Tag Archives: Gellert Tamas

”Oj, vad rätt vi hade!” eller: ”Guldspadejuryn lyssnar på oss”


Vi skrev ett inlägg i höstas som handlade om hur pinsamt snett ute vi tyckte det så kallade Stora Journalistpriset var med sina nomineringar. Hur det luktade vit Bonnier-inriktad medelklass-bias. Vårt utförliga inlägg i frågan kan man läsa här – ”Stora i-landsproblempriset” eller: ”Hur man kvoterar ut fem mångfaldsgräv”.

 Nu till det häftiga:

Vi föreslog fem gräv som berör människor ur etniska minoriteter och höll hög klass, men som Stora journalitsprisjuryn förbisåg. ALLA HAR NU NOMINERATS TILL GULDSPADEN.

  1. Polisens förtroendekris”. Sydsvenskans numera riksbekanta avslöjande om poliserna i Rosengård som kallade ungdomar för ”apejävlar” och ”blattajävlar” samt pratade om att ”sparka han steril”. Mångamånga journalister närvarade vid rättegången där bandet spelades upp apropå ett helt annat sammanhang. Sydsvenskans reporter Tobias Barkman var den enda som valde att skriva om det och begära ut banden ur förundersökningen. Sedan hakade alla andra medier på, även på uppföljningarna om polisutbildningen med namn som ”Oskar Neger” och ”Nigger Niggersson”. Reportaget berör alla dem i Sverige som oavsett om de är laglydiga eller ej har stoppats, förhörts eller gripits av polisen för att de har mörkt hår. Och tro oss, de är är tillräckligt många för att någon ska känna någon som… Detta satte fingret på varför många inte känner förtroende för polisen. 
  2. Det svenska korståget”. Uppdrag gransknings reporter Ali Fegan avslöjade att den högt uppsatte biskopen Richard Williamson var förintelseförnekare, tre dagar innan Vatikanstaten upphävde hans bannlysning. Detta blev en världsnyhet som engagerade miljontals judar och katoliker världen över, fick påvedömet att anklaga SVT för att ha gillrat en fälla för påven och gav eko innan programmet ens sänts i bland andra tyska Der Spiegel. Tyskland som land kallade in reportern för att vittna eftersom förintelseförnekelse är ett brott. Det finns 100.000 katoliker i Sverige, varav många tillhör en etnisk minoritet. Denna nyhet har berört många av dem. Men det förstår uppenbarligen inte juryn för Stora journalistpriset som samtliga tycks ha samma glasögon på – de glasögon som tillhör den lagom politiskt korrekta lattemammaintelligentian på Södermalm. Det konstaterar Ali Fegan själv krasst.
  3. Mia – sanningen om Gömda. Monica Antonsson nominerades rättmätigt för sitt grävjobb till Guldspaden förra året men fick ingen nominering till Stora journalistpriset i år. Bloggaren Ann Helena Rudberg som nominerade Monica Antonsson har en del konspirationsteorier. Många vägrar förstå vidden av Antonssons scoop – att boken Gömda inte var sann, utan en mytomanhistoria med förvrängda påståenden om verkliga personer. Då gäller det att komma ihåg att det här är en av Sveriges mest lästa böcker. Hundratusentals hårfrisörskor, snabbköpskassörskor, förskollärare, gymnasieelever och andra har läst, förfärats och trott på historien om Den Onde Araben och Den Goda Blondinen som faller offer för honom – och många har i brist på andra referenser grundat sina uppfattningar om araber och muslimer på detta.
  4. De apatiska”. Gellert Tamas bok som fick utstå den sedvanliga initiala kontringen hade den enorma turen att komma ut samtidigt med en stor studie av de allvarligast sjuka barnen, som visade att dessa INTE simulerade. Tamas blottlägger det främlingsfientliga spelet bakom kulisserna. Åratal av arbete ligger bakom. Men något stort journalistpris blir det inte. (Däremot blir nog en nominering till Guldspaden lägstanivån). Tamas har vi skrivit om här.
  5. De falska fixarna”. Kalla Faktas Lennart Peterson och SvD:s Josef El Mahdi och Mathilda E Hanson nominerades till Guldspaden för sitt avslöjande om stiftelsen Kvinnoforum och hur etablissemangets älskling Bam Björling slussade vidare sin stiftelses medel till maken, exploaterade de utsatta flickor hon skulle beskydda och pumpade Sida och andra på pengar till fuskprojekt. Någon Stora journalistprisetnominering blev det däremot inte. Inte så heller för SvD-parets avslöjande av papperslösa som exploateras.

Vad säger detta? Framförallt att det finns hopp om branschen. Dels för att gräv som berör etniska minoriteter görs och dels för att det finns i alla fall en jury som är professionell nog att vara mer objektiv i sin bedömning, kanske för att den utses av grävande journalisters egen förening. Det är också roligt att se en viss etnisk mångfald bland de nominerade namnen, att mångfalden i samhället speglas även inom detta segment av journalistkåren.

