Category Archives: kultur

SvD:s gratisreklam för Bokmässan


Om jag hade mer tid skulle jag i detalj gå in på DN:s och SvD:s texter om Bok- och biblioteksmässan i Göteborg som inleds idag. Det har jag tyvärr inte, så detta får bli kort.

När årets tema, Afrika, presenterades vid förra årets bokmässa skrev DN en okritisk hyllningsartikel medan SvD:s lysande reporter Tobias Brandel såg till att åtminstone leta upp en afrikansk författare och fråga denne som hans (kritiska) åsikt. Vi avhandlade problematiken i det här blogginlägget som är komplett med ett antal uppdateringar och länkar.

Till vår sorg ser vi nu att detta är nästan helt bortglömt och att kultursidorna återgått till sin vanliga okritiska återgivning av den info/pr som kulturaktörer förser dem med. På sistone har Tobias Brandels byline istället synts under politikartiklar. Kanske bidrar det.

Oavsett vilket så måste bokmässan jubla idag åt ett okritiskt uppslag i SvD kultur som bara gör en massa reklam för evenemanget. Helt gratis. (Texten finns inte på nätet i skrivande stund men vi länkar om det dyker upp). DN kultur är inte mycket bättre, men där avhandlas åtminstone kritiken, och under vinjetten ”kulturdebatt”, inte som skenbart neutral journalistik…

/KM

Annonser

TT spektra (med flera) missar nyheten framför näsan


År efter år klagas det på att det är skralt med kvinnliga regissörer och trots diverse hot från Filminstitutets chef verkar inte mycket hända. Att det håller i sig inför våren, och att TT spektra väljer att vinkla på detta blir därför något av en icke-nyhet liknande DN:s klassiska löpsedel ”Ingenting har hänt”.

Om reportern hade hoppat upp ur sina invanda hjulspår hade hon sett att en annan ”minoritet” (kvinnorna är trots allt halva folket), de etniska, är väl representerad i vårens filmutbud om man bara ska gissa av namnen. (Och pga den resursbrist som ideella bloggare har, gör denna blogg just detta).

TT Spektras reporter hade dock kunnat ta 20-talet namn, kolla upp dem på högst ett par timmar, och sedan göra en artikel på att så många filmmakare i år är utlandsfödda eller barn till sådana, och vad, om något, detta innebär för svensk film. Men då måste man ju kunna tänka utanför sin egen verklighet, vilket vi påpekat tidigare i teatersammanhang.

Se själva:

”Beck – levande begravd”, premiär 23 juni. Regi: Harald Hamrell. Producenter: Tomas Michaelsson, Lars Blomgren. Manus: Rolf och Cecilia Börjlind. ”Blood calls you”, premiär 9 april. Regi: Linda Thorgren. Producent: Stina Gardell. Manus: Linda Thorgren. ”Bröderna Karlsson”, premiär 30 juli. Regi: Kjell Sundvall. Producenter: Lars Blomgren, Francy Suntinger. Manus: Ulf Kvensler. ”Eastern plays”, premiär 5 februari. Regi: Kamen Kalev. Producenter: Kamen Kalev, Fredrik Zander, Stefan Piryov. Manus: Kamen Kalev. ”Familia”, premiär våren 2010. Regi: Mikael Wiström, Alberto Herskovits. Producent: Mikael Wiström. Manus: Mikael Wiström, Alberto Herskovits. ”Farsan”, premiär 12 februari. Regi: Josef Fares. Producent: Anna Anthony. Manus: Josef Fares, Torkel Petersson. ”För kärleken”, premiär 9 juli. Regi: Othman Karim. Producenter: Malin Holmberg-Karim, Hans Lönnerheden. Manus: Othman Karim, Grace Maharaj-Eriksson. ”Klara”, premiär 26 mars. Regi: Alexander Moberg. Producent Thomas Samuelsson. Manus: Petra Norman. ”Kommissarie Späck”, premiär 2 april. Regi: Fredde Granberg. Producenter: Lukas Wojarski, Thomas Claesson, Peter Possne. Manus: Alex Kantsjö, Daniel Ottosson. ”Kärlekens krigare”, premiär 26 februari. Regi: Simon Staho. Producenter: Anne Katrine Andersen, Jonas Frederiksen. Manus: Simon Staho, Peter Asmussen. ”Miss Kicki”, premiär 5 februari. Regi: Håkon Liu. Producent: Lizette Jonjic. Manus: Alex Haridi. ”Sebbe”, premiär 12 mars. Regi: Babak Najafi. Producenter: Rebecka Lafrenz, Mimmi Spång. Manus: Babak Najafi. ”Snabba cash”, premiär 15 januari. Regi: Daniél Espinosa. Producent: Fredrik Wikström. Manus: Maria Karlsson. ”Änglavakt”, premiär 19 mars. Regi: Johan Brisinger. Producenter: Mikael Flodell, Peter Possne. Manus: Johan Brisinger.

