Tag Archives: Somalia

Frederic Pavlidis gör det igen


Uppdatering sist med reflektion från Pavlidis själv bland kommentarerna.

Det känns roligt att återvända från MoM:s juluppehåll med ett positivt exempel på journalistik. Vi har tidigare skrivit om hur DN.se:s utmärkte sportreporter Frederic Pavlidis plockat upp sportdramatik utanför mainstreamflödet och det är glädjande att se att det förra exemplet inte var en engångsföreteelse.

När många i sin fotbollsbevakning riktar blickarna mot Västafrika bjuder Pavlidis på intressant läsning genom att göra precis motsatsen. Artikeln ”Kan man inte spela fotboll i Östafrika?” undersöker varför Östafrika placerar sig så blygsamt i jämförelse med den övriga kontinenten på vad som för en oinsatt läsare som undertecknad i alla fall, framstår som ett välresearchat sätt.

Det finns säkert mer att säga om ämnet – som en del kommentatörer påpekar kunde det demokratiska underskottet på Afrikas horn ha undersökts mer än bara med anekdoten om Eritreas avhoppade landslagsspelare. Poängen är dock att här finns en seriös artikel som bjuder på läsning för etniska minoriteter.

Det är oklart om det finns en medveten tanke bakom eller Pavlidis bara är en allmänt duktig journalist med näsa för historier som lockar även icke-sportfånarna, men tematiskt är det helt rätt. När det gäller kontinenten Afrika har de stora etniska minoriteterna (i Sverige och därmed potentiellt läsarkåren) rötter antingen i Nordafrika eller Östafrika (Etiopien/Eritrea/Somalia).

Vissa brukar anföra att alla som klumpas in under begreppet ”invandrare” ratar DN och andra tidningar till förmån för internet och parabolkanaler från sin ursprungsländer. Dessa människor väljer troligen att tänka fördomsfullt för att det är bekvämare än att bredda sin journalistik.

Även OM (det finns vissa studier men frågan är om de mäter ”invandrares” eller miljonprogrambosattas) medievanor skulle skilja sig åt missar man med resonemanget den allt större del svenskar som må ha rötter i andra länder men är födda här. En ansenlig del kan inte föräldrarnas språk och antagligen än fler kan det muntligt men kan/orkar inte läsa det.

Det betyder på INGET vis att intresset för att läsa om dessa länder därför måste vara mindre! Hos vissa kan intresset vara litet, hos andra lika stort, hos ytterligare några ännu större, kanske särskilt sådana som har föräldrar som är restriktiva med info eller är negativt inställda till landet i fråga.

Säg att man har ett intresse för landet i Östafrika där man har sina rötter men inte kan sina föräldrars språk särskilt bra, kastar man sig då inte över det lilla som ändå skrivs i svenska medier, och inte minst om det handlar om något annat än Dawit Isaac eller kriget i Somalia? Något som har ett initierat perspektiv och låter människor komma till tals?

Vi skrev tidigare om hur SvD:s reporter Tobias Brandel spräckte vinkeln som Bokmässan i Göteborg ville sälja in till journalisterna om årets Afrikatema. Han gjorde det med ett väldigt enkelt grepp: hitta en ur den berörda gruppen istället för att bara låta folk utifrån prata om den. Det är aldrig någon garanti, men tar en reporter mer än sällan i rätt riktning.

En synpunkt dock på Pavlidis artikel där den norske fotbollsstöttaren Gunnar Norebö citeras och tycks blanda ihop Eritrea och Etiopien. Förhoppningsvis är det ett ursäktligt korrfel men det är olyckligt att det efter att artikeln legat ute i snart två dygn inte ännu korrigerats…

Oavsett om Eurosport valt att satsa stort på den pågående Afrikanska cupen i år för att många stora stjärnor är med, eller för att de förstått att det finns ett betydande intresse bland flera etniska minoriteter i Sverige, är det dock en annan rolig nyhet.

