Tag Archives: Aftonbladet

Haiti-briljant av DN.se!


Det är välkänt inom ”katastrof-journalistiken” att redaktionernas reportrar och omvärldens intresse brukar uppehålla sig vid ett katastrofområde i sisådär två veckor på sin höjd. Folk skänker lite pengar, gråter en skvätt och återgår sedan till sina göromål.

Därför är det ingen överraskning att Haiti börjat sjunka undan från strålkastarljuset nu, vilket DN.se är medvetna om. Det är kanske förståeligt att ekonomiskt pressade svenska redaktioner inte kan ha kvar sina utsända särskilt länge.

I väntan på att se hur SvD avser att leva upp till budskapet från redaktionschef Martin Jönsson om att det är viktigt att följa efterspelet och återuppbyggnaden de kommande månaderna, lyfter MoM på hatten för DN.se.

Vad kan man göra med små medel för att behålla den dagliga närvaron när man inte själv är kvar? Jo man låter någon som är på plats blogga! DN.se har hittat den svenska psykologen Monica Oswaldsson som är på plats för Läkare utan gränser och som beskriver vardagen. Åttaåringen som var så duktig i skolan men till sist somnade in i armarna på gråtande pappa av sitt hål i skallen som gick ända in i hjärnan, de många haitier som hört att man rekryterar psykologer och sociologer, glädjen över en lyckad förlossning.

En bloggare är inte skolad i att ta tillvara de lokala rösterna, och att beskriva lokalborna som individer – mödrar, skolbarn, busschaffisar och skattebetalare – men det Monica Oswaldsson hittills presterat i sin blogg slår redan  de distanserade och västcentrerade rapporterna som alltför ofta kommer som ett brev på posten i katastrofsituationer.

Apropå detta: DN hade för några veckor sedan en artikel på plats om Fabienne som bara blev 15 år innan hon sköts ihjäl, och om familjens sorg. Den illustrerades med närgångna bilder på flickans kvarlevor och sörjande anhöriga och ledde till kluvna känslor bland DN:s läsare. Här är min analys:

Flera läsare ansåg att man aldrig hade visat en ihjälskjuten vit flicka på samma sätt och att det låg en dold rasism i det publicistiska beslutet. Frågan är om det inte var den mycket personligt skrivna texten av Michael Winiarski, som humaniserade Fabienne, som fick människor att känna ovanligt starkt för henne. Det är nämligen långt från första gången medierna visar bilder på dödsoffer – men då anonyma sådana. Det här var ju Fabienne.

Är det då oavsett detta rätt att visa bilderna? MoM kan inte minnas liknande bilder från geografiskt närmare bombdåd, som London eller Madrid. Vi är inte heller helt övertygade om att det enbart skulle bero på att risken där var större för att det fanns anhöriga i Sverige som kunde se bilderna.

Paradoxalt nog blir det kanske samtidigt mer motiverat just därför. Sorgligt nog tycks svenskars förmåga att engagera sig i (det vill säga identifiera sig med) människor i Långtbortistan mindre än med tunnelbane-, buss- och tågtrafikanter i europeiska storstäder. Det är såklart värdelöst att medierna ska tvingas fläska på med fler ”specialeffekter” i U-länder för att runda skygglapparna och lyckas få priviligerade mediekonsumenter i västvärlden att sätta kaffet i halsen men vad är alternativet? Möjligen hade bilderna inte behövts eftersom att Winiarskis text så sällsynt väl beskrev Främlingen som en Människa som du och jag.

Oavsett detta borde en av bilderna ha strukits med säkerhet: Att visa Fabiennes uppenbart chockade och gallskrikande syster Samantha var över gränsen. Det var att kliva upp i ansiktet på ett barn i chock och exponera henne för världen. DN har annars en mycket sträng bildpolicy gällande barn, men det gäller kanske bara svenskar?

När Aftonbladet för några år sedan intervjuade den 13-åring i Tungelsta söder om Stockholm som fick sin kompis mördad och själv blev våldtagen av sin kompis styvpappa, kom enig kritik om att det var ett klavertramp. Aftonbladet hade – med godkännande av flickans föräldrar – intervjuat offret och sedan satt henne på löpet med namn och bild och en rubrik av typen ”Det var jag som blev våldtagen”. Enligt de pressetiska reglerna ska man vara varsam med att intervjua människor i chock.

