Tag Archives: Pakistan

Evin Rubar blandar äpplen, päron, vattenmeloner och rambutan


(4 uppdateringar sist)

Jag vet inte riktigt var jag ska börja angående Evin Rubars program Slaget om muslimerna som gick på SVT2 klockan 20 idag. Detta inlägg går ut i flera olika spår och blir kanske inte det mest enkelspåriga som den här bloggen publicerat.

När dokumentärfilmaren Evin Rubar senast hördes av gjorde hon en dokumentär där ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt uttalade de bevingade orden ”män är djur”. Det ledde till att von Wachenfeldts eventuella synsätt förutsattes gälla samtliga medlemmar i organisationen (och nybildade Feminstiskt initiativ), som fick ta rejält med stryk. Programmet både fälldes i granskningsnämnden och belönades med Guldspaden.

Det stora problemet med kvällens program i Dokument inifrån är att det framställer som en nyhet att de muslimska organisationerna i Sverige är bokstavstroende och att de själva vill leva fullt ut i enlighet med koranen. Är inte det själva definitionen? Fråga pingströrelsens ledare hur de ser på om mannen ska vara familjens huvud eller hur de ser på skilsmässa. Folk som av fri vilja väljer att leva på detta sätt får ju rimligen göra detta.

Bloggaren/ledarskribenten Gudmundson är entusiastisk och utkristalliserar Rubars tes: islam är islamism. Bloggaren Bahlool gör samma analys men tycker att likhetstecknen är märkliga och att det är synd att verklig islamism inte granskas.

Att organisationerna driver frågor som rätten till halal-kött och att även kvinnor med sjal ska få vara nyhetsuppläsare i SVT jämställs med det faktum att Fredrik Reinfeldt ger organisationerna tolkningsföreträde för att tala för Sveriges muslimer.

Detta är två helt skilda frågor. Udden i programmet riktas mot intresseorganisationer som rimligen gör det de ska, försöka lobba för sina intressen, istället för mot dem som ger dem en större roll än de borde ha. Och det är här denna bloggs roll kommer in:

Varför lägger inte Evin Rubar inte istället tonvikten vid dessa politiker och medier som så okritiskt lyssnar på organisationerna, om det nu är ett problem? Varför granskas inte uttalanden som det från Nalin Pekguls, Maryam Yazdanfar och andra s-kvinnor på Newsmill nyligen:

I dag avslutas fastemånaden Ramadan. För Sveriges 400 000 muslimer är detta årets viktigaste högtid.

Källkritik, någon? Rimlighetsanalys, någon? Vem är det som bidrar till att skapa denna bild av människor för vilka islam spelar en så central roll? Kan vi inse att det är dags att sluta använda begreppet ”muslimer” om en disparat grupp människor som man inte kan generalisera över?

Om Reinfeldt skulle säga ”Pingströrelsen talar för alla kristna”, är det då Reinfeldt eller pingströrelsen man ska gå på? Om Aktuellt tar en kommentar från Mahmud Aldebe om minaretförbudet i Schweitz, är det Aldebe, eller Aktuellts bristande research i valet av intervjuobjekt som är problemet?

Och är det någon som verkligen kritiserar det faktum att Reinfeldt snabbt fick till en dialog med troende muslimer för att med hjälp av dem förhindra en karikatyrkris mot Sverige till skillnad från den mot Danmark?

Denna del behandlas förhållandevis lite i Evin Rubars program medan en stor del istället läggs på att kritisera en bokstavstroende tolkning av islam.

Ett exempel på frågor som fokus borde ha legat på i större utsträckning, är en artikel som publicerats i Svenska dagbladet som nämns mycket kort i programmet. Den beskriver hur Fredrik Reinfeldt gjorde ett studiebesök på ett halalslakteri och sade ungefär ”det finns 400000 muslimer i Sverige och som goda troende vill de ha sitt halal-kött”.

