Tag Archives: pressetik

Sydsvenskan – Skånskan: 2-0


”Nye lasermannen skjuter invandrare” och ”personer med invandrarutseende uppmanas av polisen att hålla sig inomhus”. Ungefär så har tongångarna gått i alltför många medier sedan det blev känt att en ny galning är ute på gatorna, knappt tjugo år efter ”Lasermannen” John Ausonius.

Okej. Så personer som ser finska, polska eller tyska ut (invandringsländer på topp fem) ska inte gå ut efter mörkrets utbrott? Det är det Skånskans chefredaktör Jan A Johansson vill förmedla, åtminstone om man ska tro Medievärldens intervju med honom och hans motsvarighet på Sydsvenskan.

– Vi har haft långa diskussioner om det, många tyckte att det var fel eftersom en del av offren är födda i Sverige. Men vi tyckte att alternativen, mörkhyade, färgade eller svarta, var sämre.

Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström tycker inte att det är så himla svårt att hitta alternativ (men så är det ju också han som är chef på den ledande regionala tidningen och inte Jan A Johansson):

– Ordet invandrare används slarvigt av många tidningar, säger han.

…som hajat det vi tjatat om här på bloggen om och om och om igen. På Sydsvenskan skriver man ”personer med invandrarbakgrund”. Det skulle också gå att testa ”mörkhåriga” eller ”vissa etniska minoriteter”.

Uppenbarligen är även infödda svenskar invandrare i Skånskans värld. Kanske är det därför det var Skånskan som tecknade avtal med utmärkte Federico Rodriguez Moreno när han återuppväckte ”blattetidningen” Gringo i en bättre tappning för kort stund, men Sydsvenskan som såg till att ge honom chansen som riktig reporter.

/KM

Haiti-briljant av DN.se!


Det är välkänt inom ”katastrof-journalistiken” att redaktionernas reportrar och omvärldens intresse brukar uppehålla sig vid ett katastrofområde i sisådär två veckor på sin höjd. Folk skänker lite pengar, gråter en skvätt och återgår sedan till sina göromål.

Därför är det ingen överraskning att Haiti börjat sjunka undan från strålkastarljuset nu, vilket DN.se är medvetna om. Det är kanske förståeligt att ekonomiskt pressade svenska redaktioner inte kan ha kvar sina utsända särskilt länge.

I väntan på att se hur SvD avser att leva upp till budskapet från redaktionschef Martin Jönsson om att det är viktigt att följa efterspelet och återuppbyggnaden de kommande månaderna, lyfter MoM på hatten för DN.se.

Vad kan man göra med små medel för att behålla den dagliga närvaron när man inte själv är kvar? Jo man låter någon som är på plats blogga! DN.se har hittat den svenska psykologen Monica Oswaldsson som är på plats för Läkare utan gränser och som beskriver vardagen. Åttaåringen som var så duktig i skolan men till sist somnade in i armarna på gråtande pappa av sitt hål i skallen som gick ända in i hjärnan, de många haitier som hört att man rekryterar psykologer och sociologer, glädjen över en lyckad förlossning.

En bloggare är inte skolad i att ta tillvara de lokala rösterna, och att beskriva lokalborna som individer – mödrar, skolbarn, busschaffisar och skattebetalare – men det Monica Oswaldsson hittills presterat i sin blogg slår redan  de distanserade och västcentrerade rapporterna som alltför ofta kommer som ett brev på posten i katastrofsituationer.

Apropå detta: DN hade för några veckor sedan en artikel på plats om Fabienne som bara blev 15 år innan hon sköts ihjäl, och om familjens sorg. Den illustrerades med närgångna bilder på flickans kvarlevor och sörjande anhöriga och ledde till kluvna känslor bland DN:s läsare. Här är min analys:

Flera läsare ansåg att man aldrig hade visat en ihjälskjuten vit flicka på samma sätt och att det låg en dold rasism i det publicistiska beslutet. Frågan är om det inte var den mycket personligt skrivna texten av Michael Winiarski, som humaniserade Fabienne, som fick människor att känna ovanligt starkt för henne. Det är nämligen långt från första gången medierna visar bilder på dödsoffer – men då anonyma sådana. Det här var ju Fabienne.

