Tag Archives: kultur

SvD:s gratisreklam för Bokmässan


Om jag hade mer tid skulle jag i detalj gå in på DN:s och SvD:s texter om Bok- och biblioteksmässan i Göteborg som inleds idag. Det har jag tyvärr inte, så detta får bli kort.

När årets tema, Afrika, presenterades vid förra årets bokmässa skrev DN en okritisk hyllningsartikel medan SvD:s lysande reporter Tobias Brandel såg till att åtminstone leta upp en afrikansk författare och fråga denne som hans (kritiska) åsikt. Vi avhandlade problematiken i det här blogginlägget som är komplett med ett antal uppdateringar och länkar.

Till vår sorg ser vi nu att detta är nästan helt bortglömt och att kultursidorna återgått till sin vanliga okritiska återgivning av den info/pr som kulturaktörer förser dem med. På sistone har Tobias Brandels byline istället synts under politikartiklar. Kanske bidrar det.

Oavsett vilket så måste bokmässan jubla idag åt ett okritiskt uppslag i SvD kultur som bara gör en massa reklam för evenemanget. Helt gratis. (Texten finns inte på nätet i skrivande stund men vi länkar om det dyker upp). DN kultur är inte mycket bättre, men där avhandlas åtminstone kritiken, och under vinjetten ”kulturdebatt”, inte som skenbart neutral journalistik…

/KM

Annonser

Det viktigaste svaret saknas fortfarande!


Vi skrev igår om SvD:s nyhet om att Stockholms stad vill ha hjälp med att åsiktsregistrera 19 invandrarorganisationer av ett 80-tal som sökt kulturbidrag (”Var är iranierna?”).

Till vår glädje ser vi att SvD i dagens tidning inte bara skriver om föreningarna utifrån, utan även bemödat sig om att prata med några av dem. Nyheten är att även de organisationer som Kulturnämnden försökt anlita som expertis, med undantag för Forum Syd, ger kalla handen till förfrågan.

Flera påpekar att de knappast har så mycket att tillföra i frågan och Utrikespolitiska institutet hänvisar till och med till Säpo som troligen har bättre koll på om en organisation har ”olämpliga kontakter” med utomstående makt.

Svaret på den viktigaste frågan saknas fortfarande: på vilka grunder har Kulturnämnden – som mellan raderna själva signalerar att de saknar adekvat kompetens – valt ut just dessa föreningar av de 80? Hur kontrolleras exempelvis homofoba attityder bland bidragsmottagande  idrottsföreningar som inte faller in under invandrarorganisationsbegreppet?

Ett talande citat ur artikeln:

–Men det är viktigt att det inte bara blir invandrarföreningar som kontrolleras, utan att också svenska föreningar. Det finns många konstiga åsikter i föreningslivet och man ska inte ge bidrag till fel organisationer, säger Andreas Dolk, tf generalsekreterare vid Forum Syd som är en samarbetsorganisation för biståndsorgan.

Reportern skriver, igen:

Det ska understrykas att förvaltningens urval inte har gjorts på grund av några misstankar, utan enligt principen om likabehandling, där kontrollerna denna gång görs geografiskt.

Det är inte ett svar på frågan enligt vilka kriterier dessa 19 föreningar valts ut till granskning. Svaret på frågan fås genom att reportern även redovisar en lista på det 60-tal föreningar som inte granskas. Vilka ”geografier” väljer Kulturnämnden ut och varför utgår man från att övriga inte är regimvänliga när MoM råkar veta att minst en invandrarförening (och sannolikt fler) har sitt säte på en ambassad. Hur gör man bedömningen att grekiska föreningar inte behöver få sin inställning till jämställdhet granskad men däremot turkiska?

Det är frågor som reportern borde ha ställt till Kulturnämnden. Kan de inte svara illustrerar det att de saknar kompetens för att hantera denna typ av frågor/fått ett omöjligt uppdrag och då ska frågan tillbaka till ansvarig politiker Madeleine Sjöstedt, som ska förklara hur det är tänkt att det hela ska gå till i praktiken.