Reinfeldt upprepade också i artikeln den mycket gamla klyschan som så kallade mångfaldskonsulter försökt slå mynt av länge: den att det skulle finnas en oupptäckt marknad därute med ”invandrare” eller ”muslimer” som företagen inte hittat. Budskapet är att om bankerna slutar med spargrisar eller erbjuder räntefria lån så kommer muslimerna att komma springande. Det budskapet letar sig in även i tidningarnas näringslivsbilagor, exempelvis när Gringo startade Zebra som skulle gräva ”det svarta guldet”.

Sällan kommer ekonomijournalister istället fram till följande analys och ställer följdfrågor, till exempelvis Reinfeldt: ”Invandring har funnits här i bredare skala i 50 år. Det har talats om ”mångkulturell marknadsföring” i decennier. Det enda stora invandringslandet som kan komma upp i marknadsattraktiva volymer är Finland och bland religioner är andelen bokstavstroende muslimer mycket få. Om det fanns pengar att hämta, hade inte företagens marknadsavdelningar undersökt möjligheten och inlett en satsning på detta vid det här laget?”

En annan central del av programmet (från SVT:s sajt):

I Slaget om muslimerna beskriver Muhammad hur han värvades till en islamistisk organisation som övertygade honom om att islam måste genomsyra varje del av livet.

Det som inte sägs på sajten är att Muhammad är dansk. Hans värvning till islamismen ska alltså skapa ett guilt by association till svenska intresseorganisationer. Varför? För att hans likar inte finns i Sverige eller för att Rubar inte är en tillräckligt bra grävare som kan hitta svenska motsvarigheter från insidan?

Kontentan: Varför inte rikta blåslampan mot makthavarna och medierna? Eller är det inte lika tacksamt att sparka uppåt?

Uppdatering: Se istället Dokument utifrån, som sändes en timme efter Dokument inifrån. Fantastisk och spännande insyn i hur Storbrittanniens ambassad i Pakistan har ett task force som spårar upp brittiskor med pakistansk bakgrund som gifts bort mot sin vilja.

Vad skiljer dessa Dokument utifrån från Dokument inifrån? Nyanseringen exempelvis. Den brittiska dokumentären talar klarspråk om tvångsäktenskap samtidigt som man skiljer mellan arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap.

Såväl ”bad guys” som ”good guys” och offer (och reporter!) har brittisk-pakistansk bakgrund. Ingen polarisering och svartvithet här inte. Sen kunde man ha avstått lite från det förbehållslösa hyllandet av myndigheterna, och ifrågasatt om reportern behövde vara britt-pakistanier, men det är parenteser i detta sammanhang…

Uppdatering 2 (10/12): Kommentarer från både Gudmundson och Bahlool nedan. Och Gudmundson har har lagt upp ett nytt inlägg i ämnet med det intressanta namnet Aldebe överens med Gudmundson (det hade såklart även kunnat heta tvärtom). Kontentan är delvis densamma som här, att en lobbyorganisation rimligen lobbar för sina åsikter men att det inte automatiskt är det samma som islamism.

Uppdatering 3: Gudmundson skriver nu om detta även på sin arbetsplats på SvD:s ledarsida. Vi kan fortfarande känna lite här att det kanske är de som väljer att se dessa organisationer som breda representanter som snarare borde vara i fokus i första hand. De är ju de verkliga makthavarna.

Uppdatering 4: DN:s Johan Croneman funderar kring om dokumentären i fråga är propaganda och bloggen 5 meter upp i luften har skrivit en så insiktsfull analys att man faktiskt kommer på sig själv med att överraskas över att denna kompetens kring mångfaldsfrågor ändå finns där ute. Det är lätt att tro motsatsen när man läser vad som vanligtvis skrivs i journalistkåren om mångfaldsrelaterade frågor.

/KM

Annonser

Mycket tänkvärd mediekritik av Gösta Hulthén


Gösta Hulthén som engagerade sig mycket i fallet Mehdi Ghezali när han skickades till Guantanamo är gästskribent på bloggen Forum för frihet. Han skriver mycket tänkvärt om hur han tycker att medierna agerade fel i samband med rapporteringen om de fyra svenskar som satt gripna i Pakistan.

Allt är inte korrekt, men mycket.

För att läsa MoM:s tidigare texter om Pakistansvenskarna, klicka här.