/KM

Vin och giljotin – en del av den franska identiteten


I Aktuellts 21-sändning den 16/12 får vi veta att fransmännen planerar att förbjuda burka och slöja på ”vissa allmänna platser”.Tydligen har redaktionen inte hunnit göra något inslag i den minst sagt intressanta frågan, utan hakar istället på den gamla tråden om de diskussioner som franska regeringen initierat om vad som är franska värderingar och fransk identitet.

Om man vill vara snäll, och det påstås ju vara en dygd,  kan man konstatera att inslaget verkligen speglar den förvirring som råder i frågan – både från folket på gatan och från reporterns sida. Det blir en snuttig kavalkad som utmynnar i ett enda stort: jaha?

Reportern går och myser på julmarknaden i Lille, och inleder med att berätta att franskheten historiskt sett inte har handlat om hudfärg utan om värderingar: frihet, jämlikhet och broderskap. Helt utan källa, och kanske en åsikt som en och annan medborgare i de gamla franska kolonierna skulle vilja invända mot, men nåväl. Sedan förklarar hon att ”språk och kultur formar den franska identiteten – och så maten”. Sedan en inzoomning på crepes och ett par som dillar om ost och vin.

Därefter får vi följa med till ett offentligt möte där det ska diskuteras vilka värderingar det är viktigt att franska medborgare delar. Enligt publiken som intervjuas ska man gilla flaggan och nationalsången, och inte ha på sig burka.

Så var det slut där. Lite klipp från upploppen i förorterna, uttryck om ”krutdurk”, muslimer, och så en ”Mohammed” utan efternamn som säger att jämlikhet och broderskap mest är snack i Frankrike idag. Sedan får vi åka tillbaka till de superfranska crepesen i Lille igen, där en man snuddar vid det som faktiskt är kärnfrågan, angående den franska identiteten och de typiskt ”franska” värderingarna: ”logiskt sett är det en omöjlig fråga”, säger han. Sedan  avslutas reportaget med konstaterandet, att hela diskussionen anses vara rasistisk av en del kritiker.

Jaha.

Så franska värderingar är frihet, jämlikhet och broderskap. Lever Frankrike upp till dessa? Har man alltid gjort det? Om man inte håller med om att dessa värderingar är typiska för Frankrike, är man då inte fransk? Vem bestämmer?

Jaha. Så den franska identiteten är kultur och mat. Om man nu varken gillar grodlår eller giljotiner, kan man då vara fransk?

Jaha. Så Frankrike har beslutat sig för att förbjuda burka och slöja på vissa offentliga platser. Vilka då? Med vilken motivering? Hur ska det gå till, rent praktiskt? Och vad blir straffet för den som bryter mot förbudet?

Jaha. Så en fransk medborgare har inte burka. Får en fransk medborgare klä sig i lack och läder?

Jaha. Så det finns kritik mot att inleda en diskussion om fransk identitet. Vad går den kritiken ut på?

Och: varför initierar franska regeringen den här diskussionen just nu?

Frågetecknen hopar sig. Tittaren får väl ta sig en vitlöksmarinerad snigel till kvällsmat och själv försöka finna svaren. I Aktuellt hittar vi dem i alla fall inte.

