Category Archives: Onaturlig spegling av verkligheten

När medierna inte speglar mångfalden på ett naturligt sätt.

Thomas Mattssons dubbelmoral 2.0


Uppdaterad med kommentar från Thomas Mattson själv i kommentarsfältet, som det tycks.

När Thomas Mattsson tillträdde som chefredaktör för Expressen gjorde han en stor poäng av hur han minsann tar pressetiken på allvar. Många gillade det de läste på hans blogg, bland annat Dagens webbredaktör Emanuel Karlsten som såg till att bli rekryterad av Expressen.

Det märkliga är att förvånansvärt få i branschen, sitt yrke till trots, verkar haja att det är en sak att påstå att man gör något och en annan sak att faktiskt göra det.

Vi har tidigare skrivit om hur Expressen sålde ut Mehdi Ghezalis pappa som hade krävt pengar för en intervju och Mattsson bedyrade att Expressen minsann aldrig betalar. Lögn, enligt förstahandskällor till Medier och mångfald.

Nu är det dags igen. Branschens skvallertidning Resumé avslöjar att Camilla Henemark fick 200.000 kronor för sin kiss and tell om affären med kungen som nu även the Guardian ska visa intresse för. Och den här gången har Mattsson i alla fall skam i kroppen nog att inte ljuga. Han nöjer sig med ett ”inga kommentarer”. Det är lättare att ta skrupelbrist från människor som inte påstår sig ha några skrupler in the first place än från dem som låtsas vara finare än de är.

KM

Annonser

Varför hamnar DN så lätt snett?


Dagens nyheter uppmärksammar idag hur rättssystemet kan gynna den förälder som rövar bort ett barn i en vårdnadstvist. Toppen! En viktig lucka i lagen/praxis som bör uppmärksammas av granskande journalister MEN:

Nyligen gick det ut rikslarm och internationell efterlysning efter en man med irakisk bakgrund som försvann med sina barn under ett övervakat umgänge. Men uppmärksamheten kring detta fall ger en skev bild av den tragiska verkligheten bakom den här typen av brott. I omkring 90 procent av fallen­ då barn förs bort av den ena föräldern sker detta inom landets gränser.

Denna harang hade möjligen kunnat vara förklarlig om pappan i det aktuella fallet rövat bort barnen till Irak. Vilket han inte gjorde. Eller förresten, inte ens då. För i båda fallen blir den implicita innebörden av texten att ”det förstår man ju att pappor med irakiskt påbrå rövar bort sina barn till utlandet”. Trots att pappan ifråga till och med gjorde en poäng av att det handlade om fördomar och att han ville visa att han INTE tog barnen utomlands. Eller för den delen, att fler internationella fall handlar om att svenskar rövar sina barn till Sverige än härifrån.

Man blir bara så trött…

KM

Sydsvenskan – Skånskan: 2-0


”Nye lasermannen skjuter invandrare” och ”personer med invandrarutseende uppmanas av polisen att hålla sig inomhus”. Ungefär så har tongångarna gått i alltför många medier sedan det blev känt att en ny galning är ute på gatorna, knappt tjugo år efter ”Lasermannen” John Ausonius.

Okej. Så personer som ser finska, polska eller tyska ut (invandringsländer på topp fem) ska inte gå ut efter mörkrets utbrott? Det är det Skånskans chefredaktör Jan A Johansson vill förmedla, åtminstone om man ska tro Medievärldens intervju med honom och hans motsvarighet på Sydsvenskan.

– Vi har haft långa diskussioner om det, många tyckte att det var fel eftersom en del av offren är födda i Sverige. Men vi tyckte att alternativen, mörkhyade, färgade eller svarta, var sämre.

Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström tycker inte att det är så himla svårt att hitta alternativ (men så är det ju också han som är chef på den ledande regionala tidningen och inte Jan A Johansson):

– Ordet invandrare används slarvigt av många tidningar, säger han.

…som hajat det vi tjatat om här på bloggen om och om och om igen. På Sydsvenskan skriver man ”personer med invandrarbakgrund”. Det skulle också gå att testa ”mörkhåriga” eller ”vissa etniska minoriteter”.

Uppenbarligen är även infödda svenskar invandrare i Skånskans värld. Kanske är det därför det var Skånskan som tecknade avtal med utmärkte Federico Rodriguez Moreno när han återuppväckte ”blattetidningen” Gringo i en bättre tappning för kort stund, men Sydsvenskan som såg till att ge honom chansen som riktig reporter.