Framförallt tyder det på viss insikt att rekrytera sverigefinsk-egyptiske Rami Shaaban som expertkommentator. Utöver att killen faktiskt framstår som en analytisk och allmänbildad fotbollsspelare som kan göra det jobbet väl, så har man hajat att det på hemmaplan finns människor som följer och kan ligan. Valet av Shaaban, som spelat i egyptiska ligan, blir inte mindre korrekt av att Egypten två gånger i rad tagit hem cupen och i år åter är klara för slutspel, eller av att han är en förebild för en och annan unge med rötter i Finland, Nordafrika eller Fisksätra. Shaaban för till och med en blogg på Nyheter 24 som är mer välskriven än en ansenlig del ”professionella” bloggares i alla fall. Där hittar man bland annat följande, befogade, fråga:

Sedan har jag en fråga som jag slänger ut i luften utan prestige eller någonting. Varför måste vissa tidningar eller media alltid skriva typ: Som vi avslöjade först. Enda tidningen på plats. Som vi skrev om tidigare eller dyl?

Är det av självgodhet? Eller av rent skryt? Vore tacksam om någon kunde förklara det för mig.

Jadu Rami. Min teori är att tidningarna skriver så för att de vet att ingen annan tidning kommer att ge dem äran för deras hårda arbete när de återberättar nyheten. Detta eftersom det skulle stärka konkurrentens varumärke. Då ”måste” den tidningen som kom med scoopet påpeka det självt. Hur de vet detta? Eftersom de själva gör likadant när konkurrenten i sin tur har ett scoop. Tänk vilket medieklimat vi skulle ha om alla gjorde tvärtom…

/KM

Var är iranierna?


SvD har nyheten om att kulturnämnden i Stockholm blivit ålagda att gå i god för att invandrarorganisationer som får bidrag till aktiviteter verkar för jämställdhet, demokrati och annat bra. Eller som reporter Johan Hellekant skriver:

Är de somaliska föreningarna i Stockholm jämställda? Är kurderna goda demokrater? Och vilken syn har de svenskiranska organisationerna på hemlandets religiösa styre?

Två kommentarer:

1) Inga iranska föreningar finns med på listan av bara namnen att döma.

2) Föreningsmedlemmarna bor i Sverige, som alltså är deras hemland. Vi har inget religiöst styre här.

Det ligger ett 80-tal ansökningar på Kulturnämndens bord. Vi hade velat ha frågor från reportern om varför Kulturnämnden tycks ha en beef med just människor från Turkiet, Irak, Somalia och Bangladesh som i princip är de som utgör listan på 19 föreningar som ska granskas.

Finns det inga iranska föreningar exempelvis (reportern tycks ju själv anta det eftersom han nämnt iranierna i ingressen)? Hur finansieras närradiokanalerna till exempel?

KM

Utmärkt rapporterat av SvD


SvD rapporterar om att man upptäckt en överrepresentation av barn med somalisk bakgrund i Rinkeby med autism. Tidningens nestor (nestra?) på medicinområdet, Inger Atterstam, gör en saklig och balanserad artikel där hon intervjuar berörda ur gruppen och låter experter komma till tals med den bästa för tillfället rådande teorin, nämligen att det är fråga om D-vitaminbrist som lättare infaller hos mörkhyade människor i solfattiga länder.

Fakta, inte spekulationer, till skillnad från de snillen-spekulerar-teorier som den rasistiska bloggosfären ägnar sig åt. Är det någon som på fullt allvar tror att det faktum att många somaliska kvinnor bär ”heltäckande” klädsel” skulle vara förklaringen? Har de gått in i en kollektiv förträngning när det gäller vilket land vi befinner oss i?

Hallå! ALLA svenskar bär heltäckande klädsel utomhus den absolut största delen av året! Annars fryser man ihjäl.

Däremot är kunskapen om sjukdomar direkt förknippade med etnicitet (hudens upptagning av vitamin, sickle-cell, alkoholnedbrytande enzym) fortfarande dålig inom sjukvården i Sverige och ingår inte i läkarutbildningen i större utsträckning. Varför skrivs det inte om det?

Frågan är också hur det ser ut om man jämför med andra afrosvenskar när det gäller autism. Kan det vara en klassfråga? Rinkeby är ett relativt fattigt område. Människor ur arbetarklassen är sjuka i högre utsträckning och där ingår större svårigheter med att ta till sig information om exempelvis kompletterande vitaminer, komplett kost och rätt sjukvård.

Finns denna sjukdom i Finland, som också har en relevant somalisk invandring? Finns den bland svensk-eritreaner, som är en annan stor mörkhyad etnisk minoritet, men med generellt sett högre utbildningsnivå då Eritrea inte varit ett havererat land i 30 år på samma sätt som Somalia?

