Tag Archives: Helsingborgs dagblad

Novembers mest lästa


Här är de, novembers topplistor över inlägg och länkar.

Först de tio mest lästa inläggen:

  1. Rapporteringen om schweiziska minoriteter – 29 nov (Mest läst sen bloggens början). Egentligen ingen större analys utan vi länkar mest till artiklar som bevakar ämnet. Men av en beskärd andel främlingsfientliga kommentarer att döma, liksom det faktum att en förhållandevis liten andel besökare klickade sig vidare på bloggen, så misstänker vi att relativt få hamnade här på grund av ett intresse för mediegranskning.
  2. Utmärkt rapporterat av SvD – 8 nov (Tredje mest läst sen bloggens början) Populariteten för det här inlägget tycks tyvärr ha en liknande förklaring som för inlägget ovan. Vi berömde SvD för sitt sätt att rapportera om överrepresentationen av autism bland svensk-somaliska barn i Rinkeby, utan spekulationer.
  3. Helt rätt nyhetsvärderat av DN – 30 nov (Femte mest läst sen bloggens början) DN.se förstod, till skillnad från SvD, Sydsvenskan, Västerbottens-kuriren och Norrländska socialdemokraten, att det finns en halv miljon svenskar som direkt eller indirekt berörts av finska vinterkriget. Det märkte vi av på sajten, där många klickade sig in och vidare
  4. Bra flyktingbarnsjournalistik – 17 nov (Sjätte mest läst sen bloggens början)          Tips på ungefär det rubriken vittnar om.
  5. ”Stora i-landsproblempriset” eller: ”Hur man kvoterar ut 5 mångfaldsgräv” – 4 nov (Topp-tio, ever)   Vår kritik mot urvalet av nomineringar till Stora journalistpriset, med flera uppenbara som valdes bort till förmån för ett icke-avslöjande.
  6. Var är iranierna? – 25 nov Om Stockholms stad, och frågan om varför de ska granska vissa invandrarföreningar men inte andra. Reportern bad själv om tips i en kommentar till ett uppföljande inlägg.
  7. Är afghaner lika mycket värda som svenskar? – 11 nov   Frågan är om den afghanske tolken som dödades när Sveriges trupper angreps bar skyddsutrustning. Vi har tyvärr inte sett en uppföljning på detta.
  8. ”Vi på TT är inga invandrare” – 5 nov        Om en riktigt galen TT-rubrik. Detta fick också följder, som vi berättade i ett senare inlägg.
  9. Är ni rasister eller rädda om värdet på era villor? – 11 nov       Om frågor vi tyckte saknades i bevakningen kring Vellinge. Och beröm till Sydsvenskan för deras opinionsundersökning.
  10. Thailändare hatar judar, eller hur det nu var – 25 nov    TT går åter i rubrikfällan bara ett par dagar efter punkt 8 på denna lista.

…sedan sex inlägg som förtjänade fler läsare än de fick:

…och till sist de mest klickade länkarna 2 nov-2 dec:

  1. SvD. ”Minaretfrågan delar schweizare
  2. DN. ”Finlands sak var inte vår
  3. DN. ”Tuffa fredsvillkor
  4. DN. ”Vinterkriget triumf för finsk mottitaktik
  5. SVT Play. Existens program om minaretfrågan
  6. DN. Hätsk debatt om minareter i Schweiz. Artikeln uppdaterades efter valresultatet.
  7. Journalisten. ”Ali Fegan: Jag vittnar gärna om anklagelserna om Williamson
  8. Google. Beviset på hur många medier som utan reflektion behöll TT:s rubrik ”Invandrare ska lära sig våra värden
  9. Helsingborgs dagblad. ”I fem dagar låg jag inklämd under lastbilen”. HD:s intervju med flyktingbarn vittnade om tydlig nyfikenhet om vilka barnen egentligen är.
  10. SvD. ”Lista: Invandrarföreningar vars värdegrund ska undersökas

Sammanfattningen av septembers och oktobers mest lästa hittar man här.

/KM

Annonser

Bra flyktingbarnsjournalistik


(3 uppdateringar sist med dels mer om Sydsvenskans undersökning som visar att bara 18 procent av kommuninvånarna är emot Vellinges flyktingboende och dels ytterligare ett intressant inslag)

I kölvattnet av den nu riksbekanta konflikten om Vellinge kommuns motstånd mot flyktingbarnsmottagande görs det en hel del bra journalistisk som är avsedd att nyansera och öka förståelsen:

1) Vad blir det av flyktingbarnen? Sydnytts reaktion visar att de inte är historielösa och påminner om att Sverige tagit emot ensamkommande flyktingbarn sedan åtminstone andra världskriget. Se den mycket starka intervjun med Birgitta Berg som kom hit som finskt krigsbarn! Människor glömmer så snabbt att Sverige (enligt Wikipedia) tog emot runt 70.000 barn bara under andra världskrigets sista år, och att 15.000 av dem stannade här. Svenskarna öppnade famnen.

