Tag Archives: Storbrittannien

Evin Rubar blandar äpplen, päron, vattenmeloner och rambutan


(4 uppdateringar sist)

Jag vet inte riktigt var jag ska börja angående Evin Rubars program Slaget om muslimerna som gick på SVT2 klockan 20 idag. Detta inlägg går ut i flera olika spår och blir kanske inte det mest enkelspåriga som den här bloggen publicerat.

När dokumentärfilmaren Evin Rubar senast hördes av gjorde hon en dokumentär där ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt uttalade de bevingade orden ”män är djur”. Det ledde till att von Wachenfeldts eventuella synsätt förutsattes gälla samtliga medlemmar i organisationen (och nybildade Feminstiskt initiativ), som fick ta rejält med stryk. Programmet både fälldes i granskningsnämnden och belönades med Guldspaden.

Det stora problemet med kvällens program i Dokument inifrån är att det framställer som en nyhet att de muslimska organisationerna i Sverige är bokstavstroende och att de själva vill leva fullt ut i enlighet med koranen. Är inte det själva definitionen? Fråga pingströrelsens ledare hur de ser på om mannen ska vara familjens huvud eller hur de ser på skilsmässa. Folk som av fri vilja väljer att leva på detta sätt får ju rimligen göra detta.

Bloggaren/ledarskribenten Gudmundson är entusiastisk och utkristalliserar Rubars tes: islam är islamism. Bloggaren Bahlool gör samma analys men tycker att likhetstecknen är märkliga och att det är synd att verklig islamism inte granskas.

Att organisationerna driver frågor som rätten till halal-kött och att även kvinnor med sjal ska få vara nyhetsuppläsare i SVT jämställs med det faktum att Fredrik Reinfeldt ger organisationerna tolkningsföreträde för att tala för Sveriges muslimer.

Detta är två helt skilda frågor. Udden i programmet riktas mot intresseorganisationer som rimligen gör det de ska, försöka lobba för sina intressen, istället för mot dem som ger dem en större roll än de borde ha. Och det är här denna bloggs roll kommer in:

Varför lägger inte Evin Rubar inte istället tonvikten vid dessa politiker och medier som så okritiskt lyssnar på organisationerna, om det nu är ett problem? Varför granskas inte uttalanden som det från Nalin Pekguls, Maryam Yazdanfar och andra s-kvinnor på Newsmill nyligen:

I dag avslutas fastemånaden Ramadan. För Sveriges 400 000 muslimer är detta årets viktigaste högtid.

Källkritik, någon? Rimlighetsanalys, någon? Vem är det som bidrar till att skapa denna bild av människor för vilka islam spelar en så central roll? Kan vi inse att det är dags att sluta använda begreppet ”muslimer” om en disparat grupp människor som man inte kan generalisera över?

Om Reinfeldt skulle säga ”Pingströrelsen talar för alla kristna”, är det då Reinfeldt eller pingströrelsen man ska gå på? Om Aktuellt tar en kommentar från Mahmud Aldebe om minaretförbudet i Schweitz, är det Aldebe, eller Aktuellts bristande research i valet av intervjuobjekt som är problemet?

Och är det någon som verkligen kritiserar det faktum att Reinfeldt snabbt fick till en dialog med troende muslimer för att med hjälp av dem förhindra en karikatyrkris mot Sverige till skillnad från den mot Danmark?

Denna del behandlas förhållandevis lite i Evin Rubars program medan en stor del istället läggs på att kritisera en bokstavstroende tolkning av islam.

Ett exempel på frågor som fokus borde ha legat på i större utsträckning, är en artikel som publicerats i Svenska dagbladet som nämns mycket kort i programmet. Den beskriver hur Fredrik Reinfeldt gjorde ett studiebesök på ett halalslakteri och sade ungefär ”det finns 400000 muslimer i Sverige och som goda troende vill de ha sitt halal-kött”.

