Tag Archives: fotboll

Frederic Pavlidis gör det igen


Uppdatering sist med reflektion från Pavlidis själv bland kommentarerna.

Det känns roligt att återvända från MoM:s juluppehåll med ett positivt exempel på journalistik. Vi har tidigare skrivit om hur DN.se:s utmärkte sportreporter Frederic Pavlidis plockat upp sportdramatik utanför mainstreamflödet och det är glädjande att se att det förra exemplet inte var en engångsföreteelse.

När många i sin fotbollsbevakning riktar blickarna mot Västafrika bjuder Pavlidis på intressant läsning genom att göra precis motsatsen. Artikeln ”Kan man inte spela fotboll i Östafrika?” undersöker varför Östafrika placerar sig så blygsamt i jämförelse med den övriga kontinenten på vad som för en oinsatt läsare som undertecknad i alla fall, framstår som ett välresearchat sätt.

Det finns säkert mer att säga om ämnet – som en del kommentatörer påpekar kunde det demokratiska underskottet på Afrikas horn ha undersökts mer än bara med anekdoten om Eritreas avhoppade landslagsspelare. Poängen är dock att här finns en seriös artikel som bjuder på läsning för etniska minoriteter.

Det är oklart om det finns en medveten tanke bakom eller Pavlidis bara är en allmänt duktig journalist med näsa för historier som lockar även icke-sportfånarna, men tematiskt är det helt rätt. När det gäller kontinenten Afrika har de stora etniska minoriteterna (i Sverige och därmed potentiellt läsarkåren) rötter antingen i Nordafrika eller Östafrika (Etiopien/Eritrea/Somalia).

Vissa brukar anföra att alla som klumpas in under begreppet ”invandrare” ratar DN och andra tidningar till förmån för internet och parabolkanaler från sin ursprungsländer. Dessa människor väljer troligen att tänka fördomsfullt för att det är bekvämare än att bredda sin journalistik.

Även OM (det finns vissa studier men frågan är om de mäter ”invandrares” eller miljonprogrambosattas) medievanor skulle skilja sig åt missar man med resonemanget den allt större del svenskar som må ha rötter i andra länder men är födda här. En ansenlig del kan inte föräldrarnas språk och antagligen än fler kan det muntligt men kan/orkar inte läsa det.

Det betyder på INGET vis att intresset för att läsa om dessa länder därför måste vara mindre! Hos vissa kan intresset vara litet, hos andra lika stort, hos ytterligare några ännu större, kanske särskilt sådana som har föräldrar som är restriktiva med info eller är negativt inställda till landet i fråga.

Säg att man har ett intresse för landet i Östafrika där man har sina rötter men inte kan sina föräldrars språk särskilt bra, kastar man sig då inte över det lilla som ändå skrivs i svenska medier, och inte minst om det handlar om något annat än Dawit Isaac eller kriget i Somalia? Något som har ett initierat perspektiv och låter människor komma till tals?

Vi skrev tidigare om hur SvD:s reporter Tobias Brandel spräckte vinkeln som Bokmässan i Göteborg ville sälja in till journalisterna om årets Afrikatema. Han gjorde det med ett väldigt enkelt grepp: hitta en ur den berörda gruppen istället för att bara låta folk utifrån prata om den. Det är aldrig någon garanti, men tar en reporter mer än sällan i rätt riktning.

En synpunkt dock på Pavlidis artikel där den norske fotbollsstöttaren Gunnar Norebö citeras och tycks blanda ihop Eritrea och Etiopien. Förhoppningsvis är det ett ursäktligt korrfel men det är olyckligt att det efter att artikeln legat ute i snart två dygn inte ännu korrigerats…

Oavsett om Eurosport valt att satsa stort på den pågående Afrikanska cupen i år för att många stora stjärnor är med, eller för att de förstått att det finns ett betydande intresse bland flera etniska minoriteter i Sverige, är det dock en annan rolig nyhet.

