram exempel på dålig journalistik ur ett mångfaldsperspektiv, men även goda exempel då de förekommer.

Vi som driver den här bloggen skriver under pseudonym. Därtill är vi nödda och tvungna.

Vi nås på medierochmangfald@hotmail.com.

/BF & KM

4 responses to “Om Medier och mångfald

  1. Leif Gustafsson

    Under rubriken Om Medier och mångfald publiceras en slags programförklaring. Men vem
    som står bakom webbsidan får man inte veta.
    Varför denna anonymitet?

    Mitt intryck är att här rör det sig om idealister. Starkt engagerade människor som lätt förlorar sinnet för proportioner i sin jakt på syndabockar, men som också tycks bära på en enorm skuldbörda på sina axlar.
    En typisk representant för denna sorts människor är Gustav Fridolin med sina program
    i TV4 om mindre smickrande händelser i sveriges historia. Men det är något onaturligt och överdrivet med hans självplågarattityd.
    Vi tycks vara tvungna att be om ursäkt för vad människor gjorde för trehundra år sedan (varför stanna där, varför inte fortsätta bakåt..?)
    Jag kommer att tänka på den där sortens extremt religiösa människor som vid särskilda ceremonier piskar sig själva blodiga för att göra bot!
    Förr var det prästerna som bestämde hur vi skulle leva, numera så är det ett antal självutnämnda moralpredikanter som försöker styra oss, det vimlar av dom i media.
    Vad dom inte tycks vara medvetna om, och det gäller särskilt förespråkarna för en ökad mångkultur, att dom förfaller till att predika jantelagen för oss (svenskfödda). ”Vi skall minsann inte tro att vi duger något till, utan hjälp av invandrare klarar vi oss inte” är det underföstådda budskapet. Ett påstående som inte går att bevisa.
    Tja, det var mina sponta kommentarer efter att ha träffat på websidan för första gången. Jag har inte hunnit läsa några debattinlägg.

    • Hejhej!

      Nej vi är faktiskt två, även om BF hittills haft förhinder och inte hunnit skriva särskilt många inlägg. (Sök på BF i sökrutan så får du upp det som finns hittills).

      Du kanske inte sett samtliga avsnitt av Gustav Fridolins ”Vår mörka historia” men han lägger en ansenlig tid på att visa vad Sverige gjort mot sina minoriteter och invandrare även i modern tid. Sveriges repressiva politik mot samer har lett till att flera samiska dialekter snart är utdöda och andra i den akuta riskzonen. Samma med tornedalingar. Romer har inte behandlats särskilt väl, sverigefinnar…

      Regeringen försöker idag kompensera för detta genom att stärka minoritetsspråken. Är det omotiverat? Och handlar det då om något gammalt och passé? Ska man försöka reparera de misstag som gjorts i historien och som man fortfarande ser följderna av eller ska man fortsätta att upprepa dem?

      Judar som försökte fly från Auschwitz stoppades vid gränsen för att man var kritisk till ”massinvandringen”. Grekiska och italienska arbetskraftsinvandrare bemöttes med skepsis och det rapporterades vitt och brett om hur annorlunda och svårintegrerbara de var på grund av religion och kultur. Finnarna kom enligt Bert Karlsson hit för att supa och leva på bidrag. Känns språkbruket och mediernas rapportering igen?

      Att bli jämförd med Gustav Fridolins idealism tar jag som en komplimang. (Misstänker att det även gäller för BF men har inte frågat). Journalistiken bör sträva mot ett ideal. Den är grundbulten i ett demokratiskt samhälle. Utan journalister som granskar makten kan makthavarna göra vad de vill. Utan medier som korrekt speglar samhället (till skillnad från exempelvis reklam och politisk propaganda) kommer medborgarna att fatta sina beslut och bilda opinion på uppfattningar som inte grundar sig i fakta.

      Det är här vi menar att det brister, att den bilden som skapas av invandrare och invandringen i många medier inte svarar mot hur verkligheten ser ut om man tittar på fakta. För medierna är med och skapar en bild. Och många tror på den. Särskilt journalisterna själva som fortsätter att återskapa den.

      Anonymiteten kommer sig av att vi har starka skäl att tro att publicerandet av våra namn skulle inverka menligt på de liv vi för utanför bloggen. Fegt, det är möjligt, men vi måste kunna betala hyran också…

  2. Tack för svaret.Ärligt talat så trodde jag att mitt inlägg skulle hamna i papperskorgen.
    Nu ska ju diskussinen här handla om Medier och Mångfald, så vi skall väl inte fortsätta prata om
    G Fridolins program,som jag ärligt talat inte har sett. Det räckte med att läsa om dom.
    Det som jag vänder mig emot är överdrifterna.
    Det har blivit allt vanligare med hårda angrepp. Man verkar ha förlorat sinnet för proportioner, och man kommer med orealistiska krav och förväntningar.
    Jag tror helt enkelt att det blir svårt att hitta några journalister med sådana övermänskliga egenskaper som du tycks kräva.
    Och vi får komma ihåg att dom arbetar i en mördande konkurrens i ett marknads-ekonomiskt system där det gäller att ”vinna eller försvinna” ”Den enes död, den andres bröd” är lagen som gäller i detta av våra borgerliga politiker så omhuldade system.
    Förresten har jag hört ryktas att Kristdemokraterna nu har löst problemet med vad ”den helige anden” är i läran om trenigheten. Det är Marknaden! Det blir alltså Gud, Sonen och den heliga Marknaden i modern tolkning!

    • Sakliga och relevanta inlägg hamnar inte i papperskorgen.

      Visst kan man fråga sig vad man kan kräva av journalister och journalistik. Men det minsta är väl att medierna lever upp till de egna pressetiska regler de satt ihop och lovat att följa. Och när det gäller just etnisk mångfald tycks det slarvas rätt rejält, mer än när det gäller andra bevakningsområden. Här tycks det vara helt i sin ordning att medge att man inte är påläst eller tänker bli det heller…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s