Tag Archives: Eritrea

Frederic Pavlidis gör det igen


Uppdatering sist med reflektion från Pavlidis själv bland kommentarerna.

Det känns roligt att återvända från MoM:s juluppehåll med ett positivt exempel på journalistik. Vi har tidigare skrivit om hur DN.se:s utmärkte sportreporter Frederic Pavlidis plockat upp sportdramatik utanför mainstreamflödet och det är glädjande att se att det förra exemplet inte var en engångsföreteelse.

När många i sin fotbollsbevakning riktar blickarna mot Västafrika bjuder Pavlidis på intressant läsning genom att göra precis motsatsen. Artikeln ”Kan man inte spela fotboll i Östafrika?” undersöker varför Östafrika placerar sig så blygsamt i jämförelse med den övriga kontinenten på vad som för en oinsatt läsare som undertecknad i alla fall, framstår som ett välresearchat sätt.

Det finns säkert mer att säga om ämnet – som en del kommentatörer påpekar kunde det demokratiska underskottet på Afrikas horn ha undersökts mer än bara med anekdoten om Eritreas avhoppade landslagsspelare. Poängen är dock att här finns en seriös artikel som bjuder på läsning för etniska minoriteter.

Det är oklart om det finns en medveten tanke bakom eller Pavlidis bara är en allmänt duktig journalist med näsa för historier som lockar även icke-sportfånarna, men tematiskt är det helt rätt. När det gäller kontinenten Afrika har de stora etniska minoriteterna (i Sverige och därmed potentiellt läsarkåren) rötter antingen i Nordafrika eller Östafrika (Etiopien/Eritrea/Somalia).

Vissa brukar anföra att alla som klumpas in under begreppet ”invandrare” ratar DN och andra tidningar till förmån för internet och parabolkanaler från sin ursprungsländer. Dessa människor väljer troligen att tänka fördomsfullt för att det är bekvämare än att bredda sin journalistik.

Även OM (det finns vissa studier men frågan är om de mäter ”invandrares” eller miljonprogrambosattas) medievanor skulle skilja sig åt missar man med resonemanget den allt större del svenskar som må ha rötter i andra länder men är födda här. En ansenlig del kan inte föräldrarnas språk och antagligen än fler kan det muntligt men kan/orkar inte läsa det.

Det betyder på INGET vis att intresset för att läsa om dessa länder därför måste vara mindre! Hos vissa kan intresset vara litet, hos andra lika stort, hos ytterligare några ännu större, kanske särskilt sådana som har föräldrar som är restriktiva med info eller är negativt inställda till landet i fråga.

Säg att man har ett intresse för landet i Östafrika där man har sina rötter men inte kan sina föräldrars språk särskilt bra, kastar man sig då inte över det lilla som ändå skrivs i svenska medier, och inte minst om det handlar om något annat än Dawit Isaac eller kriget i Somalia? Något som har ett initierat perspektiv och låter människor komma till tals?

Vi skrev tidigare om hur SvD:s reporter Tobias Brandel spräckte vinkeln som Bokmässan i Göteborg ville sälja in till journalisterna om årets Afrikatema. Han gjorde det med ett väldigt enkelt grepp: hitta en ur den berörda gruppen istället för att bara låta folk utifrån prata om den. Det är aldrig någon garanti, men tar en reporter mer än sällan i rätt riktning.

En synpunkt dock på Pavlidis artikel där den norske fotbollsstöttaren Gunnar Norebö citeras och tycks blanda ihop Eritrea och Etiopien. Förhoppningsvis är det ett ursäktligt korrfel men det är olyckligt att det efter att artikeln legat ute i snart två dygn inte ännu korrigerats…

Oavsett om Eurosport valt att satsa stort på den pågående Afrikanska cupen i år för att många stora stjärnor är med, eller för att de förstått att det finns ett betydande intresse bland flera etniska minoriteter i Sverige, är det dock en annan rolig nyhet.