Aftonbladet backade senare och texten går inte längre att hitta på nätet med namn på flickan. Jovisst, Haiti är längre bort, men är det enda skälet till att medietyckarna inte rycker ut till försvar för Samantha på samma sätt?

Har ni läsare någon åsikt? Finns det några argument för eller mot som jag borde ha tänkt på?

/KM

Skenheliga Expressen och briljanta Uppdrag granskning


En längre uppdatering sist i inlägget om att Uppdrag granskning är inne på samma spår som MoM, och Expressens reaktion.

MoM har gått och hoppats att medierna ska kompensera för sina beslut att namnge de tre svenskarna i Pakistan genom en någorlunda balanserad bevakning av dem när de kommit hem.

SvD har väl lyckats hyfsat genom att uppmärksamma att Mehdi Ghezali fått en hård behandling under den tid han satt i pakistanskt häkte och genom att uppmärksamma Peter Althins kritik mot medierna.

Här istället ett exempel från Aftonbladet på tävlingen i att gräva fram dynga utan belägg.

Expressen kastar sten i glashus på ett område där tidningen borde tala med väldigt små bokstäver:

Expressen hänger ut Mehdi Ghezalis pappa för att han kräver pengar för en exklusiv intervju med sin son. (Nyheter24:s rewrite här) Läsaren får intrycket av att det här skulle vara något extraordinärt och chefredaktör Thomas Mattsson gör en stor affär av att Expressen naturligtvis inte betalar för en story.

Problemet är att MoM starkt misstänker att Expressen gjort detta minst en gång tidigare, även om det var innan Mattsson – som gjort stor sak av att driva en pressetisk linje – blev chefredaktör.

Minns ni dykarna som försvann vid Bali för några år sedan? En grupp européer var ute och dök och en handfull, varav en svenska, drev iväg. De återfanns flera dagar senare på en öde ö där de fått hålla stånd mot giftiga komodovaraner, en ödlesort som kallas för de sista kvarlevande dinosaurierna.

Detta var förstås mumma för pressen men familjen krävde mycket höga summor för rätten till en intervju. Dagen efter var det ett enda medium som hade fått intervjua kvinnan – Expressen, som hade en 4-5 uppslag med henne och hennes anhöriga och den dramatiska historien.

Slump?

Minns ni flygkraschen i Spanien? Två svenskor ombord. En dog, den andra till sjukhus. Även där krävde familjen ersättning.

Detta läser man inte om i medierna, trots att det tycks ha blivit vardagsmat bland anhöriga som förstår att det här finns pengar och tjäna.

Varför väljer då Expressen att hänga ut just Mehdi Ghezali? MoM ser två alternativ:

1) Expressen förlorade budgivningen om storyn (då ser vi den snart i Aftonbladet). Då är det direkt osmakligt att inte ta upp även tidigare fall då tidningen utsatts för samma sak.

2) Att Thomas Mattsson faktiskt är en man med fler principer än sin föregångare. Dock hade det även då varit på sin plats att berätta att Mehdi Ghezalis pappas begäran på inget sätt är något unikt.

Oavsett vilket så undrar MoM när pajkastningen mot Pakistansvenskarna ska övergå i en seriös bevakning och eventuellt en självrannsakan och reflektion – företrädesvis på Publicistklubben. Ämnena för debatterna på den sistnämnda har om möjligt än mer eskalerat i någon form av självälskan och skulle behöva tillskott av en aktuell brännande pressetisk fråga.

För att läsa MoM:s tidigare inlägg om Mattsson, klicka på ”expressen”-taggen.

KM

Uppdatering: Medier och mångfald noterar till sin glädje att vi inte är ensamma om att efterlysa en diskussion om mediernas sätt att bevaka historien med pakistansvenskarna.

Uppdrag granskning har nu ett program om ämnet. Det visar sig att de varit pigga och följt Helena Benaouda när hon försökt få hem sin dotter. Igen. SvD:s rewrite hittar man här och DN:s här. Uppdrag gransknings sammanfattning av intervjun med Helena Benaouda finns här.