KM

Skenheliga Expressen och briljanta Uppdrag granskning


En längre uppdatering sist i inlägget om att Uppdrag granskning är inne på samma spår som MoM, och Expressens reaktion.

MoM har gått och hoppats att medierna ska kompensera för sina beslut att namnge de tre svenskarna i Pakistan genom en någorlunda balanserad bevakning av dem när de kommit hem.

SvD har väl lyckats hyfsat genom att uppmärksamma att Mehdi Ghezali fått en hård behandling under den tid han satt i pakistanskt häkte och genom att uppmärksamma Peter Althins kritik mot medierna.

Här istället ett exempel från Aftonbladet på tävlingen i att gräva fram dynga utan belägg.

Expressen kastar sten i glashus på ett område där tidningen borde tala med väldigt små bokstäver:

Expressen hänger ut Mehdi Ghezalis pappa för att han kräver pengar för en exklusiv intervju med sin son. (Nyheter24:s rewrite här) Läsaren får intrycket av att det här skulle vara något extraordinärt och chefredaktör Thomas Mattsson gör en stor affär av att Expressen naturligtvis inte betalar för en story.

Problemet är att MoM starkt misstänker att Expressen gjort detta minst en gång tidigare, även om det var innan Mattsson – som gjort stor sak av att driva en pressetisk linje – blev chefredaktör.

Minns ni dykarna som försvann vid Bali för några år sedan? En grupp européer var ute och dök och en handfull, varav en svenska, drev iväg. De återfanns flera dagar senare på en öde ö där de fått hålla stånd mot giftiga komodovaraner, en ödlesort som kallas för de sista kvarlevande dinosaurierna.

Detta var förstås mumma för pressen men familjen krävde mycket höga summor för rätten till en intervju. Dagen efter var det ett enda medium som hade fått intervjua kvinnan – Expressen, som hade en 4-5 uppslag med henne och hennes anhöriga och den dramatiska historien.

Slump?

Minns ni flygkraschen i Spanien? Två svenskor ombord. En dog, den andra till sjukhus. Även där krävde familjen ersättning.

Detta läser man inte om i medierna, trots att det tycks ha blivit vardagsmat bland anhöriga som förstår att det här finns pengar och tjäna.

Varför väljer då Expressen att hänga ut just Mehdi Ghezali? MoM ser två alternativ:

1) Expressen förlorade budgivningen om storyn (då ser vi den snart i Aftonbladet). Då är det direkt osmakligt att inte ta upp även tidigare fall då tidningen utsatts för samma sak.

2) Att Thomas Mattsson faktiskt är en man med fler principer än sin föregångare. Dock hade det även då varit på sin plats att berätta att Mehdi Ghezalis pappas begäran på inget sätt är något unikt.

Oavsett vilket så undrar MoM när pajkastningen mot Pakistansvenskarna ska övergå i en seriös bevakning och eventuellt en självrannsakan och reflektion – företrädesvis på Publicistklubben. Ämnena för debatterna på den sistnämnda har om möjligt än mer eskalerat i någon form av självälskan och skulle behöva tillskott av en aktuell brännande pressetisk fråga.

För att läsa MoM:s tidigare inlägg om Mattsson, klicka på ”expressen”-taggen.

KM

Uppdatering: Medier och mångfald noterar till sin glädje att vi inte är ensamma om att efterlysa en diskussion om mediernas sätt att bevaka historien med pakistansvenskarna.

Uppdrag granskning har nu ett program om ämnet. Det visar sig att de varit pigga och följt Helena Benaouda när hon försökt få hem sin dotter. Igen. SvD:s rewrite hittar man här och DN:s här. Uppdrag gransknings sammanfattning av intervjun med Helena Benaouda finns här.

Uppdrag granskning gör också en utmärkt sammanfattning av allt som medierna påstått om de gripna i Pakistan. Den hittar man här. Jan Guillou försöker vara kritisk, dessvärre har han förlorat sin trovärdighet på området sedan han på Publicistklubben försvarade sin förlagskollega Liza Marklunds rasistiska skildring av araber i Gömda.