Det är långt fler än de 2400 som anlänt i år, eller de 389 som anlände 2005. Den enda stora skillnaden mot idag är att krigshärden som barnen kom från låg geografiskt närmare. Birgitta Berg (som troligen hette något annat innan hennes adoptivfamilj ändrade hennes finska namn) berättar samtidigt hur dåligt hon mått av den assimilering hon tvingades till, en fråga som för övrigt Sverigedemokraterna driver.

2) Vilka tar emot flyktingbarnen? SvD hade i förra veckan ett reportage om ett familjehem där Danderyds kommun placerat två av ”sina” barn, ett syskonpar från Etiopien.

Danderyd tillhörde motståndarna fram till för några år sedan men går nu istället i täten genom att vara unika om att ge varje barn en familj istället för att de ska behöva bo på förläggning. Danderyd hänvisade tidigare till platsbrist. Det kanske är som en bekräftelse på detta som Danderyd placerar sina barn i andra kommuner trots att kommuntjänstemannen sjunger barnens lov som ambitiösa och duktiga framtida kommuninvånare. Orsaken framgår inte i artikeln, utöver förklaringen att Danderydsborna inte har tid med läxläsning.Två frågor som borde ha ingått:

  • Hur vet ni det, har ni pejlat intresset för att vara familjehem bland Danderydsborna och fått det svaret?
  • Vad fick er att ändra er.

Man hade också velat höra något om vad barnen tycker, istället för att höra hur kul de tycker det är med sina fritidsintressen. Trots detta är det ett bra reportage av Christina Wahldén, som fördjupar insikten.

3) Vad är det för barn som kommer hit? Helsingborgs dagblad har träffat några av barnen och låtit dem berätta själva om sina plågsamma upplevelser och drömmarna om en utbildning.

4) Sydsvenskan har hittat flera egna vinklar på frågan och varit nyhetsledande flera gånger, som idag. Ett belysande grepp var att låta det stridbara kommunalrådet chatta med läsarna med resultat av denna typ:

Per A.: Vi i Vellinge har röstat på dig av bl.a. anledningen att vi vill bo tryggt med våra barn. Vi har flyttat från Malmö till Vellinge av den anledningen. Jag hoppas du inser detta och stoppar dessa nya s.k. barn, som i de flesta fall är unga män?
Lars-Ingvar Ljungman: Mitt ställningstagande tycker jag är mycket tydligt!

och

Peter: Varför håller inte Vellinge en kommunal folkomröstning om mottagandet av flyktingar så att folket en gång för alla får säga sitt? Det vore väl det mest demokratiska? Varför vara rädda för vad folkmajoriteten tycker?
Lars-Ingvar Ljungman: Vi är inte rädda för vad invånarna tycker. Om ca 10 månader är det val och då kan alla som tycker att denna fråga är felaktigt hanterad rösta på ett annat parti. Det finns flera att välja på, både till höger och vänster om mitten.

Den sistnämnda frågan har Sydsvenskan tagit fasta på och låtit beställa en opinionsundersökning bland Vellingeborna – som visar att bara 18 procent av kommuninvånarna vill stoppa boendet. Problemet är att bara 500 personer är tillfrågade, vilket gör att undersökningen som gjorts av GFK Sverige inte är statistiskt säkerställd. Varför? Är Vellinge för litet för ett komplett underlag, eller?

Å andra sidan är 18 procent så extremt lågt att det ändå visar på en tendens. Till och med det dubbla hade varit det, om man tillfrågat 500 personer till och alla varit mot. Vi efterlyste redan i vårt första inlägg om denna fråga en nyansering om att inte alla Vellingebor är emot.

Sydsvenskan gör utmärkt journalistisk granskning när de inte bara köper kommunalrådets ord om att han talar för sina väljare, utan försöker ta reda på om det verkligen är så. Eller som Vellingebon Anders Bergman som är positivt inställd uttrycker det i Sydsvenskans intervju:

– Jag har ett stort frågetecken för om kommunledningen har koll på vad invånarna tycker. Kommunledningen gör antaganden baserade på egna värderingar, säger han.