/KM

Aktuellt i SD:s knä


Hur ska man bevaka Sverigedemokraterna? Vi orkar inte ens försöka ta ett helhetsgrepp på den frågan men det finns ju ett skäl till att vi försöker driva den här bloggen, nämligen att försöka påminna om att medierna inte borde reproducera en bild av Sveriges etniska minoriteter som inte är med sanningen överensstämmande.

Vissa, som bloggen Vi i Sverige, gör detta genom att göra det som ytterst få etablerade politiker ägnat sig åt i den här valrörelsen, nämligen använda fakta-argument. (Oftast i alla fall).

Vi försöker göra det genom att granska granskarna – medierna – och hur alltför många av dem omedvetet och okritiskt hjälper till att upprätthålla bilden av etniska minoriteter som passiva offer i miljonprogramsområden och mantrat om att ”invandringen har misslyckats” trots att det är långt ifrån någon självklar sanning.

SVT:s Aktuellt ska vara ett aktualitetsprogram som fördjupar, som är fint och djupt och respekterat och välgjort. Trots detta klarar programmet inte att säga mycket nytt om Sverigedemokraterna, i likhet med många andra medier. Programmet gjorde ungefär samma sak i kväll som när alla togs på sängen av SD:s framgångar i valet 2006 – åkte och intervjuade Expo. Därefter fokuserades det på flyktinginvandring, för att hjälpa Jimmie Åkesson få upprepa sina budskap, möjligen genom att mildra tesen om invandrare som ett problem genom att förmedla att de är ”ett nödvändigt ont”.

En timme senare var Åkesson i Kvällsöppet:

”Den stora muslimska invandringen har lett till fler hatbrott, våld mot kvinnor och antisemitism” fick Jimmie Åkesson hävda oemotsagd utan att krävas på fakta.

”Man har ett helt annat debattklimat i Danmark” säger Jimmie Åkesson och ombeds halvhjärtat förklara vad han menar. Sedan hoppas det vidare mellan programledaren Jimmie Åkessons hjärtfrågor utan så mycket reflektion. Han kan hävda att ”Den misslyckade integrationen beror på att invandringen varit för stor” utan kritiska följdfrågor.

Ekdahl säger hjälpsamt att invandringen/segregationen är ett problem ”med  många förorter i storstäderna” utan att ens reflektera själv kring sitt påstående.

Vi har tjatat om bred bevakning på bloggen från och till i över ett år. (Även om det varit skralt med det under våren/sommaren).Vi gör det inte för att vi tycker det är gulligt med multikultibevakning eller för att vi vill bedriva propaganda, utan för att medierna osynliggör den stora massan i de etniska minoriteterna som är småbarnsföräldrar, skattebetalare, bilägare och som folk rent generellt är mest.

De etniska minoriteterna finns överallt i Sverige, men den världsbild som alltför ofta reproduceras i medierna är Sverigedemokraternas.

/KM

Sedvanligt patetiskt av SR Sommar


(Utförligare inlägg med blott några förslag på namn som Sommarredaktionen uppenbarligen struntar i kommer ikväll)

Medier och mångfald lyssnar i skrivande stund på Ulf Elfvings parad med de så  fantastiskt etniskt svenska sommarpratarna som Sommarredaktionen enligt sin hemsida känner sig ruskigt nöjda.

Låt mig ta ner er på jorden: ni är dinosaurier.

Sverige är mångkulturellt. Massor med människor, även svensk-jugoslaver, svensk-araber och svensk-somalier som iaf vid en snabb anblick lyser med sin totala frånvaro, befinner sig på högt uppsatta poster i samhället, har spännande erfarenheter och är populära bland många svenskar.

Ta bara Maria Akraka: hur tänkte ni?! ”More colour in the media”, som ett gammalt integrationsprojekt inom public service hette? Vill ni ha en afrosvensk så finns det MÅNGA intressanta som faktiskt samtidigt är aktuella.

Ni känner bara inte till dem.

/KM

SVT SvD

SvD frossar i etnifiering i katolikbevakningen


Vi har fått kritik för att vi etnifierar i vår mediebevakning. Förhoppningen är fortfarande att bemöta detta i ett fullödigt inlägg men i korthet kan man väl säga att jag upplever det som svårt att kommentera och analysera mediebevakning som berör etniska minoriteter utan att vara specifik.