Intressantare är det att Aftonbladets Jan Helin faktiskt gör avbön för att ha kallat ungdomarna för terrorsvenskar på löpsedeln. Hans blogg där han tar upp namnpubliceringen och på så delvis duckar för övrig kritik, hittar man här på hans blogg.

UG påminner också om följande citat av Carl Bildt den 15 september, det som fick Mehdi Ghezalis försvarsadvokat Peter Althin att gå i taket:

”- Den förra regeringen gjorde ju enorma insatser för att han skulle bli fri. Jag ser väl inte riktigt det på horisonten för ögonblicket, sade Carl Bildt till SVT:s Rapport den 15 september.”

Blir det en uppföljning på det, nu när rapporter kommer om misshandel av de två fängslade svenskarna i pakistanskt förvar?

Det allra viktigaste: Amnesty har tappat medlemmar när de krävt att Pakistan ska följa folkrätten och låta ambassaden träffa svenskarna och  Säpo av alla anser att mediernas bevakning varit onyanserad och ibland direkt felaktig och riskerar att skapa terrorister som känner att medierna är emot dem. Jag skriver det igen:  Säpo ville ha en mer nyanserad mediebevakning!

Heder åt reportrarna Joachim Dyfvermark och Sven Bergman som tar sig tid att besvara läsarna frågor i en lång chatt. Med en ängels tålamod upprepar de gång efter annan att uppgiften om att svenskarna skulle ha haft stora mängder pengar med sig troligen är ett falsarium.

Guldstjärna till Uppdrag granskning!

För att läsa MoM:s samlade kommentarer till mediernas bevakning av fallet med svenskarna i Pakistan, klicka här eller välj ”Pakistansvenskarna” i högerkolumnen. Läs gärna även kommentarerna.

Uppdatering 2: Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver att han valde matchen Sverige-Albanien framför Uppdrag gransknings genomgång av pressetiken i hans tidning, trots att Sverige redan slagits ut i VM-kvalet. Okej. Men det går ju att se i efterhand på SVT Play? Nej han har heller ”inte hunnit” se programmet sedan dess och hänvisar istället till konkurrenten Jan Helin. (se ovan)

Polisen i Sverige – opålitligare än den i Pakistan?


SvD:s redaktionschef Martin Jönsson diskuterar i ett nytt inlägg vikten av att vara noggrann vid publicering av personuppgifter när människor grips för spektakulära brott, såsom det aktuella helikopterrånet, apropå en artikel på SvD:s Brännpunkt.

MoM har tidigare kritiserat flera tidningars beslut att publicera namnen på svenskarna som sitter gripna i Pakistan. (För vad är fortfarande oklart. Först var det terrorbrott, sedan spioneri, efter det inresa utan visum och nu är kvinnan och barnet av de fyra helt rentvådda från alla typer av misstankar). Det inlägget kan man läsa här.

Jönsson skriver följande i sin blogg:

Det finns en läxa man alltid bör ha med sig som redaktör. Nämligen denna: det är rätt vanligt att de personer som först anhålls misstänkta för grova brott faktiskt är oskyldiga. Och då kan medierapporteringen förstärka den skada som polisingripandet orsakat.

Vilken medierapportering kan i det här sammanhanget orsaka mer skada än namnpublicering? Med denna inställning blir SvD:s beslut att namnpublicera Pakistansvenskarna extra anmärkningsvärt. Det gjordes med argumentet att de varit misstänkta för liknande brott tidigare.

Betyder detta att SvD litar mer på den pakistanska polisens förmåga att gripa rätt personer än den svenskas, eftersom SvD är mindre restriktiv vid rapporteringen om Pakistansvenskarna än helikopterrånarna?

KM

Ändamålet helgar medlen?


Uppdatering sist i inlägget om SvD:s motivering till namnpublicering

Expressens färske chefredaktör Thomas Mattsson har sedan han tillträdde visat förhållandevis stor integritet och fingertoppskänsla i samband med olika utgivningsbeslut, bland annat i samband med Liza Marklunds felaktiga krönika som skulle stödja hennes kompis som fallit offer för nedladdning. Nu går han dock över gränsen genom att namnge de terrorgripna svenskarna i Pakistan.