Är det då oavsett detta rätt att visa bilderna? MoM kan inte minnas liknande bilder från geografiskt närmare bombdåd, som London eller Madrid. Vi är inte heller helt övertygade om att det enbart skulle bero på att risken där var större för att det fanns anhöriga i Sverige som kunde se bilderna.

Paradoxalt nog blir det kanske samtidigt mer motiverat just därför. Sorgligt nog tycks svenskars förmåga att engagera sig i (det vill säga identifiera sig med) människor i Långtbortistan mindre än med tunnelbane-, buss- och tågtrafikanter i europeiska storstäder. Det är såklart värdelöst att medierna ska tvingas fläska på med fler ”specialeffekter” i U-länder för att runda skygglapparna och lyckas få priviligerade mediekonsumenter i västvärlden att sätta kaffet i halsen men vad är alternativet? Möjligen hade bilderna inte behövts eftersom att Winiarskis text så sällsynt väl beskrev Främlingen som en Människa som du och jag.

Oavsett detta borde en av bilderna ha strukits med säkerhet: Att visa Fabiennes uppenbart chockade och gallskrikande syster Samantha var över gränsen. Det var att kliva upp i ansiktet på ett barn i chock och exponera henne för världen. DN har annars en mycket sträng bildpolicy gällande barn, men det gäller kanske bara svenskar?

När Aftonbladet för några år sedan intervjuade den 13-åring i Tungelsta söder om Stockholm som fick sin kompis mördad och själv blev våldtagen av sin kompis styvpappa, kom enig kritik om att det var ett klavertramp. Aftonbladet hade – med godkännande av flickans föräldrar – intervjuat offret och sedan satt henne på löpet med namn och bild och en rubrik av typen ”Det var jag som blev våldtagen”. Enligt de pressetiska reglerna ska man vara varsam med att intervjua människor i chock.

Aftonbladet backade senare och texten går inte längre att hitta på nätet med namn på flickan. Jovisst, Haiti är längre bort, men är det enda skälet till att medietyckarna inte rycker ut till försvar för Samantha på samma sätt?

Har ni läsare någon åsikt? Finns det några argument för eller mot som jag borde ha tänkt på?

/KM

Mycket tänkvärd mediekritik av Gösta Hulthén


Gösta Hulthén som engagerade sig mycket i fallet Mehdi Ghezali när han skickades till Guantanamo är gästskribent på bloggen Forum för frihet. Han skriver mycket tänkvärt om hur han tycker att medierna agerade fel i samband med rapporteringen om de fyra svenskar som satt gripna i Pakistan.

Allt är inte korrekt, men mycket.

För att läsa MoM:s tidigare texter om Pakistansvenskarna, klicka här.

KM

Vad var det vi sade…


Denna blogg kom delvis till för att vi trodde att den mediegranskande redaktionen Quick response lagt ner. Vi drog den slutsatsen av att det inte publicerats en enda granskande text där på tio månader. Eftersom det arbete som Quick response gjort är viktigare än någonsin försöker denna blogg ideellt ta vid där Quick response slutade.

Därför blir vi lite förvånade över att upptäcka att Medievärlden trots detta valt att citera Quick responses siste redaktör Arash Mokhtari i egenskap av just detta. Vi undrar lite stillsamt varför Quick responses hemsida då inte uppdaterats sedan i februari och varför Arash Mokhtari bloggar på Sim(o)s medieblogg istället för på sin egen sida? Journalisten kallar Quick response för ett nätverk. Det är det inte, utan en redaktion med en eller flera anställda journalister. (Att döma av hemsidan enbart Mokhtari).