Uppdrag granskning gör också en utmärkt sammanfattning av allt som medierna påstått om de gripna i Pakistan. Den hittar man här. Jan Guillou försöker vara kritisk, dessvärre har han förlorat sin trovärdighet på området sedan han på Publicistklubben försvarade sin förlagskollega Liza Marklunds rasistiska skildring av araber i Gömda.

Intressantare är det att Aftonbladets Jan Helin faktiskt gör avbön för att ha kallat ungdomarna för terrorsvenskar på löpsedeln. Hans blogg där han tar upp namnpubliceringen och på så delvis duckar för övrig kritik, hittar man här på hans blogg.

UG påminner också om följande citat av Carl Bildt den 15 september, det som fick Mehdi Ghezalis försvarsadvokat Peter Althin att gå i taket:

”- Den förra regeringen gjorde ju enorma insatser för att han skulle bli fri. Jag ser väl inte riktigt det på horisonten för ögonblicket, sade Carl Bildt till SVT:s Rapport den 15 september.”

Blir det en uppföljning på det, nu när rapporter kommer om misshandel av de två fängslade svenskarna i pakistanskt förvar?

Det allra viktigaste: Amnesty har tappat medlemmar när de krävt att Pakistan ska följa folkrätten och låta ambassaden träffa svenskarna och  Säpo av alla anser att mediernas bevakning varit onyanserad och ibland direkt felaktig och riskerar att skapa terrorister som känner att medierna är emot dem. Jag skriver det igen:  Säpo ville ha en mer nyanserad mediebevakning!

Heder åt reportrarna Joachim Dyfvermark och Sven Bergman som tar sig tid att besvara läsarna frågor i en lång chatt. Med en ängels tålamod upprepar de gång efter annan att uppgiften om att svenskarna skulle ha haft stora mängder pengar med sig troligen är ett falsarium.

Guldstjärna till Uppdrag granskning!

För att läsa MoM:s samlade kommentarer till mediernas bevakning av fallet med svenskarna i Pakistan, klicka här eller välj ”Pakistansvenskarna” i högerkolumnen. Läs gärna även kommentarerna.

Uppdatering 2: Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver att han valde matchen Sverige-Albanien framför Uppdrag gransknings genomgång av pressetiken i hans tidning, trots att Sverige redan slagits ut i VM-kvalet. Okej. Men det går ju att se i efterhand på SVT Play? Nej han har heller ”inte hunnit” se programmet sedan dess och hänvisar istället till konkurrenten Jan Helin. (se ovan)

Okej det finns någon rättvisa i världen


Team Rigo gick vidare i Körslaget. Ibland är det skönt att spå fel. Problemet är att Andreas Lundstedt är den enda av bottenkandidaterna medan det varit jämnt bland de övriga. Det gäller för Rigo att satsa på ett mer helgjutet framträdande nästa vecka. Nästan alla konkurrenter hade höjt sig betydligt.

Uppdatering: Videon till team Rigos version av La bamba hittar man här. Man kan lägga till att helt rättvis var tävlingen såklart inte. Team Andreas hade faktiskt kvällens bästa bidrag, och i synnerhet kvällens bästa intro, men åkte ut ändå. Laget ägnade sig åt körsång med i alla fall tre stämmor. Team Ola hade fyra, men med en så tråkig scenshow att den knappast stack ut.

Kvällstidningarnas omröstningar är rätt bra som pointers, antagligen eftersom de som läser artiklarna även tittar på programmet. Inför det senaste avsnittet låg Andreas Lundstedt mycket lägre än de övriga. Om man tittar på både Expressens och Aftonbladets omröstningar ser det ut som att Ola och Rigo är de som hänger löst nästa vecka. Och som att det är en övervikt norrlänningar (anhängare av Roger Pontare och Lars-Kristerz-Stefan) som lägger lördagskvällarna på att titta på tv.

KM

Müller i medvind med minoriteter


Årets nobelpris i litteratur går till Hertha Müller. Många kommenterar redan hennes beskrivningar av kommunismen medan flera av hennes andra återkommande teman initialt tycks komma i skymundan trots att de har bäring på situationen för många svenskar.

Andra teman i Müllers litteratur:

  • Beskrivningarna av hur det är att vara flykting
  • Beskrivningarna av hur det är att vara en nationell- och gränsminoritet.