Mattsson hänvisar själv till spelreglerna för press, radio och TV men gör en radikalt annorlunda tolkning än konkurrenterna. Hans argument för att hänga ut de gripna är att om de är skyldiga finns det ett allmänintresse (mycket möjligt, men om de ska betraktas som skyldiga framgår inte förrän efter en fällande dom efter en rättvis rättegång).

Vidare resonerar han att om de är oskyldiga så måste de vilja att deras namn blir kända eftersom det ”möjligen kan bidra till att behandlingen av svenskarna blir korrekt”. ”Kan möjligen bidra” är inte ett särskilt starkt argument.

Mattsson skriver vidare att om han greps i Pakistan skulle han vilja att medierna granskade fallet. Det är ett utmärkt exempel på bristande inlevelseförmåga, utöver de faktum att granska ett fall inte har något med namnpublicering att göra. Tror han verkligen att en person som heter Mattsson får samma bemötande som någon med arabiskt namn som dessutom suttit på Guantanamo, vare sig det bemötandet är i Pakistan eller i Sverige?

Tror han att de här ungdomarna har någon möjlighet till ett normalt liv igen om de släpps och får återvända till Sverige, efter att ha hängts ut på löpsedlarna? Att säga att namnpublicering är vad de skulle vilja är otroligt förmätet. Men så är det ju inte heller det Mattsson säger, utan vad han själv vill…

Varför kan inte Mattsson vara rakryggad nog att medge att detta enbart handlar om att sälja lösnummer i en desperation över att man ligger i bakvattnet av Aftonbladet?

Jag är mycket kluven till att länka till hans blogg. Det gör att jag indirekt bidrar till namnpubliceringen. Eftersom Mattson av något skäl inte använder Twingly kan jag heller inte förklara det med att jag hoppas att någon ska hamna här och tänka till efter att ha läst hans inlägg först. Å andra sidan kan man googla, så skadan är nog redan skedd.

Mattssons blogg är för övrigt redan full med kommentarer från människor som skadeglatt konstaterar att de gripna minsann inte är några svenskar. Nähä? Vad är man i så fall om man varit svensk medborgare från födseln, vuxit upp här, och har en mamma och en pappa från ytterligare två olika länder?

Det enda konsekventa som fungerar språkmässigt är att använda ordet svensk i artiklar om svenska medborgare. Övrig försök till definitioner landar i det förra sekelskiftets frenologiska försök att leta efter en rasbiologisk ursvensk som nog väldigt få i Sverige svarar mot. Redan vid tävlingen som höll då för att hitta den perfekta ariern korades ju bara en silvermedaljör eftersom ingen vinnare fanns som uppfyllde alla krav.

Läs vad MoM skrivit tidigare om de gripna svenskarna i Pakistan här.

UPPDATERING: SvD Har skrivit en mycket bra artikel om ärendet där de verkligen lyckats komma vidare. Nyanserat, med nya fakta och många källor. I det sammanhanget känns namnpublicering möjligen mer logisk men det vore fortfarande intressant att läsa på redaktionschef Martin Jönssons blogg hur han motiverar beslutet med namnpublicering.

UPPDATERING2: MoM har nu blivit bönhörda och SvD:s redaktionschef Martin Jönsson motiverar namnpubliceringen i sin blogg som man hittar här. Han skriver, i likhet med vad MoM påpekat ovan, att ”Identiteten i sig är inte alltid avgörande för att kunna göra en fullgod journalistisk rapportering”.

Jönssons argumentation, som känns mer underbyggd än Mattssons, landar i att namngivning är motiverat eftersom personerna gripits för terrorism tidigare. Det gör det också möjligt för SvD att länka till det världsscoop tidningen hade för två år sedan när SvD var först med att rapportera om och intervjua de gripna i Etiopien.