/BF

Pocahontas var inte den första icke-vita Disneyhjältinnan


DN:s webb-tv har gjort ett inslag om den senaste Disneyrullen Prinsessan och grodan för första gången har en afroamerikansk hjältinna, och påstår att Disney bröt etno-vallen med Pocahontas 1994. Det är omöjligt att avgöra om det beror på att materialet kommit in från USA (där araber räknas som white/caucasian) eller om felet är TT:s eller DN-reporterns.

Faktum kvarstår: Prinsessan Jasmine var den första Disneyhjältinnan utanför en västerländsk majoritetsgrupp, i filmen Aladdin år 1992. Hon följdes sedan av Pocahontas 1995 och romska Esmeralda, som reporter Andreas Rolfer också utelämnat, 1996. Är detta då relevant? Ja.

Utöver att rätt ska vara rätt så påpekar Disneybloggen i ett mycket initierat inlägg att det är upphovsmännen bakom Aladdin som även ligger bakom prinsessan och grodan. Bloggen tar där även upp en del intressanta mot- och förargument när det gäller just etnicitet i Prinsessan och grodan. Citat:

En annan sak som jag har funderat på är hur det kan komma sig att det är helt okej att skapa en hjälte, hjältinna eller prinsessa som är en dvärg, marionett-docka, elefant, hund, björn, räv, katt, mus, lejon, leksak, myra, monster, dinosaurie, kossa, fisk eller robot – men däremot inte en mörkhyad prinsessa i de franska kvarteren av New Orleans? Det tycker jag är oerhört ologiskt.Samtidigt finns det flera andra personer inom branschen som tvärtom menar att Walt Disney borde ha gått längre än så. Det här är som att kasta pärlor på svin. Det är helt enkelt alldeles för tamt för att i längden utgöra någon egentlig skillnad. Alla kritiker frågar sig varför filmbolaget inte kan visa upp mera kurage och verkligen gå ‘all-in’? Till exempel är den förtrollade prins Naveen inte det minsta svart: Nej, prinsessan Tianas kärlek ser ut som alla andra Walt Disney-prinsar gjort de senaste årtiondena. Samtidigt har hela filmprojektet kritiserats för att lyfta fram en rad stereotyper om både svarta och dessutom om platsen den utspelar sig på, den amerikanska södern.

Disneybloggen nämner också leksaksförsäljningen och det skulle inte förvåna om det är den som till slut fått Disney att komma till skott efter 72 år.

Afroamerikaner är, beroende på vilka som inkluderas i ”hispanics”, USA:s största etniska (och därmed mest köpkraftiga) minoritet. Att indianerna porträtterats i Pocahontas skepnad och att hawaiianerna lyfts fram (i Lilo & Stitch) har gjort det pinsamt tydligt vilka som saknas. (Vi antar att den sista amerikanska nationella minoriteten/urfolket inuiterna står på tu).

Disneys prinsessor-serien med Ariel, Törnrosa, Askungen, Jasmine, Belle och Snövit har varit en kommersiell braksuccé – en braksuccé som afroamerikanska småflickor troligen varit mer svårflörtade inför. Törs man gissa att prinsessan Tiana-prylarna som Disneybloggen nämner snart införlivas i Disney princess-serien?

Uppdatering: Reportern har själv kommenterat sin vinkling. Kolla in kommentarerna.

/KM

Novembers mest lästa


Här är de, novembers topplistor över inlägg och länkar.

Först de tio mest lästa inläggen:

  1. Rapporteringen om schweiziska minoriteter – 29 nov (Mest läst sen bloggens början). Egentligen ingen större analys utan vi länkar mest till artiklar som bevakar ämnet. Men av en beskärd andel främlingsfientliga kommentarer att döma, liksom det faktum att en förhållandevis liten andel besökare klickade sig vidare på bloggen, så misstänker vi att relativt få hamnade här på grund av ett intresse för mediegranskning.
  2. Utmärkt rapporterat av SvD – 8 nov (Tredje mest läst sen bloggens början) Populariteten för det här inlägget tycks tyvärr ha en liknande förklaring som för inlägget ovan. Vi berömde SvD för sitt sätt att rapportera om överrepresentationen av autism bland svensk-somaliska barn i Rinkeby, utan spekulationer.
  3. Helt rätt nyhetsvärderat av DN – 30 nov (Femte mest läst sen bloggens början) DN.se förstod, till skillnad från SvD, Sydsvenskan, Västerbottens-kuriren och Norrländska socialdemokraten, att det finns en halv miljon svenskar som direkt eller indirekt berörts av finska vinterkriget. Det märkte vi av på sajten, där många klickade sig in och vidare
  4. Bra flyktingbarnsjournalistik – 17 nov (Sjätte mest läst sen bloggens början)          Tips på ungefär det rubriken vittnar om.
  5. ”Stora i-landsproblempriset” eller: ”Hur man kvoterar ut 5 mångfaldsgräv” – 4 nov (Topp-tio, ever)   Vår kritik mot urvalet av nomineringar till Stora journalistpriset, med flera uppenbara som valdes bort till förmån för ett icke-avslöjande.
  6. Var är iranierna? – 25 nov Om Stockholms stad, och frågan om varför de ska granska vissa invandrarföreningar men inte andra. Reportern bad själv om tips i en kommentar till ett uppföljande inlägg.
  7. Är afghaner lika mycket värda som svenskar? – 11 nov   Frågan är om den afghanske tolken som dödades när Sveriges trupper angreps bar skyddsutrustning. Vi har tyvärr inte sett en uppföljning på detta.
  8. ”Vi på TT är inga invandrare” – 5 nov        Om en riktigt galen TT-rubrik. Detta fick också följder, som vi berättade i ett senare inlägg.
  9. Är ni rasister eller rädda om värdet på era villor? – 11 nov       Om frågor vi tyckte saknades i bevakningen kring Vellinge. Och beröm till Sydsvenskan för deras opinionsundersökning.
  10. Thailändare hatar judar, eller hur det nu var – 25 nov    TT går åter i rubrikfällan bara ett par dagar efter punkt 8 på denna lista.

…sedan sex inlägg som förtjänade fler läsare än de fick:

…och till sist de mest klickade länkarna 2 nov-2 dec:

  1. SvD. ”Minaretfrågan delar schweizare
  2. DN. ”Finlands sak var inte vår
  3. DN. ”Tuffa fredsvillkor
  4. DN. ”Vinterkriget triumf för finsk mottitaktik
  5. SVT Play. Existens program om minaretfrågan
  6. DN. Hätsk debatt om minareter i Schweiz. Artikeln uppdaterades efter valresultatet.
  7. Journalisten. ”Ali Fegan: Jag vittnar gärna om anklagelserna om Williamson
  8. Google. Beviset på hur många medier som utan reflektion behöll TT:s rubrik ”Invandrare ska lära sig våra värden
  9. Helsingborgs dagblad. ”I fem dagar låg jag inklämd under lastbilen”. HD:s intervju med flyktingbarn vittnade om tydlig nyfikenhet om vilka barnen egentligen är.
  10. SvD. ”Lista: Invandrarföreningar vars värdegrund ska undersökas

Sammanfattningen av septembers och oktobers mest lästa hittar man här.

/KM

Det viktigaste svaret saknas fortfarande!


Vi skrev igår om SvD:s nyhet om att Stockholms stad vill ha hjälp med att åsiktsregistrera 19 invandrarorganisationer av ett 80-tal som sökt kulturbidrag (”Var är iranierna?”).

Till vår glädje ser vi att SvD i dagens tidning inte bara skriver om föreningarna utifrån, utan även bemödat sig om att prata med några av dem. Nyheten är att även de organisationer som Kulturnämnden försökt anlita som expertis, med undantag för Forum Syd, ger kalla handen till förfrågan.

Flera påpekar att de knappast har så mycket att tillföra i frågan och Utrikespolitiska institutet hänvisar till och med till Säpo som troligen har bättre koll på om en organisation har ”olämpliga kontakter” med utomstående makt.