Frågan är om det når fram till elfenbenstornen, och om det där finns någon som är tillräckligt kunnig på migrant- och minoritetsfrågor för att förvalta temat väl.

Mångfald och medier undrar om något nyhetsmedium eller kulturprogram kommer att se parallellerna till Sverige och bjuda in några av de många invandrar- och minoritetsförfattare vi har i Sverige för att diskutera författarskap i exil/på flykt och hur man porträtterar exempelvis tornedalingarnas situation i den svenska litteraturen.

Kommer Müller att ses även som det mindre statusbetingade flykting och invandrare eller enbart som ”fin” antikommunistkämpe?

Theodor Kallifatides, Bengt Pohjanen, Fausta Marianovic, en sverigefinlandssvensk författare eller någon annan. Sveriges internationella författarförening har garanterat förslag så det räcker.

Några spontana tips på frågor för intervjuare, med ett potentiellt mångfaldsperspektiv:

1) Urholkar det litteraturprisets trovärdighet som världspris att det så ofta utdelas till europeer?

2) Går det att dra paralleller mellan rumänientyskarnas och exempelvis tornedalingarnas respektive samernas historia?

3) Har Peter Englund påverkats av sin yrkesroll som historiker i beslutet att premiera en författare som omformulerar historien?

4) Hur kommer det sig att minoritetsfrågor just nu har medvind i internationella sammanhang? (Och svenska).

KM

Uppdatering: Per Wästberg till SvD:

”En svit av självbiografiska essäer är Kungen bugar och dödar, om att vara ensam i exilen, ensam överallt utom i ”modersmålet som portabel hembygd”

Uppdatering 2: Englund medgav i tisdags i en intervju med nyhetsbyrån Associated Press, AP, att han tycker att Svenska akademien är för Europacentrerad, en fråga Per Wästberg duckar för i länken ovan.

Uppdatering 3: Dagens Nyheter har en föredömlig text där litteraturkännare i andra delar av världen (minus Afrika, Australien, arabvärlden) får kommentera Herta Müller. Flera har inte hört talas om henne. De har helt enkelt bett litteraturedaktörer vara förberedda inför utnämningen. Resurssmalt men läsvärt.

Uppdatering 4: SvD:s kulturchef kommenterar valet av Muller i papperstidningen med att det ytterligare befäster europadominansen och att det är dags för araber och asiater nu.

Uppdatering 5: Sveriges radios Afrikakorrespondent Margareta Svensson släpper fram röster som anser det obegripligt att nobelkommittén fortsätter att ignorera den nigerianske författaren Chinua Achebe. Hans banbrytande debutroman Things Fall Apart (Allt går sönder) har översatts till 50 språk sedan han publicerade den för 50 år sedan – och  ignorerats av nobelkommittén lika länge trots ständigt förhandstippande.

Achebe är nu 79 år och har i likhet med Doris Lessing klockan emot sig. Trots att hon ju blivit en del av litteraturhistoriens kanon väntade Svenska akademien ända tills hon blivit för gammal för att kunna flyga till Sverige och ta emot priset.

DN SvD Aftonbladet Expressen SVT SR

Kvällstidningars egen logik


Det borde man väl egentligen ha räknat ut, att Rinkebylaget i Körslaget skulle komma att stereotypiseras i kvällstidningarna…

Nöjeschefen på Aftonbladet: ”Okej grabbar, då behöver vi hitta en vinkel på Körslaget till morgondagens tidning, ni vet, typ ‘Bråket ni inte såg i tv'”.

Hungrig kvällstidningsuppkomling: ”Jag har fått ett tips, de kastade sten mot TV4-teamet i Rinkeby”

NA:  ”Skitbra! Han Rigo var ju med i Latin Kings, de kör hiphop och Rinkeby är ghetto. Vi ställer dem mot Larz-Kristerz och dansband, det är det svenskaste man kan hitta!”

Resultatet i tidningen kan man se på Rigos blogg. Han har scannat in den övertydliga sidan här. Vill man läsa texten hittar man den på Aftonbladets hemsida, här, komplett med massor med väntade kommentarer från Sveriges intelligensreserv som såklart skyller alla sociala problem på invandrarna.

Marcoolio som var med i körslaget för två år sedan ställde upp med ett team Orminge, från en av Sveriges finnetätaste orter. Varför kallar ingen Orminge för invandrarförort?

