Tag Archives: omskärelse

”Dom här kulturerna”


Den som vill läsa vad som tidigare skrivits om omskärelse kan göra det här för jag tänker inte upprepa mig på den fronten.

Audrey Erath som tidigare fått beröm i denna blogg får idag ris för det här inslaget i Studio Ett. Ett skolexempel på hur man gör journalistik ur ett främmandegörande utifrånperspektiv och som vanligt låter läkarna tala över huvudet på alla de som är berörda istället för att låta dessa själva förklara hur de tänker. Visst handlar det om en konflikt inom läkarkåren men det är inte där inslaget landar.

Var är de som berörs? Varför får inte föräldrar som funderar kring att omskära eller inte omskära komma till tals? Varför frågar man inte dem som är omskurna, eller ännu hellre deras partners, om de måste ha ”hårdare sex”, och om de tycker det är ett problem?

Inslaget demonstrerar hur både för och emot-sidans läkare är de som ges tolkningsföreträdet att förklara hur omskurna och annars berörda känner och inte känner, istället för att dessa ska få göra det själva.

Priset tar ändå den sista ljudillen, där läkaren tillåts prata om ”dom-dom-dom”.  Han tillåts utan kritiska motfrågor lägga ut texten om hur det hela är ett världsproblem och hur han hoppas att moderna, västerländskt influerade människor ska upphöra med omskärelsen, inse att ”det går att låta bli även om man är från en sån kultur”.

Vilka ”västerländska influenser” är det han syftar på då, borde reportern ha frågat. I USA, västvärldens mest inflytelserika land, är mer än hälften av alla män omskurna. Har de också hårdare sex? Har amerikanska kvinnor alltså ett sämre sexliv för att deras partners, som läkaren Jeanette Liljestrand Sigvardsson oemotsagd får hävda i inslaget, måste ha ”hårdare sex”. (Det har åtminstone inte de partners som Medier och mångfald talat med, som kan jämföra).

Eller blev det plötsligt obehagligt när ”dom” är amerikaner (högstatus) och inte ”judar och muslimer” (lågstatus).

KM

Annonser

Balanserad debatt


Det är otroligt hur många inom bloggosfären som ägnar sig åt oförställt hat, kränkande tillmälen och personangrepp i omskärelsefrågan istället för att ägna sig åt argumentation. Tongångarna går ungefär som hos de mest fanatiska abortmotståndarna.

Här är tre röster med inriktning åsiktsjournalistik som pratar istället för att skrika och på ett respektfullt sätt argumenterar för sina åsikter:

Oberoende moderata Sanna Rayman på SvD, liberala Expressens ledarsida och vänsterinriktade Ali Esbati.
Apropå den sistnämnde: en länk till ett gammalt blogginlägg från 2007 som fortfarande är skrämmande aktuellt. Detta är inget ställningstagande i någon riktning angående de politiska påhoppen på alliansen i inlägget, däremot är flera av yttrandefrihetshoten som tas upp fortfarande skrämmande aktuella trots att det är tyst om dem.
Uppdatering: Nu har SvD:s ledarblogg börjat argumentera inbördes. Spännande, mer sånt! Det visar att folk kan tänka och inte bara enögt kör på. Läs Paulina Neudings svar på Sanna Raymans inlägg (länkat ovan). Neuding länkar dessutom till Ali Esbati!

KM

Den med högst status får mest inflytande


Det finns kategorier med människor vars åsikter generellt sett väger tyngre i Sverige. Där ingår bland annat:

  • Etniska svenskar
  • Medelåders män
  • Akademiker
  • Agnostiker (att vara uttalad ateist kan ses som provokativt, man ska ändå tycka att det är mysigt med kyrkbröllop och Den blomstertid nu kommer)
  • ”Islamkritiker” (De som läser Koranen som fan läser Bibeln)

Lägre status har bland annat:

  • ”Invandrare” (Alltså¨svartmuskiga”, oavsett om de är födda här eller inte)
  • Lågutbildade
  • Lågavlönade
  • Aktivt troende/religiösa, särskilt frikyrkliga och muslimer
  • Bosatta i miljonprogramområden

Om man tillämpar detta på hur omskärelse av pojkar bevakas i svenska medier förstår man bättre varför bevakningen av frågan blir så skev, för hur mycket Södermalmsbosatta medelklassjournalister än intalar sig att de värnar den svagas intressen är det de starkas åsikter som mest övervikt i frågan trots att fakta-argumenten faktiskt väger jämnt.

Skolexemplet på hur omskärelsebevakningen INTE ska se ut är den mycket tendentiösa serien i tre delar som SvD hade av frilansjournalisten Gudrun Renberg den 6 maj, 7 maj och 8 maj. Artikelserien illustrerades med bilder på omskärelse som sker utan bedövning, vilket det inte är tal om här och hade ett par svaga förargument och en radda motargument, inte i enlighet med verkligheten.

Trots tre uppslag fick inte en enda förälder eller forskare som var positiv till omskärelse komma till tals i SvD:s serie och de många antireligiösa och rasistiska kommentarerna och blogglänkarna till serien visar i vilka läger den var mest populär. Seriens grepp var istället att ställa religiösa ledare mot ateister och läkare. (En klassisk dikotomi i betydelsen natur/kultur och det mest effektiva sättet att vända diskursen till sin fördel, att säga att de enda förespråkarna som finns är religiösa fundamentalister).