KM

Textreklam för Dramaten på DN:s och SvD:s kultursidor


Dramaten har presenterat vårrepertoaren och istället för att köpa en annonssida i morgontidningarna och betala dyrt för det kallar teatern bara till presskonferens och får trumpeta ut sitt budskap gratis utan några kritiska motfrågor. Hur berör då det här MoM som ska granska bevakningen av etnisk mångfald – jo genom att mångfaldsperspektivet är helt frånvarande hos exempelvis SvD och DN.

Istället för att bara rada upp hur fantastisk Dramaten är kunde reportrarna ha gjort sin journalistiska plikt och ställt någon kritisk fråga. Här är några förslag:

– För några år sedan översatte ni den klassiska arabiska pjäsen Sultanens hemlighet till  svenska och satte upp den med Josef Fares och Melinda Kinnaman i huvudrollerna. Den gick för utsålda hus så det finns bevisligen ett intresse, till skillnad från med de obskyra tyska pjäser som Staffan Valdemar Holm uppförde på Stora scenen.

Varför gör ni inte om detta och varför är hela vårrepertoaren västorienterad?

Anser ni att vårrepertoaren är i linje med ert uppdrag som nationalscen och att det finns en spridning som motsvarar de skattebetalare som står för era löner?

– Marie-Louise Ekman: Du pratar om vikten av jämlikhet men verkar mest tolka in kvinnors rättigheter i det. Hur ser du på Dramatens bristande etniska mångfald jämfört med exempelvis Stockholms stadsteaters?

– Du pratar om att Dramaten ska vara ett minisamhälle-tycker du att det är så och om inte, vad ska du göra åt det när Stockholms stadsteater anställer studenterna med utländsk bakgrund så fort de gått ut Teaterhögskolan?

(Okej frågorna blev långa här men det är för att ni ska hajja bakgrunden)

KM

Läsvärt om marginaliserade svenskirakiska konstnärer


Även om MoM generellt driver linjen att bakgrunden inte ska stå i förgrunden betyder det inte att man ska ignorera ämnen som berör en viss etnisk minoritet. Följande artiklar i SvD erbjuder otroligt stark läsning om hur konstnärer som kommit hit från Irak fortsatt jobba trots att ingen brytt sig om deras konst.

Enligt SvD finns det 144464 personer i Sverige som är födda i Irak eller har irakiska rötter. Det är en bit kvar till sverigefinnarnas ca 450.000 men är likväl en ansenlig mängd värd att bevaka, inte minst för att de ingår i läsekretsen. Irak har länge varit ett högintellektuellt land i Mellanöstern. Högskoleutbildningarna, till exempel den för läkare, har hållit internationell klass och Sverige får just nu in väsentliga mängder med läkare som har värdefull erfarenhet av akutsjukvård från Bagdad.

Därför blir det extra beklämmande att läsa om Foad Al-Tai som har universitetsexamen i både konstvetenskap och filmvetenskap och trots detta, och hans uppenbara hantverksskicklighet, tre gånger nekats medlemskap Konstnärernas Riksorganisation KRO. Han har nu gett upp ansökningarna.

Citatet från KRO:s ordförande är intressant:

–Det är inte riktigt så att det idag i Sverige finns utrymme på bildkonstens stora arenor för en konstnär som arbetar väldigt troget till exempel till en österländsk tradition. Men den tiden kanske kommer nu, vi lever ju i ett mer och mer mångkulturellt samhälle.

Vad menar hon?! Att det är därför irakiska konstnärer inte släpps in i KRO? Att det inte finns någon plats för konstnärer som jobbar i en annan tradition än den svenska? Att konsten inte ska vara fri? Att det bara en typ av konst som är godkänd enligt Karin Willén – den hon själv kan?

Det hade varit upplysande med en följdfråga från reportern. Och är det någon inom kultursfären som tycks reagera på detta? Självklart inte.

KM