Framförallt tyder det på viss insikt att rekrytera sverigefinsk-egyptiske Rami Shaaban som expertkommentator. Utöver att killen faktiskt framstår som en analytisk och allmänbildad fotbollsspelare som kan göra det jobbet väl, så har man hajat att det på hemmaplan finns människor som följer och kan ligan. Valet av Shaaban, som spelat i egyptiska ligan, blir inte mindre korrekt av att Egypten två gånger i rad tagit hem cupen och i år åter är klara för slutspel, eller av att han är en förebild för en och annan unge med rötter i Finland, Nordafrika eller Fisksätra. Shaaban för till och med en blogg på Nyheter 24 som är mer välskriven än en ansenlig del ”professionella” bloggares i alla fall. Där hittar man bland annat följande, befogade, fråga:

Sedan har jag en fråga som jag slänger ut i luften utan prestige eller någonting. Varför måste vissa tidningar eller media alltid skriva typ: Som vi avslöjade först. Enda tidningen på plats. Som vi skrev om tidigare eller dyl?

Är det av självgodhet? Eller av rent skryt? Vore tacksam om någon kunde förklara det för mig.

Jadu Rami. Min teori är att tidningarna skriver så för att de vet att ingen annan tidning kommer att ge dem äran för deras hårda arbete när de återberättar nyheten. Detta eftersom det skulle stärka konkurrentens varumärke. Då ”måste” den tidningen som kom med scoopet påpeka det självt. Hur de vet detta? Eftersom de själva gör likadant när konkurrenten i sin tur har ett scoop. Tänk vilket medieklimat vi skulle ha om alla gjorde tvärtom…

/KM

Annonser

Utmärkt rapporterat av SvD


SvD rapporterar om att man upptäckt en överrepresentation av barn med somalisk bakgrund i Rinkeby med autism. Tidningens nestor (nestra?) på medicinområdet, Inger Atterstam, gör en saklig och balanserad artikel där hon intervjuar berörda ur gruppen och låter experter komma till tals med den bästa för tillfället rådande teorin, nämligen att det är fråga om D-vitaminbrist som lättare infaller hos mörkhyade människor i solfattiga länder.

Fakta, inte spekulationer, till skillnad från de snillen-spekulerar-teorier som den rasistiska bloggosfären ägnar sig åt. Är det någon som på fullt allvar tror att det faktum att många somaliska kvinnor bär ”heltäckande” klädsel” skulle vara förklaringen? Har de gått in i en kollektiv förträngning när det gäller vilket land vi befinner oss i?

Hallå! ALLA svenskar bär heltäckande klädsel utomhus den absolut största delen av året! Annars fryser man ihjäl.

Däremot är kunskapen om sjukdomar direkt förknippade med etnicitet (hudens upptagning av vitamin, sickle-cell, alkoholnedbrytande enzym) fortfarande dålig inom sjukvården i Sverige och ingår inte i läkarutbildningen i större utsträckning. Varför skrivs det inte om det?

Frågan är också hur det ser ut om man jämför med andra afrosvenskar när det gäller autism. Kan det vara en klassfråga? Rinkeby är ett relativt fattigt område. Människor ur arbetarklassen är sjuka i högre utsträckning och där ingår större svårigheter med att ta till sig information om exempelvis kompletterande vitaminer, komplett kost och rätt sjukvård.

Finns denna sjukdom i Finland, som också har en relevant somalisk invandring? Finns den bland svensk-eritreaner, som är en annan stor mörkhyad etnisk minoritet, men med generellt sett högre utbildningsnivå då Eritrea inte varit ett havererat land i 30 år på samma sätt som Somalia?

Det kommer säkert i en uppföljande text. Tills dess glädjer vi oss åt det specifika pratet om svensk-somalier ustället för luddiga ”invandrare”.

KM

Uppdatering: Det rasar in allsköns kommentarer som spekulerar kring orsakerna till företeelsen.  Inlägget handlade just om artikel somvar föredömlig för att den inte frossade i spekulationer och vi har ingen avsikt att göra den här bloggen till ett forum för diskussioner som inte har med mediegranskning att göra.

Vi tog oss dock friheten att själva gissa att kläderna inte är orsaken så för att låta den åsikten bemötas har vi valt ut de två mest balanserade kommentarerna och lämnat resten därhän. Det räcker som sagt att sola en handflata i en kvart för att ta upp det D-vitamin man kan ta upp. Att springa omkring naken ger inte mer D-vitamin.

Äter man rätt så kompenserar man för det bristande solljuset via kosten. Arbetarklassen är sedan länge känd för att ha en mindre sund livsstil, vilket kopplas till bland annat utbildningsnivå. Ofta glöms klassdimensionen bort och man vill få allt att handla om etnicitet.