Det hade varit intressant att läsa mer om stenkastningshistorien. Som det är nu verkar ju Aftonbladets reporter bara veta det denne citerar TV4 på. TV-bolaget (om de nu inte medvetet läckte historien för att skapa publicitet) klarade sig i alla fall undan de värsta fallgroparna i sin beskrivning av Rinkeby. En polisbil visas. Motiverat? Ja eftersom polisen nog är mer synlig där än i exempelvis Roger Pontares Lappland. Däremot tycks det vara ont om somalier och irakier som är de vanligaste grupperna i Rinkeby, i kören. Why?

Trots en lysande koreografi och sångare som faktiskt kan sjunga till skillnad från flera av konkurrenterna, hamnade Rigos lag inte bland de tre bästa lagen vilket inte bådar gott inför nästa vecka. Det är oklart hur demografin bland tittarna ser ut men med tanke på att Caroline af Ugglas, Roger Pontare och den där Lars-Kristerz-killen har flest röster i Expressens omröstning medan Andreas Lundstedt som kommer från den största staden (Uppsala) har minst kan man nog ana en förskjutning uppåt åldrarna och hillbilly-hållet.

Att det skulle vara den bästa kören som vinner tror väl ingen. Som storfavoriten Timo Räisänen gissade när han åkte ut i första programmet förra året: ”Det kanske beror på att jag inte är lika känd som de andra”.

Det talar mot team Rinkeby, men den uppenbart klockrena idén att välja Rigo talar för, han som enligt egen utsago är en av de första musikerna i sin generation att ”influeras av ett starkt visuellt tänkande”, som han formulerar det på sin hemsida. Att det laget hade vett att satsa på scenshow och bra koreografi räckte i sig för att knäcka flera konkurrenter. Att de flesta också kunde sjunga tycks ändå har svingat upp Rigo till plats fyra i Expressens omröstning, gjort hans klipp till det näst mest sedda på fyrans hemsida och gjort att de flesta hejaropen i TV4:s forum tycks vara till hans favör.

Det är inte över innan den feta damen sjunger…

MoM skulle gärna bädda in framträdandet men eftersom TV4 tycks vilja dra trafik till sin sida genom att det bara går att embedda klipp därifrån – i teorin. Det funkar nämligen inte, TV4 lär inte smälla upp en youtube-kanal utanför sajten och ingen har ännu varit vänlig nog att lägga upp det på youtube. Därför får vi nöja oss med en länk. Istället bjuder vi på några retroklipp från Infinite Mass-tiden:

Shes a freak:

Bullet:

The thief:

Enter the dragon (se Özz Nujen och Dregen skymta förbi)

Expressens bevakning bestod bara av en kommentar från Malin Roos, bland annat om att Rigos lag var bäst – förståeligt eftersom Körslaget är ett program som genererar få skandaler och mycket glädje, inte som dramatiska Idol eller spännande Melodifestivalen. Det är dock många som tittar och bryr sig.

Nöjeskrönikörerna sågade förra hösten TV:s program Stjärnor på is, trots att den hade stadiga tittarsiffror på en miljon. Skon klämde nog egentligen mer i skandalbristen och besvikelsen över att inte folk fick ihop det med varandra på samma sätt som i Let’s Dance.

För övrigt anser vi fortfarande att det är dags för TV4.se att sluta göra en Wanja Lundby-Wedin, och byta ut bilden på hemsidan som de säger är Rigo men föreställer hans pianist (och bror?) Tito, vilket vi tidigare skrivit om här.

Läs vad MoM tidigare skrivit om det och annat Rigo/Körslaget-relaterat genom att klicka på ”Körslaget Rinkeby style”-kategorin till höger.

KM

Hur nära ska en massaker inträffa för att vi ska bry oss?


…eller rättare sagt, för att medierna ska ge den utrymme i sin nyhetsvärdering?

Uppdateringar sist i inlägget

Igår samlades tusentals fackliga, oppositionspolitiker och andra på Olympiastadion i Helsingfors för att kräva demokratiska val och ett slut på styret för dem som i julas grep makten i Finland efter en statskupp.

