Tag Archives: Hanne Kjöller

Septembers och oktobers mest lästa på Medier och mångfald (och 7 som borde ha varit med)


Ny tradition hädanefter. Månadssammanfattningar av de mest lästa inläggen:

Oktobers fem-i-topp:

  1. Polisen i Sverige – opålitligare än den i Pakistan? 7 okt – SvD namngav inte helikopterrånarna och redaktionschefen angav att ett skäl till det var att många som först grips för grova brott senare visar sig vara oskyldiga. Pakistansvenskarna namngavs trots detta. I en kommentar till MoM skriver redaktionschef Martin Jönsson att det inte handlade om brottets art utanPakistansvenskarnas bakgrund. I vilket fall som helst blev texten oktobers mest lästa på bloggen.
  2. Skenheliga Expressen och briljanta Uppdrag granskning 14 okt – Pakistansvenskarna igen. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hänger ut Mehdi Ghezalis pappa för att han begärt pengar för en intervju, trots att Expressen med stor säkerhet betalat för en intervju vid minst ett tillfälle tidigare. Uppdrag granskning visar hur Pakistansvenskarna behandlades av medierna, vilket var mindre lyckat med tanke på att de släpptes utan åtal i slutändan.
  3. Skärpning, Newsmill – ”Svenskar och muslimer” 10 okt – Om det orimliga i Newsmills rubrik, när det finns massor med svenskar som är muslimer.
  4. Varför hajar DN inte det uppenbara? 23 okt- Om det obegripliga i att inte förstå hur många svenskar som berörs av och intresserar sig för Biljana Plavsic frigivning, och att därför ge nyheten motsvarande utrymme. Jugoslaver är Sveriges näst största etniska minoritet.
  5. Ut med bögarna och blattarna i svenne-TV 17 okt – Om att HIV-positive och homosexuelle Andreas Lundstedts Uppsalakör röstades ut från Körslaget för att sedan följas av Rodrigo Pencheffs team Rinkeby. Detta trots att dessa körer inte sjöng falskt och höll en mycket högre nivå än flera andra. Sverige är ett delat land och Uppsala- och Rinkeby-bor har annat för sig än att titta på TV på lördagskvällar.

Septembers sex-i-topp:

  1. Ändamålet helgar medlen 15 sept – Om klena argument för namnpublicering. Mest läst hittills på bloggen av alla inlägg.
  2. Hur nära ska en massaker inträffa för att vi ska bry oss?  29 sept – …eller snarare för att medierna ska ta upp det i sin nyhetsvärdering. För en dryg månad sedan massakrerades minst 157 människor medan 1250 skadades när de samlats på en stadion i Guineas huvudstad Conakry för att kräva demokrati. Kvinnor fick kläderna avslitna av soldater och gevär uppkörda i underliven. DN ansåg att det var värt en notis och Rapport gav nyheten 20 sekunder halvvägs in i 19.30-sändningen…
  3. Gellert Tamas vet vad han gör 25 sept- Om nya boken De apatiska
  4. Ingen rök utan eld 11 sept – Ännu mer Pakistansvenskar, om hur medierna snabbt vittrade blod, hur Ekots Nils Horner omotiverat redogjorde för Ghezalis etnicitet i strid med vad som sägs i de pressetiska reglerna, om hur TV4:s Rolf Porseryd slog fast att Ghezali inte hade rent mjöl i påsen och hur Nyhetskanalen kallade dem för svenska medborgare och inte rätt och slätt svenskar. Det har vi skrivit en egen reflektion kring som man hittar här.
  5. Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling 23 sept- DN:s ledarskribent Hanne Kjöller tillåts ounderbyggt påstå detta på ledarplats i Sveriges största morgontidning utan att någon reagerar.
  6. Varför underskattar alla Sverigedemokraterna? 24 sept – Om att SD gynnas om de får spela martyrer på grund av blockerade annonser och om att de vinner debatt efter debatt eftersom motståndarnas argument är av typen ”du är dum” istället för att faktiskt bemöta det de påstår. (Som ofta inte stämmer).