Det kommer säkert i en uppföljande text. Tills dess glädjer vi oss åt det specifika pratet om svensk-somalier ustället för luddiga ”invandrare”.

KM

Uppdatering: Det rasar in allsköns kommentarer som spekulerar kring orsakerna till företeelsen.  Inlägget handlade just om artikel somvar föredömlig för att den inte frossade i spekulationer och vi har ingen avsikt att göra den här bloggen till ett forum för diskussioner som inte har med mediegranskning att göra.

Vi tog oss dock friheten att själva gissa att kläderna inte är orsaken så för att låta den åsikten bemötas har vi valt ut de två mest balanserade kommentarerna och lämnat resten därhän. Det räcker som sagt att sola en handflata i en kvart för att ta upp det D-vitamin man kan ta upp. Att springa omkring naken ger inte mer D-vitamin.

Äter man rätt så kompenserar man för det bristande solljuset via kosten. Arbetarklassen är sedan länge känd för att ha en mindre sund livsstil, vilket kopplas till bland annat utbildningsnivå. Ofta glöms klassdimensionen bort och man vill få allt att handla om etnicitet.

Dagens guldstjärna: DN


Alltför ofta klumpas personer med invandrarbakgrund ihop till en stor massa som man generaliserar över istället för att titta på specifikt land.

Det har DN inte gjort. Istället för att bara nöja sig med att konstatera att personer med invandrarbakgrund pluggar vidare på högskolan i ungefär samma utsträckning som etniska svenskar så skrapar DN under ytan och är mer specifika: Personer med rötterrna i Iran pluggar i hög grad vidare medan sådana med somaliska rötter är underrepresenterade.

DN lämnar det heller inte där utan visar sedan att huruvida personer pluggar vidare på högskolan i hög grad beror på  om deras föräldrar har utbildning och då blir det rätt logiskt att utbildade politiska flyktingar från ett förhållandevis industrialiserat land som Iran har en högre sannolikhet att vara utbildade än de från ett land som Somalia som upplevt anarki sedan 1979.

En intressant bislutsats som inte skrivs ut är att det i såfall går en massa medelmåttiga medelklassungar på universiteten och slår dank genom att läsa ”kul” A-kurser samtidigt som vi nog har en del potentiella nobelpristagare bland svensk-somalierna i Rinkeby som inte uppnår sin (och samhällsekonomins) fulla potential.

Det är alltså en klassfråga, inte en etnicitetsfråga.

Man gör inte heller någon tröttsam poäng av att Faezeh Khalaji som jobbar med mentorprojektet Medvind är avvikande från normen utan hon intervjuas i kapacitet av yrkesmänniska. Dock kunde hon ha fått en kritisk fråga om varför hon inte uppvisar några resultat efter sju år. Och varför det går bättre på Södertörns högskola. (Situationen är den samma på Malmö högskola kontra Lund. Ofta anges närhetsprincipen som en förklaring).

Jag utgår från att de intervjuade personerna har forskning som grund för sina påståenden. I såfall blir det alla rätt för reportaget i all sin enkelhet och mångfaldsguldstjärna till reportern Michaela Möller.

KM

Dagens mest spännande nyhet


MoM ska främst kommentera publicistiskt material men idag görs ett undantag, sedan den kompletta listan presenterats med deltagarna i Körslaget. Aftonbladets nöjesredaktion har såklart den piggaste vinkeln genom att fokusera på Rigo och af Ugglas. Dels deltog de i årets Melodifestival med samma typ av retrolåtar, dels ställdes de mot varandra i andra chansen, dels släpper de en singel ihop i dagarna, med retrostuk så klart.

Till skillnad från SVT gör TV4 ingen poäng av den etniska mångfalden i sina program, trots att den ofta är mycket bredare och kommer naturligare än hos public service.

Några färska exempel från TV4 är Let’s Dance, Talang, Idol, dramaserien Oskyldigt dömd, Robinson – vars deltagarlista verkligen såg ut som ett tvärsnitt av svenska folket – och inte minst Körslaget.

Förra året fick svensk-finsk-indiske Timo Räisänen och svensk-amerikanska LaGaylia Frazer – utöver körmedlemmarna så klart – påminna tittarna om att en väsentlig del av befolkningen inte har blonda flätor och ett efternamn som slutar på -son. Och landets sverigefinnar och afrosvenskar fick kandidater att heja på eller åtminstone identifiera sig med.