Skälet till att vi upptäckt detta är dock glädjande. Vi uppmärksammade i onsdags med inlägget ”Vi på TT är inga invandrare” att TT skickat ut en text med en vansinnig rubrik och länkade brett till de medier som tagit in texten. (Se sist i inlägget). Även Arash Mokhtari tycks samtidigt ha skrivit om detta på simo-bloggen (se länk ovan).

Detta snappades upp av Medievärlden och Journalisten, och senare UNT:s ledarblogg och Medierna i P1 med flera, och, framförallt, så gjorde Mats Johansson avbön även om han ursäktade sig med att dylika övertramp från TT är ovanliga. Vi, som följer detta, är inte lika övertygade om den saken. Särskilt många mått och steg verkar inte ha vidtagits på redaktionen heller för att förhindra att detta ska upprepas…

DN SvD Sydsvenskan VK Ystads allehanda Piteå-tidningen HD notisen DT Bygg Skåne Barometern

KM

Septembers och oktobers mest lästa på Medier och mångfald (och 7 som borde ha varit med)


Ny tradition hädanefter. Månadssammanfattningar av de mest lästa inläggen:

Oktobers fem-i-topp:

  1. Polisen i Sverige – opålitligare än den i Pakistan? 7 okt – SvD namngav inte helikopterrånarna och redaktionschefen angav att ett skäl till det var att många som först grips för grova brott senare visar sig vara oskyldiga. Pakistansvenskarna namngavs trots detta. I en kommentar till MoM skriver redaktionschef Martin Jönsson att det inte handlade om brottets art utanPakistansvenskarnas bakgrund. I vilket fall som helst blev texten oktobers mest lästa på bloggen.
  2. Skenheliga Expressen och briljanta Uppdrag granskning 14 okt – Pakistansvenskarna igen. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hänger ut Mehdi Ghezalis pappa för att han begärt pengar för en intervju, trots att Expressen med stor säkerhet betalat för en intervju vid minst ett tillfälle tidigare. Uppdrag granskning visar hur Pakistansvenskarna behandlades av medierna, vilket var mindre lyckat med tanke på att de släpptes utan åtal i slutändan.
  3. Skärpning, Newsmill – ”Svenskar och muslimer” 10 okt – Om det orimliga i Newsmills rubrik, när det finns massor med svenskar som är muslimer.
  4. Varför hajar DN inte det uppenbara? 23 okt- Om det obegripliga i att inte förstå hur många svenskar som berörs av och intresserar sig för Biljana Plavsic frigivning, och att därför ge nyheten motsvarande utrymme. Jugoslaver är Sveriges näst största etniska minoritet.
  5. Ut med bögarna och blattarna i svenne-TV 17 okt – Om att HIV-positive och homosexuelle Andreas Lundstedts Uppsalakör röstades ut från Körslaget för att sedan följas av Rodrigo Pencheffs team Rinkeby. Detta trots att dessa körer inte sjöng falskt och höll en mycket högre nivå än flera andra. Sverige är ett delat land och Uppsala- och Rinkeby-bor har annat för sig än att titta på TV på lördagskvällar.

Septembers sex-i-topp:

  1. Ändamålet helgar medlen 15 sept – Om klena argument för namnpublicering. Mest läst hittills på bloggen av alla inlägg.
  2. Hur nära ska en massaker inträffa för att vi ska bry oss?  29 sept – …eller snarare för att medierna ska ta upp det i sin nyhetsvärdering. För en dryg månad sedan massakrerades minst 157 människor medan 1250 skadades när de samlats på en stadion i Guineas huvudstad Conakry för att kräva demokrati. Kvinnor fick kläderna avslitna av soldater och gevär uppkörda i underliven. DN ansåg att det var värt en notis och Rapport gav nyheten 20 sekunder halvvägs in i 19.30-sändningen…
  3. Gellert Tamas vet vad han gör 25 sept- Om nya boken De apatiska
  4. Ingen rök utan eld 11 sept – Ännu mer Pakistansvenskar, om hur medierna snabbt vittrade blod, hur Ekots Nils Horner omotiverat redogjorde för Ghezalis etnicitet i strid med vad som sägs i de pressetiska reglerna, om hur TV4:s Rolf Porseryd slog fast att Ghezali inte hade rent mjöl i påsen och hur Nyhetskanalen kallade dem för svenska medborgare och inte rätt och slätt svenskar. Det har vi skrivit en egen reflektion kring som man hittar här.
  5. Invandrarna bidrar inte till Sveriges utveckling 23 sept- DN:s ledarskribent Hanne Kjöller tillåts ounderbyggt påstå detta på ledarplats i Sveriges största morgontidning utan att någon reagerar.
  6. Varför underskattar alla Sverigedemokraterna? 24 sept – Om att SD gynnas om de får spela martyrer på grund av blockerade annonser och om att de vinner debatt efter debatt eftersom motståndarnas argument är av typen ”du är dum” istället för att faktiskt bemöta det de påstår. (Som ofta inte stämmer).

…samt 7 inlägg som förtjänade fler träffar:

  • Skavlan väljer Schyffert framför Hassen Khemiri – När Anna Anka plötsligt skulle vara med i Skavlan petade man inte Schyffert som kan vara rolig i vilket program som helst (det var kärnan i hans medverkan). Nej man petar säsongens i princip enda person med minoritetsbakgrund, författaren Jonas Hassen Khemiri, som får se sin Idol Jay-Z som ska medverka, på tv istället.
  • 100.000 syrianer… – Fackorganet Journalisten skriver att det finns 100.000 syrianer i Sverige, en helt orimlig siffra.
  • TT gör det igen – TT skriver ut att frun till en hustrumisshandlare är thailändska trots att det inte har något med saken att göra.
  • DN friserar texter i efterhand? En kritiserad text i papperstidningen blev lite diskret annorlunda på nätet. Och DN tog bort MoM:s kritiska twingly-länk.
  • Även DN väljer den negativa vinkeln – DN skjuter in sig på att en större andel invandrare bor i utanförskapsområden istället för att vinkla på att människorna där fått det radkilat bättre när det gäller fler jobb och färre socialbidrag.
  • Försutten chans – DN skriver om rapport om stockholmarnas boendemiljö men väljer innerstadsperspektivet när det kunde varit en positiv nyhet om förorten istället.
  • Svartskalle som svartskalle – TV4 kör reklam för sin deltagare i Körslaget, Rigo Pencheff, men har istället lagt upp en bild på hans pianist (och bror) som han inte är särskilt lik. Den låg fortfarande kvar sist vi kollade.

KM

”Vi på TT är inga invandrare!”


Ingen kan skada som TT. När någon på TT:s redaktion skickar ut en text hamnar den i ett slag på tiotals eller till och med hundratals nätsidor för tidningar runt om i landet. Den går dessutom ofta in i papperstidningarna oförändrad eller enbart kortad. Därför kan TT i ett slag nå ut över hela landet med en riktigt idiotisk rubrik. Vilket de passar på att göra idag. Vill man veta exakt på hur bred front skadan sker kan man klicka här eller kolla länkarna sist i inlägget.

TT har skrivit en artikel om olika värderingar som Nyamko Sabuni anser att nyanlända ska få lära sig. (Fast det tycks inte bli obligatoriskt att gå utbildningen av artikeln att döma, så skillnaden borde bli liten mot idag med tanke på att många kommuner redan erbjuder kurser i samhällsorientering).

Rubriken är ”Invandrare ska lära sig våra värden”. (Min kursivering). Det spelar egentligen ingen roll om det var TT:s reporter Owe Nilsson själv eller någon annan på TT som satte rubriken. Den har garanterat korrlästs utan att någon reagerat innan man tryckt på ”send” ut till tusentals läsare.