Han säger att sedan han flyttade till Velllinge 1996 har han inte mött någon personligen som inte vill att kommunen ska ta emot flyktingar. Att kommunledningen driver linjen tror han beror på att de kritiska är de mest högljudda.

Vi har redan tidigare nämnt DN:s intervju med kristdemokraten som trakasserades när han ville utreda kommunbornas inställning btill flyktingbarn. Har en liten klick människor med främlingsfientliga åsikter fått härja fritt?

Idag citerar tidningen Sydsvenskans nyhet med skånemoderater som är tvärsäkra på att kommunalrådet kommer att ändra sin inställning till flyktingmottagning och även få med sig övriga moderatstyrda skånekommuner inom en månad. Här hade det varit relevant att fråga ”Vad grundar du din tvärsäkerhet på?”. (SvD:s rewrite finns här).

KM

Uppdatering: Som vi skrev ovan är det lysande av Sydsvenskan att beställa en opinionsundersökning av Vellingeborna samtidigt som det dras ner av att bara 500 personer svarade. (Dock tillfrågades över 1000, detta framgick inte av TT:s rewrite). Detta använder dock inte politikerna som argument när de försöker slingra sig ur mycket bra, kritiska frågor från SvD:s Henrik Ståhl.

Sydsvenskan har föredömligt nog skrivit en artikel om hur undersökningen gjordes. Den borde dock ha publicerats samtidigt med nyheten. Dessutom anges tidsbrist som skäl till varför inte fler intervjuer gjordes. Då borde den nyhetshungrige nyhetschefen som fattade beslutet ha gett sig till tåls och förlängt undersökningen, trots oro för att en konkurrent skulle kunna kläcka samma idé.

SvD.se toppar med Vellinge. På DN.se får man leta väldigt långt ner på sidan…

Uppdatering 2: Vellingemoderaternas kommunalråd börjar nu backa. Bra jobbat av Sydsvenskan att följa upp sin opinionsundersökning.

Uppdatering 3 (20 nov): Bloggaren Martin Moberg har hittat ett annat exempel på fördjupning från Sorsele, som tar emot flest flyktingbarn i landet i förhållande till sin storlek. Det är oklart vilka som gjort inslaget men det känns lite förenklat. Reportern säger att Sorseleborna tycker det hela är bra, vilket är mycket möjligt, men vilka är beläggen? Någon kritisk fråga hade varit på sin plats, eller en fråga om hur många av barnen som kommer i arbete.

Vilket folks hus? (Heja HD, tunnt TT)


Helsingborgs dagblad har ett riktigt scoop i tidningen idag:

Det visar sig att Folkets hus i Landskrona bara tillåter ett ”invandrarbröllop” i månaden (liksom andra ”invandrar”evenemang, kryper det senare fram). Dessa ska dessutom betala högre hyra än andra. Helsingborgs dagblads reporter Magnus Arvidsson ska ha en guldstjärna för sin fråga, som kunde användas som ett skolexempel på god journalistik. Han ställer den till Folkets hus föreståndare Lars Svensson, även ledamot i kommunstyrelsen för Socialdemokraterna:

Vad menas med ”invandrarbröllop”?

— Det är ju de som bor i stan. Det är rätt mycket kurder och palestinier som gifter sig. Det är något med orientaliskt ursprung, man kan ha 400–500 gäster.

Europeiska invandrargrupper ingår inte i begreppet.

Magnus Arvidsson har som den kompetenta journalist han är självklart även hittat ett case. Egenföretagaren Habib Ramadani ville för ett och ett halvt år sedan ville hyra lokalen för sin sons bröllop. Bakläxa till redigeraren här, som satt förnamnet Habib ensamt i rubriken, trots att regeln inom journalistiken är för- och efternamn eller enbart efternamn. Nåväl. Ramadani är från ett europeiskt land, inte ”Orienten”, var nu den må ligga. Han fick nej ändå:

Bokningen hänvisades till föreståndaren Lars Svensson, eftersom det var ett ”invandrarbröllop”.

— Skulle han sagt ”nej, det är bokat” hade det inte varit mer med det. Men han undrade vilket land jag kommer ifrån.

Kosovo, var svaret.

— Han sa: ”Inte till er, ni slänger tårtan på mattan istället för i munnen”.

Habib Ramadani letade förgäves efter utvägar. Han erbjöd sig att anlita en städfirma, så att det säkert skulle vara rent. Svaret var att det inte hinns med innan nästa bokning.

— Då erbjöd jag mig att betala för två dagar. Men han sa att det är Folkets hus, och då måste folk ha tillträde.