Framförallt tyder det på viss insikt att rekrytera sverigefinsk-egyptiske Rami Shaaban som expertkommentator. Utöver att killen faktiskt framstår som en analytisk och allmänbildad fotbollsspelare som kan göra det jobbet väl, så har man hajat att det på hemmaplan finns människor som följer och kan ligan. Valet av Shaaban, som spelat i egyptiska ligan, blir inte mindre korrekt av att Egypten två gånger i rad tagit hem cupen och i år åter är klara för slutspel, eller av att han är en förebild för en och annan unge med rötter i Finland, Nordafrika eller Fisksätra. Shaaban för till och med en blogg på Nyheter 24 som är mer välskriven än en ansenlig del ”professionella” bloggares i alla fall. Där hittar man bland annat följande, befogade, fråga:

Sedan har jag en fråga som jag slänger ut i luften utan prestige eller någonting. Varför måste vissa tidningar eller media alltid skriva typ: Som vi avslöjade först. Enda tidningen på plats. Som vi skrev om tidigare eller dyl?

Är det av självgodhet? Eller av rent skryt? Vore tacksam om någon kunde förklara det för mig.

Jadu Rami. Min teori är att tidningarna skriver så för att de vet att ingen annan tidning kommer att ge dem äran för deras hårda arbete när de återberättar nyheten. Detta eftersom det skulle stärka konkurrentens varumärke. Då ”måste” den tidningen som kom med scoopet påpeka det självt. Hur de vet detta? Eftersom de själva gör likadant när konkurrenten i sin tur har ett scoop. Tänk vilket medieklimat vi skulle ha om alla gjorde tvärtom…

/KM

Annonser

Bra jobbat av DN-sporten!


(Uppdatering sist för dem som undrar hur det gick)

Just nu pågår en ödesmatch i fotboll som engagerar miljoner med människor i Nordafrika och Sudan. Algeriet och Egypten slåss om en plats i VM 2010 och det handlar om mycket mer än att bara sparka boll.

Detta har DN:s reporter Frederic Pavlidis förstått och berättat hela historien – hur en liknande ödesmatch hölls för precis 20 år sedan som många fortfarande minns – och varför. Hans genomarbetade artikel inför förra helgens Egypten-Algeriet-match innehåller massor med utmärkta länkar och kompletteras föredömligt med en intervju med sverigefinsk-egyptiske Hammarbymålvakten Rami Shaaban.

Shaaban har ju spelat i ett egyptiskt klubblag och berättar bakgrunden och rivaliteten som blossar upp igen. Pavlidis länkar bland annat till Coca-Colas kampanj som innehåller vittnesmål från dem som minns matchen. Ett intressant fakta är att kvinnor inte på den tiden tydligen gick på matcherna.

Egypten var förra helgen piskade att vinna hemma mot Algeriet med 2-0 för att tvinga fram dagens playoff. Det lyckades i 95:e minuten. DN lade också upp telegrammet om våldet som följde i båda länderna efter resultatet och om att Sudan (där playoffmatchen spelas) kommenderat ut 15.000 poliser för att hålla ordning.

Pavlidis har dessutom förklarat varför algerierna är sura för att matchen spelas i Sudan (Egypten och Sudan har historiskt starka band och var i ”union” fram till för 50 år sedan i år).

DN har dessutom snappat att det finns svenskar som intresserar sig för detta och lagt upp webbfrågan om vem man vill ska vinna. Liten övervikt Egypten, med 70 procent som inte bryr sig. Saken är den att DN antagligen förstått att det finns hundratusentals svensk-araber, och att en del av dem läser DN/DN.se och är intresserade av detta.

Genom att dessutom berätta om det hela som en intressant historia med drag som även oinsatta icke-arabiska läsare kan relatera till (fotboll, hemmalag, huliganism) får man med sig en bredare läsekrets.

Vi har sagt det förr, att reporterns etnicitet inte innebär att denna är bättre på att göra en bred journalistik. Samtidigt tycker vi oss se en överrepresentation åt det hållet från journalister ur etniska minoriteter. Konstigt vore det väl annars, om inte personer med utländska rötter har närmare till insikten om att alla tidningsläsare inte heter Svensson och enbart intresserar sig för Sveriges landslag.

Ytterligare önskelista till DN:s/DN på stans redaktion: Det hade varit roligt att läsa var man kan se matchen på stan. Och se en bevakning även av andra VM-kvalmatcher som intresserar etniska minoriteter, exempelvis Bosniens.

KM

Uppdatering: Algeriet vann.