Grundtesen i journalistik dock, är att man inte ska uppge etniskt ursprung om  det inte motiverat. Om det är något etniska minoriteter upplever i sin vardag i Sverige så är det den ständiga frågan ”Var kommer du ifrån”. Vid undvikande svar av exempelvis typen ”Jag är född i Sverige” följs den av den påstridiga följdfrågan ”men var kommer du ifrån EGENTLIGEN”. Detta handlar om inget annat än att frågeställaren (ofta ur majoritetsbefolkningen) upplever en chauvinistisk rätt att få sin nyfikenhet stillad oavsett om frågan är relevant eller inte. Tyvärr anser en del journalister sig också ha den rätten och låter detta skina igenom i sina texter. I sådana som den här i söndagens SvD.

Först ska det sägas att intentionen med texten är god. Det har varit påtagligt genom bevakningen av de senaste veckornas pedofiliskandal inom katolska kyrkan hur frånvarande de vanliga katolikerna har varit. Det finns för tusan nästan lika många katoliker (89.959) som muslimer (110.000) i Sverige. Massor med läsare, tittare och lyssnare berörs och har en åsikt och vill läsa mer än bara vad biskop Arborelius säger på presskonferens. Rent generellt tycker vi oss se hur den katolska krisen blottlägger journalisters generella okunskap om och nätverk på religionsområdet. Det är en kompetensbrist som är svår att hämta in helt plötsligt och utan förvarning när man försummat bevakningen i decennier.

Religion är en viktig sak för många svenskar. Dessa svenskar tillhör i viss utsträckning, men långt ifrån enbart, etniska minoriteter. Svenska Dagbladet tänker uppenbarligen rätt och försöker ta bevakningen vidare. Även om artikeln kunde ha kommit tidigare så har SvD i alla fall åkt till prästseminariet i Uppsala och valt att intervjua några präststudenter för att höra deras reaktioner på celibatet och på att pedofilstämplas.

Tyvärr måste läsaren leta efter kommentarerna bland alla påpekanden om etniciteten på varje person som hörs i artikeln. Oftast är det redigeraren som skriver bildtexten. Om det är så även i det här fallet tycks även denna ha uppfattat etnicitetsredovisandet som det centrala och dragit upp det i bildtexten. Den exotiserande tonen inför det underförstått bisarra i katolicismen sätts redan i inledningsstycket:

Även under normala förhållanden är det svårt för många i Sverige att förstå hur någon kan vilja bli katolsk präst och välja ett liv i celibat. I ett protestantiskt land dessutom. Det är för konstigt för att ta in.

Det kunde möjligen ses som ett stilgrepp om reportern inte sedan hela texten igenom ägnade sig åt att understryka det Annorlunda med dem som är katoliker.  Ingenstans i texten anförs varför de blivande prästernas etnicitet skulle ha betydelse. Alltså har det inte betydelse.

Tropikhatt. Och ett bevis på att bara för att en reporter har ett ”utländskt klingande namn” behöver det inte vara någon typ  av garanti för mångfaldsexpertis, som vi påpekat förut. Det blir pinsamt tydligt att SvD i den här artikeln rapporterar OM katolikerna, inte för dem. Bättre kan ni!

(Detta betyder för övrigt inte att DN ska skryta så mycket mer. Såvitt vi vet är tidningen den enda som lyckats med bedriften att intervjua en av de svenska offren. Denna fick ett (1!) pratminus i onsdagstidningen och en minimal enradig puff på ettan. Snacka om att göra sitt bästa för att baissa reportrarnas scoop…)

KM

Verklighetens folk i Botkyrka


DN skriver i dag i pappersupplagan om hur svenska skolungdomar mår, och bryter mot sin egen oskrivna regel: åk aldrig utanför tullarna för att hitta case. Faktiskt har redaktionen orkat masa sig iväg de två jättelånga milen till Botkyrka, för att intervjua två tjejer om deras skolsituation.

Så vad säger man? Det är bara att lyfta på hatten. Undertecknad har alltid påstått att om journalisterna bara orkade förflytta sig utanför innerstaden så skulle det gå att få en lite mer representativ bild av verklighetens folk även på dagstidningarnas nyhetssidor. Men DN visar tydligt att det är helt fel. Inte ens i Botkyrka, där hälften av invånarna har ”utländsk bakgrund” (SCB:s definition) och 35 procent är utrikes födda, har reportern lyckats hitta någon som tillhör den gruppen att intervjua. Det blir en Lindholm och en Fryxell framför blågula skåp istället.

Starkt jobbat.

/BF