Tag Archives: Sydsvenskan

Hur nära ska en massaker inträffa för att vi ska bry oss?


…eller rättare sagt, för att medierna ska ge den utrymme i sin nyhetsvärdering?

Uppdateringar sist i inlägget

Igår samlades tusentals fackliga, oppositionspolitiker och andra på Olympiastadion i Helsingfors för att kräva demokratiska val och ett slut på styret för dem som i julas grep makten i Finland efter en statskupp.

De hade trotsat regeringens förbud mot att träffas och idag kommer rapporterna om att när de samlats så öppnade säkerhetsstyrkorna eld och massakrerade minst 157 människor medan 1250 skadades.

Enligt läkare handlade det om en ren slakt.

Två tidigare premiärministrar som närvarade skadades och fördes bort till en militärbas.

Kvinnor kläddes av nakna, våldtogs och fick gevär uppkörda i underlivet.

Vittnen berättar att många misshandlades och fick ben brutna igår och hur de idag sett ungdomar bli beskjutna när de försökte fly. En föll.

Nej det här är såklart inte Finland utan Guinea. Därför puffas detta inte upp på de stora tidningarnas hemsidor, som prioriterar helikopterrån, Uffe Larsson och jäviga Pirate Bay-nämndemän. Och Anna Anka.

Är närhetsprincipen självskriven vid nyhetsvärdering? Varför brydde sig då svenskarna och därmed medierna som plockade upp deras intresse på 70-talet om allsköns konflikter i avlägsna oroshärdar? Och skapar medierna intresset hos allmänheten eller är det tvärtom? Faller inte en brutal massaker in under principen ”intressant, sant och relevant”?

Elin Jönsson prisades mycket för sin bok från Uzbekistan, ”Konsten att dölja en massaker”, om en historia där demonstranter också massakrerades. Men hur många brydde sig om massakern när uppgifterna först läckte ut, före eftertankens kranka blekhet?

Då ska vi inte ens ta in Rwanda i detta, då alla lade sommaren 1994 på att titta på fotbolls-VM istället för att följa rapporterna som faktiskt kom ut i realtid på nyhetsbyråerna om människor som hackades sönder med machetes. Det kanske är rätt lätt att dölja en massaker om omvärlden (och medierna) inte uppmärksammar den?

DN, SvD, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan

Uppdatering: Sveriges radio och Studio Ett är åtminstone med på banan! Lyssna på de skakande beskrivningarna här.

Uppdatering 2: SvD.se tycks ha vaknat till senare på kvällen och lagt upp (och puffat upp) denna skakande beskrivning – från Kapstaden – av Afrikakorren Ola Säll. Gissningsvis kommer den i onsdagens papperstidning.

DN.se har senare på kvällen lagt upp ett helt puffpaket och trots att det är TT-material och inte eget signalerar det ändå en viss prioritering. Texterna kan man läsa lite längre ner på den sidan och här, här och här. Varför ingen text från den sedvanligt utmärkta Afrikakorrespondenten Anna Koblanck?

Och här finns nu Ekots rapportering. Från Johannesburg.

I Rapport 19.30 valde man dock bara att lägga 20 sekunder av den 30 minuter långa sändningen på Guinea. De skymtade förbi efter viktigare nyheter om helikopterrån, 30 döda i Afghanistan, krav på fler soldater dit, krav på att ta hem Sveriges soldater samt militärövning i Vitryssland. Brist på rörliga bilder är ingen ursäkt. Det går att lösa med insittande gäster, kartor grafik och beskrivningar i värsta fall.

Expressen.se tycks däremot högaktningsfullt ignorera hela Guinea-historien altogether.

Uppdatering3 (ons 30/9): Samma junta som styr den massakrerande armén utlyser landssorg. Denna nyhet lägger svd.se inte in i sitt ”puffpaket” (det består bara av Ola Sälls artikel) men den går att hitta här. Inte heller DN.se har lagt upp nyheten.

Papperstidningarna prioriterar ännu lägre. Idag tycks vara en rätt medioker nyhetsdag men om man tittar på förstasidorna finns inte en puff i varken Dagens nyheter eller Svenska Dagbladet. DN har låtit sin Afrikakorrespondent Anna Koblanck, möjligen Sveriges bästa, skriva en notis. SvD:s utrikesredaktion har mycket riktigt tagit den text Ola Säll skrev igår och lagt in den näst längst bak. Bara kritiken mot krigsbrotten under Gazakriget är lägre prioriterade i dagens tidning.

SvD: Ett uppslag på ”USA-Iran möts öga mot öga igen” och ”Ryssland öppnar för sanktioner mot Iran, sedan ”Dödsoffer i tsunami på Samoa” (långt färre än i Guinea) ssamt ”Vietnameser flyr tyfonen” (har de gjort i flera dagar om man ska vara journalist-cynisk och leta efter händelsenyheter).

DN ger en helsida åt ”Ljumma applåder för Brown”, sedan ”Vanhanens affärer utreds av polisen”, ”Förbud kantar 60-årsfirande i Kina”, en intervju med Shirin Ebadi utan nyhetskrok samt ”Westerwelle väntas bli utrikesminister”.