Varför blev det såhär? Kan det vara för att det på TT finns en undermedveten konsensus om vilka som kvalar in i uttrycket ”vi”, i rubrikens ”våra värderingar”?

För det är ju det som är problemet med rubriken, för den som inte redan greppat det. Man använder uttrycket ”våra” om ett ”vi” där invandrarna uppenbarligen inte ingår eftersom det är dem man speglar sig mot.

Det finns, vadå, uppåt en miljon invandrare i Sverige? Men dessa anses tydligen inte ingå i det ”vi” som är TT:s läsekrets eftersom texten ställer ”våra” värderingar mot ”invandrarnas”. Invandrarna ingår inte i ”vi” utan är ”dom”. Hade det stått ”nyanlända” hade det kanske blivit mer förståeligt. TT måste fundera kring vilka de tror egentligen läser deras texter.

Varför har svenska journalister så förbaskat svårt att få det rätt så fort det ska skrivas om invandring? Rubriken kunde ha varit tagen direkt ur SD-kuriren, i enlighet med principerna om att ”vi” – de etniska svenskarna, alltså sådana som TT:s redaktion och önskeläsare – har andra värderingar än ”dom”, invandrarna, och att personer som vandrat hit i något skede aldrig kan kvala in i ”vi”.

Vad skulle det ha stått då? Ja, av den knasiga formuleringen kan man gissa att TT-redaktionen funderat ett tag för att undvika att skriva ”Invandrare ska lära sig svenska värderingar”. Det är såklart alldeles riktigt tänkt för vad tusan är en svensk värdering eller sedvänja? Förkärlek för midvinterblot? Prioriterandet av sanslös berusning på midsommarafton? Frekvent utnyttjande av aborträtten? Skilsmässa?

Ett mer träffande rubrikförslag som dessutom inte spelar Nyamko Sabunis valfläsk i händerna: ”Nya invandrare ska lära sig mer om Sverige”. Det var nämligen så SVT satte en rubrik till TT:s text. Men eftersom detta redan sker idag hade ju rubriken blivit mindre sexig så. På ett annat ställe på SVT.se är TT-rubriken dock tyvärr kvar. 

Med tanke på att TT:s text gick ut vid 20-tiden har många redaktioner fortfarande bemanning då  och kan inte skylla på någon form av autopilot eller outsourcad webbservice. Å andra sidan, kan de någonsin det?

För att visa vilket genomslag en TT-rubrik kan ha så länkar vi här till ett urval av alla de texter på nätet som ”smittats” av TT:s rubrik utan att någon har tänkt efter. I vissa fall har man ändrat något annat ord i rubriken, men inte ordet ”våra”.

DN SvD Sydsvenskan VK Ystads allehanda Piteå-tidningen HD notisen DT Bygg Skåne Barometern

…utöver ett antal rasistiska bloggar som tycker att rubriken är självklar men som vi inte tänker bevärdiga med länkar.

Pingat på intressant.

KM

Uppdatering: En diskussion har uppstått på DI.se börssnack där en av debattörerna instämmer i det problematiska med uttrycket ”våra värderingar” eftersom han knappast delar värderingar med Sverigedemokraterna. Ingår de också i TT:s ”vi?”

Vi i Sverige är inne på samma spår.

Uppdatering 2: Vi har upptäckt att Quick response (R.I.P) gjorde en grej om detta för sex år sedan. Har inget förändrats? (”TT kritiseras för segregation”)

Åter bra poänger från Vi i Sverige


Bloggen Vi i Sverige har skärskådat siffror om invandrare som flyger och far och alltför ofta visar sig bero på en oinsatt/slarvig/stressad journalist/politiker. Felen är rätt allvarliga och skulle i värsta fallet kunna bero på okunnighet om minoritets- och invandringsfrågor, ett fenomen som tyvärr är rätt vanligt hos den svenska journalistkåren. En mer trolig förklaring till det är dock bristande intresse…

KM

Uppdatering: Länken föll bort till Vi i Sveriges text. Man kan läsa den här.