Visst, etnicitet behöver självklart inte vara det enda identifikationskriteriet. En person med arabiska rötter behöver heller inte heja på en latinamerikan på grund av sina gener. Men i ett Sverige där alla, och kanske särskilt många journalister, delar in medborgarna i svenskar och invandrare oavsett var de är födda, så kommer det nog ändå finnas en del därute som håller på Rigos lag. Sedan är det en annan fråga om de tittar på programmet och röstar. De gjorde det inte tillräckligt mycket i Melodifestivalen i alla fall.

I år blir det nämligen svensk-brittiska Amy Diamond och svensk-chilenska Rodrigo ”Rigo”/”Rodde” Pencheff som står för den etniska mångfalden. Rigo ska delta med ett lag från Rinkeby, vilket kan bli såväl det mest spännande som det mest pinsamma, polariserande och klyschiga som sänds i rutan i år, beroende på hur TV4 väljer att vinkla inslagen. Detsamma gäller för övrigt kvällstidningarnas bevakning.

Latin Kings spelade själva mycket på imagen med ”invandrarförorten”. (Må detta vara det enda gång nånsin som denna blogg använder det ordet).  Det blir intressant att se om Rigo själv faller i gamla ljudspår

…eller om han istället håller fast vid den mer reggaeton/latin/ska-influerade musik han experimenterat med på sista tiden, till exempel i årets Melodifestival med denna:

Han kan också tänkas kombinera allt i ett, som i denna video som visar vad Sverige, bikinibrudar, Zlatan, Dogge och Reggaeton har gemensamt. (Tack och lov för att temat för denna blogg inte är sexism).

Rinkeby har sedan 90-talet varit en symbol för det mångkulturella och segregerade miljonprogramområdet. Efter alla pengar som pumpats in där är nog frågan om det inte finns andra förorter som numera bättre kvalar in på fattiglistan. Rinkeby har dessutom bytt karaktär i viss mån och gått från ett område med en någorlunda jämn blandning av olika etniska grupper under Latin kings-tiden till att få en större dominans av svensk-somalier och en del svensk-irakier. Det kommer att bli intressant att se om Körslaget får sin första körsångerska som bär slöja.

TV4:s motiv är säkert totalt oädla och krasst ekonomiska – man hajar att en bredd på programdeltagarna leder till en bredd hos publiken = klirr i kassan för reklamintäkterna. Men skälet spelar egentligen ingen roll. När glittret från proffsproduktionerna omsluter tävlingsdeltagare som just dessa, oavsett deras etniska tillhörighet, blir Sverige lite mer integrerat.

KM

Med blocket i fickan och tropikhatten på sned


Jag inbillar mig att det skulle ha handlat om en eldsjäl och en fotbollsturnering. Men det blir inte riktigt så. Dels sker en svår brand med flera dödsoffer i en underbevakad del av Stockholm, dels har eldsjälen sitt ursprung i Somalia. Då är det svårt att få representera sig själv – ja nästan omöjligt. De är ju inte som Vi, somalierna, och här finns en, livs levande, intervjuad. Klart att det måste avhandlas. Allt det där som är annorlunda, jämfört med det ”svenska”.

Så det blir en artikel om lite av varje, men främst om De andra.

De som är kollektivister – till skillnad mot Oss Svenskar. (Det får intervjupersonen slå fast oemotsagd.)

De som delar upp sig i män och kvinnor på offentliga tillställningar.

De som är muslimer.

De som bär slöja – åh, alltid denna slöja.

De som inte ens för de döda till sista vilan på samma sätt som Vi. Istället för ett tillfälle för ”individuell meditiation”, är en somalisk begravning kaotisk, ”mer en offentlig, praktisk gemensamhetshandling”. Och när ett par ”svenskar” dyker upp på begravningen (det är antagligen inte medborgarskapet som reportern syftar på utan människornas vita hy) så blir det fel. De har blommor med sig. I en somalisk grav ska det vara grus, inte blommor, förklarar reportern Lasse Granestrand.

Det hade kunnat vara ett resereportage från en främmande kontinent, och det är det kanske på sitt sätt också. Granestrand skriver helt enkelt för en målgrupp som är som han själv. Kanske är det det som gör det så skrämmande.

För en vit, manlig journalist från Stockholms medelklass är det kulturella avståndet till Rinkeby uppenbarligen längre än till Thailand.

/BF