För övrigt anser vi att Stora journalistpriset borde byta namn. Eller åtminstone jury.

Och att vi inte håller med Vassa eggens utskåpningar av ”mångfaldsgräven”, särskilt inte när han påstår att Lena Sundströms intressanta bok ”Världens lyckligaste folk” ”inte på något sätt sägas var vare sig grävande eller journalistik”. Har han läst den undrar vi?

Samtliga nomineringar hittar man här.

Pingat på intressant.

/KM

Septembers och oktobers mest lästa på Medier och mångfald (och 7 som borde ha varit med)


Ny tradition hädanefter. Månadssammanfattningar av de mest lästa inläggen:

Oktobers fem-i-topp:

  1. Polisen i Sverige – opålitligare än den i Pakistan? 7 okt – SvD namngav inte helikopterrånarna och redaktionschefen angav att ett skäl till det var att många som först grips för grova brott senare visar sig vara oskyldiga. Pakistansvenskarna namngavs trots detta. I en kommentar till MoM skriver redaktionschef Martin Jönsson att det inte handlade om brottets art utanPakistansvenskarnas bakgrund. I vilket fall som helst blev texten oktobers mest lästa på bloggen.
  2. Skenheliga Expressen och briljanta Uppdrag granskning 14 okt – Pakistansvenskarna igen. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hänger ut Mehdi Ghezalis pappa för att han begärt pengar för en intervju, trots att Expressen med stor säkerhet betalat för en intervju vid minst ett tillfälle tidigare. Uppdrag granskning visar hur Pakistansvenskarna behandlades av medierna, vilket var mindre lyckat med tanke på att de släpptes utan åtal i slutändan.
  3. Skärpning, Newsmill – ”Svenskar och muslimer” 10 okt – Om det orimliga i Newsmills rubrik, när det finns massor med svenskar som är muslimer.
  4. Varför hajar DN inte det uppenbara? 23 okt- Om det obegripliga i att inte förstå hur många svenskar som berörs av och intresserar sig för Biljana Plavsic frigivning, och att därför ge nyheten motsvarande utrymme. Jugoslaver är Sveriges näst största etniska minoritet.
  5. Ut med bögarna och blattarna i svenne-TV 17 okt – Om att HIV-positive och homosexuelle Andreas Lundstedts Uppsalakör röstades ut från Körslaget för att sedan följas av Rodrigo Pencheffs team Rinkeby. Detta trots att dessa körer inte sjöng falskt och höll en mycket högre nivå än flera andra. Sverige är ett delat land och Uppsala- och Rinkeby-bor har annat för sig än att titta på TV på lördagskvällar.

Septembers sex-i-topp:

  1. Ändamålet helgar medlen 15 sept – Om klena argument för namnpublicering. Mest läst hittills på bloggen av alla inlägg.
  2. Hur nära ska en massaker inträffa för att vi ska bry oss?  29 sept – …eller snarare för att medierna ska ta upp det i sin nyhetsvärdering. För en dryg månad sedan massakrerades minst 157 människor medan 1250 skadades när de samlats på en stadion i Guineas huvudstad Conakry för att kräva demokrati. Kvinnor fick kläderna avslitna av soldater och gevär uppkörda i underliven. DN ansåg att det var värt en notis och Rapport gav nyheten 20 sekunder halvvägs in i 19.30-sändningen…
  3. Gellert Tamas vet vad han gör 25 sept- Om nya boken De apatiska
  4. Ingen rök utan eld 11 sept – Ännu mer Pakistansvenskar, om hur medierna snabbt vittrade blod, hur Ekots Nils Horner omotiverat redogjorde för Ghezalis etnicitet i strid med vad som sägs i de pressetiska reglerna, om hur TV4:s Rolf Porseryd slog fast att Ghezali inte hade rent mjöl i påsen och hur Nyhetskanalen kallade dem för svenska medborgare och inte rätt och slätt svenskar. Det har vi skrivit en egen reflektion kring som man hittar här.
  5. Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling 23 sept- DN:s ledarskribent Hanne Kjöller tillåts ounderbyggt påstå detta på ledarplats i Sveriges största morgontidning utan att någon reagerar.
  6. Varför underskattar alla Sverigedemokraterna? 24 sept – Om att SD gynnas om de får spela martyrer på grund av blockerade annonser och om att de vinner debatt efter debatt eftersom motståndarnas argument är av typen ”du är dum” istället för att faktiskt bemöta det de påstår. (Som ofta inte stämmer).

