Tag Archives: Kulturnyheterna

Kolonialismen lever på bokmässan


Den som idag läser både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet kan se ett skolexempel på typisk refererande kulturjournalistik kontra ambitiös rapporterande sådan.

DN:s Hanna Johansson nöjer sig med att spela Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i händerna och berätta vilken succé  bokmässan varit (trots att besökarna var färre) och vilket tema de valt nästa år – Afrika. Inte ens uppgiften att bara författare som skriver på engelska, franska och portugisiska – dvs oftast inte sina modersmål – får komma nästa år har fått reportern att ställa någon kritisk följdfråga. Det trots att två av kontinentens stora språk, arabiska och swahili, därmed utelämnas, liksom hundratals modersmål/stamspråk.

Har bokmässan annars för vana att bara bjuda in författare som skriver på främmande språk? Hur ser man på att nästan samtliga författare diskvalificeras från det afrikanska land, Egypten, som har en av de längsta litterära traditionerna på kontinenten?

SvD:s reporter Tobias Brandel faller tack och lov inte i samma fälla som DN. Han har gjort det utmärkta greppet att leta upp en av de få afrikanska författare som bjudits in detta år – när det inte är afrikatema – för att höra vad han tycker. Denne får påpeka orimligheten i att dra författarna på världens största kontinent över en kam när exempelvis ”det muslimska Afrika”, ”Nordafrika” eller en annan typ av avgränsning hade varit mer logisk och respektfull.

För några år sedan ryckte det i mungiporna på flera när det årets tema, lilleputtlandet Estland följdes av nästa års tema: Lettland.

Länder med drygt en miljon invånare kan alltså vara tema det ena året för att några år senare följas av en kontinent med en miljard människor och 15 procent av jordens befolkning. Varför är Tobias Brandel den enda reportern som ställer kritiska frågor om detta och plockar upp det missnöje som finns?

Får vi kanske höra något om det på SVT:s Kulturnyheterna ikväll eller blir det Polanski för hela slanten?

Snart är det dags för Nobelpriset. Sedan många år är de enda förhandsfavoriterna från Afrika, Assia Djebar och Chinua Achebe, författare som skriver på franska och engelska. Varför grillas Akademien inte om detta?

Varför är så mycket av kulturjournalistiken så okritisk och hovsam? Är det inkompetens, brist på allmänbildning eller bara det att det finns för många personliga kontakter mellan kulturredationerna och ”branschen”?

Uppdatering: Nope. Inget om Afrikatemat eller prioriteringen av kolonialspråk, på Kulturnyheterna…

Uppdatering2: Senegals ambassadör Henri Antoine Turpin citeras på bokmässans egen hemsida där han säger att ”Spanien är ett land, Afrika 53 länder. Det finns nästan tusen språk i Afrika, så den kulturella mångfalden är enorm. På Bokmässan kommer många aspekter av den afrikanska litteraturen att presenteras”.

Ingen verkar ha upplyst honom om att det bara är de tre kolonialspråken av dessa som äger tillträde till nästa års mässa. Bokmässan har dessutom inte ens bemödat sig om att stava hans namn rätt på hemsidan.

Årets tema var f.ö. Spanien, inte spanska. Trots det fick man in ett gäng författare från de forna spanska kolonierna i temat. Kanske tyckte de att det var helt okej, men det hade varit intressant att läsa vad de tyckte om det.

Uppdatering 3: Claes Arvidsson skriver om kritiken på SvD:s ledarblogg. Ska man försöka tolka budskapet tycks det vara att man får vara glad åt det lilla.

Uppdatering 4: DN har tagit bort twingly-länken till detta blogginlägg som länge låg uppe. Kanske kände sig reportern påhoppad. Om det är så bör man understryka att alla kan ha en dålig dag och begränsade möjligheter av tidsbrist. Men journalistiken blir inte bättre´eller ursäktas av det.

Uppdatering 5: DN:s Stefan Jonsson konstaterar, två dagar efter MoM, att det var konstigt att ha en massa latinamerikanska författare på bokmässan under tema: Spanien, och jämför, i likhet med MoM, med Litauen och Lettland. Det kan man läsa här. Han argumenterar dock för att det finns en gemensam erfarenhet av kolonialismen som förenar det afrikanska författarskapet och gör att man kan prata om en enhetlighet.

KM

Annonser