Samtidigt rapporterar Ekot att de två föräldrarna nu inte misstänks för annat än att ha rest in i landet utan visum. Ska de alltså ändå namnpubliceras? Räcker det inte att berätta att de varit gripna för terrorism tidigare? (Dessutom i ytterligare ett land där rättssäkerheten inte är mycket att hänga i julgran).  Man skulle av detta kunna dra slutsatsen att om man nånsin pratar med medierna under eget namn kan man därefter betrakta sig som en offentlig person, för evigt googlingsbar och tillgänglig för återvinning.

KM

Ingen rök utan eld


”Ingen rök utan eld” måste vara tidernas sämsta uttryck. Hur många gånger har inte människor utsatts för ryktesspridning med motiveringen att något ligger det nog i det – även när det inte ligger något alls i det, utöver ryktena som från början startade ”röken”.

Joy Rahman, minns ni honom? Han friades efter att i åtta år ha avtjänat ett fängelsestraff för mord och fick typ 10 miljoner av staten som ett försök till kompensation.  Häromåret greps han i Bangladesh för anstiftan till mord på kassören i sin välgörenhetsorganisation som han byggt upp med pengarna. Är han skyldig? Ingen vet. Men för dem som tycker att hans förklaring att en förmögen person i ett fattigt land kan råka illa ut väger lika tungt som ”ingen rök utan eld”-principen finns det en sak att komma ihåg: i ett civilserat rättssamhälle är man helt och fullt oskyldig tills motsatsen är bevisad!

Det samma gäller för Mehdi Ghezali som nu förhörs i Pakistan för samröre med al-Qaida. Visst kan man tycka att det kanske inte är så självbevarelsedriftigt att återvända till Pakistan som inte direkt är ett 100%-igt rättssamhälle när man suttit i flera år på Guantanamo och visst kan man undra vad han gjorde där. Inget vet. Kanske var han oskyldig från början men är nu hämndlysten för att ha kränkts i flera år i en orange overall utan möjlighet att rentvå sig.

Å andra sidan kan man påpeka att man i denna värld ska ha samma rätt att resa som svensk ostraffad medborgare oavsett om man heter Järvinen, Svensson eller Ghezali, och att om man nu längtar till Pakistan eller Iran eller var det nu är så ska man få åka dit.

Det ska också påpekas att i denna värld är det en grund för trakasserier i sig av vissa säkerhetstjänster att man öht suttit på Guantanamo – trots att man satt där utan bevis och utan rättegång, ett Kafka-artat moment 22.

Men oavsett vad man tycker ska man inte, FÅR man inte, behandla Mehdi Ghezali som något annat än en svensk medborgare som antingen ska få sin eventuella skuld prövad i en rättvis rättegång eller som ska gå fri.

Och framförallt ska man hålla sig från Ekots rasfixerade rapportering, som noggrant och utan grund via Nils Horner upplyser oss om att Ghezali har finskt och algeriskt påbrå. What has that go to do with anything? Och bryter det inte mot mediernas egna spelregler om att etnisk bakgrund ska utelämnas där det är irrelevant?

Fascinerande. Nyhetskanalen.se beskriver så klart de tre gripna från Sverige som ”svenska medborgare”, inte svenskar. Ousama Kassir var också en svensk medborgare, inte svensk. Annika Östberg Deasy däremot, som bott mycket kortare tid i Sverige än Kassir och talar sämre svenska än han, hon har aldrig varit något annat än svensk…

TV4:s Rolf Porseryd är snabb att säga att gripandet tyder på att Ghezali ”inte har rent mjöl i påsen” eftersom han har ett ”dubiöst förflutet” på grund av att han tidigare sökt en utbildning i Saudiarabien.  Kan man inte få mer underbyggda påståenden? Måste alla löpa amok? Kan inte någon ställa frågan om en 19-åring med en ettårig baby och en 30-årig trebarnspappa verkligen är ute på terrortåg? Och ska man verkligen, som Rapport gör, hävda att gruppen var på väg till Waziristan när de greps en bra bit därifrån och uppgiften enbart kommer från dem som grep gruppen? Å andra sidan är den pakistanska underrättelsetjänsten duktiga. Låt oss bara få dessa olika sidor presenterade balanserat.

Där imponerar DN:s rapportering mest hittills .

KM