…samt 7 inlägg som förtjänade fler träffar:

  • Skavlan väljer Schyffert framför Hassen Khemiri – När Anna Anka plötsligt skulle vara med i Skavlan petade man inte Schyffert som kan vara rolig i vilket program som helst (det var kärnan i hans medverkan). Nej man petar säsongens i princip enda person med minoritetsbakgrund, författaren Jonas Hassen Khemiri, som får se sin Idol Jay-Z som ska medverka, på tv istället.
  • 100.000 syrianer… – Fackorganet Journalisten skriver att det finns 100.000 syrianer i Sverige, en helt orimlig siffra.
  • TT gör det igen – TT skriver ut att frun till en hustrumisshandlare är thailändska trots att det inte har något med saken att göra.
  • DN friserar texter i efterhand? En kritiserad text i papperstidningen blev lite diskret annorlunda på nätet. Och DN tog bort MoM:s kritiska twingly-länk.
  • Även DN väljer den negativa vinkeln – DN skjuter in sig på att en större andel invandrare bor i utanförskapsområden istället för att vinkla på att människorna där fått det radkilat bättre när det gäller fler jobb och färre socialbidrag.
  • Försutten chans – DN skriver om rapport om stockholmarnas boendemiljö men väljer innerstadsperspektivet när det kunde varit en positiv nyhet om förorten istället.
  • Svartskalle som svartskalle – TV4 kör reklam för sin deltagare i Körslaget, Rigo Pencheff, men har istället lagt upp en bild på hans pianist (och bror) som han inte är särskilt lik. Den låg fortfarande kvar sist vi kollade.

KM

Gellert Tamas vet vad han gör


Uppdaterat längst ner med rapport som visar att apatin var äkta.

Ur dagens SvD:

I Lasermannen granskade Gellert Tamas hur ett samhälle skapar en främlingshatande mördare. I boken De apatiska berättar han om Sverige genom de apatiska flyktingbarnen; om familjerna, beslutsfattarna och politiken bakom Sveriges utvisningar 2003-2006 av svårt sjuka barn.

Medier och mångfald har inte ännu läst De apatiska men om boken är i närheten av att vara så genomarbetad som föregångaren så kommer även den att bli obligatorisk läsning.

Lasermannen – en berättelse om Sverige, som bland annat tog hem grävande journalisters pris Guldspaden 2003 och senare blev tv-serie med David Dencik, är högaktuell läsning även idag. Gellerts mycket gedigna research och litterära stil blottlade mekanismerna som samverkade i början av 1990-talet, och tjänar som en påminnelse om hur historien håller på att upprepa sig. Sverigedemokraterna är inte samma clowner som Ny demokrati men mekanismerna i samhället som gör deras framfart möjlig är de samma.

Uppdatering den 1 okt: Dagens nyheter uppmärksammar nu också boken De apatiska, med två radikalt disparata rescensioner. Dels den här av Maciej Zaremba, dels den här av ”Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling”-Hanne Kjöller. Uppfriskande att få läsa olika infallsvinklar! Eftersom MoM inte läst boken finns det här ingen bedömning av den utöver att en del av uppgifterna som tas upp redan verifierats av Kalla fakta eller om det var Uppdrag granskning i samarbete med Tamas för några år sedan.

Uppdatering 2 den 5 okt: Nu har även SvD rescenserat Tamas bok. Den ligger närmare Zarembas än Kjöllers, även om man håller med om att Tamas kanske grottar ner sig för mycket i en del personangrepp.

Uppdatering3 den 15 okt: Upsala nya tidning, UNT, har tagit del av en studie på de svårast skadade apatiska flyktingbarnen och slår fast att de inte var drogade. Nu vill vi se hur många medier som ger nyheten det utrymme den förtjänar.

DN har en egen skrivning. Vi i Sverige gör en sedvanligt bra sammanfattning med ett antal länkar till debattörer i Aftonbladet, respekterade läkare, som får byxorna neddragna av Gellert Tamas journalistiska fotarbete. SvD, som var tidningen som från början spred ut ryktena om att föräldrarna drogar sin barn, nöjer sig med en tt-text.

Sådana här dementier får sällan tillräckligt utrymme när fokus i medierna gått vidare till nästa fråga. Kvar hänger bara uppfattningen ”var det inte något med att de var drogade”…

Uppdatering 4 (den 17 okt): Vi har nu upptäckt att SvD:s redaktionschef Martin Jönsson på sin blogg ger Gellert Tamas rätt i kritiken av SvD:s påpekanden av att flyktingbarnen var drogade.

Mona Sahlin, själv medskyldig minister, medger nu i Ekots lördagsintervju att hon känner en stor skam över att regeringen fattade flera beslut enbart grundade på spekulationer.

Tamas bemöter här en del kritik. Och även det mediegranskande programmet Medierna i P1 ger cred. Mattan börjar dras undan under kritikerna.


Uppdatering 5 (4 nov 2009): Tamas punkterar angrepp efter angrepp. Nu dessutom från en åklagare som påstår sig vara felciterad trots att hon själv spelat in intervjun!

KM