Uppdatering 4: DN.se håller i storyn på onsdagskvällen med de nya uppgifterna att Guinea vill ha en FN-utredning samtidigt som skadade systematiskt först iväg från sjukhusen. Övriga medier har släppt den tycks det som.

Uppdatering 5 (10 nov): al-Jazeera English gjorde det inslag som Rapport valde bort. Ni hittar det här.

KM

Annonser

TT gör det ännu en gång – men inte ”Vi i Sverige”


MoM måste för andra gången på kort hänvisa till väl underbyggda mediegranskande inlägg på bloggen ”Vi i Sverige”, som mycket initierat hänvisar till relevant statistik om invandring – den där som alldeles för få journalister tycks ha tillgång till.

Först om Ny teknik som skriver: ”Miljöpartiet, Piratpartiet och Sverigedemokraterna. Här är teknikstudenternas oväntade favoritpartier.” Som Vi i Sverige mycket korrekt påpekar i inlägget som följande citat är taget ur:

Av faktarutan framgår att Sverigedemokraterna kommer på sjunde plats med 5,8 procent. De två partier som ligger i topp är Moderaterna och Socialdemokraterna. Av Ny Tekniks tre favoritpartier är det bara Miljöpartiet som i verkligheten kvalar in bland de tre största.

…och så en av veckans mer positiva och viktiga nyheter, den att utanförskapet minskar. En studie från SCB:s visar att andelen bosatta i utanförskapsområden minskat från 15,1 procent till 14,1 procent.

TT har skrivit om det och texten har som vanligt publicerats runtom i Sveriges medier, bland annat DN, SvD, Sydsvenskan, SVT1, SVT2, SR, metro, UNT, HD, Aftonbladet, CorrenGD, VK mfl

Vi i Sverige konstaterar dock att TT missat det verkliga scoopet och på något obegripligt vänster vinklar rapporten på att segregationen faktiskt ökar eftersom invandrarna i dessa områden blivit fler. Hur många av en etnisk grupp som bor i ett område är knappast det mest relevanta – utan om de lever i utanförskap (arbetslöshet, dåliga skolresultat etc). Titta på Chinatown i New York eller svenskkolonin på spanska solkusten. Där segregerar sig en hög koncentration av människor ur några få etniska minoriteter. Ett problem? Inte så länge folk har en försörjning.

TT:s skicklighet i att tolka statistik brister i det här fallet, uppenbarligen för att man ser invandrarna som problemet och inte det faktum huruvida de har jobb eller inte, dvs är ”integrerade”.

Vi i Sverige påpekar också att TT saknar insikt om att andelen invandrare ökat i de flesta av Sveriges bostadsområden, inte bara i de utsatta, och att det därför inte säger så mycket att de även gjort det i de invandrartäta områdena. Och om att det rapporten egentligen säger är att många fler av dem som bor i utanförskapsområden – och det är inte nödvändigtvis invandrare – fått jobb och om att mycket färre går på socialbidrag.

Integrationsminister Nyamko Sabuni ges åtminstone möjligheten att försöka påtala detta i artikeln.

Läs MoM:s tidigare kritik idag av TT här.

KM

Göm inte de mäktiga svartskallarna!


Svenska Dagbladet brukar vara bäst i klassen när det gäller att ha med en obligatorisk etnisk minoritet när det vankas enkät med mannen på gatan och det är förstås utmärkt, eftersom mannen på gatan i Sverige ser ut på olika sätt.

Men varför lyfter man inte fram dem som faktiskt finns på maktpositioner också? I det här fallet behövs inget letande, ingen krystad anledning för att skriva om en person med utländsk bakgrund bara för att få in lite färg när man inte lyckas integrera den naturligt.

Apropå den pågående konflikten Israel-Sverige-Aftonbladet har SvD gjort en rundringning till sex kulturchefer för att höra om de hade publicerat den aktuella artikeln i fråga. Det är inte så överraskande att de tar tillfället i akt att såga konkurrenten. Mer överraskande är att SvD väljer att illustrera artikeln med bilder av 4 av 6 av de intervjuade i texten och att Sydsvenskans kulturchef Rakel Shukri inte är en av dem. Hon förekommer dessutom fritt hängande i texten och presenteras inte, till skillnad från sina kollegor.  Det har rättats till på nätet.

Noteras kan för övrigt, apropå Aftonbladet-bråket, hur konsensus råder den här gången om att yttrandefriheten inte ska missbrukas. Så lät det inte när Jyllands-Posten utlyste en tävling i att rita av Muhammed med det enda målet att kränka något värdefullt för en redan utsatt grupp i Danmark.

Muhammed porträtterades under karikatyrkrisen med en bomb i turbanen. Är inte det precis samma typ av nidbild som den om judar som slaktar kristna barn? Varför ville så många svenska publicister då plötsligt sympatipublicera? Det är ju knappast någon som kommit med sådana förslag med Aftonbladets artikel…

KM