…samt 7 inlägg som förtjänade fler träffar:

  • Skavlan väljer Schyffert framför Hassen Khemiri – När Anna Anka plötsligt skulle vara med i Skavlan petade man inte Schyffert som kan vara rolig i vilket program som helst (det var kärnan i hans medverkan). Nej man petar säsongens i princip enda person med minoritetsbakgrund, författaren Jonas Hassen Khemiri, som får se sin Idol Jay-Z som ska medverka, på tv istället.
  • 100.000 syrianer… – Fackorganet Journalisten skriver att det finns 100.000 syrianer i Sverige, en helt orimlig siffra.
  • TT gör det igen – TT skriver ut att frun till en hustrumisshandlare är thailändska trots att det inte har något med saken att göra.
  • DN friserar texter i efterhand? En kritiserad text i papperstidningen blev lite diskret annorlunda på nätet. Och DN tog bort MoM:s kritiska twingly-länk.
  • Även DN väljer den negativa vinkeln – DN skjuter in sig på att en större andel invandrare bor i utanförskapsområden istället för att vinkla på att människorna där fått det radkilat bättre när det gäller fler jobb och färre socialbidrag.
  • Försutten chans – DN skriver om rapport om stockholmarnas boendemiljö men väljer innerstadsperspektivet när det kunde varit en positiv nyhet om förorten istället.
  • Svartskalle som svartskalle – TV4 kör reklam för sin deltagare i Körslaget, Rigo Pencheff, men har istället lagt upp en bild på hans pianist (och bror) som han inte är särskilt lik. Den låg fortfarande kvar sist vi kollade.

KM

Annonser

Det måste vara skönt att se världen i svart-vitt


SVT sände igår en omtalad dokumentär, ”Sämre än djur”, om att komma ut som homosexuell om man är född in i en hederskultur. I den berättar svenska Cherin och Muhammad om hur de behandlats och mordhotats av sina familjer sedan de kom ut som homosexuella. Cherins styvpappa är öppen med att han tycker att hon är sämre än ett djur för att han – felaktigt kan tilläggas – tror att djur inte ägnar sig åt homosexuella handlingar.

När det rapporteras om detta finns det några saker man ska ha väldigt klart för sig:

1. Inget vet fortfarande hur pass vanligt det är med hedersvåld i Sverige. Integrationsministern har ansvarat för en utredning som visade sig vara värdelös för att bortfallet hamnade någonstans i trakterna runt 50 procent.

2. Den enda studie som finns och oftast refereras till, i Stockholm, kommer fram till uppskattningen att tio procent av niondeklassarna i Stockholm inte får delta i all undervisning och när det gäller våld och hot är det några procent.

De allra flesta utsätts alltså INTE för hedersvåld!

Våld, hot och utbildningsskolk klumpas tyvärr ofta ihop med sträng uppfostran (onormativt men inte olagligt) när den refereras. Från konservatism till att mörda och misshandla sina barn är steget mycket långt, tro oss, även för arabiska föräldrar.

3. Det går inte att sticka under stol med att homosexualitet är en skam i de flesta samhällen i världen och att homosexuella i sådana länder lever ett tufft liv, alternativt ett liv i garderoben, för att balansera sin homosexualitet med samhällets förväntningar och rykte inför grannarna. Den vanligaste reaktionen från föräldrar torde vara bruten kontakt med barnen eller tyst tolerans – inte våld. Detta kan väl inte minst baseras på att morden ändå är rätt få jämfört med den gayscen som lever under jord.

Det är precis på samma sätt som det är för etniska svenskar i de fall där komma ut-processen inte slutar med öppna famnen.

Oskar Hedin har valt två muslimska och arabiska homosexuella för sin film, trots att någon mycket väl kunde ha varit syrian från Turkiet, shiamuslim från Iran, pashtun från Afghanistan, katolik från Peru, arbetskraftsinvadrare från Finlands inland eller buddhist från Sydkorea. Lesbiska Cherins styvpappa som troligtvis extremt få muslimer skulle utse till representant får säga diverse galenskaper i islams namn med sitt ”mustiga” språk.

Varför får vi inte någonstans se en familj där det gått bra? De finns! Varför inga troende muslimer som fördömer styvpappans hot? De finns också! I ett samhälle där kunskapen är stor om att det finns olika sorters araber, muslimer, svartskallar, individer, hade Oskar Hedins film fungerat som ett komplement på ett helt annat sätt. Men i Sverige där ”muslimer” tros vara en enda massa som handlar i grupp enligt samma normer blir det bara stereotypisering.