Ramadani och Svensson kom aldrig så långt att de diskuterade priset.

— Jag sa att jag var beredd att lämna en stor summa pengar som deposition. Även när jag berättade att det blir en alkoholfri fest blev det nej.

— Är inte jag folk? Då jag betalar skatt är jag en del av samhället. Men när vi ska hyra lokal för bröllop är vi plötsligt bara invandrare.

— Om nu någon ställt till med något på Folkets hus, är det väl honom man ska kräva på ersättning? Det gäller väl vem som helst?

HD gör allting rätt. De följer upp med en intevju med myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, som konstaterar att Folkets hus är inne på hal is. De har kollat upp dessa icke existerande grannklagomål till miljönämnden som ska ligga bakom policyn. Och bjuder på stor komik när ägaren förnekar att föreståndaren ägnar sig åt diskriminering, trots att denne själv öppet berättat det för HD i en intervju.

Ska man önska något mer hade det förstås varit att Arvidsson frågat föreståndarenvarför han inte helt enkelt sätter upp regler som gäller för alla, ”invandrarbröllop” eller ej; typ: Alla ska faktureras och ha betalat i förväg för att få tillträde till lokalen. Deposition gäller, som betalas tillbaka om städat, annars bekostar städfirma. Vid varje hundratal gäster måste man betala för en extra inhyrd väktare, etc. Så funkar det ju på så många andra festlokaler i Sverige.

Det var slarvigt att skriva att inga svenskar vill hålla bröllop i huset, för det är gissningsvis etniska svenskar man menar och då ska det stå.

Det hade också varit värt att slå en signal till Folkets hus och parker och höra om fler av deras medlemmar har rasistiska policies, och hur de ser på sådant agerande bland sina medlemmar. Smat kanske hur de definierar det ”folk” som husen är till för.

Folkets hus växte fram samtidigt med arbetarrörelsen. Idag utgörs en väsentlig del av arbetarklassen av människor ur olika etniska minoriteter. Men såväl arbetarrörelsen som obskyra rörelser som AFA tycks förhålla sig till detta på lite märkliga sätt, istället för att behandla etniska minoriteter som människor vilka som helst. Då är artiklar som Magnus Arvidssons oerhört viktiga.

För att inte tala om hur viktiga de är för dem som vill hitta en billig lokal till sitt bröllop. Och hur väl de illustrerar att bra ”mångfaldsjournalistik” inte har med reporterns etnicitet att göra (för att vi helt utan belägg och bara på grundval av namn, vilket en reporter aldrig skulle komma undan med, gissar att Arvidsson är etniskt svensk)…

Bra jobbat! Ur journalistiskt hänseende börjar den här veckan upplyftande!

TT ska däremot ha en fet känga för att man inte gör som HD och sätter citationstecken runt ordet ”invandrarbröllop” med rubriken ”Folkets hus nobbade invandrarbröllop”. HD har ifrågasatt ordet på goda grunder (för Folkets hus är inte alla invandrare invandrare, bara ”orientaler” oavsett var de är födda, tycks det som). TT bara sväljer definitionen utan reflektion.

Vem vet om den svensk-kosovanska brudgummen och hans brud ens vandrat hit? De kan mycket väl vara födda här = inte invandrare. Så sent som förra veckan fick TT göra en pudel (vi skrev så klart om det, först i inlägget ”Vi på TT är inga invandrare” och sedan i ”Vad var det vi sade…”).

Vi uttryckte viss skepsis när redaktionschef Mats Johansson försvarade sig med att TT sällan gör bort sig i sådana sammanhang och fick tyvärr rätt. Precis som förra veckan fortplantar sig TT:s skeva rubriksättning till otaliga mediesajter som inte tänker själva. Dessutom vinklar man på caset och inte den strukturella diskrimineringen.

Uppdatering: The Local rewritade och översatt till engelska. Där är ”immigrant wedding” som sig bör satt inom citationstecken. The Local (som direktöversatt nästan hela HD:s text med förhoppningsvis tidningens goda minne) avslutar med att i likhet med MoM citera syftet med Folkets hus och parker från hemsidan.

KM

PS. Hör förresten inte Helsingborg till dem som nobbar ensamkommande flyktingbarn?

PS2: Är det inte mer tunnsått med artiklar om etnisk strukturell diskriminering nu jämfört med, säg, sekelskiftet?

SvD Sydsvenskan Aftonbladet VLT VK BLT Bohuslänningen Metro Norrbottens-kuriren UNT Folkbladet GP Västerviks-tidningen Sydöstran Piteå-tidningen Dagen NT Nyhetskanalen Corren