De hade trotsat regeringens förbud mot att träffas och idag kommer rapporterna om att när de samlats så öppnade säkerhetsstyrkorna eld och massakrerade minst 157 människor medan 1250 skadades.

Enligt läkare handlade det om en ren slakt.

Två tidigare premiärministrar som närvarade skadades och fördes bort till en militärbas.

Kvinnor kläddes av nakna, våldtogs och fick gevär uppkörda i underlivet.

Vittnen berättar att många misshandlades och fick ben brutna igår och hur de idag sett ungdomar bli beskjutna när de försökte fly. En föll.

Nej det här är såklart inte Finland utan Guinea. Därför puffas detta inte upp på de stora tidningarnas hemsidor, som prioriterar helikopterrån, Uffe Larsson och jäviga Pirate Bay-nämndemän. Och Anna Anka.

Är närhetsprincipen självskriven vid nyhetsvärdering? Varför brydde sig då svenskarna och därmed medierna som plockade upp deras intresse på 70-talet om allsköns konflikter i avlägsna oroshärdar? Och skapar medierna intresset hos allmänheten eller är det tvärtom? Faller inte en brutal massaker in under principen ”intressant, sant och relevant”?

Elin Jönsson prisades mycket för sin bok från Uzbekistan, ”Konsten att dölja en massaker”, om en historia där demonstranter också massakrerades. Men hur många brydde sig om massakern när uppgifterna först läckte ut, före eftertankens kranka blekhet?

Då ska vi inte ens ta in Rwanda i detta, då alla lade sommaren 1994 på att titta på fotbolls-VM istället för att följa rapporterna som faktiskt kom ut i realtid på nyhetsbyråerna om människor som hackades sönder med machetes. Det kanske är rätt lätt att dölja en massaker om omvärlden (och medierna) inte uppmärksammar den?

DN, SvD, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan

Uppdatering: Sveriges radio och Studio Ett är åtminstone med på banan! Lyssna på de skakande beskrivningarna här.

Uppdatering 2: SvD.se tycks ha vaknat till senare på kvällen och lagt upp (och puffat upp) denna skakande beskrivning – från Kapstaden – av Afrikakorren Ola Säll. Gissningsvis kommer den i onsdagens papperstidning.

DN.se har senare på kvällen lagt upp ett helt puffpaket och trots att det är TT-material och inte eget signalerar det ändå en viss prioritering. Texterna kan man läsa lite längre ner på den sidan och här, här och här. Varför ingen text från den sedvanligt utmärkta Afrikakorrespondenten Anna Koblanck?

Och här finns nu Ekots rapportering. Från Johannesburg.

I Rapport 19.30 valde man dock bara att lägga 20 sekunder av den 30 minuter långa sändningen på Guinea. De skymtade förbi efter viktigare nyheter om helikopterrån, 30 döda i Afghanistan, krav på fler soldater dit, krav på att ta hem Sveriges soldater samt militärövning i Vitryssland. Brist på rörliga bilder är ingen ursäkt. Det går att lösa med insittande gäster, kartor grafik och beskrivningar i värsta fall.

Expressen.se tycks däremot högaktningsfullt ignorera hela Guinea-historien altogether.

Uppdatering3 (ons 30/9): Samma junta som styr den massakrerande armén utlyser landssorg. Denna nyhet lägger svd.se inte in i sitt ”puffpaket” (det består bara av Ola Sälls artikel) men den går att hitta här. Inte heller DN.se har lagt upp nyheten.

Papperstidningarna prioriterar ännu lägre. Idag tycks vara en rätt medioker nyhetsdag men om man tittar på förstasidorna finns inte en puff i varken Dagens nyheter eller Svenska Dagbladet. DN har låtit sin Afrikakorrespondent Anna Koblanck, möjligen Sveriges bästa, skriva en notis. SvD:s utrikesredaktion har mycket riktigt tagit den text Ola Säll skrev igår och lagt in den näst längst bak. Bara kritiken mot krigsbrotten under Gazakriget är lägre prioriterade i dagens tidning.

SvD: Ett uppslag på ”USA-Iran möts öga mot öga igen” och ”Ryssland öppnar för sanktioner mot Iran, sedan ”Dödsoffer i tsunami på Samoa” (långt färre än i Guinea) ssamt ”Vietnameser flyr tyfonen” (har de gjort i flera dagar om man ska vara journalist-cynisk och leta efter händelsenyheter).