Varför inte istället en film om homofobin och komma-ut-svårigheterna bland svenska familjer generellt, där Cherin och Muhammad är två av flera? Hur är det att komma ut i Jönköping där alla känner alla inom frikyrkan? Är det någon som tror att de föräldrarna inte bryr sig om vad grannarna tycker?

Gay-rörelsens tidning QX återgav i somras komma-ut historier från Sverige. En handlade om en adopterad tjej som av sin adoptivmamma fick höra något i stil med ”först kunde vi inte få barn och sedan får vi en sån”.

Någonstans här sätter MoM punkt för det här inlägget, efter att en googling hittat den absolut bästa sammanfattningen och journalistiska hantverket när det gäller hur den här frågan borde bevakas i medierna. Var? Självklart inom den rörelse det handlar om. Det är så enkelt så att det blir löjligt. Vill du hitta eventuell kritik mot bokmässans Afrika-tema, ge en röst åt berörda afrikaner. Har du åsikter om gayrörelsen, fråga de homosexuella. Och jobba alltid med att även hitta folk som utmanar din  tes.

QX Jon Voss har pratat med Ali, ordförande för Arab initiative, som fokuserar på HBT-frågor för araber i Sverige och i MENA-området. Hans analys landar i samma som MoM:s.

Men det är ju bekvämare för skribenter som DN:s Hanne Kjöller,  SvD:s Per Gudmundsson (notera hur han markerar främlingsskap i sitt korta inlägg genom att kalla föräldrarnas födelseländer för ”hemländer” – det är där de hör hemma) samt Laika films Oskar Hedin att fortsätta leverera självklarheter och förenklande sanningar om arabers uselhet istället för att se bilden som, nästan alltid, är mer komplex än den bekväma.

Den som vill känna sig bättre och trygg genom att tänka att allt är bra i det etniskt svenska Sverige genom att spegla sig mot de där annorlunda araberna som är dumma kan börja med att läsa boken No Teers for Queers av journalisten Johan Hilton.

KM

Uppdatering: Sorgligt nog följer även bloggare det spår som skribenterna gör, att ta den homofobiske styvpappans tolkning av islam som den enda rådande. Ingen i Sverige ser väl Knutby-pastorn som talesperson för alla som kallar sig kristna?

Bloggaren Noniclocolasos är en av dem som generaliserar utifrån Hedins film och slår fast att homofobin har sin grund i en muslimskt färgad hederskultur trots att den är likadan för kristna i Mellanöstern eller hinduer i Indien.

Han konstaterar också att ungdomarna i fråga hade haft det ännu värre ”i sina hemländer”. De är uppvuxna här, Niclas!

Gellert Tamas vet vad han gör


Uppdaterat längst ner med rapport som visar att apatin var äkta.

Ur dagens SvD:

I Lasermannen granskade Gellert Tamas hur ett samhälle skapar en främlingshatande mördare. I boken De apatiska berättar han om Sverige genom de apatiska flyktingbarnen; om familjerna, beslutsfattarna och politiken bakom Sveriges utvisningar 2003-2006 av svårt sjuka barn.

Medier och mångfald har inte ännu läst De apatiska men om boken är i närheten av att vara så genomarbetad som föregångaren så kommer även den att bli obligatorisk läsning.

Lasermannen – en berättelse om Sverige, som bland annat tog hem grävande journalisters pris Guldspaden 2003 och senare blev tv-serie med David Dencik, är högaktuell läsning även idag. Gellerts mycket gedigna research och litterära stil blottlade mekanismerna som samverkade i början av 1990-talet, och tjänar som en påminnelse om hur historien håller på att upprepa sig. Sverigedemokraterna är inte samma clowner som Ny demokrati men mekanismerna i samhället som gör deras framfart möjlig är de samma.

Uppdatering den 1 okt: Dagens nyheter uppmärksammar nu också boken De apatiska, med två radikalt disparata rescensioner. Dels den här av Maciej Zaremba, dels den här av ”Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling”-Hanne Kjöller. Uppfriskande att få läsa olika infallsvinklar! Eftersom MoM inte läst boken finns det här ingen bedömning av den utöver att en del av uppgifterna som tas upp redan verifierats av Kalla fakta eller om det var Uppdrag granskning i samarbete med Tamas för några år sedan.