Reinfeldt upprepade också i artikeln den mycket gamla klyschan som så kallade mångfaldskonsulter försökt slå mynt av länge: den att det skulle finnas en oupptäckt marknad därute med ”invandrare” eller ”muslimer” som företagen inte hittat. Budskapet är att om bankerna slutar med spargrisar eller erbjuder räntefria lån så kommer muslimerna att komma springande. Det budskapet letar sig in även i tidningarnas näringslivsbilagor, exempelvis när Gringo startade Zebra som skulle gräva ”det svarta guldet”.

Sällan kommer ekonomijournalister istället fram till följande analys och ställer följdfrågor, till exempelvis Reinfeldt: ”Invandring har funnits här i bredare skala i 50 år. Det har talats om ”mångkulturell marknadsföring” i decennier. Det enda stora invandringslandet som kan komma upp i marknadsattraktiva volymer är Finland och bland religioner är andelen bokstavstroende muslimer mycket få. Om det fanns pengar att hämta, hade inte företagens marknadsavdelningar undersökt möjligheten och inlett en satsning på detta vid det här laget?”

En annan central del av programmet (från SVT:s sajt):

I Slaget om muslimerna beskriver Muhammad hur han värvades till en islamistisk organisation som övertygade honom om att islam måste genomsyra varje del av livet.

Det som inte sägs på sajten är att Muhammad är dansk. Hans värvning till islamismen ska alltså skapa ett guilt by association till svenska intresseorganisationer. Varför? För att hans likar inte finns i Sverige eller för att Rubar inte är en tillräckligt bra grävare som kan hitta svenska motsvarigheter från insidan?

Kontentan: Varför inte rikta blåslampan mot makthavarna och medierna? Eller är det inte lika tacksamt att sparka uppåt?

Uppdatering: Se istället Dokument utifrån, som sändes en timme efter Dokument inifrån. Fantastisk och spännande insyn i hur Storbrittanniens ambassad i Pakistan har ett task force som spårar upp brittiskor med pakistansk bakgrund som gifts bort mot sin vilja.

Vad skiljer dessa Dokument utifrån från Dokument inifrån? Nyanseringen exempelvis. Den brittiska dokumentären talar klarspråk om tvångsäktenskap samtidigt som man skiljer mellan arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap.

Såväl ”bad guys” som ”good guys” och offer (och reporter!) har brittisk-pakistansk bakgrund. Ingen polarisering och svartvithet här inte. Sen kunde man ha avstått lite från det förbehållslösa hyllandet av myndigheterna, och ifrågasatt om reportern behövde vara britt-pakistanier, men det är parenteser i detta sammanhang…

Uppdatering 2 (10/12): Kommentarer från både Gudmundson och Bahlool nedan. Och Gudmundson har har lagt upp ett nytt inlägg i ämnet med det intressanta namnet Aldebe överens med Gudmundson (det hade såklart även kunnat heta tvärtom). Kontentan är delvis densamma som här, att en lobbyorganisation rimligen lobbar för sina åsikter men att det inte automatiskt är det samma som islamism.

Uppdatering 3: Gudmundson skriver nu om detta även på sin arbetsplats på SvD:s ledarsida. Vi kan fortfarande känna lite här att det kanske är de som väljer att se dessa organisationer som breda representanter som snarare borde vara i fokus i första hand. De är ju de verkliga makthavarna.

Uppdatering 4: DN:s Johan Croneman funderar kring om dokumentären i fråga är propaganda och bloggen 5 meter upp i luften har skrivit en så insiktsfull analys att man faktiskt kommer på sig själv med att överraskas över att denna kompetens kring mångfaldsfrågor ändå finns där ute. Det är lätt att tro motsatsen när man läser vad som vanligtvis skrivs i journalistkåren om mångfaldsrelaterade frågor.

/KM

Dagens mest spännande nyhet


MoM ska främst kommentera publicistiskt material men idag görs ett undantag, sedan den kompletta listan presenterats med deltagarna i Körslaget. Aftonbladets nöjesredaktion har såklart den piggaste vinkeln genom att fokusera på Rigo och af Ugglas. Dels deltog de i årets Melodifestival med samma typ av retrolåtar, dels ställdes de mot varandra i andra chansen, dels släpper de en singel ihop i dagarna, med retrostuk så klart.

Till skillnad från SVT gör TV4 ingen poäng av den etniska mångfalden i sina program, trots att den ofta är mycket bredare och kommer naturligare än hos public service.