Svaret på den viktigaste frågan saknas fortfarande: på vilka grunder har Kulturnämnden – som mellan raderna själva signalerar att de saknar adekvat kompetens – valt ut just dessa föreningar av de 80? Hur kontrolleras exempelvis homofoba attityder bland bidragsmottagande  idrottsföreningar som inte faller in under invandrarorganisationsbegreppet?

Ett talande citat ur artikeln:

–Men det är viktigt att det inte bara blir invandrarföreningar som kontrolleras, utan att också svenska föreningar. Det finns många konstiga åsikter i föreningslivet och man ska inte ge bidrag till fel organisationer, säger Andreas Dolk, tf generalsekreterare vid Forum Syd som är en samarbetsorganisation för biståndsorgan.

Reportern skriver, igen:

Det ska understrykas att förvaltningens urval inte har gjorts på grund av några misstankar, utan enligt principen om likabehandling, där kontrollerna denna gång görs geografiskt.

Det är inte ett svar på frågan enligt vilka kriterier dessa 19 föreningar valts ut till granskning. Svaret på frågan fås genom att reportern även redovisar en lista på det 60-tal föreningar som inte granskas. Vilka ”geografier” väljer Kulturnämnden ut och varför utgår man från att övriga inte är regimvänliga när MoM råkar veta att minst en invandrarförening (och sannolikt fler) har sitt säte på en ambassad. Hur gör man bedömningen att grekiska föreningar inte behöver få sin inställning till jämställdhet granskad men däremot turkiska?

Det är frågor som reportern borde ha ställt till Kulturnämnden. Kan de inte svara illustrerar det att de saknar kompetens för att hantera denna typ av frågor/fått ett omöjligt uppdrag och då ska frågan tillbaka till ansvarig politiker Madeleine Sjöstedt, som ska förklara hur det är tänkt att det hela ska gå till i praktiken.

KM

Jämlikhet = inte bara genus


Det finns en viktig skillnad mellan orden ”jämlikhet” och ”jämställdhet”. Jämliket syftar på lika möjligheter oavsett kön, etnicitet, klass, religion, sexualitet osv. Jämställdhet handlar bara om förhållandet mellan könen.

SvD:s kulturchef Stefan Eklund kommenterar i tidningen, apropå att Augustpriset tilldelades Steve Sem-Sundberg, att det var ett värdigt val, men att det uppstått en könsobalans som visar att Augustpriset är på väg i samma ojämlika riktning som Nobelpriset.

Eklund borde ha valt ordet ”ojämställda” eller ha levt upp till ordet ”ojämlikt” genom att ifrågasätta varför sverigefinländska, tornedalska och judiska författare (Susanna Alakoski, Monica Fagerholm, Mikael Niemi, Lena Einhorn) tycks vara de enda ur landets etniska/nationella minoriteter som har en chans att plocka hem priset.

Om det nu är så att litteratur handlar lika mycket om smak som någon sorts objektiv tävling kunde Eklund ha uppmärksammat att ändå minst fyra av årets nominerade icke-vinnare hade utländskt påbrå (Johannes Anyuru, Aris Fioretos,  Zulmir Bečević och Lena Sundström) samtidigt som de dessutom avhandlade invandrings-/mångkultur/klassrelaterade teman som direkt eller indirekt berör Sverige av idag.

Eller det faktum att Jonas Hassen Khemiris bok Ett öga rött inte ens nominerades trots att det var en av det årets starkaste debuter och även belönades med Borås tidnings debutantpris (som Eklund var med och instiftade). Augustpriset försökte reparera misstaget några år senare genom att nominera Montecore, som förlorade till Svinalängorna. En av kommentarerna till vinsten var att det detta år var ”trendigt” med litteratur om invandring.

Att årets vinnare är norgefödd (invandrade som nyfödd) räcker inte riktigt till för mångfaldspoäng. (Norge är tia på invandringens 10-i-topp). Kanske skulle Eklund väcka frågan om det inte bara finns en genusblindhet men även en snöblindhet i juryn, åtminstone om det är jämlikhet han vill tala om…

SvD2 SvD3 DN Expressen Sydsvenskan NT

KM