Uppdatering 2 den 5 okt: Nu har även SvD rescenserat Tamas bok. Den ligger närmare Zarembas än Kjöllers, även om man håller med om att Tamas kanske grottar ner sig för mycket i en del personangrepp.

Uppdatering3 den 15 okt: Upsala nya tidning, UNT, har tagit del av en studie på de svårast skadade apatiska flyktingbarnen och slår fast att de inte var drogade. Nu vill vi se hur många medier som ger nyheten det utrymme den förtjänar.

DN har en egen skrivning. Vi i Sverige gör en sedvanligt bra sammanfattning med ett antal länkar till debattörer i Aftonbladet, respekterade läkare, som får byxorna neddragna av Gellert Tamas journalistiska fotarbete. SvD, som var tidningen som från början spred ut ryktena om att föräldrarna drogar sin barn, nöjer sig med en tt-text.

Sådana här dementier får sällan tillräckligt utrymme när fokus i medierna gått vidare till nästa fråga. Kvar hänger bara uppfattningen ”var det inte något med att de var drogade”…

Uppdatering 4 (den 17 okt): Vi har nu upptäckt att SvD:s redaktionschef Martin Jönsson på sin blogg ger Gellert Tamas rätt i kritiken av SvD:s påpekanden av att flyktingbarnen var drogade.

Mona Sahlin, själv medskyldig minister, medger nu i Ekots lördagsintervju att hon känner en stor skam över att regeringen fattade flera beslut enbart grundade på spekulationer.

Tamas bemöter här en del kritik. Och även det mediegranskande programmet Medierna i P1 ger cred. Mattan börjar dras undan under kritikerna.


Uppdatering 5 (4 nov 2009): Tamas punkterar angrepp efter angrepp. Nu dessutom från en åklagare som påstår sig vara felciterad trots att hon själv spelat in intervjun!

KM

”Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling”


Det är chockerande vad man numera tycks få påstå på ledarplats i Sveriges största morgontidning utan att alls behöva backa upp med fakta och argument. Såhär skriver DN:s ledarskribent Hanne Kjöller idag i en text där det märks att redigeraren egentligen hade velat sätta rubriken ”Låt den rätte komma in”:

En anledning till att invandring är en icke-fråga i Kanada kan vara att invandrarna bidrar till landets utveckling.

Denna formulering går inte att tolka på något annat sätt än att invandrarna i Sverige enligt Hanne Kjöller inte bidrar till landets utveckling.

Självklart får man påstå vad man vill i medier – om man backar upp det med fakta. Det gör inte Kjöller, som alltså bara lutar sig på sina egna fördomar. Är hon representativ för journalistkåren? Är det så här den ser på invandrarna egentligen?

Hur är reaktionerna från andra medier då? Är det någon bemöter eller kritiserar detta extremt generaliserande och kränkande påstående genom argument? Kanske konkurrenten SvD? Nope. SvD:s ledarblogg har idag varit flitig med inlägg om Dawit Isaak, Mona Sahlin, Scoutrörelsen, polishelikoptrar, Maria Abrahamsson, Hitler och Göran Hägglund.

En googling ger nada. Med två undantag:

Centerpartiets integrationsnätverk tar ställning mot Hanne Kjöllers inlägg men utan att ge några argument. Sådana har däremot bloggen Vi i Sverige, som påpekar att en trolig förklaring till att invandringen är en icke-fråga i Kanada är att landet (frånsett en handfull marginaliserade indianer) består av invandrare och ättlingar till dessa!

På Vi i Sverige hittar man också ett och annat motargument bland kommentarerna, som Hanne Kjöller kunde ha använt för att backa upp sitt påstående. Det mest ironiska med hennes inlägg är att hon påstår sig argumentera för ökad invandring, för att späda ut de hopplösa flyktingarna som inte bidrar till Sveriges utveckling.

Lars Persson som frontar Vi i Sveriges redaktion skriver också ett mycket tänkvärt debattinlägg på Aftonbladets ledarsida om det faktum att de flesta invandrare inte bor i Herrgården utan är vanliga människor som går till jobbet varje morgon, vilket man knappast tror om man ser till svensk medierapportering…

KM