En svensk-kurdisk man som (i likhet med många andra från Mellanöstern) har traumatiska erfarenheter av omskärelse från sitt födelseland fick gå loss på sedvänjan. Som av en ren händelse (det redovisas inte i artikeln) visar han sig också vara aktiv i Humanisterna genom en debattartikel i ämnet några dagar senare i samma tidning.

Sett i det ljuset är DN:s artikel idag om att många landsting vägrar att utföra omskärelse trots SKL:s rekommendationer intressant. Inte så mycket när det gäller vinkeln som åter lutar sig tungt på barnkirurgernas intresseorganisation. Inte heller har DN lagt upp listan på vilka landsting som kommer att börja utföra ingreppet på nätet trots att det intresserar bosatta i de landstingen som vill genomföra ingreppet.

Det ovanliga är istället att en person som prickar in minst två av statuspunkterna ovan (medelålders man, akademiker),  från ett inifrånperspektiv får uttala sig för omskärelse. Till självkostnadspris. Genialt. Mannen är kopt men tro det eller ej också kirurg. Bra jobbat av reportern Robert Holender. En bra, balanserad uppföljning även av Ekots Petter Allvin i det korta formatet.

Manlig omskärelse är ingen lätt fråga men det minsta som kan begäras av journalister är att de ska bevaka frågan neutralt och då finns det några saker som är viktiga att komma ihåg:

1) Bara för att förespråkarna inte skriker lika högt betyder det inte att de är färre. WHO är bara en av dem. Tusentals desperata föräldrar som möts med nedlåtenhet i sjukvården och vänder sig till köksbordskirurger är en annan.

2) Landsting erbjuder och subventionerar många andra ingrepp och preparat på ickemedicinska grunder. Vilka det är torde inte helt sällan hänga ihop med hur bra ”kunderna” är på att ”kräva sin rätt”. Preventivmedel, cellprovtagning, aborter och mammografi är bara några.

3) Europa och Sydamerika är egentligen de enda kontinenterna där omskärelse är mer ovanligt. Läs här om en mamma som fick skriva under ett papper när hon förlöstes i USA om att hon inte ville att hennes son skulle omskäras.

4) Skälet till att det handlar om barn är att ingreppet är mycket mer okomplicerat när det utförs på barn än vuxna.

5) Nackdelar och fördelar väger jämnt.

Starkaste motargumenten:

  • Barnet kan inte bestämma om ett permanent ingrepp
  • Det stjäl landstingets resurser från annat
  • Om man är bra på att tvätta sig under förhuden har man lika stor motståndskraft mot HIV som en omskuren man.

Starkaste förargumenten:

  • Det finns inga belägg för att omskärelse skulle lämna men. Enligt sexologen Olle Waller (”Fråga Olle”) visar studier på män som omskurits i vuxen ålder att hälften upplevde ett förbättrat sexliv och hälften ett försämrat.
  • Alltför många män är inte duktiga på att tvätta sig under förhuden och då ger omskärelse ökad motståndskraft mot HIV och HPV-virus på en nivå jämförbar med ett starkt vaccin, vilket inte minst gynnar männens partners.
  • Omskurna män tros få en något minskad känslighet i ollonet vilket möjliggör längre samlag.

Religionsfrågan kan lämnas därhän.  Vore det skadligt skulle det vara olagligt, oavsett vad religiösa tycker, därför blir den biten ointressant i frågan om ifall man ska tillåta det eller inte.

Några absoluta medicinska fakta för eller emot finns inte. Riksdagen har redan utrett frågan i demokratisk ordning, konstaterat att det inte är skadligt, och slagit fast att det ska vara lagligt. Inget nytt har framkommit sedan dess, utom att WHO har rekommenderat det på samtliga pojkar i Afrika söder om Sahara.

Att okritiskt låta ordföranden för barnkirurgernas förening, Gunnar Göthberg, i DN jämställa ingreppet med könsstympning (dvs ”kvinnlig omskärelse”) är ett hån mot stympade flickor och att släppa igenom intellektuell ohederlighet från en person som vet bättre. Att prata om sprattlande barn är billig retorik. Barn sprattlar vid vaccinationer också.

Ollonamputation skulle möjligen funka som en parallell till den klitorisamputation som kvinnlig könsstympning ofta utgör men det är det ju inte tal om här, utom när köksbordskirurger får härja fritt.

Det kommer de också att fortsätta göra om landsting vägrar utföra ingreppet, vilket är skälet till att Socialstyrelsen förordade det och Stockholm erbjuder det.

Uppdatering: Signaturen Michael Martin anklagar mig för att ”gömma fakta” och mörka saker som inte passar min ”politik”. Eftersom denna blogg inte är politisk utan enbart granskar hur väl svenska medier lever upp till till sina egna ideal när det gäller etnisk mångfald blir påståendet rätt obegripligt.

Det blir också svårtförståeligt eftersom Michael Martin hänvisar till en purfärsk artikel i the Lancet om att KVINNOR som lever med HIV-smittade omskurna män smittas lika ofta som andra. Jag har aldrig påstått motsatsen. Det omskärelseförespråkarna (däribland WHO och UNAIDS) säger är att det är lägre risk att MÄN smittas med HIV om de är omskurna.

Man kan tycka vad man vill om de olika argumenten för och emot omskärelse som privatperson men ska man bevaka det som journalist gäller alla fakta på bordet, inte bara dem från de som skriker högst. Det är sådant vi försöker peka på här på bloggen. Den dagen det konstateras att omskärelse lämnar men på samma sätt som exempelvis könsstympning kommer det garanterat att förbjudas över en natt. Tills dess förblir det en etisk diskussion med argument för och emot.

KM