DN ger en helsida åt ”Ljumma applåder för Brown”, sedan ”Vanhanens affärer utreds av polisen”, ”Förbud kantar 60-årsfirande i Kina”, en intervju med Shirin Ebadi utan nyhetskrok samt ”Westerwelle väntas bli utrikesminister”.

Uppdatering 4: DN.se håller i storyn på onsdagskvällen med de nya uppgifterna att Guinea vill ha en FN-utredning samtidigt som skadade systematiskt först iväg från sjukhusen. Övriga medier har släppt den tycks det som.

Uppdatering 5 (10 nov): al-Jazeera English gjorde det inslag som Rapport valde bort. Ni hittar det här.

KM

Gellert Tamas vet vad han gör


Uppdaterat längst ner med rapport som visar att apatin var äkta.

Ur dagens SvD:

I Lasermannen granskade Gellert Tamas hur ett samhälle skapar en främlingshatande mördare. I boken De apatiska berättar han om Sverige genom de apatiska flyktingbarnen; om familjerna, beslutsfattarna och politiken bakom Sveriges utvisningar 2003-2006 av svårt sjuka barn.

Medier och mångfald har inte ännu läst De apatiska men om boken är i närheten av att vara så genomarbetad som föregångaren så kommer även den att bli obligatorisk läsning.

Lasermannen – en berättelse om Sverige, som bland annat tog hem grävande journalisters pris Guldspaden 2003 och senare blev tv-serie med David Dencik, är högaktuell läsning även idag. Gellerts mycket gedigna research och litterära stil blottlade mekanismerna som samverkade i början av 1990-talet, och tjänar som en påminnelse om hur historien håller på att upprepa sig. Sverigedemokraterna är inte samma clowner som Ny demokrati men mekanismerna i samhället som gör deras framfart möjlig är de samma.

Uppdatering den 1 okt: Dagens nyheter uppmärksammar nu också boken De apatiska, med två radikalt disparata rescensioner. Dels den här av Maciej Zaremba, dels den här av ”Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling”-Hanne Kjöller. Uppfriskande att få läsa olika infallsvinklar! Eftersom MoM inte läst boken finns det här ingen bedömning av den utöver att en del av uppgifterna som tas upp redan verifierats av Kalla fakta eller om det var Uppdrag granskning i samarbete med Tamas för några år sedan.

Uppdatering 2 den 5 okt: Nu har även SvD rescenserat Tamas bok. Den ligger närmare Zarembas än Kjöllers, även om man håller med om att Tamas kanske grottar ner sig för mycket i en del personangrepp.

Uppdatering3 den 15 okt: Upsala nya tidning, UNT, har tagit del av en studie på de svårast skadade apatiska flyktingbarnen och slår fast att de inte var drogade. Nu vill vi se hur många medier som ger nyheten det utrymme den förtjänar.

DN har en egen skrivning. Vi i Sverige gör en sedvanligt bra sammanfattning med ett antal länkar till debattörer i Aftonbladet, respekterade läkare, som får byxorna neddragna av Gellert Tamas journalistiska fotarbete. SvD, som var tidningen som från början spred ut ryktena om att föräldrarna drogar sin barn, nöjer sig med en tt-text.

Sådana här dementier får sällan tillräckligt utrymme när fokus i medierna gått vidare till nästa fråga. Kvar hänger bara uppfattningen ”var det inte något med att de var drogade”…

Uppdatering 4 (den 17 okt): Vi har nu upptäckt att SvD:s redaktionschef Martin Jönsson på sin blogg ger Gellert Tamas rätt i kritiken av SvD:s påpekanden av att flyktingbarnen var drogade.

Mona Sahlin, själv medskyldig minister, medger nu i Ekots lördagsintervju att hon känner en stor skam över att regeringen fattade flera beslut enbart grundade på spekulationer.

Tamas bemöter här en del kritik. Och även det mediegranskande programmet Medierna i P1 ger cred. Mattan börjar dras undan under kritikerna.


Uppdatering 5 (4 nov 2009): Tamas punkterar angrepp efter angrepp. Nu dessutom från en åklagare som påstår sig vara felciterad trots att hon själv spelat in intervjun!

KM