Några färska exempel från TV4 är Let’s Dance, Talang, Idol, dramaserien Oskyldigt dömd, Robinson – vars deltagarlista verkligen såg ut som ett tvärsnitt av svenska folket – och inte minst Körslaget.

Förra året fick svensk-finsk-indiske Timo Räisänen och svensk-amerikanska LaGaylia Frazer – utöver körmedlemmarna så klart – påminna tittarna om att en väsentlig del av befolkningen inte har blonda flätor och ett efternamn som slutar på -son. Och landets sverigefinnar och afrosvenskar fick kandidater att heja på eller åtminstone identifiera sig med.

Visst, etnicitet behöver självklart inte vara det enda identifikationskriteriet. En person med arabiska rötter behöver heller inte heja på en latinamerikan på grund av sina gener. Men i ett Sverige där alla, och kanske särskilt många journalister, delar in medborgarna i svenskar och invandrare oavsett var de är födda, så kommer det nog ändå finnas en del därute som håller på Rigos lag. Sedan är det en annan fråga om de tittar på programmet och röstar. De gjorde det inte tillräckligt mycket i Melodifestivalen i alla fall.

I år blir det nämligen svensk-brittiska Amy Diamond och svensk-chilenska Rodrigo ”Rigo”/”Rodde” Pencheff som står för den etniska mångfalden. Rigo ska delta med ett lag från Rinkeby, vilket kan bli såväl det mest spännande som det mest pinsamma, polariserande och klyschiga som sänds i rutan i år, beroende på hur TV4 väljer att vinkla inslagen. Detsamma gäller för övrigt kvällstidningarnas bevakning.

Latin Kings spelade själva mycket på imagen med ”invandrarförorten”. (Må detta vara det enda gång nånsin som denna blogg använder det ordet).  Det blir intressant att se om Rigo själv faller i gamla ljudspår

…eller om han istället håller fast vid den mer reggaeton/latin/ska-influerade musik han experimenterat med på sista tiden, till exempel i årets Melodifestival med denna:

Han kan också tänkas kombinera allt i ett, som i denna video som visar vad Sverige, bikinibrudar, Zlatan, Dogge och Reggaeton har gemensamt. (Tack och lov för att temat för denna blogg inte är sexism).

Rinkeby har sedan 90-talet varit en symbol för det mångkulturella och segregerade miljonprogramområdet. Efter alla pengar som pumpats in där är nog frågan om det inte finns andra förorter som numera bättre kvalar in på fattiglistan. Rinkeby har dessutom bytt karaktär i viss mån och gått från ett område med en någorlunda jämn blandning av olika etniska grupper under Latin kings-tiden till att få en större dominans av svensk-somalier och en del svensk-irakier. Det kommer att bli intressant att se om Körslaget får sin första körsångerska som bär slöja.

TV4:s motiv är säkert totalt oädla och krasst ekonomiska – man hajar att en bredd på programdeltagarna leder till en bredd hos publiken = klirr i kassan för reklamintäkterna. Men skälet spelar egentligen ingen roll. När glittret från proffsproduktionerna omsluter tävlingsdeltagare som just dessa, oavsett deras etniska tillhörighet, blir Sverige lite mer integrerat.

KM

Arrangerade äktenskap är inte det samma som tvångsäktenskap


Jon Pelling har skrivit en ovanligt balanserad artikel i SvD om den brittiska kampen mot tvångsäktenskap. Istället för att som vanligt peka ut alla invandrare och måla med onyanserad pensel skriver han ut att där det förekommer är människor från Sydasien överrepresenterade.

Även om Jon Pelling använder uttrycket ”invandrarbakgrund” trots att det knappast handlar om till exempel fransmän eller irländare blir han förlåten över detta mycket nyanserade citat:

– Många lever i lyckligt arrangerade äktenskap, en tradition som historiskt fungerat utmärkt i massor med kulturer. Problemet är när den ena parten inte har möjlighet att säga nej, säger Sarah Russel, chef för Forced Marriage Unit, som undsätter och stödjer personer som gifts bort mot sin vilja.

KM